Återbördade ....
Så här såg det ut, när vi igår tillbringade nära på fyra timmar på stranden - den som heter Kipsalas Pludmale - och som blev till sådan glädje! (Pludmale betyder badstrand). Lägg därtill att inte långt därifrån låg ett "konditorej" där pv köpte en liten köttfärsfylld pirog till mig och en slags kanelbulle till sig själv, lagom till 11-kaffet.
Under alla fyra dagarna i Riga strålade solen .. det var ljuvliga höstdagar som lika gärna kunnat vara sommardagar och igår, den sista dagen, var det plus tjugofem grader varmt!
Vi badade flera gånger i det som ju inte är havet, utan floden Daugava och det var helt okej. Eller rättare sagt: underbart! Ganska tvärdjupt, eller mycket .., och behagligt på det stora hela.
Jag saknade fågelkvitter i Riga, men kråkor fanns det gott om och på stranden höll fyra, fem stycken till och kraxade och hade sig och ville gärna få några smakbitar.
Kråkorna förgyllde tillvaron.
Inte en enda sädesärla eller annan småfågel såg jag till .., jo, kanske några finkar. Mest kråkor och duvor.
Och aldrig har jag sett så många vackra planteringar och vilka helt ljuvliga parker!
Vad gjorde vi mera?
Promenerade och promenerade och hoppade på och av lokalbussar .., jag fotograferade enormt mycket .., vi åkte en kanalbåt tillsammans med ett brittiskt par och så kaptenen förstås som var guide och det var mer än underbart.
Vi besökte den enorma marknaden under två dagar .., åt på två riktiga restauranger och två gånger på marknaden (hade vi kunnat avvara) .., vandrade i Gamla Stan och där vimlar av vackra och pråliga husfasader, men det var inte dessa som slog an en sträng hos mig. Det gjorde däremot alla gamla och skruttiga trähus (alltid med liggande panel) som man såg lite här och där, mest där ., och vilka ofta tycktes närapå obebodda.
Pv besökte muséet som berättar om Lettland och dess livsöde med ideliga ockupationer, själv var jag den dagen trött och satt utanför hotellet och hade lagt upp trötta benen på en stol och hon som jag tänkte var prostituerad (helt klädd i svart, kolsvart långt hår, höga skinnstövlar och kort kjol) kom ut från hotellet och grät och var förtvivlad (hon hade innan dessförinnan suttit och pratat med en man i 40-årsåldern och jag förstod att dom inte kände varandra ..) och han gick in först och efter tio minuter lämnade hon bordet och gick också in och kom sen tillbaka efter en halvtimme och var som förbytt.
Jag tvekade en stund .., lämnade så bordet, gick fram till henne och undrade om hon behövde hjälp .., ja, att hon hade problem kunde ju vem som helst se.
Nej, hon behövde ingen hjälp, men sa "Thank you miss, thank you miss!" och så försvann hon - ivrigt vinkandes och med mascaran utsmetad på kinden - in i baksätet på en svart taxibil och jag undrade till vad hon försvann.
Men det fanns förstås andra möten, men inte många, det satte språkförbistringen stopp för.
Nu ska jag bara njuta av att vara hemma igen. Vaknade fyra natten mot idag, lämnade Bunkeflo vid niotiden, kom hem hit vid femtiden.
2 kommentarer:
Fint resereportage från Riga. Synd att man aldrig varit där, det är ju ändå ganska näraliggande.
Gunnel: Ja, jag kan verkligen rekommendera ett besök i Riga. För vår dåliga svenska krona är det väl bäst att hålla sig till länder som Albanien, och ja, kanske även de baltiska länderna.
Jag tyckte om Riga. Det knepiga var språket och det var mest yngre personer som kunde engelska - eller i alla fall vågade prata engelska -. Hade vi kunnat ryska hade vi klarat oss bra.
Skicka en kommentar