lördag 1 april 2017

Första april ....


Så är vi då äntligen på banan igen och det - helt och hållet - tack vare underbare grannen Lasse som nu på morgonen kom och bistod oss i vår nöd. Det har varit så många turer med den här fiberinstallationen, men den allra sista biten - att få igång internet till datorn - det var vårt eget fel och löstes elegant av dagens hjälte.
Lasse som någon vecka före mig fick en ny höftled och även han går omkring med kryckor, i alla fall med en krycka.

Denne Lasse har en blogg som handlar om hans resa från evigt haltande med svåra smärtor, till detta att ha fått ny höftled och blivit smärtfri!
Den - bloggen - inte höftleden, hittar ni här och är det någon som står i tur att genomgå samma sak som dagens hjälte, kanske det kan vara av intresse att se hur det går till.

Å, så underbart att allt nu fungerar och från hjärtat kommer här ett stort tack, Lasse! 

Besöket i Hässleholm tidigare i veckan (dit jag fick skjuts av den lokaka hemtjänsten, dvs, friherrinnan) gick bra.
Fick snabbt komma till sköterskan som elegant plockade bort agrafferna och konstaterade att såret såg fint ut och själv kunde jag konstatera att det nog bara blir ett enda synligt ärr på det knäet. Inte för att det spelar någon roll, men det var ju ändå trevligt.

På väg till väntrummet upptäckte jag Sören - kirurgen som opererat mig - och fångade honom i flykten och det blev lite småprat och han trodde som sagt var att jag kunde ge mig iväg på vandring i dom skotska högländerna; nå, om inte i sommar, så kanske nästa!

Nere i entrén mötte jag en f d  kund från lilla Fridhems Livs i Ystad och det är alltid lika roligt .., och vid kaffepausen efter agraffborttagningen upptäckte jag en medpatient; hon som en gång var krigsbarn och hamnade i Sverige. Även hon hade plockat bort sina häftklammer och satt nu och väntade på att åka hemåt. Ååå, så roligt att se lite "bekanta"! (Och friherrinnan looog när jag babblade med den finska kvinnan och jag förstod precis vad hon tänkte ...).

Från Ystad kom mina barns pappa och hade med sig labradoren Meja som nu ska tillbringa en dryg vecka hos oss, då husse och matte är på vift och harry blev överlycklig när vi väl kom hem och Meja hoppade ut från bilen! 

Och tre dagar utan internet .., vad gör man då?
Ja, man lyssnar på P1 från sin mobil .., spelar musik från densamma .., men man bloggar inte och skriver inga brev till sin australiensyster, eftersom jag vill ha ett "riktigt" tangentbord.


Och pv har kämpat med installationen och gjort det med den äran, ja, tills det stupade här på slutet, men nu spelar det ju ingen roll.


Och själv har jag läst allt möjligt och omöjligt .., repris-gått-igenom reselektyr från olika platser .., jag har kämpat med krysstidningen som kom från rara bettankax (men oj, så knepiga korsord!) och njutit av små, underbart läckra Anton Bergh (samma avsändare) och läst ett handskrivet brev från Eva i Tyresö och haft friherrinnan här på frukost; men den bjöd hon på, fast här hos mig.

Ja, livet tuffar på.
Har fortfarande rejält med värk i knäet och ska kontakta antingen vårdcentralen här eller ortopeden i Hässleholm och höra om jag kan få en karta till med snabbverkande morfinpiller; det är nästan omöjligt att böja och träna rejält när det gör så ont!

"Du ska veta att vid om-operation av knäproteser är ofta rehabiliteringen längre och man kan få mer ont än vid tidigare ingrepp ...", förklarade sköterskan och jag trodde nog att det kanske var precis tvärtom.

Nåja, det blir nog bra.
Det  m å s t e  bli bra.

Om det finns några läsare kvar på den här bloggen, så hej på er och välkommen åter!



6 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Litar inte ett DUGG på det du skriver.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
🤔
.
.
😎

Rexxie sa...

Självklart är vi kvar! Vi har varit in och tittat minst två gånger om dagen!

:-)

Anonym sa...

Hej, hej!
Ordningen är återställd och jag kan få min dagliga dos Elisabet.
Det oroar mig att det trasslar så dant med installationen av fiber för i veckan som kommer ska jag hämta dosan till mojängen på väggen och då ska det bli fiber här med. Åtminstone till TVn. Om jag ids fixa fiber till datorn också återstår att se.
Kommer du ihåg programmet Skivor till kaffet som gick på radion förr i tiden? Där önskade man bland annat sjuklingar God Bättring och det är precis vad jag önskar dig nu.
Kram till er hela bunten/Anne i Mantorp

Barbro sa...

Halleluja!

Jag sa till Tony att vi får åka ner och hjälpa er.

Vilken lycka att Lasse kunde hjälpa till.

Guld värt med hjälpsamma grannar.

♥ ♥ ♥

Barbro

Anonym sa...

Härligt att du är tillbaka igen! Hör till dagsrutinen att kolla in cikoriatva. Hoppas verkligen att det inte dröjer så länge innan du blir av med smärtorna. ellem

Elisabet. sa...

Bert: :)

Rexxie, Anne i Mantorp, ellem: så roligt att ni tittade in!

Barbro: gulle er, men nu löste det sig till slut! (peppar, peppar).