Upphittat ...

De två översta lapparna är egentligen en enda.
Fram, - och baksida, bara.


"Det är nog till ett barn i familjen .., du ser ., det står mellis ..?" säger arbetskamraten när jag visar henne lappen.


Och så får man ju inte glömma den "rökade korven".

Lediga-dags-fönstret ..

.... fanns någonstans längs vägen mellan landet Halland och södra Lappland.

Från radion ...

Rissla som vilar middag.

... hörs Karlavagnen-prat .., det handlar om var man känner sig hemma.

Och jag ligger under täcket .., fönstret är öppet .., och jag funderar på detta med hemkänsla.

Från sekund ett kände jag mig hemma i Ystad.

Jag tycker att skåningar är varma och rara människor.

Men ..,. när vi i somras hade kört bil från landet Halland, via Västmanland, Jämtland och hem till Västerbotten och när vi parkerade bilen utanför min mammas föräldrahem i Dikanäs .., då kändes det som om jag hade kommit hem.


Eller mötet med min moster och mina kusiner.
Så mycket värme.

På riktigt .., kommit hem.

Och när jag låg i sängen i det som en gång varit mormors rum .., och när vi på morgonen åt frukost vid köksbordet tillsammans med morbror Olaf och hans Gunhild .., och med stövaren Rissla som kom och viftade på svansen så glatt..., då kände jag mig också hemma.

Liksom själsligt jordad.

På vår köksvägg i Malå hängde en liten trätavla som min mamma hade köpt under en resa till New York.

På tavlan stod texten "Home is where the heart is".

Det är väl så det är förstås.

Kväll på Regementsgatan ...

Och tänk .., i morgon är det onsdag.

Ledig dag.

Vilken lycka!

(Om ni klickar på bilden, så blir den lite finare.)

Skottlossning på min gata i stan ..

Jovisst!

I trapphuset femtio meter bort.

Kanske var det rentav ett mord?

Det är kommisarie Wallander som är i farten, förstås.

Ännu mera insikter ...

I tolv års tid har kvinnan vikit sig för mannens vilja.

Till exempel har det alltid varit han som har bestämt vilken tv-kanal som det ska tittas på .., ja, han har haft total makt över fjärrkontrollen .., berättar hon.

Men nu, nu har kvinnan tackat för sig och inom några veckor bor hon och barnen i en egen lägenhet.

Hon står intill mig och ler så varmt.

"Jodu Bettan .., nu ska du veta .., att nu ska jag minsann titta på vartenda skräpprogram som jag bara har hört talas om .., allt som dom andra har pratat om vid fikabordet .., nu blir fjärrkontrollen min och nu gör jag som vill ...", säger hon med glitterögon.

Om ett år fyller hon femtio.

Love, literature and gardening sa...

Så är det säkert. När min mycket dominante far gick bort för två år sen så tog det bara några dagar innan min mor bad mig säga upp Skånska Dagbladet och byta till Trelleborgs Allehanda.

Det är helt galet som det kan bli om man inte ser upp med männen i sitt liv.

Må din väninna njuta av alla skräp-program nu!

Tisdagsfönstret ...

Det är sommar.

Pågatåget närmar sig Ystad.

Ännu en insikt ...


Njaaaa.

Jag tror att jag ångrar mig.

Angående inlägget här under, alltså.

Det finns det som är mer våldsamt än rotfyllning.

Ni som är lite känsliga av er, strunta i att klicka på länken.

(Intresserade av trolleri kan scrolla fram till 1.04 på den övre länken... och så finns den här länken också.)

Värre än total knäplastik ...


På onsdag har jag ledig dag.

Då stundar rotfyllning.

Ja, men det blir ju helt underbart.

Hallå - hallå!

Kefalonia 2008.
Två veckor tillsammans. En elvaåring och hennes mormor som är jag.
Vi har kört moppe till staden Sami och Emma smakar av mina musslor.
"Det är ju jättegott, mormor!" utbrister hon häpet.

Vid åttatiden blir det telefonsurr med Emma.

Jag får veta att hon sitter i sitt rum på ovanvåningen och gör just ingenting, det är ju höstlov.

Emma frågar om den stundande operationen och jag frågar henne hur dagen har varit .., och om hon är morgon, - eller kvällspigg, ja, lite sånt.

"Vad har du på dig ..?" frågar jag.

"Gissa!" svarar hon.

"Hmmm .. , jag tror att du har grå mjukisbyxor och en vit ..nej, en svart t-shirt", säger jag.

"Jaaa, helt rätt! Och hur har jag håret .., utsläppt eller uppsatt ..?" fortsätter hon.

Jag frågar om hon ligger eller sitter?

Hon halvligger i sin säng.

