Tillbakablick 2024 ..., juli - december.

Juli. 

Den här månaden inleds med en seglats från Limhamn i Skåne, till Ven på Själland. Ven ligger på andra sidan sundet, mellan Helsingborg och Landskrona och själva seglatsen tar fem timmar. (Mest motorkörning, då där inte var någon vind). 

Ven är som paradiset! 

Och femåringen tycker kanske att det är lite läskigt och kan man verkligen vara säker på att där inte är några hajar i havet?

Här är det bad på gång. Först i är farmor.

Dagen därpå, den 2:a juli, kommer Anders, Maja och minstingen och hämtar upp sonen och vi hurrar för pappan som just då fyller 38 år! Hurra, hurra!

Själva seglar vi norrut - hemåt - men blir inblåsta flera dagar i Höganäs. 

En dag tar jag buss-tåg-buss hem till Stensjö, ser till huset, vattnar i växthuset, gosar med Sigge, övernattar i min egen sköna säng och vänder åter till båten dagen därpå. 

Här, i Steninge, i väntan på buss nr 350 som ska ta mig till Halmstad och därefter vidare med tåg/buss till Höganäs, till pv och båten.

Äldsta dottern som efter trettio år i landet Uppland återvänt till Malå, skickar bilder på familjechatten. 

Den här, t.ex. 

Soliga dagar blir det bad i Skallkroken. Hilda, Martin och Edvin (och Martins hund Otto) kommer ut och gör oss sällskap och stor glädje blir det när Edvin upptäcker sin bästa-kamrat-från-förskolan, John-Charlie, som också är där. 

På bilden är det Martin som tar siesta på solvarma brädor.

Den här månaden spelar AIK match mot Halmstad och då får vi underbart besök av barnbarnet Emil och hans sex kompisar! 

I det som en gång var Hildas rum sover tre av de unga männen, i mitt sovrum ligger två andra herrar och i gästrummet (det vi kallar Gunnars Rum) har de två flickorna installerat sig.

Själva ligger vi där det finns plats. Pv i "Peters rum" och jag själv på soffan Ektorp. 

Det blir helt underbara dagar och jag är så tacksam att ungdomarna vill komma på besök! Det här var andra året och skaran har då utökats med det dubbla.

Lunch och middag äter vi ute i det fria. Det känns ungefär som om vi driver ett B&B och jag tänker att detta är livet på en .., just det: pinne!

Augusti. I min stora kalender är det inte många noteringar från augusti. 

Den äldsta fyller femtiotvå år i början av månaden och dagen därpå är det kalas för släktens minsting - han blir 2 år - och vet inte till sig av glädje när det är kalas och vi sjunger för honom.

På väg hem efter minstingens kalas, upptäcker pv en massa missade samtal på sin mobil. Det visar sig att hans bror Ulf drabbats av en stroke och ligger på sjukhuset i Lund. 

Den 18:e augusti har Vägföreningen årsmöte och pv tackar för sig som ordförande. 

Och så blir det en seglats till Torekov, där det nu på sensommaren råder lugn och ro. 

September. 

Då säger vi farväl till min syster som ska återvända till Australien. Vi vet redan nu att detta är sista gången vi ses. 

"Nej, jag orkar inte med en så lång flygresa ännu en gång, det klarar inte ryggen!" förklarar hon.

I september fyller Pv 69 år, min äldsta syster blir samma dag 83 och exet fyller 72.

Andra veckan i september blir det Kreta för vår del. Vi blir tio personer allt som allt; sonen med familj, den äldsta, AP och Micke, mina barns pappa och så vi själva. Vi bor alla på samma hotell och gör olika saker på dagarna, men ååå, så roligt detta är! 

Varannan natt frågar 5-åringen om han får sova mellan pv och mig själv. Såklart att det får han!

I slutet av september är  det dags att ta av masten på somliga båtar i Skallkrokn, däribland vår. 

Man hjälps åt. Här är det pv och Björn som är i farten. 

I september hinner vi även med ett besök över dagen till Helsingör, på Själland. Vi beställer in mat på en restaurang vid stadens torg och blir grymt besvikna. Nej, detta var ingen höjdare.

Oktober.

Då får vi veta vem som tilldelats årets fredspris, nämligen den japanska organisationen "Nihon Hidankyo", för dess arbete för en kärnvapenfri värld. Ett bra val, tycker vi.

