Elisabet

Julen 2024 ...

Jo, julen 2024 avlöpte utan mankemang. Vi hade tillfrisknat och kände oss tämligen som vanligt .., och måndag mitt på dagen blev det lillejulafton hos Hilda, Edvin och Martin, Martins fina Welsh springer-spaniel Otto, samt Mymmel. Vegansk och icke-vegansk mat. Paket med hemstickat innehåll, vackra badhanddukar och mycket annat. S o m  jag tycker om deras lägenhet! Sigge var inte med, fick stanna hemma, men jag tar nästan aldrig liggande bilder, så det fick bli Sigge som gjorde dem sällskap. 

Någon tomte i egentligen mening dök aldrig upp, men Edvin fixade det hela galant.

Här Mymmel och Hilda. Tror att det var här som ett rim lästes upp. Mymmel ska få åka på utflykt tillsammans med Hilda, först till Göteborg och därefter kanske Varberg. En tillsammans-dag för mor och dotter.

Senare på eftermiddagen tog vi sikte på landet Skåne, Martin (med Otto i sällskap) tog sikte på Göteborg och det var alldeles lagom med trafik, men aldrig roligt att köra i mörker.

Pojkarna gick tidigt i säng .., sååå mycket anspänning i luften .., tänk, dagen därpå skulle ju tomten komma!

Och så julafton. Då var det uppspelta småpojkar vilka fick flera julklappar på morgonen - perfekt för att stilla längtan - och vid halv elva kanske körde vi till Ribban och tre av fyra tog ett dopp - en låg i betydligt längre och det var inte jag eller pv .., det var Anders .., och det gröna lilla bastuhuset var igång och män i bara mässingen tog sig ett dopp i havet och det ÅNGADE var gång någon kom ut eller gick in i bastun (nu även några kvinnor) och sällskap med 25-30-40-åringar kom i sällskap för att ta ett juladopp och andra var klara och på väg därifrån och det önskades God Jul till förbipasserande och precis alla log och hälsade tillbaka och Maja hade tagit med sig termoskaffe, lussebullar och pepparkakor och hur underbart var det inte! 

Innan badet hann vi med ett besök på Limhamns kyrkogård, för att besöka Majas syster Amandas grav. Amanda blev bara sexton år och hade varit multisjuk i hela sitt liv korta liv. Vilken oerhört vacker, ljus och luftig kyrkogård.

Och så eftermiddag. Efter Kalle (totalt ointresserade barn) kom Tomten som pratade någon slags småländska med touch från Vetlanda, se det var minsann en fin tomte. Paket öppnades och kaos utbröt. Den minste gossen som är så musikaliskt intresserad fick en TRUMMA, en slags mini-keyboard med högtalare (!!!), maraccas (användes som trumpinnar!), ett munspel och så allt det andra .., småbilar och en radiostyrd turbo-bil i plast som formligen flög fram över vardagsrumsgolvet och ni kan ju tänka er. Pv var nog glad att hörapparaterna blivit kvar hemma, ty ljudvolymen var tillräckligt hög ändå. 

Vid åttatiden kröp utmattade barn i säng, jag läste aftonbönen och kliade femåringen på ryggen och berättade - på uppmaning - om min pappa Ivar och det vanliga - när han hämtade hem korna, en historia som jag börjat vidareutveckla lite för att åtminstone få liiiite variation i det hela. 

"Men farmor, du kan väl berätta vad Ivar brukade göra när du var liten ..?" gullbad min sängkompis. 

"Ja, ja .., du menar när han brukade killa mig eller jaga mig med någon knäppskorv eller ville att vi skulle kappspringa runt huset eller hur han brukade smeka min kind med handen när han reste sig upp från soffan och skulle gå i köket för att koka te och då passerade fåtöljen där jag satt?" sa jag och strök med min ena hand över hans kind, så där så han skulle förstå.

Apropå te. Collagebilden här ovanför, längst ner till höger, visar Viggo som i morse ville dricka te, så där som Thomas gör. 

Väldigt fundersam var han över tepåsen .., han försökte stoppa den i munnen, men gjorde sedan som förebilden och doppade den upp och ner, upp och ner ...,. och grimaserade sedan när han testade drycken. Nej, det blir nog ingen tedrickare av den lille gossen. 

När pojkarna somnat .., vankades julklappsspel. Vad var det för priser? En ostbricka med knivar i trä .., en pizzadito i trä med slizer till .., två flaskor vin, en flaska champagne plus godis, en ljuslykta (blev min), plus en biobiljett, boken "Jag minns", plus en påse Ahlgrens bilar och sist av allt någon slags marschallhållare. I ljusblå skjorta sitter mina barns pappa, han som för bara tre veckor sedan fick ny knäled i vänster ben. Nu gick han utan krycka, om än försiktigt.

Nej, lite till. Vill från hjärtat tacka för alla rara, vänliga julhälsningar som kommit och en av dem, var den här. 

Den fina katten heter Harrisa och bor hos Anne i Mantorp. Vilken underbar bild! Tack Anne!