Till pv ...

... som sedan ett par veckor tillbaka nu drömmer om Vasaloppet på nätterna.

Och träningen är i full gång.

En eller ett ...

Solbritt sa...

Apropå "apelsinfrågan"tycker jag att gunnar i vaplans kommentar blev omedvetet rolig.
Han hade hämtat uppgifter från SPÅRKnämnden. Men vi förstår ju vad han menar.

Ha det gott!

Och så här hade Gunnar skrivit:

gunnar i vaplan sa...

Enligt Spårknämnden heter det:
I svenskt standardspråk är apelsin ett n-ord: en apelsin, apelsinen.
Ordet har dock t-genus i stora delar av södra Sverige: ett apelsin, apelsinet.
Apelsin betyder mycket riktigt ’äpple från Kina’.

// Det är detta jag menar med att utan kommentarer skulle en blogg tappa en stor del av sitt liv.
Det känns som om man sitter i en soffa och hör pratet gå runt ... och jag looog så åt Gunnars spårknämnd, hälsar Elisabet. Och ja, det fick bli en citron som illustration, jag hittade ingen apelsinbild som jag tagit.

Nå, hur blev det nu ...?

"Greklands lån skrivs ner till hälften ...", säger SVT:s nyhetsuppläsare.

"Nej, det gör dom inte alls!" säger Staffan Sonning i P1.

Jag litar på Sonning.

Dagens fönster ...

... kommer även det från Borås och den fotoglada madamen SoF.

Och så några kvällsfönster ...

... från hotell Knaust i Sundsvall.

Där har Micke - ni vet, Ulrikas gode vän från Örnsköldsvik - övernattat.

En eller ett ...

"Och så har jag ett apelsin i påsen ...", säger kunden.

Om detta blir det diskussion.

En eller ett?

Fyra kunder säger "en apelsin", två väljer "ett".

Jag väljer en.

"Men jag säger två apelsiner ...", säger en äldre herre med filurig blick.

Sån där forskning tycker jag om.

Problemlösning ...?

Monet berättar i en kommentar, att säkert hälften av hennes kommentarer, aldrig kommer med här på sidan.

I stället tjoppar det upp en uppmaning till henne att skapa en ny blogg.

Är det någon fler som har samma problem?

Och någon som begriper vad det beror på?

Mejla mig gärna i så fall (ja, det lönar sig väl inte att kommentera ,-) på bisse151@gmail.com.

Spegling ....

En sista promenad med harry innan det bär av till affären.

Gråväder.

Nere vid stranden syns mängder med sjöfåglar .., harry springer fram och tillbaka och jagar kråkor och andra småfåglar och aldrig att han begriper att det är lönlöst.

Sädesärlorna är borta sedan länge.

På tillbakavägen upptäcker jag några blommande trift .., en vissen blåklocka och röksvampar.

Ungefär när jag kommer till det röda huset, börjar jag tänka på Khadaffi.

Att han hade peruk, till exempel.

I gårdagens danska tv-reportage berättar en småleende rebellsoldat om just detta.

"Vet ni .., han hade peruk, den ramlade av honom när han kom ut ur tunneln ...".

Det är vad jag tänker på när vi svänger in på Ejdervägen.

Då är vi nästan hemma.

Med posten ....

... kommer inte bara två honungsburkar som jag har beställt

utan även några hembakade gifflar till kaffet!!

Å, du underbare Gunnar!

T a c k!

I den högra kappfickan ...

.... upptäcker jag små snäckor, dom som jag plockade på stranden i Ringenäs.

Snäckor som blev kvar.

Längst nere i fickans ena hörn ligger dom.

Och harry har hittat nånting på stranden som jag inte vet vad det är.

"Ett torkat skal från en bläckfisk ...", förklarar pv.

Tänka sig!

Bläckfiskar!

I - havet - här - hos - mig!

Just här ..

... får harry bråttom!

Då är vi nästan hemma .., vi ska bara över den lilla "träbron" och sedan över staketet ..., då är vi på parkeringsplatsen och där intill är gräsplanen, ja, där mr Tolston Wild från Kentucky USA hade slagit upp sitt tält, han som dagen därpå åt frukost tillsammans med oss andra i det gula huset på kullen.

Jan och Mian var här på besök just då.

Under den lilla bron porlar en liten bäck - på väg ner till havet -.

Då är det inte långt kvar .., kanske två, tre minuter?

För bäcken, alltså.

Jag undrar hur det gick för mannen från Kentucky?

Onsdagsfönstret ...

