Jodå ....

... dom var kanske bara ute på en liten övningsrunda, svalorna.

Eller tornseglarna.

Jag kallar dom svalor.

Idag satt dom uppradade på den gamla telefontråden och putsade fjädrarna.

Hjärtat värmdes.

Inställd lotteridragning - pv på akuten -.

Handen som kom i kläm under hundslagsmålet - han påstår att det är från fallet med cykeln - har nu svullnat upp rejält och han har så ont, så han kan knappt röra den.

Jag skjutsade honom till akuten och så får vi se hur det går.

"Hur känns det annars då?" frågade jag.

"Jag känner mig matt ...", sa den annars tappre mannen.

Mitt eget förra-veckans-bästa ...

I närheten av Båstad läser jag DN ....

Det var såklart resan till Köpenhamn och hela dagen tillsammans med pv och mina barns pappa och hans fru och Anders förstås, som lagtävlade, hela den biten.
All glädjen!
Och att vi kan skratta åt samma saker - det var väldigt gott om självironi den dagen -.

Och så söndagkvällens middag hos pv:s kusin Maria och hennes man Roger i Harplinge.
Där var också Rogers föräldrar från England - Judith och Richard -, samt Sonja och Gösta förstås.

Bilden visar Richards vänstra hand.
Jag gissade på vilka yrken han och hustrun hade haft (båda är nu närmare åttio) och sa att jag var helt förvissad om att Richard hade varit någon sorts arbetsledare och så var det också; han hade arbetat på Heathrow flygplats under många, många år.

Titta på hans klocka!
Var gång jag ser en sån, tänker jag på dig Ulrika .., du tycker ju att stora klockor är så manligt ,-)
Efter mer än femtio års äktenskap gifte Judith och Richard om sig igen - i kyrkan -!
Fyra barn har dom; tre söner (en i Perth i Australien, Roger i Sverige och Nigel i England) och en dotter.

Under middagen pratar vi om namn .., hur många och vilka namn vi har.
Jag är den enda som bara har ett.

Alice - Roger och Marias jackrusselmadame - var förstås också med.
Hon är ungefär lika kärvänlig mot Harry som vad AP:s Nelly är (likadan ras).., dvs, mest vill hon visa hur jättefina tänder hon har ....,särskilt i överkäken ..., och Harry blev lätt stirrig av detta bemötande och tackade för det hela genom att helt sonika lyfta på bakbenet och pinka en skvätt i hallen!
Ajabaja!

Jungfru. Jag tror att även hon hade vänster tumme upp.

Och här är Judiths hand.
Jag gissade att hon hade arbetat antingen i en fin butik eller som sekreterare och det sistnämnda var det rätta, även hon på Heathrow.
Vilka underbart rara och trevliga människor!

Här står mr Aldrigde och tar kort!

Och han och Judith bjöd Emma och mig att hälsa på, ja, om vi nu ska åka till Brighton t.ex, så bor dom bara halvvägs och det är bara att slå en signal! sa Richard leende.

Middagen var delikat!
Först lättkokta rödbetor med chevréost och pinjenötter .., därefter ljufvligt god lammstek i skivor, potatis, sallad, mintgelé och nåt annat med mynta - allt hemgjort - och efterrätten en slags kladdkaka med valnötter i och så vispad grädde eller glass och inlagda plommon och jordgubbar till.
Ååå, hjälp ...., så smarrigt! 

Jo, jag tror att jag ....

... ska be pv att han fixar en ny trappa till/från husvagnen, så där så man inte ramlar pladask och nästan slår ihjäl sig och inte kan åka till London.

Och framför allt att man inte dråsar rakt ner i ett snår med nässlor.

Inte trodde man väl ...

Så här var det till en början.
Inspirerad av Monica (Anna i Sheffields mamma) som lottade ut nånting, tänkte jag att åååå, så kul, vilken rolig idé! 
Ett litet pjuttlotteri som skulle vara i ett par veckor, ja, men helt perfekt!

Några veckor, ja..
Här går en vinst till härs och tvärs i Medelpad.

 

Och det växte och växte och växte ....

Och fortsätter ännu! 

Jag undrar jag vem som har roligast; bloggmadamen eller bloggvännerna som är med i dragningen.

