Idag ....
Då blev det ett kortare besök hos Ecke och Britt inne i Halmstad, då vi ändå hade många ärenden att urätta i närheten.
"Ja, nu när kaffet är så dyrt, så kommer vi till er ...", sa pv leende, men fikabröd hade vi med oss.
Deras stora uterum, där flödar det av ljus och värme och där blommar citronträd, en kamelia, orkidéer modell jättestora, ja, det är som att komma in i en mindre botanisk trädgård.
Ser ni magnoliaträdet där utanför ...? Där fanns ännu ett - lika stort - aldrig någonsin har jag sett sån blomning på dessa träd!
När vi kommit hem upptäckte jag att min mobil var stendöd.
"Så lugn du är!" sa pv och jag sa att ja, ja, men den brukar vakna till liv ändå.
Det gjorde den i n t e.
Tänkte att nu är det ändå kört .., och googlade på Iphone 13 och 15, men kände att någon lust att ta från sparpengarna hade jag i n t e. Vände åter till stan (hysterisk efter-jobbet-trafik!) och besökte datorreparatören som för mig är nånting i stil med Jesus. Han log när jag kom in och jag berättade att min lilla väska trillat ner på marken i stan och det var efter det som mobilen var helsvart.
Det tog 30 minuter att laga en liten kabel som gått sönder och under tiden frågade jag och reparatören berättade om sin tillvaro. Uppvuxen i en stad med 300 000 invånare 96 km från Beirut .., hans föräldrar tyckte sig vara för gamla för att byta land och stannade kvar hemma. Egentligen vill han själv återvända, men det är inte så enkelt.
Jag frågade vad han saknade mest? Jo, att kunna plocka frukt direkt från träden .., att kunna vila i sitt modersmål, att inte behöva tänka efter eller känna att man saknar ord och så maten förstås (vilket jag kan förstå, libanesisk mat är ju himmelskt god!).
Första tiden i Sverige hade han bott i Gislaved i Småland. Jo, där trivdes han och kan ibland sakna SKOGEN (det hade jag inte förväntat mig) .., "du vet, barrskog doftar så gott!" sade han leende.
Ja, så där höll det på och andra kunder kom och gick, däribland en ung tjej vars mobil havererat och nu skulle det ta några dagar innan hon kunde få den åter, då en reservdel skulle beställas. Hon nästan drog efter andan.
"Hur ska du nu klara detta ...?" frågade jag och hon looooooog så rart och sa att "ja, kanske det går bra".
Just nu har pv kört in till stan för att gå på fotbollsmatch för att heja på sitt kära Öster som ikväll möter Halmstad BK. De sistnämnda ligger sist i tabellen; nej, det är inte roligt för hallänningarna just nu.
Så har den här dagen varit.
5 kommentarer:
Tänk så mycket man kan få veta i ett litet samtal. Förstår att denna man är släng av en Jesus! Mobilen är ju mer än en telefon numera. För somliga mer än allt.
Log åt detta om skogen. Det trodde inte jag heller. Men så var det visst. Ett fint möte må jag säga!
Du är fantastiskt med dina små samtal i dina möten med okända personer. Så kul att läsa.
Alla dessa små samtal -jag ÄLSKAR att läsa om dem!
Vilket underbart uterum! Och magnolian, jag tänker alltid på farmor när jag ser magnolior. ”Nu blommar magnolian” kom det alltid om våren tillsammans med en bild. Och senare ”Nu har kastanjen slagit ut!”
Turtlan, mossfolk och Tony: Det var ju sån tur att jag - till en början var den enda kunden - och då lät jag de som kom efter mig gå före, så behövde det inte bli så pinsamt för honom om jag frågade. Men han var så öppenhjärtig och det gjorde mig så glad. Somliga anser ju att man absolut inte får fråga var människor kommer ifrån, men det gör jag ändå. Och han lät så längtansfull när han berättade om fruktträden och maten och hur vackert där var! Det var som att öppna en skattkista.
Åh mossfolk, sådana rapporter kunde jag få från min mormor. Hon bodde i Birkastan i Stockholm där hästkastanjeträden är många. Extra viktigt var det när kastanjen med mörkrosa blommor slog ut.
Magnolian hon höll koll på finns i Vitabergsparken på söder.
Hon fick aldrig uppleva kameramobiler, men hade älskat att kunna ta och dela med sig av vardagsbilder som vi gör idag.
Skicka en kommentar