torsdag 16 juli 2020

Hemma igen ...


Bilden togs idag när jag köpte ägg i Ullarp.
Vilket härligt grisliv .., och jag tänker på den fläskytterfilé som ligger i vårt kylskåp .., hur ojuste det är att man ska ta livet av ett djur för att grilla lite  kött, må så vara att vi människor gjort så sedan urminnes tider. 
Men bra känns det inte. 

Jo, men det är nog så här - som på bilden - man känner sig efter tre veckor på båtsemester!
Frånsett en enda övernattning i en alldeles vanlig säng (hos sonen), har vi tillbringat så gott som all tid på eller i närheten av båten.
Mest på.

Ja, vi har förstås utnyttjat olika hamnars duschar och toaletter och på vissa ställen har vi kunnat tvätta kläder och lakan och vi har ätit på Dinas place i Abbekås tillsammans med mina barns pappa och fläskpannkaka hos sonen och och thaimat hos sonens svärföräldrar, men för övrigt har vi klarat oss själva.

Handlat har vi förstås också gjort.
Där finns inget val. Kylen är inte alltför stor och man tar det pö om pö.


Den som följt med här på bloggen eller på instagram, den vet att detta har varit som rena paradiset. S o m  jag har trivts!
Och jag har vuxit inombords, det känner jag tydligt.
Jag vågar mera.
Tror mig om mera, helt enkelt.

Och den där trivseln?
Varför, kan man fråga sig?
Jag tror att det till stor del beror på att tillvaron blir rätt så strukturerad.
På båten behöver jag inte springa och plocka upp verktyg och annat efter pv; där rådor faktisk total ordning och reda. Var sak på sin plats.

Och så är det lugnt, men det är det ju hemma också.
Lite småprat med båtgrannar - eller en hjälpande hand när någon ska lägga till - ja, det är ett enkelt liv att leva.


Igårkväll när jag kom hem blev det rally för mig. 
Jag slängde tvätt i maskinen (är nu inne på den femte), ställde i ordning blommorna som jag föst ihop så det skulle bli enklare att vattna .., jag klippte ner det som dragit iväg på tok för mycket och det var då, när jag kapade några ranliga och ganska klibbiga stänglar, som blomman svarade med att kasta  hur många små frön som helst på min sticketröja. 


Så påhittig naturen är!

För övrigt?
Mitt på dagen idag kom äldsta dottern med man och Emma .., dom har först varit i Ystad hos Tommy och Karin och träffat Anders med minstingen, men nu när vi kom hem, så var det vår tur!
Underbart roligt!

Maria började med att baka sina vida berömda bullar ..., pv gjorde sin lika omtalade fläskpannkaka och jag har fixat en jätteladdning ratatouille - Emma valde den i stället för pannkakan - och så har jag hängt tvätt och torkat en trappa och hämtat kryddorna som vi glömde i båten.

Nu har alla gått i säng, utom jag.
Pv och Peter har spelat en golfrunda; den första för dem båda på ett helt års tid. En var tämligen glad vid hemkomsten, en mindre lycklig.
Ny match i morgon .., med början klockan 07.00.
Mobillarmet (pv:s) ställt på 05.45.

Nu mot sängen!

3 kommentarer:

mossfolk sa...

Det är lustigt, det där med strukturen. Jag har en arbetskamrat som vittnar om precis samma sak, fast med husvagn. Hemma tycker hon sig ha det så stökigt och saker tycks hamna överallt. Men i husvagnen är det ordning och reda.

Det har varit så roligt få följa er på båtresan. Jag tycker mig plötsligt vara lite mer insatt i det här med båtliv. Jag känner numera också att det nog är något jag helst tar del av med fast mark under fötterna 😉

Elisabet. sa...

mossfolk: jag pratade alldeles nyss med hedgrenskan om det här och hon vittnade då en semester i en sån "prärievagn" dragen av häst, det var i Värmland och många år sedan och där hade hon exakt samma känsla ., att allt blev så strukturerat och hon kände sig så otroligt avslappnad efteråt, t.om så att andra märkte det. Och vi sa på båten (eller jag så) att det är säkert likadant när man har husvagn. Man måste helt enkelt, för att inte bli galen ,-)

Elisabet. sa...

Ps. mossfolk: så roligt att du velat följa med! Då blir man glad! Ds.
(Och hädanefter ska jag korr-läsa det jag skriver innan jag klickar på enterknappen. Jag har alltid, alltid, alltid för bråttom! Ds.