Elisabet

Dag 9 .., London till Cornwall

Måndagmorgon. 

Vi sitter på bussen i dryga fem timmar, med undantag för trettio minuters paus vid ett enormt rastställe där hur många bussar som helst står parkerade och chauffören säger att "den som inte är här då, när tiden är ute, blir kvar".

Jaha, då vet vi.

Två timmar senare är vi framme och busstationen i Plymouth är bedrövligt spartansk och man släpps av på baksidan av en trist gulaktig byggnad med fiskmåsar som flaxar hit och dit och och vi fångar en taxi och åker så till Europcar där vi hyrt hyrbil nummer två.

Nu blir det helt annorlunda! 
Där råder ordning och reda, biluthyrarmannen är vänlig och lugn och på väggen, ovanför skrivaren, sitter ett anslag: "Behöver du verkligen skriva ut det här ...?" och jag frågar - på skoj - om dom har ont om papper.

Och så får vi vår lilla bil och styr mot färjeläget som ska ta oss till Torpoint - en pyttekort färjetur är det -  och därefter är det bara nån enstaka mil längs slingriga vägar till vårt boende i Millbrook. Där ska vi tillbringa fyra nätter och tre hela dagar.

Det går inte att förklara känslan när vi kör genom Plymouth!
Först veckan i Skottland - kargt och vackert -, och så detta: att komma till något som nästan liknar Frankrike! Och där är palmer och så oändligt vackert så vi bara gapar! Och tänk, solen flödar!

Millbrook är ett samhälle som ligger vid en vik av havet och vårt boende är en femhundraårig gammal kvarn som under fyra år renoverats och man kan bara ana vidden av hårt arbete!

Vi bor på andra våningen och man når vårt rum via en brandtrappa och den väljer vi.
(Jodå, man kan ta vanliga ingången också, men på det här viset blir det mera eget boende).
Står man längst uppe på den, är detta utsikten.
Själva "marinan" tillhör husvärden och där ligger flera husbåtar, plus en ganska liten segelbåt där en kvinna bor året om med sin svartraggiga hund Lolo.

Frukostmatsalen som också är ett slags samlingsrum .., har den här utsikten.
Lätt att uthärda, om man säger så.

"Känn hur gott det doftar av ek ...!" säger pv ideligen.

Och pv blir alldeles lyrisk (han står där i mitten och tittar upp mot taket) över takbjälkarna som är byggda av grov ek. Lite senare får vi veta att alla ekstockar hämtats från Rumänien och det är mest goda vänner och värden själv som lagt ner allt arbetet.

Det första vi ser nästan, är att värdinnan Alex har ställt ut solrossticklingar så att vem som helst kan få ett exemplar, ja, det var väl ett tag sedan .. , men ändå, jag tycker att det säger en hel del om stämningen i det huset.

Rummet är stort och rymligt .., där finns en soffa, en fåtölj och flera småbord.
Ett litet kylskåp finns också och två små flaskor vin (ett rött och ett vitt) får vi också, ja, det är liksom så omtänksamt alltsammans!
Strax utanför ligger ett stoooort badrum - så himla fräscht -! 

På toppen av brandtrappan.

Det här blir det klart bästa boendet under resans gång och jag är så innerligt glad att vi ska vara här under flera dagar. Här känner man sig fri .., värdparet bor på loftet och där huserar även ett trevligt par från Schweiz som vi träffar vid frukosten nästa morgon.
Känslan är mer att man har en egen lägenhet.

Soffan som Rexxie tyckte var så fin .., och skön var den också!

Dörren ut mot marinan har vi öppen mest hela tiden och där utanför finns ett litet varv där mindre båtar repareras och där springer hunden Polly och skäller lite och därifrån hörs hammarslag eller ljudet av en såg .., och så klinket från båtarna som ligger vid kaj.
Jo, men det är bara så underbart!

Och nu är klockan halv två och snart ska jag ge mig av till affären.
Sedan vi kom hem har jag känt mig på gränsen till deprimerad - helt obegripligt - men det blir nog bättre när allt blir som vanligt igen och detta att få träffa människor och komma in i nån slags rutin.

//Är någon intresserad av boendet så finns det Airbnb.
Sök på Millbrook, Cornwall.
Priset: 700:-/natt, då ingår frukost (te, kaffe, juice, färskt bröd och ägg).