... är ändå stunderna vid havet.
Två timmar kanske, mer blev det inte.
Nej, vi skippade seglatsen till Glommen.
Att tillbringa söndagen sittandes under kapellet i båten då regnet öser ner, nej, det lockade inte. Vi tog cyklarna och satte kurs mot stranden i Särdal.
En av oss badade (inte pv) .., sen drack vi kaffe från medhavd termos .., pratade lite om båtmotorn .., och löste DN:s korsords - dagens alltså -.
Skönt att ha det gjort.
Det är verkligen underligt hur hjärnan fungerar.
Man kan kämpa med krumeluriga rutor och helt omöjligt tycks det att klura ut vad korsordsmakaren tänkt sig. Sen sitter man och vilar en stund och tänker på absolut ingenting och pv tittar upp och ställer en fråga och på en gång vet man svaret och han säger "ja!!, såklart!"
Det gäller korsordet, alltså.
Bakom oss, där vi satt på stranden, var detta utsikten.
Inte var vi presenterade för varandra heller, men på mitt instagramkonto finns Lena Ödling (lenadjelp) och hon vet alltid när det gäller växter.
Såpnejlika, skrev hon.
Nu vet jag.
Och nu går jag i säng, efter att ha tittat på Netflix och dokumentärserien från Lennox Hospital i New York. Om jag jämför med hur det är på brittiska sjukhus, väljer jag dom senare. Personalen låter sååå mycket mer omtänksam där, men det är väl bara det här "hello love" eller "don´t be afraid darling ..!" till för dem helt okända människor.
Ajöken, sa fröken.
4 kommentarer:
Tack! Inte visste jag att den heter såpnejlika! Vi har massor vid stugan, den har just börjat blomma. Vacker, men känns lite som ogräs.
Att lägga ifrån sig ett korsord och ta fram det någon dag senare och plötsligt ”se” vad det ska bli - visst är det konstigt när tankarna går i baklås. Jag saknar papperstidningen på lördagarna, det är jättetrist att lösa korsordet i paddan. Då är det också krångligare att hitta tillbaka till det. Annars är det skönt att slippa tidningshögarna!
Så fina omgivningar! Och när jag ser det höga gräset tänker jag genast på gräshoppor, som det i alla fall här uppe är massor av i år. Jag kan inte minnas att jag har varit med om att det spelas så intensivt, näst intill oavbrutet, tidigare.
Bloggblad: ja, det är mycket man inte vet här i världen. Denna Lena Ödling, det spelar ingen roll vilken blombild jag lägger ut, så vet hon namnet! I fjol lärde hon mig hur vildmorot ser ut.
mossfolk: jag hör inga syrsor/gräshoppor (om det nu är samma sak), men det kan ju bero på att jag hör sämre ,-)
Jag sjunger som Zara Leander 🎶Jag kan inte längre höra syrsor ....
Skicka en kommentar