Elisabet

Guldkant ...

Ja, eftersom man inte har roligare än man gör sig, så får man förgylla regniga dagar bäst man kan.
Tillsammans med friherrinnan åker vi först och handlar lite smått och gott och så - i ett anfall av hunger - frågar jag om hon vill hänga med till Spis& Deli och äta lunch.

I flera månaders tid har jag följt dem på instagram och fascinerats av deras vegetariska utbud och friherrinnan säger ja, tack. Så dit åker vi
En enda ledig parkeringsplats hittar vi och så knatar vi in.

Det är nästan fullsatt inne i lokalen (som är tämligen rymlig) och eftersom det är lunchdags, är det kö fram till disken där man beställer maten. Framför mig står en ung kvinna i 30-årsåldern och en kille i samma ålder. Kvinnan berättar om en man som hon mejlar med på en dejtingsida och mannen är "lång, snygg, har kolsvart hår och är så där cool", säger hon. Å, som dom pratar och pratar och pratar och när det är deras tur att beställa, har dom absolut ingen aning om vad som skulle falla dem i smaken .., dom tittar på tre olika griffeltavlor, nej, fyra .., och kan inte bestämma sig.
Till slut ger dom upp och går därifrån.

Själv väljer jag alternativ två, fetaostgratinerad lins - och bönfylld paprika; friherrinnan tar sejrygg och jag kan säga att här drog jag nog högsta vinsten. Såååå vanvettigt gott var mitt val! Fisken aningen torr och deppig, tyckte friherrinnan.

Nej, det är inte Gustav Fridolin som sitter vid bordet intill, men jag hajade till lite ...
Och gästerna tycktes mest vara i trettio-fyrtioårsåldern.

Den som känner mig vet att jag fascineras av markbeläggning; ja, sånt här, alltså.

Ååå, jag tycker att det är så vackert!

Kom hem och gladdes åt humlen på söderväggen.
Där var det  t ä n k t  att klematis skulle växa, men det tyckte inte humlen var nån bra idé.

Sträckte ut mig på soffan Ektorp och lyssnade till veckans avsnitt av USA-podden.
Såååå bra!

Avslutade kvällen med "Landgång", där kocken Pål Svensson tillsammans med Anne Lundberg beger sig till Neapel där Pål ska lära sig att göra den perfekta pizzan. Trivsamt och lite småputtrigt program, där man samtidigt lär sig nånting. Och Italien är ju bara så underbart vackert!

Nu är det fredag; den sista av tre lediga dagar, sen väntar jobb lö, sön, mån, tis, tors, fredag och söndag igen. Men först ett besök på Sturegymnasiets restaurang där det idag bjuds på en 3-rättersmeny. Det är pv, Sonja, friherrinnan och jag själv som får vara med om detta.


Och alldeles nyss läste jag ett mejl från min syster i Australien.
Hon bor i Hallett Cove, utanför Adelaide, och det är därifrån filmen här ovanför kommer.
På den beachen har man en gång vandrat.
(Deras hus - eller hennes, hon är ju änka numera - ligger högt uppe på .., ja, vad man nu ska kalla det, men det är i alla fall högt beläget och därför inte utsatt när det vräker ner regn).