Följande ligger i alla fall nu och skvalpar i träskålen: 

Anna-Lena How i Tumba

Biggan B i Hudiksvall

Turtlan i Karlstad

Eva på Frösön

Cecilia N i Härnösand

Gunnel i Lund (har läst länge på bloggen men aldrig tidigare kommenterat = varmt välkommen!)

Ulrika i Kopparberg

Eva från Tyresö

Mossfolk i Örebro

ellem i Skellefteå

Åsa / Pralinen - också ny i lottunnan - härligt! 

och sist av allt

Ann /STORARTAT i Göteborg.

Det blir dragning ikväll och vinsten är alltså örhängen designade annaofsweden. 

Ett tröstpris blir det också.

Förmiddag ...

Vilken oerhört lockande rubrik .. jag förstår att den drar horder av lystna läsare till bloggen ,-)

Men så här var det.
Som på bilden, alltså.

Blå himmel och hög, klar luft.
Inte en enda svala syntes till, däremot satt mängder av måsar och duvor på åkern och kalasade på spill från säden.

Vid "polska ambassaden" hördes motorsågsljud - nån fällde björkar -.

Och snart ska jag ta mig ner till havet för ett morgondopp.

Dagens fönster ...

Den tjugonde augusti skrev Turtlan så här:

Hej!

Under tiden som tvättmaskinerna snurrade ikväll så gick jag en promenad.
På min tur kom jag förbi en liten herrgård som finns i mina trakter.

Stannade till och konstaterade att gaveln på huset borde heta "Tre fönster och en dörr".

Så fick det bli.
Så får den heta.

Fångade gaveln med telefonen och gick sen vidare i den ljumma kvällen hemöver.

Nu är gaveln på väg söderöver till ett gult hus, hälsar madamen i Värmland.



// Och tänk, häromkvällen när jag låg och lyssnade till Karlavagnen, vad hör jag då, om inte namnet på fröken Sköldpadda, vars inlägg programledaren läste upp! Kul!

DBIV för Ann i Göteborg ...

OK här kommer veckans bästa!

För att göra en längre historia kort:

 Efter att ha passerat ett stort gäng punkare i sta’n, lösgör sig en tjej, springer efter mig och säger:

-Jag måste bara säga till dig att jag tycker ditt hår är såååå häftigt! Det är såååå kul att se att någon som är lite äldre inte ser ut som alla andra!

Jag kramade henne precis där och då och svävade lite bort mot spårvagnen.

Tänk så många okända, som kommenterat mitt hår och alla har bara varit positiva

hälsar företagsledningen

 

STORARTAT!
Ann Bergström
N.Gubberogatan 23 a
41663 Göteborg

DBIV för Åsa ....

Var nog att jag fick ändan ur vagnen och sålde möblerna som blockerat förrådet på vinden. 

Passade dessutom på att rensa ut kläder som numera inte används och lämnade dem till Röda Korset. 

Luftigare på vind, klädkammare och byrå - känns faktiskt befriande.

Hälsningar Åsa.

Här och nu ...

Det känns som om sommaren står i dörren och tvekar, så där som en gäst som är på väg att gå sin väg, men ändå inte och några små-ord till ska man väl hinna med.
På gamla telefonledningar sitter svalornas barn och tar paus mellan flyglektionerna.
Snart bär det iväg till Afrika.

Tisdagkvällen är ljummen och jag tar sommarens längsta dopp i havet.

Vi träffar två tyska familjer - den ena familjen bor i Auckland på Nya Zeeland - men alla är från forna Östtyskland och det blir mycket prat om allt möjligt och pv frågar om dom kanske vill komma på kaffe, ja, dom bor spartanskt på parkeringen alldeles innan naturreservatet och jodå, det går bra - med kaffet -.

På väg hem (det blir bråttom, jag ska baka en sockerkaka!) ser vi dem sitta vid sin campingvagn och småprata och en av männen har en stor hund och just då tvärstannar harry som är i koppel och slinker ur halsbandet .., han går försiktigt fram till hunden och sen är det färdigt ..- i ett huj kastar sig hanhunden över harry och sätter käftarna i harrys huvud och jag slänger omkull mopeden och rusar fram bara i baddräkten och en tunn skjorta och pv har kastat cykeln åt sidan och nu kämpar vi, tre personer, för att få loss den till synes galna hunden och harry skriiiiiiiker som vore han nära döden och det blöder från pv:s hand!

