Så här kan en dag och en natt i april se ut.
Då vaknar man vid fyratiden på morgonen och har så ont i vristen och vaden - i det opererade benet - så man vet inte till sig, så ont gör det.
Jag tycker mig vara en smärttålig person, men det här är så tufft.
Och jag vrider och vänder mig i sängen .., byter ställning .., ligger åt andra hållet, lyfter benet och låter det ligga under en stor kudde .., jämrar mig och pv säger snälla saker.
Och så - plötsligt - som vore man skjuten med ett pistoskott - domnar man bort.
Smärtan försvinner och man sover i flera timmar!
Sen blir det morgon och vackert väder.
Pv arbetar ihärdigt utomhus; rensar i växthuset, kämpar för att ta bort en stor sten som dykt upp i slänten mot vägen ..., allt medan jag fyller på jord i några blomlådor/korgar .., lagar middag .., ligger i underbara solstolen i säkert en och en halv timme och bara v i l a r ...,senare åker pv till stan på körövning .., allt medan Nelly och jag själv delar plats på soffan och jag tittar på Rapport och senare det här fågeläventyret hos SVT.
Jo, jag brukar verkligen tycka om P1-programmet Nordegren & Epstein, men igår eller förrgår när herr Nordegren ansåg att fågel-programmet var rent ut sagt bedrövligt (vilken naturligtvis alla får tycka), så var en av orsakerna att där var "en massa B-kändisar" som deltog i programmet.
Helt ärligt ser jag hellre ett antal nya människor (eller relativt nya), än att i varje program mötas av samma kändisar - förmodligen A-kändisar -, den ene mer gapig än den femte! På ett sätt tycker jag att det var en slags von-oben-attityd, av herr Nordegren.
Och det känns som vardag igen.
Politiska partier bjuder över varandra i detta med hur många poliser som ska tillsättas ..., medias roll när det gäller terroristbevakningen diskuteras fram, - och baklänges ..,från affären sms:ar den som är schemaansvarig och undrar om jag möjligen kan tänka mig att flytta fram min sommarsemester en vecka, från v. 29 till v.30 och jag svarar att det kan jag.
Och jag tänker på Turtlan som var med om allt det hemska i Stockholm och jag tänker också på hur rörd jag blev när hennes arbetskamrat/läkaren i programmet "Sverige idag" berättar om vad hon gjorde och tänka sig, där skymtar även Turtlan i sjukhuskorridoren.
Här finns en länk till reportaget och man klickar sig bara fram till 8:30 ungefär, så börjar det hela. Turtlan är längst sv dem alla.
Och vilken fantastisk (läs:rar) människa denna Pernilla verkar vara!
Nu är det kväller.
I morgon väntar besök hos sjukgymnasten i Falkenberg och annars är det väl lugnt och fridfullt här i det gula huset på kullen. Ingen stare har ännu börjat flöjta från hustaket .., kanske får vi i sommar ingen fågelfamilj där uppe under tegelpannan?
Och så - plötsligt - som vore man skjuten med ett pistoskott - domnar man bort.
Smärtan försvinner och man sover i flera timmar!
Sen blir det morgon och vackert väder.
Pv arbetar ihärdigt utomhus; rensar i växthuset, kämpar för att ta bort en stor sten som dykt upp i slänten mot vägen ..., allt medan jag fyller på jord i några blomlådor/korgar .., lagar middag .., ligger i underbara solstolen i säkert en och en halv timme och bara v i l a r ...,senare åker pv till stan på körövning .., allt medan Nelly och jag själv delar plats på soffan och jag tittar på Rapport och senare det här fågeläventyret hos SVT.
Jo, jag brukar verkligen tycka om P1-programmet Nordegren & Epstein, men igår eller förrgår när herr Nordegren ansåg att fågel-programmet var rent ut sagt bedrövligt (vilken naturligtvis alla får tycka), så var en av orsakerna att där var "en massa B-kändisar" som deltog i programmet.
Helt ärligt ser jag hellre ett antal nya människor (eller relativt nya), än att i varje program mötas av samma kändisar - förmodligen A-kändisar -, den ene mer gapig än den femte! På ett sätt tycker jag att det var en slags von-oben-attityd, av herr Nordegren.
 |
| Bilden från i fjol eller förrfjol .... |
Och det känns som vardag igen.
Politiska partier bjuder över varandra i detta med hur många poliser som ska tillsättas ..., medias roll när det gäller terroristbevakningen diskuteras fram, - och baklänges ..,från affären sms:ar den som är schemaansvarig och undrar om jag möjligen kan tänka mig att flytta fram min sommarsemester en vecka, från v. 29 till v.30 och jag svarar att det kan jag.
Och jag tänker på Turtlan som var med om allt det hemska i Stockholm och jag tänker också på hur rörd jag blev när hennes arbetskamrat/läkaren i programmet "Sverige idag" berättar om vad hon gjorde och tänka sig, där skymtar även Turtlan i sjukhuskorridoren.
Här finns en länk till reportaget och man klickar sig bara fram till 8:30 ungefär, så börjar det hela. Turtlan är längst sv dem alla.
Och vilken fantastisk (läs:rar) människa denna Pernilla verkar vara!
Nu är det kväller.
I morgon väntar besök hos sjukgymnasten i Falkenberg och annars är det väl lugnt och fridfullt här i det gula huset på kullen. Ingen stare har ännu börjat flöjta från hustaket .., kanske får vi i sommar ingen fågelfamilj där uppe under tegelpannan?
Uppdatering: tro det eller ej: det regnar!
5 kommentarer:
Tack från Turtlan som inte ser sig ha en karriär i tv branschen. Å nej då. Men mu är debuten gjord och det får räcka.
Ja visst är hon härlig! Men idag kom priset. Nu orkade hon inte längre. Nu kom allt ikapp. Men hon reder ut det och hjälp har både vi och hon.
Jag tänker nu, tänk om jag hade haft min sedvanliga ryggsäck på mig. Då hade den kunnat tjäckt i lastbilen. Nu hade jag inte den....
Det är så ofattbart - faror lurar alltid omkring oss, men om vi flyger, klättrar i berg, kör mc eller forsränner m.m. så vet vi ju om faran. Men sånt här räknar vi inte med om vi strosar på Drottninggatan. Även om jag förstås tänkt så många gånger i folksamlingar ända sedan den första lastbilen användes som vapen.
Förresten, nu klickade jag på Turtlans blogg och kom bara till presentationssidan. Jag kom inte in på bloggen.
Nattplågan i benet kan jag föreställa mig. Jag led länge av restless legs innan jag fattade att Magnesium kunde hjälpa. Det var många helvetiska nätter när det inte bara pirrade utan gjorde rent gräsligt ont också. Jag är sååå tacksam att M-pillret hjälper.
Här knackar läkarna på varje natt, säger att: tyvärr Christel, denna gången kan vi inte göra något för dig.
Och sen ligger jag naturligtvis vaken i ett par timmar.
Bannade hjärna att spöka.
Skicka en kommentar