"Hej igen,

Igår var vi hemma hos en "svensk" familj här i Provence och hade en härlig eftermiddag med lång flertimmars söndagslunch och invigning av en liten vinkällare som tidigare varit svinstia.
Så där som från 1500-talet ungefär.

Deras hus är lika gammalt men förstås renoverat i omgångar.
et här fina fönstret i deras vardagsrum som jag förstås tänkte: "Elisabet", känns inte franskinrett för mig - snarare centraleuropeiskt. Eller vad tror du?

Monet från ett regnigt Europa."

// Och har du inte upptäckt hur kreativ och duktig hon är, denna Monet, så ta en titt på detta!

Ett kvällsfönster från ...

... Norrbotten, nämligen från Piteå Stadshotell.

Där har jag aldrig satt min fot, men det har ellem från Skellefteå och det var hon som viftade med håven och fick sån fin fångst!

För sju år sedan bestod mitt liv av ett enda kuskande mellan Ystad, Malmö och Helsingborg.

Några år senare ändrades rutten - ja, rent av förlängdes -, då blev Halmstad slutstationen och så bil i en halvtimme till ett gult hus på en kulle.

Tågresor, arbete och lite helg - det var tillvaron -.

Sedan drygt ett år tillbaka har tågresorna upphört.

Nu är det ett annat liv; ett som mest består av arbete, promenader, tidningsläsning, bloggande, lite telefonprat, ännu mera promenader, moppeturer och mera arbete.

Ibland någon utflykt till Ystad eller Hörby.

Eller Göteborg.

Det är på många sätt en enjängd tillvaro där ett möte med tjugosju islandshästar på en ljunghed blir till dagens händelse, men det underliga är att det passar mig som hand i handske det här enjängda livet.

Havet och ljunghedarna och moppeturen till och från jobbet.

Dagstidningen, inte att förglömma.

Men idag, när lönen kom insusande på mitt konto, då skapade jag ett resekonto där en lämplig summa ska pytsas in var månad.

Nästan genast började jag att längta och drömma.

Som en dinglande längtansmorot ska det få vara, det där kontot.

Och tänk, om två veckor .., åker vi till Ystad och övernattar på hotell, äter en trerättersmeny på Åbergs Trädgård och dagen därpå - gåsamiddag hos min storasyster på landet utanför Hörby -!

Det är också en längtansmorot.

Så länge njuter jag av en alldeles underbar ljunghed och ett blått hav.

En slags kärlek ....

Åååå, så förtjust harry är i sigge nilsson!

Av pElle får han mest lusingar, men sigge .., han finner sig i att bli inspekterad från alla håll och kanter och harry brukar "bita" tvärs över sigges nacke, men mjuuuuukt, mjuuuuukt och sigge är alldeles lugn.

När den här filmen tas, kokar jag fisk på spisen och pElle har nog hoppat upp (och puttats ner) säkert tio gånger under tidens gång .., men sigge, han hoppar upp på "sin" stol och inväntar frukosten där.

Fast ibland blir harry alltför jobbig .., då bitar sigge till lite mer hårdhänt.

Dagens fönster ...

Den synnerligen kreativa madamen SoF, har varit i farten med fönsterhåven och hela fem fönster kom susande genom rymden och landade i min dator!!

Det här är det femte fönstret och så här skriver avsändaren:

"Bild nr 5.

Här står bussen parkerad längs med en träbyggnad vars framsida vetter ut mot Södra torget även kallat Busstorget. Tror att huset byggdes 1812.

När jag står där och fotograferar bussfönster så kommer mannen som ni ser avspeglad i nämnda fönster fram till mig och undrar om jag fotograferar bussen.
"Ja - får man inte göra det" svarar jag.
Nä, han tycker att man ska fråga om lov först...

1. Inte lätt när det inte finns en busschaufför i sikte "så långt ögat når".

2. En buss...hallå. Jag förstår inte varför man inte skulle få fotografera utsidan på en tom buss.

3. Tänk att en fotograferande medelålders kvinna kan tilldra sig en sådan uppmärksamhet.
I dagens kameratäta samhälle så tror man att de flesta är ganska vana vid det här.

Men jag får helt enkelt ta det som en komplimang, för det var säkert en ovanligt snygg tant på fotouppdrag. ;)

Mvh: SoF."

//Som jag förstod det är bilden tagen i Borås ., hälsar Elisabet.

På stranden ...

Tänka sig .., vi är i slutet av oktober och ändå känns den här dagen nästan "somrig".

Och nog var det ju synd att jag inte hade kaffetermosen med mig!