Någon försöker få upp käften på hunden, allt medan jag nyper honom i nackskinnet allt vad jag bara kan och jag skakar som ett asplöv och ÄNTLIGEN får vi slut på det hela och till vår förvåning ser vi inget blod - bara från pv:s hand som blöder rätt rejält - och det visar sig att harry numera har hål i örat och kan ha örhänge!

Å, vilken fasa detta var, men det var ju vårt fel, eftersom harry kom loss.

När vi kommer hem frågar grannen Göran vad som har hänt?

"Jag sa till Gun att nu måste det vara på liv och död (ja, åtminstone ett rejält slagsmål ...) mellan några hundar ...", säger han.

Och vi konstaterar att hundslagsmål kanske - åtminstone ibland -, ser värre ut än vad det egentligen är.

Här står Göran.
Deras hus är det vackraste jag vet och inte målat i någon färg alls .., mer naturellfärgat, så där som jämtländska gamla trähus kan vara (ja, eller som dörrens insida, längst till höger på bilden), men det fungerar inte .., varje sommar måste träet återigen behandlas mot alger och annat elände, så nu ska det målas på riktigt.

Efter många om och men ..., faller valet på en mjuk vit färg.

Och sen blir det kväll och två tyska män och en trettonårig dotter (fruarna ville vila) kommer på fika och vi sitter ut i timmar och pratar om arbetslöshet och presidenter och Angela Merkel och drottning Silvia och om fiske och vad torsk heter på tyska.

Den trettonåriga flickan - som heter Klara och är Tvilling -, får låna min dator och sitter och knattrar på Facebook och jag ser hennes uppenbara glädje! Hela tiden hör jag chatt-pling från hennes vänner!

Männen har med sig en gåva, en flaska vodka.

Och nu är det tisdag och snart på pricken en vecka tills jag lämnar landet Halland för landet Uppland och därefter flyger iväg till London.

På bordet ligger en lista med sånt som ska inhandlas i morgon, vilken är min enda helt lediga dag innan det bär iväg.

"Ny kamera" .. står det på en av raderna.

DBIW för Anna-Lena How ...

Det bästa den här intensiva veckan var nog när jag, tillsammans med de andra bykkärringarna från Skansens byalag, stod på Skansen hela lördagen och tvättade på gammalt vis.

En fantastiskt fin sensommardag med många besökare från hela världen som var mycket intresserade av vad vi gjorde.

Hälsningar Anna-Lena.

Dagens fönster ...

Dagens fönster kommer från Monet och det ska ses som en hälsning till henne! 

Precis som med Guy (som seglade iväg till Thailand, kasade omkull med sin motorcykel och nu ligger opererad på sjukhus och ska ha gipsat ben i två månader ..!), så har även Monet drabbats av elände och hamnat på sjukhus, men - enligt senaste blogginlägget - fått återvända hem.

Det här får bli en krya-på-dig-hälsning, Monica! 

Och så här berättar hon om bilden: 

I det här huset, mitt i centrala Torekov, precis vid parken och med 50 meter till "Morgonbryggan" har jag och min familj tillbringat många barndomssomrar. 

Vi hyrde det här huset med en liten innangård i många år på 1950-talet då Torekov var ett litet sömnigt fiskeläge utan den Stureplansstatus det fått idag.

Till Torekovs försvar ska sägas att allt ser nästan likadant ut i de centrala delarna som när jag var barn. 

Några fler restauranger och lite chica boutiker för Östermalmsdamerna har tillkommit men i övrigt känns det som att vara 10 år igen när jag går arm i arm med min syster genom gränderna och ner till hamnen.

Monica.

DBIV för Biggan B ...

Det bästa i veckan för min del är: att jag blivit av med min urinvägsinfektion, som slog till för andra gången denna sommar!!!

Vilken "lättnad"., man får glädjas över att vara frisk ett tag....

Kram från mig.


 Huvudbudskap

• Akut urinvägsinfektion (UVI) är i de allra flesta fall ofarligt. Efter 1 vecka är cirka 30 % besvärsfria utan behandling.
• Typiska symtom på UVI är täta trängningar, sveda och att man kissar ofta.
• Antibiotika används i första hand för att förkorta tiden med symtom.
• Bland antibiotika som används vid UVI är läkemedlen pivmecillinam och nitrofurantoin förstahandsval. I vissa fall kan behandling med trimetoprim vara aktuell.
• 3–5 dygns antibiotikabehandling är oftast tillräcklig.
• Misstänkt urinvägsinfektion hos gravida ska alltid behandlas med antibiotika.
• Bakterier i urinen, som inte orsakar besvär, ska inte antibiotikabehandlas utom under graviditet.
• Metenaminhippurat rekommenderas inte som förebyggande behandling mot återkommande urinvägsinfektion.
• Starkt luktande urin och ospecifika symtom som oro och förvirring hos patienter i äldreboende ska inte antibiotikabehandlas.

DBIV för värmländska Turtlan ...

Så här i slutet på sommaren så blev det en liten tur norröver i länet.

Första stopp blev ett loppisbesök. Här fanns allt från porslin till spadar. Från kassettband  till antagligen livsfarliga slalomskidor.

Det fanns också ett bord med temat grönt!

Färden gick sen till Sahlströmsgården i Torsby och Heidruns Kafé i Fensbol.

Det blev lunch på första stället och en fin guidad vandring på gården. Kaffe och hembakt paj blev det på Heidruns.

Övernattning hade vi bokat på Vägsjöfors Herrgård och under middagen fick vi veta att visst kunde det spöka i huset. Speciellt i den delen av huset som vi bodde.

Men inga spöken kom på besök. Inte vad vi märkte i alla fall...

Nästa dag regnade det men med regnkläder och gummistövlar så gick vi en tur i en fin gammal skog uppe på Hovfjället innan vi åkte hemöver.

Tänk så mycket fint det finns bara runt hörnet och herrgården åker vi gärna tillbaka till oavsett om spökena är hemma eller inte.

Turtlan

DBIV för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa under veckan:

Att få sovmorgon till halv tio igår. Det var längesen sist :)

Och alla blommor kring vår stuga. 

Allt är så sent i år och det som brukar blomma i början av augusti det blommar nu. Jag njuter av all färgprakt. Och hallonen som äntligen är mogna. Jag plockar en liter varje kväll. Bäst att passa på innan det fryser.

 

Och att vi fick en valp till i lördags kväll, ja bara till låns en vecka.

Det är Otis syster som är här. 

Så mycket spring och bus och liv.

Kram Eva

Och så ett kvällsfönster och en skata ...

Det hoppar ofta kring små fåglar i tujan precis utanför fönstret men det är lögn att hinna fram med kameran innan de hoppat vidare.

Fotomodellen på bilderna är en skatunge från årets kull (antagligen från granen hos grannen tvärs över gatan). Hen brukar övernatta i tujan.
Cecilia/

DBIV för Cecilia N i Härnösand ....

Ridningen har börjat!
Kören har börjat!
 
Cecilia/

DBIV för Gunnel i Lund ...

Bloggmadamen tog bilden. Den är förstås från Ystad.

Hej!

Jag är en av dina flitiga läsare sedan jag av en slump hittade din sida för flera år sedan. 

Den väckte genast mitt intresse. 

Dels pga att du då bodde i Ystad, i vars närhet jag bodde som barn. 

Underbart att läsa om dina cykelturer hit och dit och frammana bilder av Sandskogen, Möllers, stranden vid gamla gjuteriet och annat.

Jag har följt dig i din glädje och i sorg. 
Du känns faktiskt som en hemlig vän.

Aldrig har jag gett mig till känna.

Har alltid känt mig som någon som står och tittar in genom ett fönster.

Jag måste nu i alla fall komma med ett bidrag till Det Bästa i Veckan eftersom jag hade en sådan stark och härlig upplevelse som kommer att bära mig in i september och vidare i  hösten.

Veckoslutet tillbringade jag på Skepparpsgården, ett vandrarhem som ligger vid det vidunderligt sköna Haväng.

Vid elvatiden på kvällen  tog jag och en kompis ett underbart bad. 

 Temperaturen på vattnet och luften var densamma 18 grader tror jag.

Bottnen var len och sandig  och natthimlen mörk. 

Vandringen tillbaka till huset.

Efter badet fylldes vi av en sådan fantastiskt uppsluppen känsla.

Glädje! Glädje!

The best things in life are free.. 

Jag är säker på att detta stämmer.

Tack för allt gott du ger oss läsare.

Kram

Gunnel i Lund

// Tack själv, du underbart generösa människa! säger jag.

Förra veckans det bästa ....

Det är som vanligt .., vill ni vara med och dela med er av det bästa, så mejla bara till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.

Veckans förstapris är annaofsweden-designade örhängen som ligger i en vacker liten fluffpåse.

