DBIV för Agnetha i Skellefteå ...

Det bästa som hänt mig i veckan är att Emelie, min yngsta dotter, kom hem på besök från Uppsala och hade med sig sin lilla kattunge.

Plus ett besök i Obbola i lördags för att fira min äldsta dotters födelsedag.

DBIV för Turtlan i Karlstad ...

Det kanske är en upprepning men min bästa blir söndagens båttur! Årets sista tur.

Sol, vackra höstfärger och vår fina båt. Vad annat kan bli bättre?

Vi åkte till min favoritö med den fina fyren. Pytt i panna med ägg som båtlunch. Sen en promenad runt ön som inte är stor så vill man så tar det högst 5-10 minuter. Men vi gick sakta runt över de fina klipporna med varsin kamera. Det var lugnt och stilla med ett vackert ljus.

En fin dag som förgylldes med de här tre små fina sommarblommorna där på en ö ute i Vänern.

Nu får vi längta till nästa båtsäsong.

Turtlan

Dagens fönster ... och några hyrda filmer.

.... finns i Halmstad bibliotek och det ska jag säga er .., att har ni vägarna förbi Halmstad, då är ett besök i biblioteket ett "måste", i alla fall för den som är det minsta intresserad av arkitektur.

Vilken rymd där är!
Sååå vackert!

Där tittade jag in igår - det var när vi var på väg till Sonja och Gösta - och jag hyrde tre filmer och några böcker, så nu har jag nånting att syssla med under veckans lediga dagar.

Här är filmerna: 

1. Adams revben.
Jag ÄLSKAR dom här skådespelarna och jag älskar filmen!

2. Brief Encounter - har jag mig veterligen inte sett tidigare -, 3 Oscarnomineringar fick den -.

3. Broderier - också helt ny för mig -. Verkar intressant.

"Nä, men gode värld, Gösta!!"

Och denne åttioårige gentleman, tillika morbror till pv, är fylld av entusiasm!
Nu ska han minsann lära sig!

Ett mailkonto fixas ("lägg in din adress Elisabet, så kan jag skriva till dig och här är en till som vi ska ha med, han heter Ulf  ...!" säger han upprymt) .., vi ordnar med bokmärken .., och med oförställd förtjusning läser han kommenterarna på bloggen där några bloggvänner kommenterar bilden av Gösta i hängslen.

Alldeles extraglad blir han över qi:s rader ,-)

Så här lyder kommentaren från den nyblivne lap-top-ägaren:

Anonym sa...

tack snälla alla för de vänliga
kommentarerna om mig!
hälsningar till alla i Elisabets
trevliga och goa bloggaregäng.
hälsningar morbror Gösta.

Men det är kämpigt ..., nej, inte alldeles enkelt och hur ska man nu skriva adressen och ...?

Gösta, om du vill se filmen igen, klicka då här.

DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan har utan tvekan varit dagens skogstur. 

Ett första försök till personspår. 

 

Vackra höstfärger. 

Mustig höstdoft. 

Vågskvalp. 

Varm choklad. 

Glad hund. 

Underbar make.

Precis så.

/Mossfolk

DBIV för ellem i Skellefteå ...

Hej! 

 

Igår, lördag, var jag och plockade tranbär tillsammans med min arbetskamrat G. 

Skönt väder även om det var mulet. 

Massor av de sagolikt vackra bären. Som röda pärlor uthällda i mossan! 

 

På kvällen  kom G och maken till oss och åt middag. 

Maken, som hade slaktat älg på dagen, hade med en stor påse köttben. 

Så nu kokas det ben till älgköttsoppa. Delikatess!

 

ellem

DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej!

Den här veckan har jag varit på bio med min familj.
Vi var 7 stycken som bänkade oss på bion och såg barnfilmen Modig.
Alla tyckte filmen var bra, en del till och med jättebra.

För mig var ändå största behållningen att få göra något kul tillsammans med barn och barnbarn,
så biobesöket får bli mitt bästa den här veckan.

Anne i Mantorp

Landet Halland ...

Det tog mig flera år att ens tänka tanken att lämna Skåne.

Eller, rättare sagt: Ystad.

Nu tycker jag att det här - aningen kärva - landskapet, är helt underbart.

Och igår, på väg till bilen som stod parkerad nära stranden i Ugglarp, tänkte jag att det hela påminner om Irland.

DBIV för Kerstin i Trelleborg ....

Det bästa i veckan för mig var som vanligt döttrarna.
 Telefonsamtal från äldsta dottern där hon fullkomligt bubblar över när hon pratar om gården som lilla familjen snart ska flytta till, hästarna de ska ha - "Åh, mamma, en som ska hyra en box har en häst vi får rida hur mycket som helst och den är PRECIS rätt till dig!!!" och sen IKEA-besök med minstingen med påföljande myskväll. God mat, spännande film.
Och ett sms från mellantjejen: "Mamma! Jag sitter och käkar rostade mackor med din rabarbermarmelad! Nomnom!".