Hur härligt hade det inte varit att slå sig ner bland strandråg och sanddyner och sedan bara sitta där och blicka ut över havet och världen!

Den uppmärksamme kanske ser en något svart i gräset?
Det är harrys svans.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Västmanland.

Ett slaktbodsfönster, skriver avsändaren, som är Ulrika.

Titta på gardinmönstret ..., då förstår man vad som ska styckas där inne.

Ringenäs, Halland.

Ringenäs, måndag.

Ledig dag och strålande sol, då tar jag bilen och harry (under protest ...) i baksätet och kör söderut, mot Ringenäs, där vi passerade häromdagen.

Stranden är helt annorlunda mot för den här i Stensjö!

Här är den otroligt bred och så hårdpackad att den håller för bilar!

Dessutom är den till synes evighetslång.


Harry är glad och sprallig och springer hit och dit .., upptäcker en båt och tycks förvånad?


Tar sig en titt.
Funderar på att hoppa i.


Men ger upp.


Och sanden är vågig och fylld av snäckor!


Och där är märken från någon som var där tidigare.


En död fågel väcker harrys nyfikenhet.
F ö r s i k t i g t nooooosar han på den orörliga fågeln som inte längre är i livet.


Att vandra på stranden är på gränsen till obehagligt .., det krasar av krossade snäckor!
En tom plastpåse fylls med snäckor av alla de sorter ..., och en del är stora och där är musselskal och små vita fjädrar!


Vid parkeringen finns en anslagstavla.


Rester av något ...


Ja, det gäller att sommargästen håller sin kropp och själ i trim ...


Och Harry han vill sälja hus svenska till holländare.

Dagens fönster ...

... speglar sig i väggklockan, den som sitter på väggen i ett av rummen i det gula huset på kullen.

Klockan fanns en gång i mitt barndomshem och innan dess hos min pappas farbror och faster i Kalvträsk, Västerbotten.

Kväller ...

Vid köksbordet sitter pv och räknar matte-c-tal inför morgondagens lektioner.


Jag behöver bara slänga ett litet getöga i matteboken för att få migrän.
Å, vad är spel på Keno och Lotto mot för detta!!


Och harry, som har varit ute mest hela dagen, han sover på sitt speciella sätt.

Han har a l l t i d raka ben, även när han ligger i sängen eller på soffan.
Styva som pinnar är dom!


Så här det ut lite från "ovan".

Ååå, gulleharry!

Såja ...

Då är pv igång med sin träningsblogg inför Vasaloppet igen.

Och tänka sig, man har rent av blivit omnämnd, nästan som vid Oscarsgalan.

drömtydning ...

för andra veckan i rad

drömmer pv om Vasaloppet

det är väl så det är

att nu har uppladdningen börjat

- den mentala -

själv är jag på fest

ja, i drömmen alltså

Här och Nu .., avsnitt 593.

Vid halv nio tar vi harry och går på långprommis.
Morgonsol.
Morgonljus.
Fågelkvitter!
Och kan ni begripa, men gräsmattan på gården intill, den är lika illandes grön ännu!!


På höger sida av vägen är höstsådden redan skirt grön .., och grisbonden - som äger det mesta av marken här omkring -, kommer körande i sin röda bil och svänger vänster vid svinstallet.

I sävdungen är det ovanligt tyst.


Halvvägs hemma - ja, ni känner nog igen er vid det här laget -?
Nu ska vi över staketet och sedan är det ljunghed hela vägen hem och mellan varven gömmer sig pv för harry som har blivit mästerlig på att upptäcka när någon av oss försvinner och ååå, så glad han blir när husse är återfunnen!

Överallt ser vi hästlortar, men inga hästar.


Då är lilla båthamnen passerad och vi träffar ett äldre par som är ute och rastar sin dvärgschnauzer som är två månader äldre än harry och sååå gärna vill leka, men hundens husse tycker att harry är så stor och njaaaa .., det kanske inte är så bra? menar han.

En liiiten stund får dom hålla på, och hit och dit springer dom och har så roligt!

Och jag tänker på jack-russeltikarna Nelly och Alice som är ungefär i den här hundens storlek, det gick hur bra som helst att leka med en större hund!

Aldrig har ju hundar så roligt som tillsammans med andra hundar.


Höst ..., och inte samma färgprakt som norröver, men fint ändå.


I stället för att ta grusvägen hem, svänger vi av och går uppför åsen, i riktning mot fabrikör Johanssons villa som snart är klar.