Säkerligen blir det något tröstpris också.

Varmt välkomna med er glädje!

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Det bästa under veckan som var, var alla härliga skogspromenader!

Sammanlagt blev det säkert uppemot 10 timmar i skogen.

 

 

Jag har börjat träna Max i kantarellsök och det är så roligt!

Svamp hittar vi - fast än så länge är det jag som letar upp dem (fast Max hjälpte mig faktiskt spontant ett par ggr!!).

Gula kantareller, trattkantareller och blek taggsvamp hittills. Allt jag hittar ger jag bort, för jag är inte så intresserad av det själv. Det är skogspromenaderna som är grejen för mig. :-)

 

Ulrika.

DBIV för Eva från Tyresö ...

Foto: Joe Grinde

Konserten på Grönan i tisdags kväll gav mycket kraft.

Rikard Wolff!!!!

Göran Martling från Dramaten spelade på flygeln.

Rikard  sjöng över en timma och jag stod längst fram och orkade stå  ??---

trots min onda vrist.

(Inga sittplatser fanns överhuvudtaget.).

Jag kände mig som en tonåring och var där timmar i förväg.

Just då tränade dom förresten och provade ljudet

och  han såg mig genast och vinkade.

Sedan efter konserten tog jag fram de vackra  rosorna

5 till Rikard och 2 till Göran.

Inga andra blommor fick dom.

Vilken njutning!

Sist av allt såg jag Göran cykla hem med två rosor på pakethållaren!!!!

( RW tog säkert taxi)

Härligt.

Dagen efter mötte jag mitt barnbarns skolfröken. 

Hon hade varit där sa hon

och så lånade hon Rikards bok av mig. Jätteroligt.

Boken är så välskriven och innehållsrik.

Eva i Tyresö

// Några smakprov av och med herr Wolff finns här.

Och lite sång finns här.

DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan skedde igår (läs: i förrgår).

Min morbror och moster spelade grekisk folkmusik med sitt band på Stortorget. 

Jag och Cosmos mötte upp mamma och pappa. 

När den spelningen var slut tog en grupp, vars medelålder jag inte törs gissa på, över med sång och folkdans. 

De såg så glada ut och allt var så härligt så man kunde inte annat än bli glad själv när man såg dem. 

Och när en äldre man iförd blåställ sjöng torparrock klämde vi också i i refrängen. 

Håhåjaja, håhåjaja, hör va de blåser i träa idag…

Cosmos låg helt exemplariskt vid mina fötter.

På väg hem tänkte jag på DBIV. 

Det var det bästa ögonblicket på hela veckan. Absolut.

/Mossfolk

DBIV för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

I måndags när jag var ledig fick vi ett besök som gladde mig mycket. 

Fjällvandrarvännen Kjell kom på besök tillsammans med sin fru Maud. 

Vi har inte träffats sen de flyttade söderut i början på nittiotalet. 

 

Nu var  de på en norrlandstur och stannade till hos oss en stund. 

Vi fikade och pratade och hade trevligt i solskenet. Många minnen väcktes till liv!

 

Nåt annat som gladde mig när jag upptäckte det härom dan, det var att den vita julrosen har börjat blomma igen med flera knoppar på gång. 

Det händer då och då att den blommar om så här års. Vet inte om det är vanligt. Glädjande i alla fall!

 

Kram från Lis-Marie (dvs ellem).

Dagens fönster ...

"Fönsterdörren till balkongen som är en oas. Den har tak och infravärme så vi sitter här nästan jämt. 
I balkonglådorna växer diverse blommor och jordgubbar.
Vi har utsikt över stan."

Eva Härs och Tvärs.

Om jag säger så här ...

... så smittar det tydligen, det här med diverse gymnastiska övningar.

Sen säger jag inte så mycket mera.

Igår på Malmö Central ...

Toalettavdelningen är flyttad från källarplanet till området kring spår 4 och det känns totalt avigt.

Jag har bråttom och tar sikte på toaletten, då en kvinna bakom en lucka ropar "hallå damen! hallå damen!"

Ja, just det, det kostar pengar, så jag plockar upp en guldtia och lämnar den till kvinnan.