"Jaha, då har du haft uppsatt, men när du lade dig, då tog du ut snodden och nu är det löst ...", säger jag.

Då gapskrattar Emma och säger att det var helt rätt!

Fem minuters småprat och jag tänker att jag älskar den tösen så oändligt mycket.

Sen ringer jag till min moster.

I hela mitt liv har jag tyckt så bra om mammas syskon .., moster Margit som var så speciell .., och moster Gunvor med alla blommorna och det var får och killingar och smålamm och tavlor som hon hade målat eller satt samman av tovad ull .., och morbror Olaf .., han som tog över föräldrahemmet .., så snäll och rar och skrattig .., och så moster Lisbet.

Moster Lisbet är den som jag har haft allra mest kontakt med.

Hon bor i Vilhelmina och är så genomsnäll och rar.

En bra stund pratar vi om allt och inget .., så där om ett föredrag som hon har varit på .., om hur det står till med morbror Olaf och hans cancer ., och om vintern som är på väg.

Inga märkvärdigheter.

När vi ska till att sluta säger jag: "Moster Lisbet, du vet väl om att I love You!"

Som vanligt har jag svårt att säga dom där orden "Jag älskar dig!", men det är vad jag egentligen vill.

"Ja, du Elisabet, I love You and You love me ...!", säger hon då.

Moster Lisbet sitter i köket i Vilhelmina och jag i min lilla lägenhet i Ystad .., tänk .., ändå hör jag leendet genom luren.

Vad som behövs ...

Bild: Hasse från Ö-vik, numera västerbottning.

Tidigt varje morgon i affären sitter jag i ett litet rum och pysslar med mitt, medan alla de övriga styr stegen mot fruktdisken, mejerikylen, grillen eller vad det nu är.

Jag hör arbetskamraterna komma och gå .., hör deras småprat ute på lagret.

Och det är då .., just då, som man blir så glad när någon ( i det här fallet cowboy-maria, hon som är så underbart lugn ..) knackar på dörren ..., tittar in lite hastigt och säger ..."godmorgon Bettan!"

Inget mera.

Ett varmt leende.

En liten hälsning bara.

Och hjärtat blir varmt.

Flera fönster från Jämtland ...

"Hej!

Skickar en bild på samma byggnad som den Gunnar i Vaplan skickade.

Denna i dagsljus och med teatern i nedre botten med.

Hoppas du har det bra i höstmörkret.

Kram!

Eva."

Måndagsfönstret ...

... finns i Hässleholm.

Just det.

Flera söndagsfönster ...

"En sån här kväll när det regnat och blåst ute mest hela dagen så är det härligt titta på några bilder från i somras.

De både värmer och ger minnen!

Skickar över två fönsterbilder till Dig från en varm sommardag i Järvsö och från ett fint besök på en gammal Hälsingegård.



Hoppas sommarvärmen på bilden känns hos Dig söderöver :-))

Turtlan."

En massa kvällsfönster ...

"Hej Elisabet, jag tänkte på dig i kväll när jag gick över torget :-)

Fönster i Östersund!

Om dagarna kan man se hur idogt dom arbetar som myror i en liten stack.

"Glaskuben" = där ett försäkringsbolag har sin verksamhet.

/gunnar i vaplan/"

Också en insikt ...

Pensionatsvärden till vänster och Hedgrenskan till höger.
Snart blommar novemberkaktusen.

En sak kan man i alla fall konstatera, att den som kommer som gäst till det där pensionatet i landet Halland, den människan ska inte förvänta sig ett liv i sus och dus.

Där är det l u g n t.

Där är det alldeles, alldeles tyst .., och är det högtryck ute så ser man miljoner stjärnor på himlen och på våren är det en stor kör av småfågelsångare som underhåller i träden där utanför.

Så när vännen Hedgren kommer körande från Trelleborg, då blir det bara en massa stillhet, egentligen.

Vi äter mat och dricker gott vin och pratar och löser korsord och hon är trygg i sig själv och säger att .. "nä, nu går jag och lägger mig .." och såna gäster är helt underbara.

Såna som känner sig hemma.

Idag blir ungefär som igår.

Tillsammans sitter vi i vardagsrummet och det blir korsord även idag och det blir Peter Robinson och Gårdagens Nyheter och det blir levande ljus och en lunch bestående av lammstek från ugnen .., potatisgratäng (där kokerskan glömde vitlöken !!!) och sedan blir det packande av ryggsäck och till sist bilfärd till Skåne.


Hedgren kör snabbt och effektivt.

Det regnar prick hela tiden.

Morgon på pensionatet ...

Igårkväll: pv:s ur-goda äppelkaka med glass från Slöinge, alldeles här intill.

Då blir det frukost i "matsalen".

