Elisabet

Konserten ... 

Vid halv fyra hämtade jag upp friherrinnan och A-M och så körde vi till Steninge kyrkby, det var där - i den så fina, lilla kyrkan - som Kammarkören skulle hålla sin konsert. 

Det var fullsatt och sååå många bekanta ansikten (de flesta är säkert kunder på Ankaret) och pv (numera solbränd som hade han seglat i två veckors tid) var så stilig i svart kostym och vit skjorta. 

A-M däremot, tyckte tvärtom. 

"Nej, pv ska ju ha sina vanliga kläder, jag känner inte igen honom!" sa hon leende.

Och jag bestämde bums att i den kyrkan vill jag att begravningsgudstjänsten efter mig, ja, där vill jag att den ska hållas, den dagen det är dags. 

Så vackert färgsatt .., fina och ganska naivistiska träskulpturer och Jesus på korset såg för ovanlighetens skull inte ut som en blond svensk man, nej, han var svarthårig där han hängde uppspikad mellan de två rövarna. Trodde jag. Nej, det var Maria och Johannes Döparen som hängde vid Jesu sida.

Ska försöka besöka kyrkan under dagtid med bättre ljus, om det är möjligt. Och fönstren ..., ljuvliga! Åtminstone några av dem torde ha varit handblåsta.

Konserten tog sin början klockan 16.00 och reportoaren var helt annorlunda än den vanliga, med kammarmusik. Här var det vårliga sånger och så jättebra var det!

En av sopranerna - Lotta Sikö Helin - skötte mellanpratet och gjorde det med den äran!

Och så sjöng vi tillsammans och jag blev så rörd .., kände mig nästan gråtfärdig. 

En fullsatt kyrka, pv där framme i kören .., och vid min sida halländska vänner som betyder så mycket. Sonja, dottern Maria, friherrinnan och A-M. 

(Vansinnigt obekväma bänkar och alldeles för litet benutrymme var det!!) 

Tanken var att de två sistnämnda skulle göra Sonja och Maria sällskap hit hem till oss, men såväl Friherrinnan och A-M var totalt döfärdiga efter den obekväma sittställningen och ville bara hem och vila benen! 

Nåväl, Sonja och Maria gjorde oss sällskap och blev väl här någon timme drygt. Sååå trevligt det var! Maria känns som min lillasyster och Sonja hade, åtminstone känslomässigt, kunnat vara min moster också. Nu är det kväll .., mörkret har fallit - så och regnet -! 

Äntligen!! Äntligen! Det är såååå efterlängtat.