Nästan framme träffar vi Lennart som är ute och cyklar.
Lennart har tidigare varit ägare av en bondgård bara några hundra meter härifrån, ja, det var hans får som jag har som "header", men nu har han och hustrun avvecklat jordbruket, sålt huset och flyttat.

"Passa er, jag mötte en älgko med kalv, ja, här borta ...", säger Lennart och pekar mot fabrikörens hus till.

"Men ska du verkligen cykla nerför här .., det är ju hur lerigt och halt som helst och ganska brant ...?" säger vi unisont, men det är precis vad han ska.

Egentligen är Lennart inte pensionsmässig, men han har beslutat sig för att tacka för sig redan nu .., för vad vet man?

"Min syster dog när hon var femtioåtta, ja, det var hon som hade det vita huset precis när er gata börjar .., och hon hade levt sunt och bra på alla sätt och vis och det har väl inte jag - hahaha -, men livet är ju inte alltid rättvist och nej, jag tänker njuta av den här tiden, säger Lennart leende och så äntrar han sin cykel och susar iväg ner mot havet.

Sa jag att det var en härlig promenad?

Dagens fönster ...

... speglar sig i bakrutan på pv:s bil.

Dessa speglingar som jag tycker så oändligt mycket om.

Platsen är Kaptensgatan i Halmstad.

På vift ...

Ja, så förfärligt mycket viftande blir det kanske inte, men en sväng in till Halmstad, det blir det i alla fall .., och där är torghandel med frukt och grönt och där är andra stånd med kläder i alla de färger och former - våldsamt mönstrade och enfärgade -, själv tvärstannar jag och tittar förundrat på det vackra brunnslocket; det är just efter att kyrkklockan har slagit halv tre.

Köper två böcker på bokhandeln (Nicewille - tack vare rekommendation av Eva på Frösön, samt en nyutgiven - men inte nyskriven - thriller av Peter Robinson, en miss av mig, här är kommisarie Alan Banks ännu gift med Sandra och å, varför tittade jag inte efter bättre!) och därefter blir det lunchmiddag på krogen Bull, där det är nästan fullsatt och ljudnivån tämligen hög.

Vid bordet intill sitter tre män och tre blonda kvinnor i 35-årsåldern och åååå, så dom skrattar och pratar, och kanske - ja, kanske - beror det på att man bor på landet och att här råder närapå total tystnad .., kanske är det därför som man är så ovan vid alla pratljuden och all musik som strömmar från högtalare?

Medan vi väntar på maten pratar vi om Dublin; om den pub som vi en eftermiddag slank in på och där det satt ett sällskap unga män och drack öl och skrattade och tycktes så omåttligt glada.


Ett besök hos goda vännerna hinns också med.
Kaffe och kaka.
Småprat.
Eftermiddagssol som lyser in genom fönstret.
En slags undertryckt sorg ligger i luften.
Den som har förlorat sin dotter ska vara med på urnsättning om precis en vecka.
Det är förstås så det är .., man hankar sig fram under flera månader efter att allt det hemska hände .., och när man kanske - jag säger k a n s k e - börjar stå på benen, rivs såret upp igen.
En förlorad dotter, kusin och hustru.
Och måhända blir sorgen ännu krångligare, om det handlar om någon som själv valde att säga adjö till livet.
Ja, och det är också svårare att prata om det .., det är som om skuldkänslor som inte har någon grund, slingrar sig in i själen hos den som är mamma eller pappa.
"Kunde vi ha gjort något annorlunda ..?"
"Men varför märkte vi inte ...?"
Sånt.
På bordet brinner fyra ljus.
Platt-tv:n visar tennis.
Och på spiselhyllan står tre fotografier av kvinnan som inte längre är i livet, hon som på bilderna ler så varmt emot oss - hon som nu är aska i en urna -.



Hemåt kör vi via Tylösand, där eleganta villor avlöser varandra.

Vid Ringenäs är det annorlunda .., mer .., vanligt.
Stranden är bred och solen är på väg ner och vi säger att tänk, nästa helg blir det vintertid och då blir det mörkt redan vid halv sex och å, vad tiden rusar iväg!

Det var ju idag ...

... som vi skulle hinna med så mycket utomhus.

Röja gavlen .., städa lite i garaget (läs: flytta lampor, skåp, baljor, fisknät och diverse annat rat .., ja, flytta det lite längre in, så det blir mer som osynligt) och skapa ordning och reda bland alla pappershögarna.

Det senare har jag gjort.

