Elisabet

År 2025 ..., juni månad. 

I juni månad tar Sigge Nilssons liv slut. Då är han sexton år och har, de senaste åren, förvandlats från en tämligen asocial kattherre, till en alldels underbar katt som inte bara håller sig nära pv och mig själv, nej, han blir på gränsen till kelig. Och det är som om vi äntligen förstår varandra. Så där på riktigt. 

Jag ska komma att sakna Sigge långt mer än jag någonsin hade anat. 

Och i juni kommer alldeles oväntat ett fönster susande och landar i min inkorg! Den som hade håven med sig var min före detta arbetskamrat från åren i Malå, nämligen Berit Sandström och det är Gösta Ekmans grav på bilden. Gravstenen finns på Katarina kyrkogård i Stockholm och det var där hon hade befunnit sig. 

Tack Berit! säger jag. 

Den här månaden kastar vi loss från Skallkroken och på bilden har vi kommit till Ven utanför Landskrona och jag gullber pv att vi ska stanna mer än en enda dag. Så det gör vi. 

Ven är som paradiset. Därefter blir det besök på Gilleleje på Själland och vi köper fisksoppa färdig att värma upp och badar hur mycket som helst. 

Vi har även legat i hamnen i Limhamn och Viggo vågade övernatta hos oss.

På hemvägen stannar vi till i tre dagar i Höganäs; en hamn och en stad som vi tycker så mycket om! Där äter vi den allra ljuvligaste mat på en indisk restaurang i centrum!

Och i juni blir det minnesstund på skogskyrkogården i Falkenberg; vi ska plantera blomster och tänka på Magnus, f.d.skolkamrat till pv och i ett par år har Magnus kämpat mot sin cancer, men till slut så gick det inte längre. 

Vi träffas på kyrkogården; det är Tompe (också klasskompis och såväl Tompe som Magnus och pv har seglat tillsammans  under många somrar), Tompes fru Kerstin, Magnus fru Linda  (alldeles för ung för att vara änka) och jag själv. 

Efter besöket på kyrkogården blir vi alla hembjudna till Linda i sommarhuset på Grimsholmen. Där är så vackert, så där så man kan tro att man befinner sig vid Medelhavet.

På altanräcket sitter en liten kanin.

Den 19:e juni 2025 blir Viggo pappa till dockan Olle. Oj, så kärleksfull Viggo är mot den lille "gossen", han som t.om har en ljusblå napp. 

Kärleken till Olle varar i några dagar, därefter hamnar den stackars Olle i garderoben eller längst ner i leksakskorgen. 

Farmor deppar .., ååå, hon som så gärna önskat att gossen ska leka med något annat än lasersvärd eller träbössor. 

Som jag tycker om pv när vi seglar! Då blir han kapten i ordets rätta bemärkelse och han har lärt sig att alltid tala om vad som ska hända och och plötsligt känner jag mig så mycket tryggare på båten. 

På väg hem till Skallkroken blåser det upp nåt hemskt och vi beslutar oss för att försöka få plats i Höganäs hamn. 

Knappt har vi lagt till förrän ett våldsamt oväder brakar loss! Det blir åska och skyfall och jag tackar högre makter att vi hann komma undan detta!

Bilden är dock från Ven

Medan vi befinner oss på seglats, har Anders, Maja och pojkarna kört den långa sträckan från Skåne till Malå/Lappland. Vi får veta att Elliot har fått sitt livs första fisk (han blir helt fiskegalen under veckan i Malå och det fiskas varje dag!) och så en kväll kommer ett meddelande från Anders och jag ler så mungiporna nästan möts i nacken! Nog minns jag när han fick göra en utförlig tv-manual till mig när jag var barnvakt till pojkarna. Nu är det hans tur. 

Och detta, också från Anders, fick mig också att le. 

Ja, det var juni månad det. Så mycket trivsamt vi fick vara med om!