Och här berättar pv att Arvid Nordquists kaffe är på extrapris - köp 2 pkt för 89 kronor - och han tycks väldigt nöjd med den saken.

Sigge sover gott. 

Och i oktober har vi rara grannarna Birgitta och Annelie på besök .., tidigare i sommar åt vi surströmming - samma gäng - men då även med Ecke, Britt och sonen Jonas.

Och friherrinnan och A-M gjorde oss också den äran i uterummet.

Undrar någon vad alla siffror betyder, så är det mitt blodtryck som kollas var morgon. 

Eller: kollades. Inte nu längre.

I den här månaden begravs pv:s fine ungdomskompis (tillika seglarkamrat) Magnus, som drabbats av cancer och nu slutat sina dagar. Begravningen blir i Lund och det är förfärligt sorgligt.

Och vi bjöds på lunch hos grannen Birgitta och den 26:e - en lördag - får vi vårt sjunde covid-vaccin, den här gången på distriktsmottagningen i Harplinge.

November. Då kommer den här bilden susande genom rymden och det är ellem i Skellefteå som tar sig en simtur i Falkträsket. Å, denna friskus! Denna hurtiga kvinna!

På familjechatten får jag ett meddelande från sonen; han som ibland brukar skoja om åldrande föräldrar som ofta upprepar sina historier. Jag ler så häääär mycket när jag läser texten.

Och från flitigaste fönsterfångerskan - madamen i Porto - kommer den här bilden. Tack till alla som bidragit med fönsterbidrag! Ni är underbara!

December. I början av december besöker vi Malå och äldsta dottern och de två hundarna. Jag, som varit måttligt sugen på att åka upp i november/december .., översköljs till min förvåning av glädje över att vara hemma och människor man möter är så underbart vänliga och rara! Här är några av dem fångade på bild! Tack Maria och tack alla malåbor som värmde hjärtat nåt så omåttligt! 

Mera december. Trots att julkorten nog för en tynande tillvaro, kommer det många rara hälsningar i december! Jag anar att det nog är sista gången det är på det viset. En av julhälsningarna är denna och som vi ler när vi läser texten! Den är till Sigge.

Detta var året 2024. Ett fint år. 

Så önskar jag den som tittar in här ett riktigt Gott Slut och ett Gott Nytt År!

Dagens fönster ...

På väg till släkten i Linköping passade Turtlan och hennes M på att ta lunch på Lekhyttans restaurang eller .., ja, vi säger så. Här finns en länk, så om någon kör längs E18 och blir våldsamt sugen på något gott, så vet ni var ni kan svänga av från vägen. 

Tack Turtlan! säger jag.

Tillbakablick 2024, januari - juni.

Januari. 

Då tar pojkarnas farmor - som är jag - skuttet in i sjuttioårshagen och detta firas i landet Uppland, på Ekerö. (Egentligen Färingsö, men jag har skrivit det förstnämnda i hur många år som helst, så jag fortsätter väl). 

På bilden är AP och han som har några månader kvar till 5-årsdagen ute och har roligt i snön. 

Där innanför, i vardagsrummet, står minstingen och tittar ut. Varje gång jag ser bilden blir jag varm i hjärtat.

(Kolla pekfingret ....). 

Februari. 

Köper ett häfte frimärken designade av Anna Handell. Så söta så jag nästan dånar!

Mars. 

Den sjätte mars tar vi farväl av Harry. På bilden är han bara en tonårig valp. Det finns inte ord för mycket jag ska komma att sakna Harry. I månader tycker jag att tillvaron tappat innehåll .., och i slutet av april när vi sjösätter båten, börjar jag gråta så snart jag kommit ombord. H u r  ska våra seglatser bli utan denna min kojkompis? 

Mera mars. Som vanligt åker pv Vasaloppet ., det är tungt och eländigt och han säger att det inte kändes  direkt kul, men väldigt segt. Den 18:e ser jag sädesärlan och den 27:e hör jag gransångaren, den inte alltid så populäre .., och på hustaket sitter herr stare och flöjtar. Tranorna flyger trumpetande högt ovanför oss och vi har Eva och Ulf på middag.

April. 

Den andra veckan i april tar vi färja från Karlshamn i Blekinge till Klaipeda i Litauen. Därifrån buss i 4 timmar till huvudstaden Vilnius. 

