Men inte till Stockholm och Hötorget som på bilden - som togs för något eller några år sedan - utan till närbelägna Falkenberg.
Dit åkte vi, efter en värknatt som nog slog alla rekord.
Såååå slut på - såväl mentalt som fysiskt - som jag kände mig när jag ropades in till sjukgymnasten, vet jag inte att jag varit på länge!
Och så blev det sträck och tänj och pressa och mäta svullnaden (som återigen har ökat, nu är det det opererade benet 5 cm tjockare än det andra) och det här onda i foten, nej, det trodde hon inte hade att göra med protesen, hon trodde mera att det kom från baken. Från rumpan. Nån slags nästan-ischias.
Så satte hon igång att trycka på vissa punkter på stjärten och vore det nu inte så att jag inte är någon sylfid, så hade jag nog flugit upp i taket, så ont gjorde det!
Nu ska pv få ägna sig åt liknande tryckeri, så får vi se hur det går.
Det var alldeles fullt med patienter i det vackra väntrummet, med stora fönster ut mot Ätran och än en gång stod jag och beundrade tavlan av konstnären Axel Olsson och färgerna är klarare än på min bild och jag kände hur oändligt mycket jag tycker om den.
Kanske är det kvinnan med sjaletten, hon som står där längst nere till vänster ..., och bordsduken .., skålen med frukt .., eller så är det alltsammans?
Nu är vi i alla fall hemma igen.
I brist på annan sysselsättning har jag - från soffan Ektorp - följt med i socialdemokraterns partikongress i Göteborg.
Liiiite påminner det om barndomens väckelsemöten i Filadelfia hemma i Malå; allt som fattas är väl tungotalet, men där fanns också sånt som var bra.
LO:s ordförande Karl-Bertil Thorwaldsson visade sig till exempel vara en lysande talare!
Rolig, dessutom.
Ardaran Shekabari - civilministern - var också bra.
Och inte minst den inte alltför ålderstigna kvinnan med mörkt lockigt hår som var mötesordförande och svingade klubban med fart och fläkt. Hade jag varit i hennes sits - med teknik som mellan varven strulade - hade jag garanterat drabbats av migränanfall och säkert hade jag kräkts också.
Nu är det mitt på dagen.
Pv fixar med en gardinstång som ska upp i "Gunnars rum" ..., himlen är grå ..., det blåser friskt.
Ja, ungefär så är det.
4 kommentarer:
Det finns en liten ettrig muskel på skinkan som heter piriformis, jag har nästan alltid problem med den (eller dessa, en på var skinka). Trycker någon på dessa så gör det nåt så överdjävulskt ont. Ont även vid icketryck. Kan det vara den som sjukgymnasten tryckte på? Hoppas du ska slippa värken snart.
Elisabet. Saknar Sverige sa intensivt under pasken. Sa vacker bild med alla fjadrar och farger. Krya pa dej med varken! Glad pask!
Evas blogg: ja, det är nog piriformis hon tryckte på; det var som att få STRÖM! :)
Steel City Anna: tack snälla och Glad Påsk till dig och din man också! Och katten! Påsk är den högtid på året jag tycker i särklass bäst om .., lugnare än jul och midsommar .., och våren på gång.
Stackare, så jobbigt du har det! Måtte det bli bättre snart!
Den enda sån där vältalande som jag verkligen gillade, det var Martin Luther King och hans "I have a dream". Jag tror att många efter honom vill gå i hans fotspår... eller tala som hans eko. Men det är svårt. Jag har jättesvårt (förmodligen sen barndomen) för salvelsefulla tal vare sig de är religiösa eller politiska. På den fina minnesstunden i Sthlm klev det fram en ung man med luvtröja som lät alldeles för lik dessa "frälsare", jag fick rysningar när folk jublade och klappade händerna för varje mening han sa. Det kändes som om han kunde ha sagt vad som helst... folk bara jublade.
Skicka en kommentar