Rostat bröd med ost och pl.marm-09 .., äggröra med bacon .., kaffe eller te.

Det blir prat om Irland; om Bed & Breakfast .., om västra sidan .., om klippor som stupar rakt ner i havet .., det pratas om Frankrike, Tjeckien och ett sjukhus i Athen.

Efteråt lägger lugnet sig.

Bloggmadamen skalar potatis till en gratäng .., en lammstek sätts i ugnen .., i köket sprider sig en doft av vitlök.

Hedgren sitter i soffan-utan-namn och läser en bok av Peter Robinson.

Pensionatsvärden sorterar tvätt.

Och där ute faller regnet.

Dagens fönster ...

... sitter i en något bedagad ytterdörr i Hässleholm.

Kväller ..

Från Trelleborg har madame Hedgren kommit på pensionatsvisit och det blir hur trevligt som helst.

Vi går på lång promenad längs havet och upp på "heden" där fem hästar kommer oss till mötes och jag har en käpp i höger hand och nya promenadskor och tänk, vad det hjälper till!

När vi kommer hem blir det middag.

Pv steker kött .., bloggmadamen fixar vitlöksdoftande potatisgratäng och så blir det sallad och lite annat och gott rött vin till.

Allt möjligt pratar vi om.

"Om du vinner 20 miljoner .., vad gör du då ..?"

Sånt.

Helt eniga är vi om att Läkare utan gränser kommer att få ett rejält tillskott.

Och sen går pratet vidare.

En bra kväll är det, fylld av värme och vänskap.

Fredagkväll ...

Redan från Malmö är det FULLSATT på Öresundståget till Göteborg.

Massor med människor som inte får sittplats och inte ens efter Helsingborg blir det ledigt.

Och när tåget stannar till i Halmstad, då ser det så ut så här.

Hur många soldater som helst som väntar på att få kliva ombord.

Hjälp, så trångt det måste ha blivit sträckan Halmstad-Falkenberg-Varberg-Kungsbacka och Götegborg!

Dagens fönster ..

... hittar man i kyrkan i Hässleholm.

En kyrka som ligger lite högre .., och med centrum alldeles nedanför.



Jag tänder två ljus.

Ett för min pappa och ett för mamma.


Och där utanför är det höst.

"Den där vägen som är livet ..."

Resan från Ystad till Hässleholm, blir aningens krumelurig.

Avresa sex på morgonen och efter tio minuter är det tänkt att jag ska byta till buss i Tomelilla, men precis som tåget rullar in på perrongen ser vi bussens baklyktor försvinna i fjärran och där står jag och tänker att oj, nu missar jag tiden på röntgenavdelningen!

Men se, tågvärden är en ängel!

"Vi brukar aldrig missa bussen, det här att vi fick invänta ett annat tåg, det brukar aldrig hända just här ..., men vänta ska jag hjälpa dig ...", säger han och plockar upp sin lilla handdator och letar bland tåg, - och busstider.

Det visar sig att jag får fortsätta med samma tåg, nu till Simrishamn .., och medan vi susar förbi små skånska byar, däribland Gärsnäs (då tänker jag på dig Bettankax ...), berättar tågvärden som heter Sten och kommer från Stockholm, om hur han trivs här nere och hur bra jobbet är.

I Simrishamn blir det byte till buss, fvb till Kristianstad.

Jag hamnar intill en kvinna som egentligen kommer från Gotland, men nu bor i Järrestad .., nu ska hon hem till ön och stänga sommarhuset för vintern.

Bussresan från Simrishamn till Kristianstad måste vara en av vårt lands vackraste!

Ååååå, vilket landskap ...!

Först havet på höger sida och lite dimma och vita skånelängor och kossor och hästar i hagarna .., och så Kivik som är nästan för mycket av idyll ..,och tänk .., Brösarps backar - det vackraste av allt i Skåne! -, (då kan man tro att man har kommit till Irland!) och sedan, efter en och en halv timmes åkande (skolbarn släpps på och av längs vägen ..), är vi framme i Kristianstad.

Då blir det byte till pågatåg och jag är lite orolig .., halv tio ska jag vara på röntgenavdelningen i Hässleholm och det är inte direkt gott om tid.

När tåget passerar Vinslöv, ler jag för mig själv och kommer att tänka på detta.

Och så ..., Hässleholm!

Då blir det lokalbuss till sjukhuset och innan bussen åker sin väg, ser jag en kvinna i min ålder som ivrigt spankulerar vid hållplatsen och med blicken riktad mot marken.

Jaha.

Hon letar nyligen kastade cigarettfimpar och jag tänker att det är ju finurligt .., för just innan många kliver in i bussen, kastar dom sin fimp och mycket riktigt .., kvinnan böjer sig ner och tar upp en liten fimp .., synar den lite och står sedan och röker upp det som är kvar och jag tänker på hur olika människors liv är.


