torsdag 9 augusti 2018

Eftermiddag ...

Nästa vecka är sommarledigheten slut för pv:s del, då börjar ett par veckors tjänstgöring innan även han - på riktigt - öppnar grinden till den där hagen med allt det gröna gräset.

Jag tycker att det ska bli såå skönt med lite ensamtid.
Det är också det enda jag varit aningen orolig för, ja, inför det här annorlundalivet, det här att vi hela tiden ska vara uppe i varandra. 

I många år, särskilt när barnen var små, var jag ensam hemma på veckorna och så kom deras pappa hem på tredagarsledighet och även om det var jätteroligt när han kom hem, så tyckte jag aldrig att det var jobbigt, det här att vara ensam med barnen och hundarna. Man blev stark av det också.

I Ystad blev det annorlunda, mer som ett alldeles vanligt liv, men så, när ensamseglandet tog vid, då var det pendling till och från Skåne under flera år, fem år faktiskt - först till Helsingborg och därefter Stensjö - och jag minns känslan var gång jag återvände till min lilla etta i Ystad och vred om nyckeln till det som var min lägenhet ., jo, det kändes som en otrolig frihet!
Och under dom åtta år jag bott här, har vi sannerligen inte setts särskilt ofta.
 Jag har arbetat i stort sett enbart kvällspass, pv har haft sin körövning på måndagkvällarna och ibland konserter och det är inte många timmar per dag vi har suttit tillsammans i soffan. 


Och ja, det här med "egentid", det betyder mycket för mig, men säger man det högt, kan det tas som att man är en förfärligt egoistisk människa som bara tänker på sig själv.

Ja, det ska bli intressant att se hur det blir.
Så länge kokar jag fisk till sigge .., och ska sedan ta båda hundarna på promenad.


8 kommentarer:

  1. Ni har ju seglat tillsammans nu i två omgångar eller hur? Ingen gång är man så tvungen att vara tätt inpå varandra så ta det som utgångspunkt för att det kommer att gå bra. Ni har ju också varit på gem4nsamma semestrar och fått leva tätt inpå. Behovet av att rå sig själv delar du med många men ni hittar fram i det också. För vår del blir det så att min B som har större behov av att vistas utanför huset än jag tar regelbundna halvdagar då han kör runt och storhandlar, går till franska Mekonomen, köper ljus och servietter på IKEA, lämnar bilen på service och hunden till klippning och jag får ha huset helt för mig själv i många timmar. Vi har också av sömnskäl som ni skilda sovrum. Och har i våra rum varsitt skrivbord med egna datorer/padda och bokhylla för egna böcker och prylar. Vi tillbringar mycket tid i våra rum dagtid och har sen tillsammanstid i vardagsrummet vid måltider och kvällstid framför tv. Ingen tar siesta i gemensamma soffan utan i egna sängen - det gör att det alltid finns en ”fri och neutral” yta som är till för båda. Så har vi löst det - det finns miljoner andra sätt och ni hittar förstås ert! Ni har ju också stor trädgård och hund och -är mycket ute så ni behöver verkligen inte gå på varandra, välkommen till en mycket bra och behaglig period i livet!

    SvaraRadera
  2. Monet: ja, det går säkert bra, han har ju därtill ställt sina tjänster till förfogande till olika skolor, som vikarie ,-)
    På båten gick det bra, för där hände det ju hela tiden nånting. Och han blev helt och hållet kapten på skutan och tog alla beslut, eftersom han ju var den som hade kunskaperna. Det var hälsosamt och säkerligen oerhört trevligt för honom ,-)
    Tack för råd och tips!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Hedgrenskan: Anonym Anonym sa...

    Hedgrenskan: Vi är nog många som har behov av egentid. Det krävs dock ett visst mått av trygghet (i sig själv och i relationen) att öppet deklarera det.

    SvaraRadera
  5. Ps. Det var jag som skrev in Hedgrenskans kommentar och det blev väldigt anonymt, t.om tre gånger ,-) Hon hade skickat den på messenger. Ds.

    SvaraRadera
  6. Vi har samma "tillstånd" här i huset från och med nu. Många gemensamma intressen förvisso, men även olika. Det går nog bra.

    SvaraRadera
  7. Bert Bodin: vad är det för intressen som inte förenar er? Om du kan tänka dig att berätta det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sport på TV. Det är jag inte så tänd på. Ja, det var väl det. 😉

      Nja. Det är svårt att identifiera. Men vi hänger inte varandra i hasorna hela tiden.

      Radera

Å, så glad man blir över kommentarer! Det är liksom det bästa av allt när det gäller bloggandet,- utbytet av tankar -.
Har du inte en egen blogg, kan du, lätt som en plätt, kommentera ändå. X:a bara i rutan "Anonym" eller "Namn/URL" och skriv vad du har på hjärtat.
Elisabet.