fredag 20 november 2026

Hemskheter vid midnatt ... och så lite om Petter.


Så här var det. Vid midnatt, när jag ligger och skrattar lite förnöjsamt åt roliga klipp på nätet, hör jag plötsligt  ljud från pv:s sovrum. 

Det rummet ligger ju inte direkt vägg i vägg med mitt och dessutom står pv:s säng som i en liten "grotta" (en snedvägg som liksom skiljer sovdelen från övriga rummet). 

Helt tydligt hör jag hur pv stööönöar högljutt om och om igen och det bubblar i hans bröst, så där som när man kokar gröt och den börjar stormkoka. 

Så jag skyndar mig in till honom och det fortsätter att bubbla och jag minns plötsligt den äldre-äldre kvinnan som delade sal med mig (under covid); hon lät  p r e c i s  så här och  jag ringde som galen på personalen som kom springande och det visade sig att kvinnan - som hette Ritva och var finska - inte blev sig själv. 

"Ritva! Ritva, är du med!?" ropade personalen.

Denna lilla tant var helt borta och trots att det var besöksförbud, sa läkaren att personalen skulle kontakta kvinnans dotter, så att hon genast fick komma på besök. Då anade man ju. 

Allt det tänkte jag på när det lät likadant om pv och jag ropade "Men Thomas!! Thooomas!" och det såg ut som hade han befunnit sig i yttre rymden och plötsligt återvänt till jorden, ja, han lät närapå förvirrad, men sade sig bara vara såååå torr i munnen. 

Sen somnade han om och allt var lugnt. Hu, så obehagligt detta var!


Annat var trevligare. Fick brev min syster i Australien och så här skriver hon: 


"Det är inte bara i R:s huvud som saker blandas ihop i natt måste jag ha drömt något underligt, för jag vaknade och hade fått "Petter och hans fyra getter" i mitt huvud. En var vit och känd för sin aptit,  en var blå och starkare än få, men vad var de andra två???  Inte för att det är så viktigt, men det är irriterande att inte komma ihåg."

Jodå, är det nånting som fastnat i mitt minnesarkiv, så är det just rimsagor. så jag skrev ner hela rimmet och kände mig väldigt nöjd, ty denna syster som är i mitten av oss tre, påstår i alla fall själv att hon har ett särdeles gott minne. 

Och R, det är vår äldsta syster som vid 85 års ålder nu har det knepigt - milt uttryckt - med sitt minne. Men ett rikt "inre liv" har hon uppenbarligen, ty hon har flera gånger berättat för Birgitta (som ringer ett par gånger per månad) att "idag har jag kört häst och vagn här längs vägen, men inte ut på stora vägen till Hörby eller Sjöbo". Inte illa för en f.d sjuksköterska att på äldre dagar ha sadlat om til KUSK! 

S o m  vi looog och s o m  vi tycker om henne! Man kan undra hur ens egen framtid ska te sig, skriver jag leende.

Inga kommentarer: