Elisabet

Hon stod i fönstret och tittade ut ....

Det här med drömmar är så alldeles oerhört fascinerande tycker jag.
Hur kan man - i drömmen - se detaljer så tydligt?

Drömmen: där är en brant nerförsbacke och jag kommer körande och tvekar; vet inte om jag vågar ta mig ner - men det gör jag - och jag kommer till en slingrig byaväg med kullersten .., en återvändsgata .., där är en lagård på vänster sida och jag lyckas vända bilen och ser då en röd tegelbyggnad en bit därifrån och där, i ett fönster, står en kvinna och tittar ut, jo, hon ser mig, men vinkar inte.
Jag vänder tillbaka .., nu uppför den här våldsamt branta backen.

Då, plötsligt, är bilen förvandlad till en segelbåt och längst där inne i ruffen upptäcker jag en liten Anders. Inga kläder har han på sig och jag tänker att så hemskt, har vi glömt honom där hela natten, tänk, om han har frusit och varit rädd, men han är så glad och säger att det bara var roligt det där att sova ensam i båten.

Allt är så glasklart.
Så detaljerat.

Helt ärligt tycker jag att det här med drömmar är nästan som magi.