onsdag 6 april 2016

Då kan jag ju passa på och fråga er ...

Här ska vi bo nästa helg. Värden är inte den gladaste mannen på jorden, men helt ok.


Minns ni något hotellboende som verkligen etsade sig fast i minnet?
Eller ett vandrarhem?
Eller Airbnb (har vi bokat tre omgångar av under resan till Skottland och Cornwall).

Nåt som var extraordinärt - inte i lyx kanske - men ett boende som ni tyckte alldeles särskilt mycket om? Som gör er glada bara vid tanken på det!

Eller rena skräcken?

Om  ni vill får ni gärna dela med er, så får vi ju alla förslag den dagen det vankas resor.
Nära eller långt bort spelar ingen roll.
Har du bild till är det ju bingo, men det går bra utan också.

Så här berättar friherrinnan i Steninge: 
"Ja, det var min före detta svärmor Brita och hennes kusin Elsa och så jag själv, vi körde bil härifrån till Schweiz - jag körde bilen - och på hemvägen tog vi in på ett hotell någonstans i mitten av Frankrike, nej, jag kommer inte ihåg namnet på stan .., men du förstår, där fanns bara ett enkelrum kvar - det fick Brita ta - och ett lite större rum till mig och Elsa.
Ååå, den sängen var inte stor som en riktig dubbelsäng och den var så nerlegad, så på natten liksom rullade vi mot mitten båda två och jag tog en kudde (mer som en rulle) och la i mitten  så vi inte skulle "krocka" och sen fick jag ut och hämta kartboken från bilen och stötta upp sängen med, den svajade mot golvet! Tre nätter låg vi där!" säger friherrinnan och gapskrattar.

Och så här berättar Anne i Mantorp ...
Jag minns särskilt när min bästa väninna och jag var på Madeira och skulle bo på ett litet familjehotell. Det visade sig att vi fick ett rum med dubbelsäng och som väninnor ville vi ha varsin säng. Nu skulle det kanske gått an om det inte var för att vi skulle få dela toa och dusch med flera andra rum. Vi protesterade och fick då bo hemma hos "Farsan och Morsan" som vi döpte hotellvärden och hans fru till.
Deras stora lägenhet låg högst upp i ett höghus och man kunde utnyttja taket att sola på. Och på dagarna var vi ensamma i lägenheten, men på nattkröken när vi kom hem så fick vi smyga. För på soffan i vardagsrummet sov sonen som vi norpat rummet från och i rummet intill oss sov Farsan och Morsan.
Vi minns boendet med glädje och har skrattat gott många gånger åt våra upplevelser på Madeira och med Farsan och Morsan.
Anne i Mantorp

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag minns särskilt när min bästa väninna och jag var på Madeira och skulle bo på ett litet familjehotell. Det visade sig att vi fick ett rum med dubbelsäng och som väninnor ville vi ha varsin säng. Nu skulle det kanske gått an om det inte var för att vi skulle få dela toa och dusch med flera andra rum. Vi protesterade och fick då bo hemma hos "Farsan och Morsan" som vi döpte hotellvärden och hans fru till.
Deras stora lägenhet låg högst upp i ett höghus och man kunde utnyttja taket att sola på. Och på dagarna var vi ensamma i lägenheten, men på nattkröken när vi kom hem så fick vi smyga. För på soffan i vardagsrummet sov sonen som vi norpat rummet från och i rummet intill oss sov Farsan och Morsan.
Vi minns boendet med glädje och har skrattat gott många gånger åt våra upplevelser på Madeira och med Farsan och Morsan.
Anne i Mantorp

Anonym sa...

Så underbar den resan var vi var borta nästan tre veckor. Jag var nog 33år Elsa 57och Brita 75år ca. Så mycket skratt o god mat. Så mycket jag saknar Er.

Friherrinnan