Vi bor på hotell Rinno och trivs bra och det blir en hel del promenerande och en dag upptäcker vi mängder med poliser och vakter - det visar sig då att Ukrainas president Zelensky är på besök - därav bevakningen. 

Tycker så mycket om dessa stadsresor som vi gjort de senaste åren .., Berlin, Gdansk, Riga och Vilnius. Återstår Tallin. 

Vänliga människor överallt.

I slutet av april får vi finfrämmande från landet Värmland - nämligen Turtlan och hennes M -. 

Det blir övernattning och besök i Skallkroken där masterna ska på plats och en lunch på Haverdals golfkrog hinns också med. 

Maj. 

Då kör vi till Ekerö för att fira Anna som fyller 48 år. En av dagarna tar hon och pv var sin cykel och ger sig ut på cykeltur - modell mountain-bike -. Så här såg det ut när dom skulle ge sig av. 

Vi går även ut och kalasar på middag tillsammans med Anna Emma och Emil och vi fick en guidad tur på A:s arbetsplats, så totalt helt olik våra egna. Och jag bakar stor tårta till födelsedagsbarnet och hennes stallvänner. Rara och fina allesammans.

Mera maj. 

På väg tillbaka till landet Halland tar vi rast någonstans halvvägs. Kaffe i termos .., några mackor. 

Jag upptäcker blommande hägg och norpar mig en kvist och hela vägen hem ligger den lilla kvisten på bilens instrumenbräda. 

Juni. 

Då är det gymnasieträff i Ljungby för pv och direkt efteråt, på måndagen, har han hamnvärdskapet en hel vecka framåt. 

Att vara hamnvärd är nånting han tycker om ., ja, som en liten tomtenisse som går där och hjälper nytillkomna, såväl båtfolk som husbilsgäster. 

I juni får vi även besök av småttingarna och deras pappa. En natt bara, men oj, så roligt. 

En natt blir ju två dagar och mycket kel med Sigge hinns med. 

Nu blir det paus här, för det mesta tjorvar sig. Forts i nästa nr ., som det heter i tidningsromaner.

Dagens fönster ...

I somras, på väg hem från Torekov, passerar vi Vingaskär och jag tycker så mycket om den lilla fyren på toppen av skäret. När vi var  n ä s t a n  hemma, med Skallkroken inom synhåll, blåser det upp något förfärligt och båten gungar och har sig och när vi kommer in i hamnen, visar det sig vara Skallkrokens Dag och där är mängder med besökare och Sjöräddningen visar upp sig och vi lägger till och allt går bra. Men  j u s t   så snabbt kan vädret förändras alltså.

Och sevärt ...

Efter all skidåkning i Tour de Ski, snavar vi över det här programmet, som verkligen var intressant. Det är en dansk produktion med dom här två människorna som reser runt lite varstans och avsnittet vi tittade på idag, handlade om Montreal och hade underrubriken "Franska frestelser". Så himla intressant och trivsamt! 

Det är dokumentärer förstås och "programledarna" är - som så ofta annars i dansk produktion - naturliga och chosefria. 

I Montreal hölls en Världsutställning 1967 och min mamma köpte biljett och tog sig dit och vi bara gapade. Varför just till en Världsutställning? Ja, varför inte. Ett vykort eller två kom därifrån - när hon redan var hemma - och efter besöket i Montreal, ja, då hon tog buss till New York. Sex timmar tog resan och så blev hon kvar i New York några dagar (osäkert hur många) och tyckte att detta var ju en underbar stad att besöka! 

Av dokumentären (finns hos SVT-play) att döma ser Montreal ut att vara en trivsam stad, men det är femtiosju år sedan mamma var där, så det kanske var helt annorlunda då.

Hörvärt ....

Somnar ofta till P1. Ljuset är avslaget på mobilen, ljudet lågt. Vid 3-tiden vaknade jag ., det var som om hjärnan tagit in något viktigt att lyssna på och det var det sannerligen. 

Denne Alexander Mahmoud .., vilken journalist! 

Vilka livsöden han berättade om!

Så här beskriver han sitt Vinterprat. 

"Mitt Vinter skrev jag på ett pickupflak i nordöstra Thailand. Det handlar om migration och journalistik men framför allt om blåbär."

Dagens fönster ...

I morgon är det INTE nyårsafton, men väl på tisdag ,-) och på fredag kanske solen visar sig här i landet Halland. Kanske.

Så länge ser jag fram emot detta.

