Hemresa ...

Halv tolv ska vi åka från landet Halland, meddelar mannen med jättemustaschen, han som är kund i affären och som jag till min glädje upptäckte i signera-skivor-kön efter konserten igår.

Den mannen är lång som en hässjestör och går lite som en cowboy och hemma i Skåne kör han Harley Davidson och påminner lite om forna tiders mc-knuttar och hans fästmö är vacker, talar stockholmska och brukar också handla i affären, men inte lika ofta.

Och namnsdagsbarnet kör mig till upphämtningsplatsen som visar sig vara mitt ute på landet; ett rött hus med vita knutar och på gården springer tre glatt svansviftande hundar och där är en stor lagård intill och så blir det lite prat och mera prat och hejochtack och så iväg och slippa stå i ett knökfullt Öresundståg och minst en timme tidigare hemma.

Minst.

Kvinnan har sovit dåligt och lägger sig i baksätet och somnar nästan genast .., men mustaschmannen och hans passagerare som är jag, vi pratar oavbrutet från Halland till Ystad.

Vad pratar vi om?

Vi pratar om konserten igår och vad musik gör med människor ., vi pratar om glädjen i att ha ett arbete man trivs med och då får jag veta att mannen är bilmekaniker och jag får veta hur mycket han tycker om sitt arbete och jag sneglar på hans stora händer där oljefläckarna nog aldrig riktigt går bort .., han berättar om sin unge chef som är så bra .., som kan det som mustaschmannen inte begriper sig på .. "ja, du vet .., allt det här datoriserade som finns i nyare bilar .., vi har mest BMW och Audi ..." och han berättar om sin uppväxt på Österlen, om pappan som var fiskare och önskade att sonen skulle ta vid .. men hur han, sonen, snart upptäckte att havet inte var hans cup of tea .., det blev traktorer och sedan hamnade han som bilmekaniker och ja, han tycker verkligen om sitt arbete!

Och vi pratar om Alzheimers sjukdom och mammor som blir förvirrade och när vi kör över Hallandsåsen och ser gräset som är grönt och frodigt vid sidan av vägen .., skrattar vi åt hur absurd tillvaron blir med föräldrar som är dementa.

Jag berättar om när min mamma sopade trottoaren med en vit toalettborste och hur jag sprang över gatan från lilla kvartersbutiken där jag då arbetade och sa ... "men snälla mamma .,. inte ska du väl borsta trottoaren med en toalettborste!" och hur mamma då tittade lite skamset på mig och sa ..,"men den är ju alldeles ren Eliza!"

Om sånt pratar vi.

Vi pratar också om fartkameror och förhållanden och detta att Börja Om och lära känna nya människor och jag frågar .., så där om han jämför sitt nuvarande förhållande med sitt förra .., och han säger att det är som natt och dag.

"Jag stod och mekade med nånting när jag såg henne komma in i verkstan .., hon skulle betala .. och jag gjorde mig ett ärende till kassan och tänkte genast att ..., ja, det var som kemi på nåt vis ... och aldrig har jag haft det bättre än nu och jag tänkte i morse att skillnaden nu, det är att jag bryr mig mera om att hon har det bra än hur jag har det själv ., det är liksom mera omtanke nu ...!" säger han och sneglar lite mot baksätet till där hans flickvän sover.

Och när vi passerar Skurup blir det prat om mc-resor ..., om bilar och Spanien och en krock i en rondell i Frankrike.

Det visar sig att mustaschmannen med dom stora händerna är Tvilling och mellanbror.

Hans flickvän fyller år på tisdag och är alltså Stenbock.

"Som jag själv då ..." säger jag och så blir det prat om det också och om bildningskomplex och begåvade människor och han nickar bakåt och säger att ..."hon är medlem i Mensa ..., ja, man märker det mest när vi spelar vissa spel .. hon är en jävla strateg, det är inte jag ...", säger han.

Två timmar knappt tar resan och när jag stiger ur bilen är jag alldeles inutivarm av den här känslan av att ha fått möta och ta del av en annan människas tankar om allt och ingenting och dela med sig och lyssna och helt enkelt vara medmänniska.

En liten stund att promenera tillsammans på livets stora allfartsväg.

Det är väl det som är själva meningen med livet.

Tror jag.