Elisabet

Lördagkväll ....

Och vi är ensamma hemma, frånsett hundarna förstås.
Stackars Charlie är så beroende av sin matte, att han blir helt olycklig när hon inte är i närheten! Sedan dom lämnade huset (kommer hem senare ikväll) har han vägrat komma in i vardagsrummet, nej, han ligger antingen i hallen eller på sin mattes säng.

Sakta men säkert faller vi in i vardagsmönstret.
Hemmarollerna.

Allt är nu tvättat - frånsett överdragen på båtdynorna - och tack och lov för perfekt torkväder! Vi har hjälpts åt att klippa gräsmattorna .., det har lagats frukost och lunch och jag har ätit upp en stor skål med sallad (grönkål, rödkål, solroskärnor, pumpafrön, våra egna små tomater, ärtskott ., ja, lite sånt), samt satt degen till dom lättbakade frukostbröden, så får det bli nåt extragott till frukost.

Under besöket i Malmö köpte pv sig en ny Ipad.
Hans gamla var nog historiens långsammaste dator, men nu skulle det tydligen ske.
Så blev det också.
Men sen .., ja, tekniskt bevandrade är ingen av oss och tur då att Maria är av ett annat slag, ty hon slog sig ner och hjälpte honom att treva sig fram och till sist blev allt okej.

Log för mig själv när jag var i närheten och hörde honom gissa hejvilt på sina lösenord och till slut sa supporten att "Thomas, det vore bra om du skrev upp dina lösenord så du kommer ihåg dem!"
Kanske att han följer hennes råd?
Eller "råd" .., det var som en order :)

Själv ramlade jag ihop som en tom ballong där luften pyst ut.
Att segla i tre veckor innebär en viss anspänning och att komma hem och börja om med vardagsliv och upptäcka att man förslappats så till den milda grad att man - förra månaden - glömde att betala några räkningar .., ja, det tog på krafterna.
Allt jag hade i tankarna var förmodligen att inte skämma ut mig när vi skulle lägga till eller lämna någon hamn.
Nu är allt betalat och jag irriterar mig omåttligt på påminnelseavgifter, men det är ju företagen i sin rätt att ta ut. Fy skäms Elisabet!

I morgon åker Emma vidare tillsammans med kompisen Fanny, som då kommer och hämtar upp henne.
Dom ska till Göteborg, därefter söderut igen på nån slags mindre roadtrip .., till Mellbystrand och Båstad och kanske att dom dyker upp här igen.

För övrigt är allt lugnt.
Lugnt och fridfullt.
Vi kämpar med lördagskrysset i DN (som är ovanligt knepigt, tycker vi).

På Instagram läser jag att bettankax mamma Ragnhild inte längre är i livet.
Om jag har räknat rätt hann hon fylla åttiosju år den första juni, hon blev precis lika gammal som min egen mamma.

Jag tycker så oändligt mycket om den här bilden, med Bettan som kör bilen och hennes mammas vackra hand på dotterns axel.

Och så oändligt tomt det blir utan föräldrar.
I alla fall om man har haft ett gott förhållande till dem och så var det nog i det här fallet.

En mors hand på sin dotters axel.
Så mycket det säger, egentligen.