När jag är klar och kommer ut till luckan, står en polsk man där med sin lilla dotter och dottern är förfärligt kissnödig och mannen har bara eurosedlar och nån polsk sedel och inte ett enda mynt och kvinnan säger att nej, det går inte .., och lillflickan snurrar benen och ser ut att när som helst kunna kissa på sig och jag säger ..."vänta ska jag kolla, jag kanske har nånting", men i min plånbok finns endast betalkort och kvinnan säger till mannen att dom får gå ner till stan och växla och därefter komma tillbaka.

Hon säger det snörpigt.
 
"Men kan inte tösen få ...?" säger jag.

Nej, det kan hon inte.

I bilen, på väg till Köpenhamn, tänker jag på den kissnödiga tösen och på kvinnan bakom luckan.

Blodtrycket stiger.

pling i min I-phone ....

"Ladda kameran.
Nu blir det två timmars operation och två månaders gips :-)"


skriver guy från Thailand

Bilder från en resa ...

I närheten av Båstad .., jag lutar mig mot fönstret och tänker att vårt land är så ofattbart vackert!

Och läser DN - om någon som åker tåg -.

Köpenhamn.
Utanför ett hus står en boklåda - bara att ta för sig -.
Sympatiskt, tycker jag.

Amager strand.
Människor simmar i som en lagun .., det löptränas .., cyklas .. gympas.
Någon stannar till vid en anslagstavla och tar bilder.



Och på stranden där det tävlades .., öppnade sig himlens alla portar!
Anders fick låna min röda regnjacka ..., exet hade något som pv kallade för fyrmanstält ("det fattas bara tältpinnarna Tommy, så kan vi gömma oss under rocken och hålla oss torra!"), men om benen blev vi alla dyngsura (hon som lånade ut sin regnrock blev dyblöt ända in på kroppen)!

Här är vi på väg tillbaka till bilen.



Har man inget annat att syssla med, kan man ju testa detta ....
Och hur imponerad är jag inte av den snart 50-årige lagmedlemmen som häver sig upp och ner i stången!

Dagens fönster ... och lite till.

Igår blev det en heldag i Köpenhamn; eller i alla fall i en liten del av stan, - i Sjaelör -, där Anders och två andra malmöbor tävlade i crossfit, men nu som ett lag.

Vilken dag!
Tänk er en gympahall med hundratals testosteronstinna unga män (och kvinnor fyllda av ... ja, kämpaglöd!) som tävlade i tyngdlyftning och att häva sig upp på en stång och trettiofyra gånger skulle detta göras på raken (man drar upp sig själv och hakan ska vara ovanför stången ..!) och simma i ett blåsigt hav och så springa i lös sand och även där skulle det hävas sig upp, fast allt detta i omvänd ordning, det hela inleddes vid havet.

Detta (bilden) var första delen av tävlingen.
Ute på Amager skulle det alltså simmas, springas på stranden och hävas sig upp ..., och efter en stund öppnade sig himlen i det mest vanvettiga ösregn jag nog ha varit med om!

Bilden: mannen till höger om Anders heter Dylan och fyller femtio i år!
Tala om imponerande prestation!! Det var tre i varje lag.

Om man säger att kaos rådde innan själva inomhustävlingen skulle ta sin början (jag sms:ade familjens projektledare och skrev att här hade hon sannerligen behövts ...) och en speaker som i allt oväsende därtill talade danska ...., ja, tänk er själva!, så är det en underdrift.

Men vansinnigt trevligt var det och vi åkte tåg från Halmstad, blev upplockade av mina barns pappa och hans fru .., sedan bil över till Köpenhamn .., var där hela dagen - såväl ute som senare inomhus - och det blev  pizzaätande i en tävlingspaus.

Vi konstaterande att det är oerhört skräpigt på vissa håll ..., jag köpte ett gott stenugnsbakat bröd som jag sedan - av misstag - satte mig på, inte undra på att jag tyckte att strandstolen var ovanligt skön .., och det var bara så  r o l i g t  alltsammans!

På slutet av dagen upptäckte jag att min I-phone var borta!

Överallt letade jag .., frågade "tävlingsadministratörerna" om de fått in något exemplar, jo, det hade dom - men sen hittade ändå ingen telefonen ! -, och inte förrän det var dags för den allra sista tävlingen upptäckte jag den .., jag hade suttit och lutat mig mot stenväggen och där hade telefonen glidit ur jackfickan .., nu skuttade Karin upp och smög in bakom de tävlande och norpade den!

U n d e r b a r t! 

Klockan sju gick tåget hem till Halland, sonen skulle börja arbeta klockan 21.00 till 07.00 och hade inte många timmars sömn i ryggen ..., och innan vi var hemma var klockan 22.00.

