onsdag 25 april 2012

Den där relativitetsteorin ...

Kommer hem till spaghetti carbonara och det är så himmelskt gott, så det är inte klokt.

Trött är jag.

Har ont i benen.

Men nu är det fotboll på tv och harry har fått pastarester och är lycklig och ute regnar det och är grått.

Nåja. 

Vi är vid liv.

Det är ju egentligen det enda som räknas. 

Tänker jag.

Av någon obegriplig anledning ...

... saknar jag mamma mest när det blir vår.

Det är som den där gången när jag körde förbi dikesrenen med tusen, miljoner blommande vitsippor och kom hem till pv som satt på altanen och jag satte mig i trädgårdsstolen och sa inte ett pip, men tårarna rann och ingen sa nånting - han märkte det kanske inte ens - och aldrig hade jag saknat mamma mer.

Hon var åttiosju år och hade haft ett bra - för att inte säga underbart - liv och en helt naturlig död, ja, men skärp dig! tänker man.

Det hjälper inte så värst mycket. 

Nej, det är det där enkla man saknar.

Att kunna slå henne en signal och säga ..."men du, vill du ha en kopp kaffe, vi kan sitta ute vid husknuten?" och hon skulle vara alldeles frisk och utan Alzheimer och så snart hon druckit upp kaffet skulle hon ta räfsan och ge sig av ner mot vägen och kanske skulle hon kratta hela allmänningen och sen vaska våra golv och trappan upp till övervåningen, nej, sitta still skulle hon förstås inte göra.


Hon skulle garanterat ha tagit med sig en svart sopsäck och städat stranden; plockat upp danska mjölkförpackningar, ilandflutna whiskyflaskor och all annan bråte och när det den nittonde maj verkligen blir strandröjning av oss närboende, skulle alla bli häpna .., va, är stranden så fin, vad har nu hänt!

Kanske - eller inte kanske - jag skulle förstås visa henne hur bloggandet går till och det hade hon gillat.

Så länge får hon titta ut genom fönstret. 

På duggregnet och pElle som har slutat att knacka på fönsterrutan och nu fattar att han ska ta kattluckevägen.

Ungefär så.





Appar hit och dit ...


Snart kan man göra nästan allting med sin telefon.

Och inte vet jag hur jag dit nån blixt heller; jag som aldrig använder blixt.

Men gröna växter har vi, den saken är ju säker.

(Här testades appen Hipstamatic .., det var Ulrika som tipsade, efter tips av Christina Alvner).
Ungefär som rymdforskning ....

Igår på jobbet visade arbetskamraten mig sin telefon .., "titta här vad som har kommit från Malin!" sa hon och loooooog så här mycket.

På displayen kunde jag läsa: "Yipppie! Jag klarade posthelvetet!"

Ja, det är postcertifiering på gång i affären och vi som inte har deltagit i någon postutbildning och har fått lära oss - så där efterhand -, vi blir kallsvettiga när det dags för PROV.

Nu är nog alla klara.

Nu kan vi slappna av.

Alla dessa listor ...

Och somliga listor blir till igenkänning.
Här är en lista från Eva i Tyresö (flitig kommentator på sidan och för tillfället på besök i sommarhuset i Haverdal).
"Elisabet, här har du!" sa hon smajlande och sträckte fram listan, ja, det var när hon hade handlat i affären..
Häromkvällen hade vi Eva och hennes lagvigde på trivsamt litet besök och dom satt i soffan Ektorp och jag log för mig själv och tänkte .., här sitter tre akademiker och en kassörska och pratet går hit och dit .., det handlar om släktträffar, gamla fotografier, om alkoholism och statarliv .., om postcertifiering och kassaarbete och om Pythagoras sats och derivater.
Hullerombullerprat i ordets rätta bemärkelse.

 Och jag log åt kommentaren från gästen som varit lärare på KTH.

"Finns det några andra människor än lärare som bryr sig om Pythagoras sats!?"

Ja, en sak kan jag säga med bestämdhet: kassörskan Nilsson gör det inte!

Det finns andra sorters listor också.
Hemtjänstpersonalen får ibland såna här varianter av sina "brukare".
Ibland händer det att en äldre herre har med sig en liknande lista ..., ja, frun är väl orolig att han inte ska kunna läsa ordentligt ...