Hässleholms sjukhus är lagom litet eller stort och i väntrummet till röntgenavdelningen sitter fem andra människor och väntar och så jag.

Om jag säger som så .., så är medelåldern tämligen hög.

Det är krånglande höfter och knän och några är redan opererade och ska på koll, andra väntar på sin tur.

Och fort går det .., jag hinner knappt ta upp DN:s stora korsord, så blir det min tur!

Sedan blir det provtagning och därefter samtal med herr ortopedläkaren som kommer från Jylland och är lång och reslig och har grått hår och glada ögon.

"Du ser ju så frisk och kry ut .., kan det vara möjligt att jag ska operera dig ..?" säger herr doktorn (Våg, född 1952 på Jylland i Danmark) och ler varmt.

Det visar sig att högerknäet är sämre än man har trott.

"Det är rrrriktigt rejäl atros, ben mot ben på vissa ställen, det är inte underligt att du har ont Elisabet ..", säger han och förklarar att om jag vill, så är han villig att operera, men det lämnas inga garantier och det är en stor operation med total knäplastik och rehabiliteringen blir lång, dom där tre månaderna tror han inte alls på, nej, det brukar bli mycket längre än så!"

Jag säger att jag vill.


Syster Helena. Oxe. Lillasyster. Yngst av tre och sladdbarn.
Precis som bloggmadamen.
Och på skalan hur bra hon trivs ...?
"Tio".

Och så blir det samtal med syster Helena.

"Vem ska stå som närmaste anhörig?" frågar hon och jag säger pv:s namn.

"Får vi ringa honom mitt i natten om det behövs ..?" frågar hon.

Mitt i natten?

Jaha.

Om det skulle hända nånting .., om det skulle bli akut allvarligt av något slag.

"Javisst, ring och väck honom ni!" svarar jag och kommer för min inre syn att tänka på sista smörjelsen.



Sist av allt blir det samtal med narkosläkaren.

Han är polack, men har bott i Sverige i sju år och talar otroligt bra svenska!

Efter att han har berättat om ryggmärgsbedövning och lite annat, pratar vi om olika dialekter och när jag säger att jag bara kan ett ord på polska, nämligen vad "bärkasse" heter, gapskrattar han och så förklarar han med penna och pappar hur krångligt det kan vara med polska ord och alla konsonanterna.


Jerzy. Kräfta. Född 1948.

"Elisabet, det här är mitt namn .., titta så många konsonanter!
Och efternamnet är svårast att stava för den som inte är polack", säger han.

Jag får veta att herr narkosläkarens pappa var civilingenjör, men tre av doktorns kusiner är också läkare, nej, fyra! Alla utom en arbetar med narkos.

"Varför just narkosläkare ..? Tja .., det är otroligt intressant .., och jag tycker om teknik .., jag går alltid in i en affär här i stan som säljer just sånt .. jag kan gå där hur länge som helst och titta .., vore jag inte läkare, då hade jag nog satsat på att bli ingenjör", säger herr Luszcz.

På den där skalan hur bra han trivs med sitt arbete?

"Tio!" svarar han glatt.



Sist av allt kommer den vänliga Helena och säger att det finns fika i lilla dagrummet.

"Ja, ni som har rest länge .., ni är säkert sugna på frukost .?" säger hon.

Vilken service!

Och när är allt klart, då kan jag knappt gå upprätt, för ortopedläkaren har vridit och vänt på mitt knä och jag känner mig som hundrafem år - minst -, men haltar iväg ner till centrum och jag ser hur många ihåliga träd som helst och tar fram kameran och en kvinna frågar vad det är jag tar bild på?



"Hålet i trädet, ja, det är till Johnny i Stockholm ...", säger jag.

"Jaha ....", säger tanten tyst och promenerar sin väg.

Överallt ser jag hål i träden .., och jag tänker att Hässleholm vore ju paradiset för herr Stationsvakt!

Ja.
Ungefär så var det.

Det blev en bra dag.

Som ett litet äventyr.

En dag fylld med intressanta möten så där längs den där vägen som heter Livet.

Och den som har orkat läsa till slutet, får härmed Tålamodsmedaljen i största storleken, ja, men varsågod, här hänger jag den om halsen!

Eftermiddag ...

.... på väg hem från tåget, blir det ett besök på Ica Maxi.

I kassen trängs en lammstek med fyra styck broccoli och diverse annat gott.

En mozzarellaost utread för 5:-, till exempel.

Sånt kan inte en smålänning motstå.

Så här det.

I morgon .., när jag har piggnat till .., ska jag berätta för er om den här dagen som blev helt bara så ljuvligt underbar.