Tips från Lena .....

Ja, inte friherrinnan ..., men Lena som har sommarhus i Särdal och vars blogg hette .., något som jag inte längre minns, men det kan säkert andra bloggvänner komma med, det namnet. Hedgrenskan, till exempel som har bra minne, för att inte tala om Rexxie? (Nu kom jag på det! Motvillig blogg, hette den.)

Men vad tipsade hon om, denna rara Lena? Jo, så här skrev hon i ett meddelande: "Jag tror att du skulle uppskatta den här filmen. Befriad från snabba klipp och intressant". 

Filmen - en dokumentär om modernt lantbruk - som finns på youtube, visade sig verkligen vara just det hon beskrev. 

Här en länk, om någon vill titta. Själv blev jag glad av den och inte bara det; nej, även fylld av beundran av människor som tar sig an allt som har med djur, odling och hårt arbete att göra. Imponerande! Tack Lena! säger jag.

Dagens fönster ...

 Så här skriver avsändaren, som ni nog anar vem det är: 

Glömde närbilden på kaklet igår fredag, den kommer med nu.

"Godmorgon från Porto! Rua Anselmo Braamcamp, närmare bestämt. 

Det här är en rolig gata. Här flyttar nu in arkitekter och konsthantverkare, men det gamla finns fortfarande kvar. 

Och här en bilverkstad från bilens ungdom ....

E: Ser det inte ut som ett cykelställ där nere vid skrivbordet? Och ett rejält kassaskåp finns också och en tomte. Och elsladdar lite hit och dit. 

Undrar hur ägaren ser ut?

Ännu flera fönster!"skriver jag när det plingar till och får till svar: 

"Fångade i farten! Jag var uppe på Portos högsta höjd och såg solen gå upp. Sedan hade jag gott om tid att fånga fönster!"

// Tack annannan! säger jag och googlar på gatans namn och så blir det, som det så ofta blir, att man hamnar någon annanstans, t.ex på en hotellsida från Porto. 

Å, hjälp!!! För dryga 900 sv.kr per natt kan man alltså hyra en lägenhet som ser ut så här . Det är inte långt ifrån att jag dånar.

Heja Finland!

Vilket oerhört resolut ingripande angående fartyget som misstänks ha kapat någon eller några kablar i Östersjön! Respekt!

 

Ps. Undrar vad som har hänt med SVT? Nästan dagligen visas filmer från norra delen av vårt land och inte minst från Tornedalen. Idag fick vi följa med längs Kungsleden. Långsamhets-tv i ordets rätta bemärkelse och sååå vackra bilder! Ds.

Tidig morgon ...

Oavsett när jag drar täcket över mig om kvällarna, tycks den inre reveljen gå igång klockan fyra på morgonarna. Så och idag. Kolsvart ute, förstås. Ingen Sigge intill mig. Dricker lite vatten och försöker somna om, men det är omöjligt. Lyssnar till USA-podden med Sara, Ginna och Roger. Rubriken för avsnittet är "Så blir Trumps första 100 dagar". Intressant, som alltid. 

Fortsätter därefter med Europapodden där Parisa Höglund är programledare. "Julturné genom Europa - med blick mot 2025", är rubriken. Där får vi - via SR:s utrikeskorrespondenter - ta del av hur det varit och kan tänkas bli i olika delar av Europa. Lubna el Shanti i Ukraina vittnar om hur hårt kriget slår mot vanliga människor. I staden Mykolaj (stavas ibland Mikolaj) t.ex har befolkningen varit utan rinnande vatten i princip sedan invasionen tog sin början! 

Programledaren - som jag även lyssnade till i Det Politiska Spelet i P1 - är nog bra, men oj, så jag saknar Caroline Salzinger. Den senare hade en förmåga att låta så avspänd; ungefär som om hon satt runt köksbordet och pratade med Daniel Alling i Berlin eller Andreas Liljeheden i Bryssel eller någon annan av SR:s eminenta utsända och det var alltid lika intressant. 

Och när jag skriver detta, plingar det till på familjechatten. Det är Maria som vill visa vyn från hennes sängkammarfönster.

"Vilken morgon!" skriver hon.

Dagens fönster ...

Så här skrev WalkaboutSweden för många år sedan, då, när hon skickade det här fina fönstret till landet Halland: 

"Hej Elisabet! Tycker att julen har sådana härliga kontraster (i alla fall för oss två).