Och där finns listor som jag vet vem dom tillhör.
Det här är arbetskamratens.
Sand = kattsand, vilket inhandlas ofta.
Två katter och en hund finns i huset.
Kvällsmaten och tv-mat .., ja, just det .., det var den kvällen det var final i hockey och arbetskamraten skulle bjuda in grannarna och så skulle dom - tillsammans - följa finalen mellan Brynäs och Skellefteå.
"Lite gott får man ha då ...", sa hon leende.

Ett onsdagsfönster från London ...


Hej Elisabet!

Här sitter jag på högsta våningen i skolans bibliotek och insåg hur otroligt deprimerande utsikten är och att det enda rätta vore att ge dig glädjen av detta fula fönster. 
 
Det är grått och tråkigt här idag, till höger kan man (nog) se O2-arenan i norra Greenwich och mer till vänster, skyskraporna, det är Canary Wharf, businesskvarteren. 
Fönstrena är väldigt smutsiga. 
 
Ja, jag sitter och spurtpluggar inför inlämning på torsdag (och än en gång förbannar min dumhet, har haft en HEL TERMIN att skriva men börjar fyra dagar innan...), därav den lätt negativa tonen!
 
Hälsningar Joanna.
 
//Joanna är för övrigt brorsdotter till pv och tvillingsyster till Hannes, ni vet, fiskhandlarn i Malmö.

tisdag 24 april 2012

Två vänsterhänder från Västmanland ....

Ibland är det ju mer än underbart att ha bloggvänner som har varit med länge på sidan.
Såna som vet att jag har en sida med enbart vänsterhänder, men att det är dåligt med uppdateringen numera, då jag ju inte träffar ens en tiondel så många människor som när jag pendlade mellan Ystad och Helsingborg och senare, Ystad och Halmstad.

Ulrika är en sån som har varit med sedan 2005!
Och hon är ju helt fantastisk och mejlar mig några vänsterhänder - ja, utan att jag bett om det -, och alldeles på pricken vet hon vad jag vill fråga om också.


Så här skriver hon om handen här ovanför:


Linda är 38 år och har höger tumme upp, precis som sin storasyster (som är jag, Ulrika).
Yrke: sjuksköterska.
På frågan om hur hon trivs med sitt jobb på en skala från 1-10 svarar hon 8.
Hon är också nöjd med lönen, då hon ett år efter sin examen tjänar mer än det man kräver i det aktuella uppropet.
Hon har dessutom just startat garnbutik.
Drömjobb: att bo på en liten gård och ha får och höns och en liten garnbutik m.m.
När hon ska beskriva sig själv med 3 ord blir det: glad, energisk och generös.
Syrran instämmer helt, speciellt det där med energisk - jag skulle inte orka med hälften av hennes tillvaro. :-)

Den här handen tillhör Elias, som är 9 år och har vänster tumme upp.
Han är den yngste av 6 syskon, "sladdisen".
Drömjobb: Maskör
Favoritmat: Tacos
Längtar efter just nu: Paket (han har nyss fyllt år men inte grattats färdigt än)

Jag bad hans mamma beskriva honom med 3 ord: generös, klurig, lugn.

// Tack snälla Ulrika! säger jag .., och i morgon ska jag lägga in alltsammans på rätt blogg! Och en sak till: Elias och hans moster har exakt samma form på händerna!

Ögonblick....


... att sitta ute i solskenet, med lavendel och timjan i korgen alldeles intill .,. så där så man kan dra med fingerna genom allt det gröna som doftar så gott .., och harry vid sidan om och sigge nilsson under bordet och småfågelsång - rödhakedrill och gransångaren som är lika enjängd som jag själv - .., och småpratet från grannarna som jobbar i trädgården ... det är att bli själsligen jordad.

Om en timme ungefär är det dags för jobb.

Jag njuter så länge det är möjligt!


Grattis Marianne Rindå!

Här ska det bli frodigt värre vad det lider ...

I det här underbart vackra huset  .., bara ett pytte-stenkast från Gunnars hus, bor Marianne Rindå och hennes man sommartid, ja, Mariannes man och Gunnar är nämligen bröder. 

Och det blev Marianne som vann dvd-filmen "Österlenska Trädgårdar", den vi hade dragning på igårkväll!

Så här ser paketets baksida ut .., och tänk, att pakettejpen från annannan i Portugal gör mig lika glad varje gång den används!

Stort grattis till dig madame Rindå och bäva månde nu grannen Gunnar, när du sätter fart i trädgården!




Dagens fönster ...



