Så här var det.För kanske en månad sedan frågade pensionatsvärden om jag ville göra honom, hans bästa kompis Lotta och deras vänner från Malmö sällskap till Halmstad Teater och lyssna till The Refreshments ., Sven Zetterberg, samt Louise Hoffsten.
Det ville jag.
Ikväll skulle det bli av.
Först tillbringade jag ett par timmar hos underbara vännen Anna-Karin som var lite halvrisig och därför skippades lunchen på Olssons Skafferi .., vi låg i stället på var sin soffa i hennes vardagsrum och hunden Frida gick mellan oss ..., levande ljus på bordet .., hembakta pepparkakor och kaffe ..., och tv: n visade skidsporter i alla de former.
Det kändes tryggt.
Hemtamt.
Jag är en sån som blir
förfärligt nervös i vissa sammanhang och att "gå ut" på lokal och träffa människor som känner varandra sedan tjugo, trettio år tillbaka, men som
jag inte har ett dugg kännedom om .., det gör mig lite svettig.
I vanliga fall är jag, precis som hästarna, ett flyktdjur.
Så många gånger under årens lopp har jag flytt .., men nu hade jag verkligen bestämt mig för att det här skulle jag klara av.
Och Bente i Norge pushade och skrev om Tankens Kraft och Anna-Karin looog och sa att det skulle gå bra och så hade jag ju verkligen bestämt mig.
Först blev det thaimat och sedan en stunds väntan inne på Halmstads Teater innan pv:s vänner dök upp och var jag orolig - ja, jätte - men det gick bra.
Det blev ös-rock-blues i ett par timmars tid och Sven Zetterberg är totalt underbar och ville jag ställa mig upp och hoppa och studsa .., ja, men gjorde jag det .., nej, jag satt stilla och vickade på tårna, för sån är ju bloggmadamen som aldrig ville gå i luciatåget när hon var yngre.
Mycket yngre.
Och sen efteråt .., när showen var slut och det var skivsignering utanför lokalen, då upptäckte jag en kund från affären hemma i Ystad och det finns inte
ord för hur glad och lycklig jag blev .., det blev så hemtamt och nu får jag åka med dem hem i morgon och slipper en timme extra i restid ..., ja, och så
ännu mera efteråt ...., kom en fråga om vi skulle följa med till pub och ta en öl och Samlad Tropp.
.........
Samlad Tropp.
Jag överlevde det med.
Mycket folk .., trevligt prat .., rara vänner ..., surr om Biltemas storsäljare .., filmer .., namnet på en skådespelerska och vi kom aldrig på det (Anne Reid i The Mother, var det ...) .., sånt som hände förr .., vem som hade abonnerat övre balkongen i puben .., ja, sånt.
Och sedan gick vi före de övriga och tog bilen till pensionatet.
Den som är tuff av sig redan sedan förut och aldrig känner sig nervös .., ja, ni förstår kanske inte .., men om det finns andra harhjärtade männinskor som är dubbel,- och trippelbottnade och inte räds att prata inför kungen, men blir orolig i andra, betydligt enklare sammanhag .,. ni kanske förstår?
Och nu på pensionatet.
Mannen som är värd har flera gånger påmint mig om den viktiga dagen som är idag .., ja, han har bett mig hurra och tycker minsann att jag borde påminna alla människor .., så det gör jag väl då.
Idag söndag har Thomas namnsdag.
Så är det.
Så var det.
Nu ska jag hoppa under täcket där världens snällaste pensionatsvärd ligger och väntar på kassörskan från sydöstra Skåne!
(Tack för alla kommentarer från inlägget här nedanför .., jag ska lägga ut dem alla när jag kommer hem.)
Man bugar o tackar för alla gratulationer på denna stora dag. Det är ju tyvärr så att det stora med dagen ofta glöms bort för att alla bara pratar om att det är vintersolstånd, årets mörkaste natt och annat oväsentligt.
Så än en gång, stort tack till alla.
PV