onsdag 4 april 2018

Underbar bok, ledig dag, familjerådgivning ...


Igår fick vi besök av Eva från Tyresö, hennes Långe Man, deras vackra dotter (som ser ut som en yngre version av Silvia) och så hennes dotter, Lill-Karin .., vilka nu firat påsk i landet Halland.
Med sig hade Eva en alldeles ljuvlig barnbok - som mycket väl kan läsas av vuxna - som handlar om livet på landsbygden i södra Västerbotten, då, på 1920-talet. (En bok som borde vara perfekt på äldreboenden, åtminstone hemmavid).
Titeln är "Uppväxtåren i lappmarken på 20 - och 30-talet" och författare - tillika illustratör - är (eller var) Anna-Lisa Grundström. 


Som jag tycker om den boken!
Min pappa var född 1910 och mamma 1921, så egentligen skildrar den kanske mer mammas uppväxt, även om mycket säkerligen var annorlunda.
Och man häpnar över hur tillvaron förändrats på tämligen kort tid - sett i ett större perspektiv -.


I betygsboken finns t.ex. en rad där det står "frånvarande dagar på grund av ... brist på kläder eller skodon".  En dags frånvaro finns 1927 just av den orsaken. 


Bilderna är  u n d e r b a r a!
Och den här, som skildrar hjortronplockning på nån myr, ger mig total igenkänning!
Rädslan när vi gick på spångar över våta myrar .., och skräcken att man skulle ramla ner; tänk, om det var bottenlöst och man aldrig tog sig upp!
Och hjortronen som fyllde hinken som tyngdes alltmer .., den blev bara tyngre och tyngre, men bären bara sjönk ihop! Och sen .., att komma hem och rensa bären! Flugor och små strån och sen mamma som står vid spisen och kokar hjortronsylt som äts till fläskpannkaka, plättar, våfflor och glass!
(Åt vi någonsin nånting annat än hjortronsylt till våfflor? Nej, det tror jag inte).



Och slåtterbilden som skickar mig tillbaka till Kalvträsk och pappas kusin Sigge och hans fru - vars namn jag nu glömt - och sommardagarna när vi hjälpte till .., pappa som hade hand om hästen och släpräfsan .., små harpaltar som kom i vägen och förlorade ett ben .., en gång en orm och jag minns uppståndelsen .., och fikakorgen som tant Annie (nu kom jag på det!) hade med sig och när arbetsdagen var slut - hästen Ingo som fick springa lös hem till lagården och min kusin Carl-Gunnar och jag själv som gömde oss bakom trädtallarna när Ingo kom rusande i vild galopp!


Och sen blir det onsdag och ledig dag.
På morgonen blir det hetsiga diskussioner i det gula huset ., pv släcker hela tiden alla lampor och jag tänder dem Det blir en slags kamp. Jag avskyr mörker .., ser dessutom betydligt sämre än husets herre och ägare och har man en fotovägg vill man gärna att en spotlight lyser på just bilderna, annars kan det lika gärna vara.

Så där håller det på.
En tänder, en släcker.
Till slut blir jag galen och föreslår familjeterapi för att lösa upp knuten, men då kan man ju ge sig den på att man hamnar hos någon miljöpartistisk terapeut som tycker att släckta lampor är toppen och så får man sitta där och bli uppläxad.

Nu har vi i alla fall druckit kaffe och tagit oss en kokoskaka, bakad av AP.
Någon röjer i soprummet, någon annan skriver av sig.
Kontrapunkt från tv:n som står påslagen.

Och vill man bli glad, rent av på gott humör, då kan man titta på den här filmen som är tretton minuter lång eller kort. Rekommenderas varmt! Särskilt om man tänker sig en biltur genom Stockholm.
Filmen är gjord av Johan Palmgren och när jag söker på nätet om honom, hittar jag detta.

Ja, så är det här just nu.
Och ute regnar det.
Eller  h a r   regnat.

12 kommentarer:

Guy sa...

Boken beskriver mina hemtrakter. Den skulle säkert passa utmärkt på mitt äldreboende.

bettan sa...

Klart man ska ha tänt när det är mörkt. Avskyr skumma hem. Jag tycker du ska fortsätta att tända.
Skrattar gott åt din tanke om par-terapi. (om det är svårt att veta vilken parti-tillhörighet människor har så kan man alltid kolla frisyren och så titta på deras skor ,)) skoja bara

Rexxie sa...

Hälsa PV att det ska vara tänt! Det första jag gör när jag kommer hem till min mamma är att gå och tända lampor!

Elisabet. sa...

Guy: jag ska minsann se till att den kommer dit när det är dags! Meddela bara. (Risken är att jag hamnar där före dig).

Rexxie och Bettankax: det kan ju också vara så att vi verkligen ser olika bra i mörker. Pv går obehindrat på skogsstigar under mörka kvällar, jag skulle ramla och slå ihjäl mig. Jag avskyr mörka rum (om det inte är kväll och man kan ha smålampor tända)och att bara gå genom hallen i dunkelt mörker, tycker jag är hemskt. Inte farligt hemskt, utan trist. Utan liv.

Elisabet. sa...

bettan(har det kaxiga fallit bort?): eller vilka frisyrer ...

AP sa...

Och min reflektion är att om ni inte lyckas hålla sams under en påsk och det gäller lampar som ska vara tända eller släkta så 1) Då blir det tufft som heltidsledig och 2) Då har ni inte stora bekymmer.

Walkaboutsweden sa...

Ler gott åt ditt inlägg och AP:s kommentar.

Näe, tända lampor ska det va!! Annars ser det ju för tråkigt (och mörkt) ut. Belysning skapar mys.
Däremot tycker jag inte det behöver vara tänt i badrummet (efter att man gått därifrån), då blir jag lite som PV. ;)

Vi har massa lampor tända men ändå tycker jag att det kunde vara fler och starkare lampor, mest under vinterhalvåret förstås.

"Varde ljus"!!

Evas blogg sa...

Jag skrattar gott åt era tänd/släcktbekymmer. Här har vi också en som släcker (inte jag) men han får hållas. Och nu börjar det bli ljust till framåt åtta på kvällen så nu gör det inte så mycket med mörker några timmar :)

Babsan sa...

Hälsa PV att lampor knappt drar någon ström så det så🤣Myslampor ska man ha

Anonym sa...

Skaffa LED-lampor, så är problemet löst. :-)


/Ulrika

Elisabet. sa...

AP: ja, det kan bli knepigt med två som går hemma heldagar, jag hoppas på en sommar med strålande sol och mycket dagsljus ,-)

Walkaboutsweden: nej, i badrummet behöver jag inte ha ljust när ingen är där. Det är mer smålampor jag tycker om att tända. Plus att det här huset ÄR mörkare än andra inomhus. Det är träd, häckar, en stor kulle som skärmar av ljuset.

Evas blogg: men ni kanske har det ljusare än hos oss? I Ystad flödade det av ljus i lilla ettan! Hemma i Malå också. Inte här ,-)

Babsan: det vet han .., det är väl nån vana bara.

Ulrika: nog känner du väl pv ...? Här finns ledlampor!

Ruta Ett sa...

Hahaha, skrattar åt lampsituationen. Hemma tände jag alltid lampor och min pappa gick och släckte. Jag brukar säga att jag är uppväxt i "dödsskuggans dal". Numera tänder jag lampor hemma hos mig och vill ha ljus, medan maken inte har något emot att sitta "i mörke". Dock går han inte och släcker efter mig!