Första sommarprataren ....
.... visade sig vara Annie Lööf.
Vi lyssnade till programmet medan vi seglade, ja, innan det sändes direkt och det var intressant. Alldeles särskilt kanske för den som har fött ett barn flera månader för tidigt, men jo, jag tyckte om det. Och jag saknar henne som politiker. Särskilt mycket inside-information vad gäller det politiska var det inte, utan det handlade mest om känslan att inte längre var så stark som hon alltid tyckt sig vara.
Det blev bara korta snuttar av hennes musikval (kanske valde jag det, kanske blir det så när man väljer att lyssna i förväg) och det var tur det, ja, det var liksom ingen musik jag föll pladask för. Kommer jag ihåg rätt, var det enbart kvinnliga artister.
Om jag skulle ge ett betyg mellan 1 och 5, skulle det bli en 3:a.
8 kommentarer:
Just det där med musiken undrade jag också över. Inget som jag kände igen, och inget jag fastnade för.
Hennes berättelse öppnade många okända dörrar.
Jag blev både berörd och rörd av Annie Lööfs sommarprat. Fint när man får ta del av andra människors utveckling och insikter. Kände mig på flera vis "nära" mitt f d arbete, som jag stundtals saknar väldigt mycket. Framför allt just det meningsfulla i att få vara, inte så stor, men en liten del i en människas ibland livsavgörande händelser.
Musiken, framför allt texterna innehåll, upplevde jag var valda med omsorg utifrån det hon berättade om. Ett par låtar, och hur de framfördes, gick in i mitt hjärta.
Bettan: Att ni som arbetat inom detta område berördes, det kan jag verkligen förstå. Hennes program kunde föreslås till andra i samma situation, det skulle säkerligen vara till hjälp. Elisabet
Bert: Nu fick vi ju bara höra korta snuttar av musiken, men det var dom för dig - inget jag fastnade för -. /Elisabet
Jag är enig om betyget 3 av 5. Hennes prat var intressant men hennes musikval alltför enahanda. Varken dåligt eller bra, alla låtar gick i samma stil.
Gunnel: så sade vi också, jag märkte knappt någon skillnad på dem. Med reservation att vi endast hörde någon minut på dem. /Elisabet
Jag lyssnade också på den versionen med bara korta snuttar av musiken. Mitt näst yngsta barnbarn föddes i v 27 och vägde 1200 g. Så jag tänkte tillbaka på den tiden för snart 15 år sedan då hans föräldrar fick tillbringa 10 v på neonatalavdelningen. En jobbig tid och även månaderna efter hemkomst då han hade andningslarm. Nu är han en nästan normalstor kille.
Jäg ger nog också 3 av 5.
Marianne Ekwall: Så roligt att få ta del av era kommentarer! Själv känner jag igen somligt från äldsta dotterns tid på neo på KS. .Elisabet
Skicka en kommentar