Man planerar och fixar före jul, är glad och tacksam för att alla i vår lilla skara är på plats på julaftonen, äter och umgås. Sedan juldagen i total slapparstil. Inte många knop den dagen. Återhämtning.

Lite vemodstankar brukar smyga sig på mig den här helgen - finns vi alla här nästa jul..?

Eftersom jag vet att du gillar den här fönsterbilden Elisabet så skickar jag den till dig, så kan du spara den bland alla dina dagens fönsterbilder, om du vill.

När jag la in den på Instagram på juldagen, så skrev någon att då är det allmän flaggdag - det passade ju extra bra.

God fortsättning!"

// Nu är det ju inte vare sig juldag eller annandag, men väl fredag och det går ju precis lika bra. Och ja, Barbro .., jag sparade bilden och idag kom den på plats igen. T a c k! Elisabet.

Torsdagkväll ...

Och här sitter jag på soffan Ektorp och funderar på hur man på smartaste sättet skulle kunna skydda dessa kablar, vilka det tydligen vimlar av i Östersjön. 

Några förslag?

Dagens trauma, (för att inte säga Årets Trauma) och lite till ..

Ja, det inträffade för en halvtimme sedan, då Sigge Nilsson tvingades uthärda ett julbad. Att ensam hålla fast en motsträvig katt, duscha honom genomvåt, skumma in med lite schampo, duscha bort alltsammans riktigt noga - allt medan denna kissen motsträvigt jaaaaamar och försöker slippa undan - det är inte det enklaste. 

Ser ni hans mjuka mage? Jag ÄLSKAR DEN. Förr fick man aldrig ens nudda magen, nu - om man är riktigt ömsint och försiktig - tycker han om när jag drar med fingret och säger att hans mage är så leeeen och fin.

Och så avdelningen "lite till". Jo, ett idag helt underbart "Tankar för dagen" med Staffan Westerberg. Här en länk till det korta programmet som jag ändå fann tänkvärt. Denne finurlige herr Westerberg med så mycket klokskap inom sig, berättar bland annat om baktid och framtid. 

(Mycket kärlek var det här, i tyska Bad Doberan där det var bröllop på hotellet där vi då bodde. Här fotografering av brudgummen och hans vänner).

Lite baktid och även framtid, kan man få ta del av i - enligt mitt sätt att se det - en av årets bästa och varmaste filmer, nämligen "Den sista resan" av och med Filip Hammar, Fredrik Wilkinsson och framför allt Filip Hammars far. Vilken film! Den finns nu på SVT-play (därav länken). Sååå sevärd! Den har vi sett tidigare, men ska se om den. Ikväll kanske?

Mera film! Igårkväll tittade vi på "En liten bit av kakan" - en iransk film som fått fina recensioner. Den handlar om en sjuttioårig kvinna som lever ensam i Teheran (dottern bor i Sverige med sin son) och maken är död sedan länge. Den handlar om ensamhet, längtan och vad en enda dag kan betyda. Den filmen går på bio just nu, men själva såg vi den via Triart.se (49:- för två dygn). Här kan man läsa om vad som kan hända när man gjort en sån här film - en film som visar upp hur det kan vara i Iran - och priset man kan få betala om man visar upp verkligheten.

Om kärlek - på olika sätt - kan man lyssna till här, även det från Tankar för dagen. Och vilken härlig skånska uppläserskan har - Christina Claesson heter hon -.

 Dagens fönster ...

Från Porto - i alla fall från Portugal - kommer Annandagens fönster, vilka ju är en hel del. Tack annannan! säger jag. 

En undran också. I nybyggda fastigheter, typ hyreshus, används då ännu kakel som väggbeklädnad?

Julen 2024 ...

Jo, julen 2024 avlöpte utan mankemang. Vi hade tillfrisknat och kände oss tämligen som vanligt .., och måndag mitt på dagen blev det lillejulafton hos Hilda, Edvin och Martin, Martins fina Welsh springer-spaniel Otto, samt Mymmel. Vegansk och icke-vegansk mat. Paket med hemstickat innehåll, vackra badhanddukar och mycket annat. S o m  jag tycker om deras lägenhet! Sigge var inte med, fick stanna hemma, men jag tar nästan aldrig liggande bilder, så det fick bli Sigge som gjorde dem sällskap. 