Vi stööööp i säng!

Hällregn och åska ...

... klockan är halv fem när jag stiger upp och gör i ordning kaffe och mackor och plockar undan lite, ty om några timmar tar vi tåget till Malmö, för vidare befordran till Köpenhamn, där Anders idag ska lagtävla i cross-fit.

Stort tack till min arbetskamrat Mattias och hans flickvän som ska vara här och ta hand om Harry!
Jag hoppas att vädret blir bättre .., Mattias har nämligen tänkt stå nere vid havet och fånga fisk!

En trevlig lördag önskar jag er alla!

Dagens fönster ...

Ett fönster från Nora igen och det var Ulrika som tog bilden!

Jag höll på att skriva "ååå, dessa västmanländska vackra fönster!", men det slog mig att Nora kanske ligger i Närke?

Sandra från Valparaiso ...

Det här är Sandra, en av två städerskor som håller rent i affären.

Vi brukar småprata lite, ja, medan jag gör i ordning vid kassorna, tar in morgontidningarna och rapporterar dom som är kvar från kvällen .., fyller på med cigaretter och allt sånt.

Och Sandra, hon far omkring med dammsugaren eller moppen och några långa pratstunder blir det inte, men så där lite småprat om allt och inget. 

Hit ska hon återvända ...
Bilden har jag lånat från en chilensk turistbyrå på nätet.

Att hon är från Chile, det visste jag, men inte att hon är skild och numera gift med en italienare. 

Kanske anade jag - men visste inte -att hon längtar till pensionen, då ska hon flytta hem igen, till Valparaiso och till tjocka släkten och de nio syskonen. 

Inte heller visste jag att hennes mamma nyss har avlidit i en ålder av nittiosex år. 

"Hon dog två veckor efter att jag varit hemma på besök ...", säger Sandra.

På nästan alla arbetsplatser där jag har varit, har städpersonalen varit nästan osynliga. 

Osynliga för den övriga personalen, alltså. 

Jag kan på ena handens fingrar räkna de gånger jag har hört någon säga "godmorgon" eller frågat hur städaren/städerskan har det; det är som om dom inte finns. 

Någon gång i min ungdom läste mamma Maja Ekelös bok "Rapport från en skurhink" och när det sedan var frågan om att sjuksköterskorna skulle strejka för högre löner, meddelade mamma att det tänkte i alla fall inte hon göra; först skulle sjukstugans städerskor få löneförhöjning, ja, förresten tyckte hon att alla borde ha ungefär samma inkomst - för skulle städpersonalen tacka för sig, så kunde resten av sjukstugan också säga goodbye och slå igen -.

(Jag vet, detta har jag berättat flera gånger, men det finns kanske någon som  i n t e  råkade läsa dom gångerna ...).

Bacilluskerna skulle ta kommandot!

Och förresten var alla i personalen lika viktiga.

Pappa, trogen socialdemokrat, befarade att mamma hade blivit totalt galen .., fanns där då ingen solidaritet alls med facket och arbetskamraterna, ja, sjuksköterskorna alltså?! 

Mamma tyckte precis tvärtom ..., och att en av kollegorna kom hem till oss och satt vid köksbordet och med milda ord och och många argument försökte övertala den bångstyriga kollegan, det hjälpte inte det minsta. 

"Men tänk på vårt Ansvar, Ann-Gerd!" sa kollegan uppbragt. 

"Ansvar och ansvar ., städerskorna såväl som biträdena har minsann också ansvar!" tyckte mamma. 

Nu blev det ingen strejk (hon hade garanterat inte ställt upp) men på något sätt tror jag att allt detta

satte spår i mitt inre.

Hon, den "icke-solidariska", på ett jeepflak i Bolivia, utdelandes medicin till indianerna.

Helt ärligt tycker jag att det är bedrövligt hur många  behandlar den här yrkesgruppen! 

Att byta namn till "hygientekniker" - det är för mig bara ett sätt att än mer nedvärdera ordet städerska - tänk, vilket oändligt viktigt arbete detta är!  

Man ändrar ett ord .., snitsar till namnet, just för att man inte tycker att det duger i sig själv.

Är inte alla städare och städerskor själva navet eller grunden i vår tillvaro?

Tänk er en vecka, eller en månad på jobbet utan städpersonal! 