Jag ska berätta om tågvärden Sten från Stockholm och vad han gjorde .., och om syster Helena ..., och ortopedläkaren Sören från Jylland och om det långa pratmötet med den polske narkosläkaren vars kusiner också är läkare, men inte pappan.

Och jag ska berätta om kyrkan i Hässleholm och kvinnan med den bruna jackan som stod utanför busshållsplatsen och vad hon gjorde.

Och inte ska jag glömma att tipsa Stationsvakt om var det finns hur många ihåliga träd som helst.

Det blev nämligen en lång dag det här.

Fyra timmars sömn natten mot idag .., en missad buss i Tomelilla .., och tre och en halv timme senare framme på sjukhuset, - då hade jag tio minuter på mig tills jag skulle in på röntgen -.

Nu är jag totalt dödens slut på och somnade nästan till Gokväll .., nu ska jag bara v i l a, med huvudet i knäet på en snäll pensionatsvärd.

Och tack bettankax och annika för u n d e r b a r a sms-hälsningar idag!

Fredagsfönstret ...

Det finns fönster som har kommit susande genom rymden och inte bara hamnat i min dator, utan även slagit sig ner i mitt hjärta.

Det här fönstret är ett sånt.

Vem tog bilden ...?

Erja Lytter ..?

Mossfolk ..?

Moster Mjölgumpa ..?

Det är i alla fall inte bloggmadamen.

Och idag är hon på resande fot och här kommer att vara tyst och öde tills ikväll, då hon landar på pensionatet och hos världens bästa pensionatsvärd.

Ajöken, sa fröken.

Allt är relativt ...

Och titta, så nära landet Halland jag kommer att vara!


"Jaså, du ska opereras i Hässleholm, ja, det är ju för djääävligt att folk ska måsta åka land och rike runt för en operation!" säger kvinnan indignerat.

Riktigt upprörd är hon.

Med tåg och buss tar det två timmar och en kvart från Ystad till Hässleholm.

Med bil hade det kanske tagit en dryg timme?

Inte det minsta hemskt tycker jag att det är.

"Det är väl inte farligt .., hemma i Västerbotten var det tjugotvå mil enkel väg till lasarettet i Umeå och nio mil till Lycksele och tretton till Skellefteå .., (där, på BB födde jag den äldsta och den yngste .., man väntar inte tills det är fem minuter mellan värkarna, om man säger så ...) tänk dig där om någon får en hjärtinfarkt .., då kan man prata om avstånd ...!" säger jag.

Och jag kommer ihåg när mina barns pappa körde bil till Umeå .., ja, dom där tjugotvå milen enkel väg ..., satte sig i väntrummet på ortopedmottagningen, bläddrade i en tidning .., och fick efter en stund beskedet att "tyvärr, doktorn är sjuk .., tack och adjö .., men du får åka hem igen och får en ny tid senare."

Så .., för den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, då är skånska avstånd som små pjuttar bara!

Just så.

Nån slags insikt ...

Emma längst till vänster .,. fotbollstränaren Lunkan i mitten och Sabina till höger.

Visst var det väl alldeles nyss som jag blev mormor?

Alldeles nyss som Emma sov i sin mormors soffa och alldeles nyss som hon var så liten?

Och nu ..,. nu är hon längre än sin mormor och ingen lillflicka, utan snart en tonårstjej.

Ingenting begriper man.

Och själv fyller man sextio om fyra år.

Det begriper man inte heller.

Kväller ...

I morgon åker jag till sjukhuset i Hässleholm för undersökning.
Mätning av benen, röntgen, samt diverse prover inför vad som komma skall.
Ikväll känner jag mig ungefär som på bilden.
Avslappnad.

Idag på jobbet upptäcker jag en man i vad jag tror är min ålder, som kommer linkande med en promenadkäpp i ena handen och den röda handlingskorgen i den andra.

Han kommer till min kassa och jag frågar om han har problem med sitt knä?

"Nä, det är höften ...", säger mannen.

Och jag berättar om mitt knä, ja, att det var därför jag frågade .. jag tänkte kanske att han redan hade blivit opererad och så skulle jag höra hur det hela hade avlöpt.

"Ja, jag ska också bli opererad .., ja, få ny höftled helt enkelt .., ja, den artonde november, det är ju snart", säger mannen leende.

Den artonde november!

"Och jag den sjuttonde, tänk, vi kanske blir salskamrater!" säger jag och känner hur glad jag blir, för tänk, så roligt med en bekanting bland alla patienterna.

Det visar sig dock att mannen ska opereras i Lund och jag själv i Hässleholm.

När han lämnar fram sitt id-kort, upptäcker jag dessutom att mannen är åtta år yngre än bloggmadamen och då bara gapar jag .., jag som trodde att jag var den yngsta med ny led!