Någon tomte i egentligen mening dök aldrig upp, men Edvin fixade det hela galant.

Här Mymmel och Hilda. Tror att det var här som ett rim lästes upp. Mymmel ska få åka på utflykt tillsammans med Hilda, först till Göteborg och därefter kanske Varberg. En tillsammans-dag för mor och dotter.

Senare på eftermiddagen tog vi sikte på landet Skåne, Martin (med Otto i sällskap) tog sikte på Göteborg och det var alldeles lagom med trafik, men aldrig roligt att köra i mörker.

Pojkarna gick tidigt i säng .., sååå mycket anspänning i luften .., tänk, dagen därpå skulle ju tomten komma!

Och så julafton. Då var det uppspelta småpojkar vilka fick flera julklappar på morgonen - perfekt för att stilla längtan - och vid halv elva kanske körde vi till Ribban och tre av fyra tog ett dopp - en låg i betydligt längre och det var inte jag eller pv .., det var Anders .., och det gröna lilla bastuhuset var igång och män i bara mässingen tog sig ett dopp i havet och det ÅNGADE var gång någon kom ut eller gick in i bastun (nu även några kvinnor) och sällskap med 25-30-40-åringar kom i sällskap för att ta ett juladopp och andra var klara och på väg därifrån och det önskades God Jul till förbipasserande och precis alla log och hälsade tillbaka och Maja hade tagit med sig termoskaffe, lussebullar och pepparkakor och hur underbart var det inte! 

Innan badet hann vi med ett besök på Limhamns kyrkogård, för att besöka Majas syster Amandas grav. Amanda blev bara sexton år och hade varit multisjuk i hela sitt liv korta liv. Vilken oerhört vacker, ljus och luftig kyrkogård.

Och så eftermiddag. Efter Kalle (totalt ointresserade barn) kom Tomten som pratade någon slags småländska med touch från Vetlanda, se det var minsann en fin tomte. Paket öppnades och kaos utbröt. Den minste gossen som är så musikaliskt intresserad fick en TRUMMA, en slags mini-keyboard med högtalare (!!!), maraccas (användes som trumpinnar!), ett munspel och så allt det andra .., småbilar och en radiostyrd turbo-bil i plast som formligen flög fram över vardagsrumsgolvet och ni kan ju tänka er. Pv var nog glad att hörapparaterna blivit kvar hemma, ty ljudvolymen var tillräckligt hög ändå. 

Vid åttatiden kröp utmattade barn i säng, jag läste aftonbönen och kliade femåringen på ryggen och berättade - på uppmaning - om min pappa Ivar och det vanliga - när han hämtade hem korna, en historia som jag börjat vidareutveckla lite för att åtminstone få liiiite variation i det hela. 

"Men farmor, du kan väl berätta vad Ivar brukade göra när du var liten ..?" gullbad min sängkompis. 

"Ja, ja .., du menar när han brukade killa mig eller jaga mig med någon knäppskorv eller ville att vi skulle kappspringa runt huset eller hur han brukade smeka min kind med handen när han reste sig upp från soffan och skulle gå i köket för att koka te och då passerade fåtöljen där jag satt?" sa jag och strök med min ena hand över hans kind, så där så han skulle förstå.

Apropå te. Collagebilden här ovanför, längst ner till höger, visar Viggo som i morse ville dricka te, så där som Thomas gör. 

Väldigt fundersam var han över tepåsen .., han försökte stoppa den i munnen, men gjorde sedan som förebilden och doppade den upp och ner, upp och ner ...,. och grimaserade sedan när han testade drycken. Nej, det blir nog ingen tedrickare av den lille gossen. 

När pojkarna somnat .., vankades julklappsspel. Vad var det för priser? En ostbricka med knivar i trä .., en pizzadito i trä med slizer till .., två flaskor vin, en flaska champagne plus godis, en ljuslykta (blev min), plus en biobiljett, boken "Jag minns", plus en påse Ahlgrens bilar och sist av allt någon slags marschallhållare. I ljusblå skjorta sitter mina barns pappa, han som för bara tre veckor sedan fick ny knäled i vänster ben. Nu gick han utan krycka, om än försiktigt.

Nej, lite till. Vill från hjärtat tacka för alla rara, vänliga julhälsningar som kommit och en av dem, var den här. 

Den fina katten heter Harrisa och bor hos Anne i Mantorp. Vilken underbar bild! Tack Anne!