På vägen mot Sai Yok ligger en idyllisk kaffeservering.
Detta fönster finns inne på herrarnas, vid en urinoar.
Det ger ett luftigt intryck då fönsterglas saknas.

Hälsningar Guy.

(Elisabet säger: titta på tavlan ovanför fönstret .., man kan tro att det är ett korsvirkeshus i Skåne!)

Om längtan och oro ....

Foto: Elisabet. Fågeln satt på trottoaren mitt emot min lägenhet.

Ni glömmer väl inte att titta in på Mottagningen ...?

Alltid lika läsvärt!

måndag 23 april 2012

Det bästa för Mossfolk ....

Det krånglade lite, så mossfolks "det som gjorde mig mest glad under veckan som gick", kom inte fram.

Nu gör vi ett nytt försök!!

Så här skriver hon:
"Jag tror att det som gjort mig mest glad den här veckan var när sambon sade "men jag vill gärna ha hjärtan".

Det var när vi stod på tårtkonsultationen och jag precis sagt att nä, några hjärtan ska vi nog inte ha på tårtan. 
Åh, så glad jag blev, för jag vet ju att det här med bröllop, det ligger absolut mest i mitt intresse (jodå, han gifter sig gärna, men kan precis lika gärna göra det en snabbis i rådhuset). 
 
Och ändå engagerar han sig så i det.
För övrigt var han betydligt mycket mer klar över hur vår bröllopstårta skulle se ut än vad jag var :)"

And the winner is ...

Det filmades med i-phonen .., det var för mörkt för den vanliga och skulle ta evigheter att ladda upp. Ni får lova att ni har överseende med såväl skakningar som dålig kvalitet. Men en vinnare fick vi fram ändå ,-) Grattis till dig!!
Lotteriet ...

Obs!

Vi har haft underbart trivsamt besök ikväll av Eva från Tyresö och hennes man.

Nu har dom åkt hem och pv är ute med harry.

Det blir filminspelning när han kommer hem och nu ska jag göra lotterna klara ,-)

Ni får ha överseende om det blir lite mörkt på filmen.

Efter eftermiddagsfönster från ...

... fröken blund som slår dank.
 
Så här skriver hon:
 
skickar dig mitt favvofönster.
sommaren 2011 då mamma lämnat oss.
jag sitter på hennes favoritplats i sommarstugan och virkar bort Julikvällarna och ledsamheten.
utsikten över vattnet. tallarna. skogen.
antagligen den bästa själamedicinen, i mitt liv.

Ett litet extrafönster ....

Om barnen förärade sin mamma - dvs, jag själv - briljanter och diamanter, så skulle hon inte bli ens en tiondel så lycklig, som när det kommer en fönsterbild susande genom rymden!

Och när jag nyss fick ett meddelande-pling i min mobil och hittade det här fönstret, behövde jag inte fundera över vem av barnen som var fönsterfångare ...

Så här löd texten:  "Såja, en inplockad för dagen. Nu ska jag bara förhöra honom också."

Och jag svarade och berättade om glädjen över bilden.

Fick nytt svar: "Dagens fönster får man ju inte missa ;) Han erkände för övrigt allt ;)

// Som ni ser är inredningen lika tjusig som i lägenhetsannonserna nu för tiden.

Nu blir det lotteri igen!

 
Åtminstone i landet Halland är det snålt med sol och värme och inte lär det ska bli bättre senare i veckan?

Då får man uppmuntra sig bäst man kan och det är precis vad jag har gjort nu på min lediga dag .., jag har nämligen suttit i loppisfåtöljen (med pElle i mitt knä ... och harry ihopkurad på soffan ...) och tittat på dvd-filmen "Österlenska trädgårdar".

Den filmen lottas nu ut.

Vill du vara med och få chansen att titta in i de allra ljuvligaste trädgårdar på Österlen, ja, men skriv då en kommentar under det här inlägget och glöm nu inte ditt namn, och så drar herr Notarius Publicus en vinnare ikväll.

Stopptid blir klockan 21.00.

Lycka till! önskar lottgeneralen Elisabet.


Dagens fönster ...

... kommer härifrån. 

Och det var SoF som hade varit framme med håven.

söndag 22 april 2012

Det bästa som hände i veckan ....

Linda och Ebba ...
Linda i skåne berättar om sin glädje ...

Det bästa som hände i veckan:

När man inser att man lever sin dröm.

När man hör att ens unge är säker på att jag älskar henne och att hon är viktigast i världen.

När man somnar bredvid någon man älskar med fingrarna sammanflätade och vaknar precis likadant.


När man kan sitta på balkongen, äta jordgubbar och känna solen värma.

Känslan när man vänder blad och inser att det finns fler kapitel...

// Linda


 
Det bästa för Eva på Frösön var:

1. Att ha Leora på besök. En helt underbar hundflicka. Vilken glädje att få umgås med en hund igen. Vi tog en promenad i solskenet och sedan låg vi på min säng och gosade. Och tänk, till veckan ska hon vara hos mig två dagar.

/ Testade det nya bildred.programmet för att få bättre skärpa på Evas kort.
Nu blev bilderna lite gula i färgen, det är dom INTE i verkliga livet, bara så ni vet.

2. Jag fick en kortbeställning. Olika former, bilder och texter. Knåpade med dessa och fler ska göras. Perfekt att göra något som man älskar och dessutom få betalt. Pengarna går till reskassan.

Ha det så fint!

Kram Eva.

Tankevågor .... som kommer släntrande lite på efterkälken, säger så här.

Nog tänkte jag allt....men jag hann inte med.
Men det fick mig att tänka på veckan och den var så bra på alla möjliga vis.
Hade jag skrivit något så hade jag nog i alla fall valt att yngsta sonen fyllde år i lördags och det var så mysigt att träffa sönerna och barnbarnen.
Känner mig lite sådär enjängd eller vad det är du brukar skriva att du är. ;-)
Men att träffa småttingarna är det bästa jag vet.
Man blir ju alldeles kvillrigt lycklig av att bara vara i deras närhet. 

Här finns tankevågor, som råkat ramla ur min länklista!
Oj, så förvånad jag blev!

Ann som pratar ....

Och så här berättar Ann i Göteborg om det bästa som hände ...

Det bästa som hände var i torsdags eftermiddag då jag var på träffen “Bubbel & Babbel” med nätverket “Qoola Qvinnor”.
Bubblet intogs på “Ritz” och babblet stod vi själva för.

Ca 30 kvinnor var vi och det är härliga kvinnor i alla åldrar och från olika branscher.

Varje gång får tre kvinnor 10 minuter vardera att “babbla” om vad de vill; sitt liv, sin bakgrund, sin hobby, sitt jobb eller vad de önskar.

Den här gången var det en “yogamaster”, en författare och coach och jag.
Själv pratade jag om att vara “tjock” och vad det kan medföra i vardagslivet vad det gäller att hitta kläder man tycker om; att inte tvingas köpa det som man kommer i, även om man hellre vill ha nåt annat.

Alla är så positiva och generösa och jag längtar redan till nästa gång

På bilden här ovanför står jag och babblar.


Härs och Tvärs berättar ...

Foto: Härs och Tvärs
Jag träffade en person som för ett halvår sedan var hårt ansatt av verkligheten, prövad av livet, men som nu mår bra tack vare medmänniskor och villkorslös kärlek i ett tolvstegsprogram.  Jag blev glad ända ner i tårna.

Hälsningar Härs och Tvärs.



Tavlan visades när vi hade "vernissage" här på bloggen; när ni bloggvänner skickade in era älsklingstavlor och visade och berättade.
Amber skrev då att hennes ex-make hade kallat just den här tavlan för en psykedelisk spya och jag ler stort var gång jag råkar hitta bilden bland alla bilder.

Amber säger ...


Det bästa denna vecka var när sonen, Samuel du vet, glatt ringde och sa att han mådde bra. "Och matteprovet var jättelätt! Puss, hejdå!" Det senare mitt en mening från mig...

Sonen har varit sjuk så mycket de senaste åren och det blir bara värre hela tiden.
Utredning påbörjad. Men jag gråter och gråter när han inte orkar gå och har SÅÅ ont i magen.

Att han ringde och var glad slog allt denna vecka!!
För en mamma är barnens väl allt!


Ulrika i Västmanland säger ...


Det allra allra bästa från min vecka är för privat för att dela :)  så jag väljer det som kommer som (väldigt, väldigt) god tvåa: stickevenemanget jag anordnade i Omberg i helgen. hel helg

En hel helg med såååå mycket skratt, värme, inspiration, fnissande, glädje och gemenskap!
Bilden tog jag sent lördag kväll och den visar bordet i kursrummet - fullt av stickprojekt, garner, stickböcker, snacks och allt möjligt. En härlig, kreativ röra! =)

Anne i Mantorp säger ...


Hej Elisabet, Anne i Mantorp här!

Två barn har jag och vi har alla bott i Stockholm till för 6-7 år sedan då äldsta sonen med familj flyttade
till Linköping. Efter ett par år där köpte dom sig ett hus på landet alldeles precis utanför Mantorp. 

För drygt 2 år sedan packade jag ihop och flyttade efter till Mantorp och kan du tänka dig att i måndags kom yngste sonens flyttlass till Linköping. Nu är hela min lilla familj samlad och jag är så oerhört lycklig för det.

Som jag förstår så är du också väldans familjekär, så jag gissar att du begriper hur jag känner det nu med
alla barn och barnbarn och respektive alldeles i närheten. 
Det är trygghet och glädje som är oslagbart för mig.

Må så gott både du och pv hälsar Anne i Mantorp.

Monet i Frankrike säger ...

Monet i Frankrike säger .... 

Allra gladast den här veckan blev jag när mellansonen, nybliven pappa, ringde för andra gången på Skype och lilla Louisa, 5 månaders knubbig bebis dök upp på min datorskärm. Feber och elände vek undan när de pigga orientaliska ögonen kikade på mina och hon log rätt i datorkameran när hon hörde farmors röst. Och såg mitt rufsiga face. Finns det något ljuvligare än bebisar?




Lena i Gävle säger ....

Hej på er!
I Gävle är det glädjeyra sen i torsdags då Brynäs tog Guldet i ishockey, det bakas tårtor och bakelser till deras ära och en massa prylar som säljs med deras logga på. Igår lördag var det fest på vårt torg ca 15.000 människor hade samlats för att fira hjältarna. Kul med jippon ibland. Min man köpte hem Brynäsbakelser igår och dom var fantastiskt goda. 
Tyvärr inga bilder, lägga in bilder är inte min grej.
Egentligen är jag ju Skellefteå-fan , mitt hjärta finns kvar däruppe, dom fick ju silver iallafall, men det är ju inte guld.
Tack för din blogg, tittar in till den varje dag.
Hälsn. Lena från Gävle

Eva i Tyresö säger ....

Två underbart vackra stenmurklor såg jag igår i Asige.
Jag lät dem stå kvar för numera äter vi dem inte.
Men mörkt bruna immiga stolta stod de vid vägen.
Naturens underverk.
En lyckostund.
Kram vi hörs i veckan säger Eva
(Och Elisabet säger: att det blir så här långa rosa streck .., det är inte meningen, men det får vara ..., jag struntar i att ändra ,-)

Mellansystern  säger så här ....

Foto: kusinen ...
Hej!
För mig är veckans roligaste händelse den inspirationsresa vi gjorde igår lördag när vi besökte några vävstugor och träffade trevliga kreativa väverskor och fick beskåda deras verk.
Den här vackra trasmattan fanns i Härnösands vävstuga.

Kram från kusinen!

Agnetha i Skellefteå säger ....

"Å, det absolut bästa var när jag igår klockan 14.00 satte mig på bussen i Skellefteå och två timmar senare kom fram till Umeå, till barnbarnet Alfons, som är 2 år och 8 månader! Det var nog det bästa! 
Men jag kan säga vad som var det värsta också.
Jo, det var när Skellefteå AIK förlorade mot Brynäs ...!" säger Agnetha skrattande i luren.

AP säger ....

Foto: AP
Bäst i veckan: Micke gosar med Fieri.


Ann-Sofie i Bjurholm, Västerbotten säger så här ..

"Å, Elisabet, det allra bästa den här veckan, det var att komma tillbaka till jobbet på förskolan efter sju veckors sjukskrivning, ja, du vet ju att jag föll och bröt handleden - det knakade så högt när benet gick av, så en kvinna som stod intill hörde alltsammans! - och när jag då kom, ja, då möttes jag av barnen som sa åååå, vad roligt att du är tillbaka och rara kollegor sa samma sak .., jo, men det var det absolut bästa i veckan!" 


Barbro / Babsan i Uppsala säger så här ... 


Det som gjort mig glad denna vecka som gått, det är att det fungerat bra i Barnehagen för mitt barnbarn!
Tankarna är hela tiden fylld av funderingar över detta nya liv som kommit till oss. Hon är bara för underbar när hon vinkar och säger Ha dé. Det värmer mormorshjärtat enormt.
 

Likaså  är jag glad att sonnens hundbett läker så pass bra att han kan jobba när han går på sitt sommarschema.
 

Jag är också så oerhört glad att den personal jag jobbar med ställer upp i ur och skur när det blivit sjukluckor.Utan dem skulle jag inte fixa mitt jobb.

När jag tänker efter så är det många saker som gjort mig glad denna vecka ooh det är ju oerhört kul egentligen.Ibland är det tröttsamt att jobba mer än 100 % och vara sliten, men tänker man efter så är det mer glädje än tråkigheter och det är väl tur.

Kram Babsan



Ellem i Skellefteå säger så här ...


Åh, det var svårt att välja.
När jag nu tänker efter var det flera, helt olika saker som gjorde mig så glad i veckan. I mitt jobb ordnar jag bla träffar för daglediga. 
I onsdags skulle vi sjunga vårsånger, något som brukar vara populärt. 
På onsdag morgon hade vi fått 2 dm blöt snö och jag tänkte att idag blir vi nog ensamma i “arrangörsgruppen”, ingen vågar sig ut i det dåliga väglaget. 
Men tänk så överraskad jag blev!
Det kom många, så vi blev nästan 30 st. 
– “Det är klart vi kommer, annars blir det ju ingenting”, sa en man när jag berömde dem för att de tagit sig ut  trots den myckna snön. 
Och sen sjöng vi vårsånger och pratade vårminnen så det stod härliga till. 
Detta var sista träffen för terminen och alla var sååå glada och tacksamma för våra träffar. Och de lovade att komma tillbaka till hösten. 
Det gjorde också de fantastiska människor jag har med som ideella medarbetare. Nästa vecka träffas vi för att planera höstens träffar. 
Åh vad jag kände mig glad och tacksam när jag åkte därifrån. 
En helt annan sak som gladde mig jättemycket, det var när jag upptäckte att min lila-gröna julros var på väg upp. Bara en lite bit från snökanten stod den. Tyvärr har det snöat några dm sen dess men den får väl ta en paus och komma igen snart! ellem


Ingela i Malå skriver .... 

Foto: Elisabet. Bilden togs på Ven.
(Som en liten förklaring till den som inte vet vad det handlar om, så förlorade Ingela sin man och sina döttrars pappa i en trafikolycka under påskhelgen).

Som du förstår är det inte så mycket som kan räknas till kategorin ”bra” över huvud taget i mitt liv just nu. Det är väldigt tungt.

Men det finns förstås ljuspunkter. 
De viktigaste är mina barn. 
Båda mina stora har varit ett fantastiskt stöd och en höjdpunkt denna vecka var när stora dottern kom hem i fredags kväll för att stanna över helgen. Glädjen hos framför allt minsta lillasyster var värmande att se, men vi blev förstås glada allihopa. Sonen har haft jobbarvecka men ringer i stort sett varje dag, liksom min bror, det känns väldigt bra.

En annan händelse som värmde var när jag var ute med hunden en tidig morgon. 
En del människor tittar förbi och bortom, men en man som jag känt sedan ungdomen och haft en hel del att göra med i yrkessammanhang - både hans och mitt - under åren, gjorde tvärtom. 
Han bromsade in, lämnade bilen halvvägs upp på trottoaren, klev ut och kom fram till mej och stod och höll om mej en god stund. Vi sa inte så mycket men värmen och omtanken kändes så tydligt. 
Jag vet att han själv förlorade sin far som barn och det kändes skönt att bara tänka på att han har ett bra liv trots det.

Ja, det här är väl kanske inte sådant som lyser upp tillvaron nämnvärt för dina läsare om du publicerar det, men det är mina ljuspunkter från veckan som gick.

Hälsningar Ingela.

// Ingela .., det viktiga i sammanhanget när man läser dina rader, det är väl att själv inse vikten av att tillfullo glädja sig åt det som finns .., ja, att ta vara på så länge man har det. För plötsligt står man där en dag - utan -.


 PV säger så här ...


Det bästa den här veckan, ja, det är lätt, det var att komma hem igen från den där jobbresan till Norge.

Mer behöver nog inte sägas .., meddelar han.


Anna i Sheffield säger ....

 Haha, OK då!
(Elisabet säger: jag har mer eller mindre tvingat henne ...)

Det bästa med veckan var min långpromenad i fredags genom skogar, berg och dalar, lera, vitsippor och koltrastsång. Och tydliga skyltar!





Kerstin säger så här ....bäst var ..


 ... att få komma hem efter tre veckor på sjukhus :-)
(Trots den fina utsikten)


Fru Grå i Ystad säger ...
 

Det bästa i veckan hände igår, 21 april, då jag fyllde år. 
Maken o jag firade detta i Köpenhamn genom att avnjuta en helt underbar konsert med holländaren Andre Rieu o hans Wienerorkester.
Helt fantastiskt. Duktiga musikanter och härliga kostymer i pasteller för damerna o frackar för männen. Många gästartister från operavärlden, rysk musik trio, cittralegend från Österrike - Tredje mannen motivet bl.a. med mera, med mera.
Jag har sett flera TV sändningar med denne underbare violinist, dirigent o humorist. Men nu var det live tillsammans med ca 5000 andra glada personer i  publiken.
Musiken är helt fantastiskt, alla klassiska melodier från Strauss till Eviva Espaigna i härliga arrangemang.
Två och en halv timme i fullständig "berusning" av underbar musik.. Ingen ville gå hem. Det blev många härliga extranummer.
Det var en fördelsedag det!!!
Berättar fru Grå
som tyvärr är dålig på bildinlägg men försöker!!


Gösta - morbror till pv - säger ....


Det bästa i veckan, det var när jag fick ett brev från lungröntgen där det konstaterades att den svåra lunginflammation som jag hade för en tid sedan, den hade läkt ut! 

Att jag dessutom, vid snart åttio års ålder, har lyckats sluta röka, det gör mig också glad. 

Hilda, pv:s dotter, berättar ...


Egentligen är det svårt att peka på just en enda sak, så jag tar flera.
Att Patrik har på sig den här fina blå tröjan ikväll, det gör mig glad .., och den där mannen som kom och beställde en hamburgare med chokladsås på .., det fick mig också le.

Och så födelsedagskvällen när rara vänner kom på besök och vi satt där i lägenheten och hade trevligt och tittade på Arkiv X, säger hon leende.

Patrik - Hildas pojkvän - berättar ...

Ja, nu vet jag .. jag var tidigare i veckan på ett fotouppdrag i Söndrums Bibliotek där "Mamma Måd" uppträdde och underhöll och det sjöngs sånger och däribland om björnen i sitt ide och då plötsligt ropar en liten kille att ..."du, jag har också varit i Idre!"

Det gjorde mig glad, säger Patrik och ler vid minnet.


Torun i Staffanstorp, hon säger så här ...


Ja, VAD har gjort mig mest glad den här veckan? 
Det måste vara när jag för en timme sedan upptäckte att de frön jag sådde för endast TRE dagar sedan börjat gro! Solöga. 
Väntar med spänning på fler små plantor!

Elisabet - sist av alla - säger ...

Glad blev jag över känslan att fixa ett spel (ja, jobbet förstås) och inte det minsta nervös blev jag .., och glad blev jag också över vitsipporna som uppenbarade sig i slänten ner mot vägen och så förstås, att Harrys husse kom hem från Norge. 

Den kvällen slocknade jag bums - av ren avslappning -!

Och till sist: från hjärtat TACK till alla er som ställde upp och berättade, inte minst till dig, Ingela!
Jag tvekade förra gången att ha med ett sånt här inlägg - att veta att för någon annan har världen rasat och så
skulle vi berätta om vår glädje - .., det kändes tveksamt.

Nästa helg samma sak.
Om ni vill.


Liten påminnelse ....

Vill du vara med och berätta om det bästa som hände dig under veckan som gått ...?

Mejla då dina rader till bisse151@gmail.com - du får gärna bifoga en bild eller flera om du vill -, så lägger jag in allt ikväll.

Här har nu kommit  "det-bästa-som-hände-i-veckan" från Göteborg, Örnsköldsvik, Skåne, Frankrike, Östergötland, Ångermanland eller Medelpad .., Halland, Jämtland, Tyresö, Gästrikland och Stockholm - allt färdigt att visas, men det blir inte förrän i eftermiddag eller ikväll -, men fler ryms!

Varmt välkommen med ditt "bästa"!

Litet eller långt brev från harry ...


Hej, det är jag - harry - som skriver till er!
(Matte tvär-tog bilden .., det blev lite suddigt, säger hon.)

Igår var jag med om nånting hemskt.
Först åkte jag bil med husse; vi åkte utomlands, till Småland, till husses storebror Tommy.
Där bor även Tommys hund Mylta och jag gillar Mylta jättemycket, vi har lekt tillsammans sedan vi var småvalpar och igår började vi busa nästan på en gång och lekte i flera timmar!

Mylta bor i ett rött hus, det ser ut som hos Emil i Lönneberga, och det var där, på gården, som det hände: jag gjorde mig illa i pungen!

Egentligen vet jag inte vad som hände .., om det var Mylta som nafsade mig så det tog så illa, eller om det var taggtråden vid stängslet, det som grannen rår om .. men i alla fall blev det två fula sår (sa husse) i just pungen.
Det gjorde ganska ont, så jag gick in och lade mig på en gång .., ja, jag ville inte längre leka med Mylta.


När vi kom hem ringde matte till djursjukhuset i Slöinge (i Slöinge brukar matte köpa bröd) och vi fick komma dit på en gång och sen fick vi vänta jätte-jättelänge, för där var en liten foxterrier som hade blivit svårt biten av två andra terrier (cairn terrier, sa matte) och den hunden opererades länge och i väntrummet satt vi, tillsammans med en katt i en bur och kattens matte.

Det är den matten ni ser på bilden. 

Vid niotiden blev det min tur.
En sjukvårdare stoppade nåt i min rumpa - en termometer, sa hon - och då skrek jag högt, det var det värsta jag varit med om!!

Sen kom nån som kallade sig för veterinär och då blev det ännu värre; då hissades jag upp på ett svart bord och veterinären tvättade rent och sa att det inte gick att sy, det var som två hål .., som ett V och man såg rakt in i testikeln, sa hon ..., och så rakade hon mig vid pungen också (äckligt!) och jag darrrrade och nästan klättrade upp på husse!
Och hon drog bort lite skinn .., ååå, det var hemskt!
Innan vi fick åka hem, fick jag två sprutor och då skrek jag jättemycket igen!!
"Men harry, skärp dig!" sa matte.
Husse, han är mycket snällare och gullade med mig och sa ..."lille vän .., stå stilla nu!"
Ja, och nu måste jag äta medicin i två veckor!

 Från vännen Bert Bodin i Luleå kommer här (se ovan ) tröst till harry ...

När vi var där inne, då började matte fråga veterinären om hon trivdes med sitt jobb - så där på en skala ett till tio - och veterinären sa att hon älskade sitt arbete och nej, hennes föräldrar var inte veterinärer, utan dom flesta i hennes släkt hade varit konditorer ("konditorer!" sa matte häpet ..) och hon berättade att inte en enda dag kändes det jobbigt att åka till sjukhuset och aldrig att hon tittade på klockan för att se om det var dags att gå hem.

Jag nästan skäms när matte frågar så där, men jag är ganska van.

Tänk, att matte och husse, dom har nästan aldrig likadana påslakan! 
Det är mattes, det där blommiga.
Och nej, det blödde inte där bak i rumpan.
Det var huden som hade fläkts upp.

När vi kom hem gick jag direkt och lade mig på sängkammarsängen och pElle, han nooooosade på min rygg där jag fått sprutor och han kröp ihop nära mig och låg så hela natten.

Jag tycker så mycket om pElle.
Faktiskt är han min bästa vän, näst husse.

Idag mår jag ganska bra.
Jag slickar aldrig på såret, så den där hemska lampskärmen som jag ska ha, den ligger på arbetsbänken.
Matte satte på mig den en kort stund, men då sprang sigge nilsson och gömde sig, det var ganska kul!

Hej då, från er vän Harry.

Söndagsfönstret ...

"I ett buskage nära huvudgatan i Kanchanaburi står en halvt gömd sagodrake.
Jag hade sett den tidigare, och tyckte att det verkade en aning bisarrt med en grön fyrameters drake i buskarna.

Det visar sig att det finns en jättelik riddarborg dold av grönskan bakom. Ett shoppingcenter som övergivits av kunderna. Den enda verksamheten finns i källaren där hantverkare har en utställning av möbler. Den är också jättelik. Priserna på möblerna ligger ungefär i IKEA-klassen, men det finns en skillnad. Allt är tillverkat i massivt trä, ofta med vackert utskurna detaljer, och allt är stabilt och väger mycket.
En stol är jättetung.

Fönstret på den här bilden finns i själva borgen.

Hälsningar Guy."