Men att vara ute i duggregnet lockar inte nämvärt.
Och även sigge nilsson och pElle väljer inomhuslivet.
Ute på altanen - den inglasade - ligger sigge som vanligt och sover.
Som en liten boll är han.


Harry, som alltid är morgon, - och förmiddagstrött, har lagt sig på sin stora dyna.
Mellan varven hälsar husse på och kliar honom på magen.

"Åååå, så fiiin du är .., vilken fiiin hund ...!" säger han.
Vid fem månaders ålder väger nu harry nästan arton kilo.


Kaffepaus blir det vid elvatiden.

Då åker DN:s stora korsord fram och idag är det knepigt och mycket handlar om FN.

"Vara på bettet ....", det var finurligt, sånt gillar jag, säger pv som kunde svaret.

Som den uppmärksamme kan se, så har röjandet ännu inte nått diskbänken.

Förmiddag i landet Halland ...

Och pElle ligger där uppe på soffan Ektorp och njuter av värmen från elementet där bakom och bakom ett fönster syns sigge nilsson - nu vill han komma in och få frukost - och husse öppnar fönstret och harry tar emot sigge som nästan är hans bäste vän - åååå, så han kråååmar sig! - och själva har vi också ätit frukost och lyssnat till Ring-så-spelar-vi och läst DN och GP (på sidan 9 i DN kan man läsa att den forne härskaren Khaddafis kropp på fredagen låg i ett kylrum i en gammal köttaffär i staden Misrata och på sidan 12 får vi läsare träffa det nygifta grekiska paret Aris och Maria som berättar om livet i Grekland - ett vackert par är det - och på familjesidan finns en nekrolog skriven av Björn Rosengren, ja, den handlar om advokaten Henning Sjöström som nu inte längre är i livet och för mig är Henning Sjöström så mycket av min uppväxt ..,å, jag minns pappa som låg på soffan och läste bröderna Sjöströms böcker och hur pappa gapskrattade och hur lycklig han var över all igenkänning från Västerbotten i allmänhet och Burträsk i synnerhet ...), men korsorden är kvar och blir till kvällsefterrätter ., och nu ska jag titta på Halmstads bioprogram och himlen är grå och löven gula, men det är ledig dag och det räcker långt.

Ja, ungefär så är det.

Så här skrev för övrigt Henning Sjöström om sin syster Gunborg och jag tyckte det var så fint skrivet. Texten fanns i hemtidningen Norra Västerbottens nätupplaga.

"Den 31 maj avled Gunborg Vallengård, Burträsk, i en ålder av 98 år.

Vi var tolv barn till hemmansägaren Johan Sjöström och hans hustru Lina.

Nu återstår endast två i livet, syster Ebba och jag själv.

Gunborg ansågs döende när hon låg på Hällnäs sanatorium i tuberkulos 18 år gammal. Nu blev hon 98 år och frisk in i det sista.

När mor dog vid 51 års ålder tog Gunborg över ansvaret för de minderåriga syskonen som en mor. Hermodskurser blev vår brygga till intellektuella yrken. Sin mans lön använde hon till stora delar att sprida bland syskon.

Vi har när man ser det som helhet haft bra och varierande liv alla tolv.

Längden i våra levnadslopp har varit mellan tre och 98.

Ingen har ansett sig beklagansvärd.

Kan man begära mera?

Henning Sjöström"

Dagens fönster ...

"Jag förstår om du kanske tycker att mina franska fönster ser rätt lika ut.
Men titta på det här - taget igår.
Det är ett gammalt hus och det ser man inte minst på den lustiga inbyggda fläkten i övre delen av fönstret.
Jag tror att det är vackra ventilationsdetaljer längst ner också - om inte annat ser man att huset står i ett land där det kan bli MYCKET hett!

Bonne Week End som man säger här, väldigt franskt:-).
Monet.

Upphittad ...

Den här inköpslistan tillhör en så rar kvinna som är trogen kund i affären.

För henne berättade jag om min list-mani och hon looooog och sträckte fram lappen.

"Att jag har skrivit så där konstigt, ja, det beror på att jag vet var varorna finns i er butik, så då samlar jag dem i grupper på listan ..", förklarade hon.

Jag kan ju säga att det var minst femdubbelt så många varor på kassabandet, än vad som fanns antecknat på lappen.

Detta kommenterade hon också och smajlade gott.
(Kallas för impulsköp ...).

Att hon är Skytt, kanske ni också vill veta.

Den här Samir Abu Eid ....

.. nog borde han väl snart få medalj för idogt arbete.

Och stilig är han också.

Men det är ju helt oväsentligt i sammanhanget.