Elisabet

    Då, när det begav sig ...

Förmodligen har pv ännu en gång tagit en sån här vansinnigt billig helgprenumeration på DN, för nu ligger den prydligt i brevlådan igen. Härligt! 

Idag föll jag för den här artikeln, den som handlar om Nina van den Brink som skrivit en biografi om Maja Ekelöf och hennes debut (och enda utgivna alster) med boken "Rapport från en skurhink".

Då var jag sexton år och jag minns så väl hur upprörd och känslomässigt engagerad mamma blev efter att ha läst just den boken och hur hon, av bara farten, ansåg att all sjukhuspersonal - städerskorna inräknade - skulle ha samma lön, oavsett utbildning. Det gällde även läkarna.

"Om inte vi har städerskor som håller rent, faller hela alltet, dom är precis lika viktiga som alla vi andra!" sa mamma uppbragt. 

Hur det hela skulle lösas rent praktiskt, ja, det tänkte hon kanske inte så mycket på och inte blev det mycket medhåll från vare sig pappa eller kollegor, men sånt brydde hon sig inte om. Det slår mig nu att mamma var totalt prestigelös. Och att somliga med höga studieskulder då - om alla hade någon slags genomsnittlig inkomst - egentligen skulle få sämre ekonomi, det tänkte hon nog inte heller på. 

(Jag minns också att när det var tal om sjuksköterskestrejk meddelade mamma att aldrig-i-livet att hon som hade så mycket högre inkomst än städpersonalen och biträdena skulle kräva löneförhöjning; jag tror bestämt att det var i samband med att hon hade läst rapporten från skurhinken).

Den här nyligen utgivna biografin ("Jag har torkat nog många golv"), tänker jag i alla fall låna och jag ska även reprisläsa boken som det hela handlar om; även om jag läste den då den kom.

Någon annan som minns den?