Och så önskar vi varandra lycka till, utifall att vi nu inte skulle ses innan det är dags.

Ååå, ett sånt härligt möte blev det!

Insikt nr 161 ...

Den sista timmen i frihet, innan arbetet ska ta sin början, tittar jag på DR 1, ett program typ Uppdrag Granskning som handlar om det svenska utrikesdepartementet och dess förfarande vid anställning av personal.

Ja, programmet är nog producerat i Sverige.

Och jag säger bara en sak. tack gode Gud att jag tog blodtryckssänkande medicin i morse!

Så här beskrivs programmet:

"Sverige har aldrig før uddannet så mange akademikere som i de seneste år, og mange af disse støder på forhindringer som nepotisme, skjulte krav og usynlige mure, når kampen om de mest attraktive job sætter ind efter endt uddannelse.

Det gælder om at have de rette venner og gerne fremgangsrige slægtninge, hvis man vil have et drømmejob.

Nordvision fra Sverige."


Uppdatering: jodå, det visar sig vara ett tre år gammalt program från Dokument Inifrån, som nu visades i danska 1:an.

Här finns mer att läsa.

"Om det gäller egen sjukdom, tryck 4.."

Eftersom jag är en sån människa som gärna vill ha lite koll på min tillvaro ., så ringer jag upp till den så omtalade Försäkringskassan, så där för att få veta vad som gäller, då, när jag har blivit opererad.

Helt enkelt hur det fungerar.

Vilket ansvar ligger på mig och vilket ligger hos arbetsgivaren?

Vilka papper ska skickas in, osv.

Och i andra luren svarar en så rar och vänlig kvinna och förklarar gången och jag sitter med pennan i handen och antecknar det som känns viktigt.

Perfektamente.

Nu vet jag.

Och den vänliga försäkringskassekvinnan förgyllde således min dag.

Träningsdagbok ... dag 14 ...

Idag blev det en runda från ytterdörren till spisen.

Med stavar.

Någonstans i trakten av sängen, blev det paus.

Självklart gick jag sedan tillbaka till ytterdörren.

Efteråt ska man s - t - r -e -t - c - h - a ..., säger den som vet.

Så det har jag gjort.

Godmorgon alla bloggvänner!

Hos min rara kusin Barbro hittar jag nånting som får mungiporna att nå öron-läge.

Och Barbro i sin tur har fått detta av sin kusin.

Så .., här får ni nånting som gör er glada en liten stund.

Eller länge.

(Ljudet på ..!)

Dagens fönster ..

... kommer från Prag.

I Prag, som jag så ofta har hört talas om, har jag aldrig satt min fot och det är ju bedrövligt.

Bilden togs av Catarina Bernhardtz, hon som tillbringade ett äventyrligt friår i Marocko.

Hos herrn i norr ...


Vill ni se en alldeles helt ..., mmmmm .., helt ljuvlig bild?

Jaså, det vill ni?

Okej.

Det är den översta.

Och glöm inte att klicka på den.

Liten trailer ...

Jag vill bara meddela att hos herr Vasaloppsamatören har det varit dramatiskt idag.

En utförlig beskrivning av morgonens vådliga händelse kommer - hopefully - ikväll.

Med bildbevis och allt.

Jo, jo.

Från Kävlinge till Ystad ...

Och så kommer Annika på besök.

"Virriga Annie", kallade hon sig när hon kommenterade här på sidan, då, för ett par år sedan.

Nu är hon bara sig själv.

Annika.

Hon är Skorpion (fyller år nästa söndag ...), har vänster tumme upp och är lång och reslig.

"Vad då ...? Min mest framträdande egenskap .., som jag själv ser det ..?" säger hon.

Det blir en stunds funderande.

"Tja .., det är nog min livsglädje .., det tror jag", säger hon.

Jag håller med.

Plust att hon i mina ögon är så otroligt moderlig.

Omtänksam, är ett annat ord som jag förknippar med henne.


Titta, så fin loppisskeden är, den som jag köpte i somras.
Fyra stycken för 40:-, tror jag att det var.

Annika har vuxit upp i Tyskland, men man skulle kunna tro att hon kommer från Spanien eller Italien .., för hennes kroppsspråk är livligt; som lärkvingar flyger hennes händer i luftgen .., och hon skrattar ofta och mycket.

Vad pratar vi om den här dagen i slutet av oktober, då, när vi går längs kajen?

Jo, vi pratar om vad vi tror att vi gör om tio år .., hur ser tillvaron ut då?

Och det blir surr om att trivas med sin ålder .., om att möta män som är annorlunda .., om att bo i kollektiv .., ja, sånt.

