Året 2025 .., februari månad.
Ett litet utdrag ur någon av Gerda Anttis böcker som jag lånade just i februari. Så här känner jag det ofta. Ibland får jag dåligt samvete, då jag tycker att andra människor hela tiden är på språng eller har tusen saker på gång. Ofta när jag sitter i solstolen och tittar på småfåglarna, ser jag människor passera nere på Ejdervägen och det händer att dom tittar upp och hejar lite eller lyfter handen till hälsning. "Men dom tror väl att jag är från vettet .., sitter här så ofta och bara tittar ...?" tänker jag då.
Den här månaden tog vi oss in till Halmstad och promenerade längs Nissan. Plötsligt passerade vi Söderfamiljen som är en liten hörnrestaurang och det var som att komma till himlen nästan!
Detta var första gången vi slog oss ner där och vilken underbar soppa vi bjöds på!
"Hit ska vi gå flera gånger!" sade vi unisont efteråt.
"Flera gånger" har ännu inte blivit av, men i vår, då!
Och från den fortfarande flitiga madamen i Porto kom det här fönstret, det som faktiskt får bli dagens variant. Ett reprisfönster.
Aha, en man som sitter och väntar på att tvätten ska bli kvar. Under tiden läser han i sin bok.
I februari månad upptäckte jag en ljuvlig artikel i DN vilken handlade om konstnären Pierre Bonard.
Mest föll jag för sättet hur sidan redigerats och så förstås själva målningen av kvinnan som bara skymtar så där till hälften, knappt det.
Och färgerna!
I februari fick vi besök av småpojkarna från Skåne. Viggo gjorde mig sällskap till affären och med hjälp av isskrapan skrämde han alla småspöken. vilka gömde sig i buskarna vid kustvägen.
Oj, så spännande det var!
"Titta! Där i buskarna ser jag minst tio stycken!" kunde jag säga och då förvandlades plötsligt skrapan till ett vapen.
"Pang, pang!" ropade han och så var spökena borta.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar