Rissla som vilar middag.
... hörs Karlavagnen-prat .., det handlar om var man känner sig hemma.
Och jag ligger under täcket .., fönstret är öppet .., och jag funderar på detta med hemkänsla.
Från sekund ett kände jag mig hemma i Ystad.
Jag tycker att skåningar är varma och rara människor.
Men ..,. när vi i somras hade kört bil från landet Halland, via Västmanland, Jämtland och hem till Västerbotten och när vi parkerade bilen utanför min mammas föräldrahem i Dikanäs .., då kändes det som om jag hade kommit hem.
Eller mötet med min moster och mina kusiner.
Så mycket värme.
På riktigt .., kommit hem.
Och när jag låg i sängen i det som en gång varit mormors rum .., och när vi på morgonen åt frukost vid köksbordet tillsammans med morbror Olaf och hans Gunhild .., och med stövaren Rissla som kom och viftade på svansen så glatt..., då kände jag mig också hemma.
Liksom själsligt jordad.
På vår köksvägg i Malå hängde en liten trätavla som min mamma hade köpt under en resa till New York.
På tavlan stod texten "Home is where the heart is".
Det är väl så det är förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar