Kommer hem till spaghetti carbonara och det är så himmelskt gott, så det är inte klokt.
Trött är jag.
Har ont i benen.
Men nu är det fotboll på tv och harry har fått pastarester och är lycklig och ute regnar det och är grått.
Nåja.
Vi är vid liv.
Det är ju egentligen det enda som räknas.
2 kommentarer:
Kapp - det är precis det som är viktigt i alla fall...
pralinen: ,-) absolut!
Skicka en kommentar