Vilket kaos! 

Jag minns dom som städade gatorna i Ystad .., vilket arbete och hur där såg ut innan dom kom igång; krossade glasflaskor, McDonald´s-papper, tomma cigarettpaket, ja, allt som människor slänger omkring sig! Och så några timmar senare ..., trottoarerna rena och fina igen!

Så, all världens heder åt er som städar!

Och här kan man läsa något intressant om städarnas villkor. 

(Och så kommer jag plötsligt ihåg nekrologen i Sydsvenskan för många år sedan, där en kvinnlig överläkare på MAS berättade om en arbetskamrat som var så fantastisk; hur denna kvinna hade spridit sån värme och glädje på avdelningen. Jag trodde i min enfald - och det säger förstås lika mycket om undertecknad - att det handlade om en kollega till överläkaren. Det var det inte. Det handlade om städerskan på avdelningen. I glädjen över detta kontaktade jag läkaren som hade skrivit det hela och berättade hur inutivarm jag hade blivit och fick då, en lång berättelse om den avlidna kvinnan och vad hon hade betytt för dem alla! )

Dagens fönster ...

Ulrika har varit på besök i Nora och där fångat mängder med fönster!

Det här får bli fredagens.

Löne-fredagens.

Dagen idag ...

Bilden togs innan han upptäckte herr Jösse ....

Visst är det underligt, att vissa morgnar när man vaknar känns allt fel och inte förstår man varför och kanske försöker man tänka efter om man har drömt nånting underligt eller nåt som väcker oro, men ofta hittar man ingen orsak alls.

Och lika förunderligt är det ju att man kan vakna och känna att allt är bara så himla bra!

En sån dag var det idag.
Är det.

Här någonstans bland alla tjusiga bröder, sitter Lenas pappa.

En stor del av glädjen ska jag tacka den för mig helt okända Lena Engebrand Nikou för.
Hon råkade en gång - av en slump, som så mycket annat - hamna på min blogg när hon googlat på sin pappas namn (allt finns här, det är i mina ögon så fantastiskt hur det kan slumpa sig!) och så läste hon igår att jag - om exakt två veckor - ska resa till London med Emma, 15 år .., och då kom hon med ett förslag på vad vi kunde göra.
(Den första kvällen ska vi titta på detta ...).

I många avseenden är jag en slow starter .., men när det gäller andra saker kan jag bestämma mig bums!
Så jag kämpade med att boka biljetter till detta som hon tipsat om (som jag inte skriver ut här, för det ska bli en överraskning ), men det bara strulade sig .., jag var tvungen att verifiera mitt visakort och inte förrän igårkväll kunde jag till sist klicka på bokningknappen och nu är det klart; på lördagkväll den 7:e september ska vi besöka en teater i London och se nåt häftigt!

Åååå, så glad jag blev över Lenas förslag!

Och nu känns det så nära .., bara två veckor kvar och tänk, att få dela rum med ett älskat barnbarn i tre nätter och få vara tillsammans i fyra hela dagar .., gå ut äta tillsammans och skriva minnen tillsammans.

Det finns inte ord för den glädjen!

Och kanske var det allt detta som gjorde att det skvimpade över .., att det liksom räcker även till idag.

Att det dessutom är helt sensommarljuvligt ute - på ett höstigt vis - jag hade anoraken på mig när harry och jag gick på promenad och han jagade en harpalt kors och tvärs över åkern och brydde sig inte det minsta i mattes protester .., och kom sedan tillbaka, flåsande och med svansen lite mellan benen, men lycklig.

Min pappa - harjägaren -skulle ha tyckt att han skött sig kanonbra!

Och jag loooog åt harrys glädje.

Just en sån dag är det.

Dagens fönster ...

En fönsterbild som jag föll  p l a d a s k  för!!

Ellem i Skellefteå - gårdagens vinnare av Ulrikas jättefina sockar - har varit på besök i grannlandet i öster; i Nykarleby .., och det var där hon plockade fram håven!

Titta vilken härlig färgsättning på huset och vilka detaljer ovanför själva fönstret till vänster!

Har ni tänkt på att man numera ser hur många hus som helst som har liggande panel?

Jag tycker att det är ursnyggt.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Från Hammarö Skärgårdsmuseum i Värmland, där kommer det här fönstret.

Och Flitiga FönsterFångerskan Turtlan, som för övrigt har födelsedag idag, höll i kameran.