På väg hem till soffan Ektorp som då har varit utan sällskap i någon timme eller två, slinker vi in på Lisas Skafferi och köper lite gott bröd och två bitar morotskaka.

Och sen fortsätter pratet.

En alltigenom fin tillsammansdag blir det.

Just så är det.

Loppisfynd ...

Suddig bild, jag vet. Men det var mörkt där nere.


Tillsammans med Annika från Kävlinge, blir det promenad ner mot hamnen, där Lions har sin stora loppis.

Å, vad man kan fynda där!

Två välhållna rottingfåtöljer för totalt 300 kronor, faller jag pladask för.

Tänk er ett härligt fårskinn i vardera fåtöljen och tänk er detta på pv:s stora, inglasade altan.

Tänk er levande ljus ., ett litet bord intill .., en läslampa eller två .., var sitt glas vin eller varför inte vatten eller Martini (ja!) och tänk er en katt och hund (ja, det med!) vid fötterna.

Det ni.



Ett alldeles helt UNDERBART gammalt brödfat från 1954, mitt födelseår, fick också följa med hem.

"Kivik 1954" står det på brickan .., så där fint mellan de målade blommorna.

Upphittat ...

"Mycket väsen för lite ull ...", tänker jag på.



Och här kan man tro att den här madamen har varit och handlat i affären!
Nästan likadan handstil.



Och här är det Ordning & Reda.

Minsann.

Pling-pling!

Foto: Catarina Bernhardtz.


"Hej Elisabet!

Nu har jag varit ute och rest lite igen - den här gången till Prag.

Lämnade ett soligt Malmö, körde igenom ett soligt Danmark men ju längre söderut jag kom desto molnigare och kallare blev det.

Vid den tjeckiska gränsen var det ett par dm snö och nu pratar jag om helgen som gick!

I själva Prag höll jag på att frysa ihjäl - spöregn, blåsigt och +1 grad.

Uppe i bergen talades det om att det låg 1 m snö!

Trots eländigt väder är Prag en LJUVLIG stad men ännu bättre är den väl i strålande sol och man kan sitta ute på alla dessa fantastiska utekaféer.

Nu blev det mest att sitta inne på en ölstuga och värma sig med en varm soppa.
Som tur var fanns det varmt vin i vartenda gathörn som också slank ned hur lätt som helst.

Du får några fönster att glädja dig med samt en bild från en lugnare del av Prag kallad Prags Rive Gauche där det också fanns ett härligt konstmuseum.

Visst är bebisen söt?

Hälsningar från Catarina i Trelleborg."


// Och bloggmadamen hälsar att fönsterna kommer så småningom.

Annorlunda och ändå lika ..


Sedan drygt trettio år tillbaka bor min ena syster i Australien.

Punktligt var morgon har jag ett mail i min inkorg från henne.

Inte ett dugg lika är vi, men på en punkt (eller rättare sagt två ...) ser jag ett klart släktskap ..., vi skriver båda om mat och väder och vind.

Och nu är det höst här.

Och vår där, ja, nästan sommar.

Så här skriver hon.


"Hej, här är det nu onsdag em och solen flödar från en molnfri himmel och det är ca 23C.
I går var det 30C, vilket var ännu skönare.

Vi har nu fått klart utomhus och det är så fint - rosor och pelargonior och annat, som jag inte vet namnet på, blommar för fullt och citronträdet dignar av frukt.

Så nu kan jag verkligen vara ute och bara njuta i stället för att se allt skräp man måste ta hand om efter vintern. SKÖNT!!

Veckohandlade på förmiddagen och var på biblioteket där jag för en gångs skull lyckades få tag på några nyutkomna böcker.
Annars skyltar bokaffärerna här nu med Stieg Larsson och hans böcker, men de har vi ju redan läst.
Jag har alla i bokhyllan och de har gått runt hos svenskgänget. Synd att han dog och inte kan skriva fler böcker.

I går var jag till optikern för ögonundersökning och utprovning av nya glasögon. det blev naturligtvis ingen billig historia, ja, trots att jag hade ett presentkort på 150 dollar, så gick kalaset för min del på 595 dollar, då bara linserna kostade 500.

kram
Birgitta."

Lediga-dags-fönstret ...

... det finns här hos mig.

Fast utan gardiner ., dom ska få åka till landet Halland och förgylla någons vardagsrum.

Är det tänkt.

P l a n e n ...

Just så där ska pElle ligga och vila i det lilla rödmålade huset.


I morgon tänker jag köpa mig en Trisslott eller två.

Eller en dubbeltriss.

Om jag vinner ett ansenligt antal miljoner, ämnar jag ringa min snälle chef och meddela honom att "tack och adjö!", men nu har jag arbetat som affärsbiträde det jag ska.

Och så packar jag ihop mina pinaler ., köper ett litet rödmålat hus på landet och slår en signal till pv och säger att där finns nog plats till honom också.

Och till pElle.

Och en hund, förstås.

Kanske blir jag hemmafröken.

Ligger på soffan Ektorp och läser böcker och vickar på tårna och när jag blir less, åker jag till Grekland till mitt lilla vitkalkade hus alldeles vid havet och med olivträd utanför husknuten och det blir grekisk sallad till såväl lunch som middag och massor med grillat lammkött (ja, jag förtränger att det är små, söta lamm som fått sätta livet till ...) och tzatziki förstås och jag ska simma i havet varje dag om det är möjligt.

Å, det ska minsann bli en härlig tillvaro!

Ajöken, sa fröken ....


Till frukostfikat på jobbet, har vi ofta haft Euroshoppers färdigskivade ost.

Gouda eller Edamer.

Det är det slut med nu, i alla fall för min del.

Till min förvåning berättade Hanna E att den osten innehåller ett färgämne .., såklart för att göra den gulare och få den att se mer aptitlig ut.

Mer lockande.

Mer naturlig, kanske.

Och ja, man äter gladeligen godis i alla de färger och bryr sig inte alls.

Men i osten ...!

Nä.

Där går gränsen för mig.

Verkligen en insikt.


Det finns så otroligt många bloggar som jag tycker om.

Det finns dom som tar bilder så jag nästan ramlar baklänges, så härliga är dom!

Bloggare med vardagsbilder.

Bloggare som har lekt med orden när dom namngivit sin blogg.

Där finns bloggare födda i Jämtland.

Och där finns bloggare uppvuxna i Småland!

Det finns dansanta bloggare.

Och bloggare som är journalister.

Där finns terrierägarbloggar.

För att inte tala om mössbloggarna!

Och getostbloggar! Jodå, såna finns!

Det finns även "nu-har-jag-slutat-blogga-bloggar!"

Färgglada bloggar ...

Och drömbloggar.

Det finns bloggare som är otroligt engagerade!

Fantomenbloggar!

Uppe i norr finns även vävstolsbloggen.

Och så finns förstås stolta-mormors-bloggarna!

Och där finns mängder med lärare som bloggar. En av dem hittar man här.

Och det finns såna som berättar och visar bilder av sin familj .., så där så man tycker sig känna dem.

Och det finns såna som skriver så där så att orden spatserar rakt in i ens hjärta.

Och såna som är totalt oförutsägbara och helt unika i sitt slag.

Och såna som är så himla roliga!

det finns bloggare som skriver lite hipp som happ och aldrig använder komma och alltid bara små bokstäver och en av dem är brorson till pv och om träning och renlevnad finns platt intet att läsa på hannes blogg men jag älskar den!

Sen finns det bloggar som är som små dokumentärfilmer.

Och andra som påminner om Mitt i naturen!

Det finns även snålvattenframkallande mat-orgiebloggar.

Och bloggar där man läser ett inlägg och sedan skrattar i veckor bara man tänker på just det inlägget och det k a n ju bero på .., att det finns viss igenkänningsfaktor i det hela.

Och det finns bloggare med husdjur som är hur filuriga som helst.

Och bloggar där man får veta allt om hur en 54-årig smålänning tränar .., men det blev inte så värst mycket med det bloggandet skulle jag vilja påstå inför nästa års Vasalopp.

Och som om det inte vore tillräckligt, så finns det även bloggar där själva bloggaren är så otroligt kreativ.

Det finns bloggar som stämmer till eftertanke.

Bloggar som väcker ens reslust och påminner om Packat och Klart.

Och bloggar som bland annat handlar om glädjen i att vinna.

Och såna som tittar bakåt i tiden.

Och heminredningsbloggar!

I Västmanland finns vackra-vyer-bloggen!

Och småbarnsbloggar!

Och en underbar, underbar soffblogg!

Det finns bloggar från Portugal.

Från Australien.

Och från Amerika.

Och Frankrike!

Och inte minst fra Norge!

Jomenvisst! Det finns minsann flickfotografer också.

Bloggare som bor nära Ystad.

Och ganska långt ifrån.

Och såna som är hemifrån.

Och andra som har flyttat hemifrån.

Det finns bloggare med de allra mest underliga intressen.

Och såna som älskar London!

Och såna som man saknar alldeles omåttligt.

Ja, det finns hur många som helst och nu har jag bara tagit med ett litet, litet axplock.

Och så finns det bloggar som är så vackra att man nästan tappar andan.

Det var egentligen den jag hade tänkt blogga om.

Nu, alltså.

Men så kom jag ju på alla andra.

Ack, vilken härlig bloggvärld! tänker bloggmadamen.