Välsignad, det är vad jag är....

hälsar Hedgren

Dagens fönster ...

... finns i ett rött hus nära havet, allt uti landet Halland.

Stranden vid Ugglarp ...

Där uppe på toppen gick vi.

Harry sprang efter små kaniner och jag upptäckte en stege ner till havet från klippan längst ute.

Härligt!

Alzheimer ...

"Men ska du inte gå till skolan idag ..?" säger kvinnan som är närmare nittio.

Hennes dotter är snart sjuttio.

"Nej, men det är ju lördag idag ...!" svarar dottern.

"Ja, men då går ni väl halvdag ...?" fortsätter mamman som är orolig för dotterns skolgång.

Och frågan upprepas gång på gång.

På gång.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

DBIV  för mig själv ...

Fem kilometer härifrån ligger Ugglarp och ändå är allt så annorlunda.
Där finns klippor. Bulliga, runda klippor och stranden är bred och helt olik den i Stensjö.

Dit åker vi, när regnet för ett ögonblick har upphört.

Vi går norrut, längs stranden, men vänder efter en stund om och går upp över kullen (varifrån man har utsikt över stranden söderut) och harry blir som galen och springer ut och in under vindpinade enbuskar som - totalt ogenomträngliga - ligger efter marken ..., och pv säger att jag måste vara försiktig när jag kasar mig ner för hala klippor och han räcker ut handen och säger "håll i här, jag vill inte att det händer dig nånting!"

På södersidan upptäcker vi två röda stugor.
Det här är en av dem.
Ack, vilken sinnlig lycka att sitta där och blicka ut över havet och stranden och kitesurfarna, vars segel åker upp och ner i skyn.

Vid stugknuten.
Rester av sommaren.

Motljusbilder blir mörka .., men ååå, så vackert där var!
Och det doftade .... hav.
Och porlade från det lilla deltat.

På norrsidan ser det ut så här.

På vissa ställen är sanden täckt av musslor och snäckor .., det krasar under fötterna när man går!

Och det var uppe på den här bumliga berghällen som vi tog oss och där, på toppen, växte mest enris!

Små och större harpaltar sprang hit och dit och retade nästan livet ur en allt mer flåsande harry.

Jo, det här var nog veckans bästa, tror jag.

DBIV för Eva på Frösön ...

Oj, är det redan dags!

Veckorna går så fort och nu sitter jag och funderar över vad som varit bäst denna vecka. Jag minns inte riktigt vad jag har gjort, tycker att varje dag flyter in i varandra.

Jag bestämmer mig för att dagens inköp varit det bästa.

Jag har väldigt "besvärliga" fötter, att hitta skor som passar är inte lätt. Nu har jag länge sökt efter ett par kängor som jag kan ha året om. Som är bra att vandra i, på gator som på fjäll. Jag har provat och provat men inte funnit några som suttit skönt. Vill man ha ett par riktigt bra kängor så kostar de mycket, väldigt mycket och då måste de passa bra.

Men idag hittade jag ett par, på "Gå och löpkliniken" i Östersund.
Jättetrevlig personal som tog god tid på sig att hjälpa mig, kunniga människor.

Och tänk, nu har jag gått med kängorna inne i flera timmar och de är helt underbara. Nej, de är inte snygga men det var jag inte heller ute efter. Jag vill kunna gå utan att få ont i fötterna, det är det viktiga. Så nu laddar jag inför långa promenader med min hund. Det härliga med detta var att jag hade sålt en tavla så jag kände att jag kunde köpa dessa dyra skor. Underbart!

Kram Eva.

DBIV för Ann i Göteborg ....

Det bästa förra veckan var absolut Helsingborgstrippen. 

Den innehöll enbart trevligheter.

*Övernattade hos en gammal klasskompis och blev inbjuden på knytkalas med Janssons frestelse, öl och Gammeldansk och skånsk äpplekaka (som blev mitt bidrag). Mycket prat, många skratt och varm stämning långt in på småtimmarna.

* Kalvlever Anglais intogs hos ovannämnda klasskompis enligt tradition. Suveränt! Mycket prat och skratt till långt in på småtimmarna.

*Nätverkslunch på mysig restaurang, Madame Moustache (ett besök där kan varmt rekommenderas). Där träffade jag några företagare, som jag “känner” sedan tidigare via Facebook, och flera nya bekantskaper gjorde jag också. Det var roligt!

* Innan bussen gick hem igen till Göteborg hann jag med att gå in i finaste garnaffären “Tant Thea” på Möllegränden (bara namnet!). Elisabeth, som har affären, hälsade mig med :

-Nämen, STORARTAT! Vad roligt att se dig igen!  och stoooor kram på det.

Man kan inte annat än bli glad av ett sånt bemötande. Vi har bara träffats en gång tidigare och det var på förra årets Stickstämma, men vi har bloggat ihop länge.

Jag gick runt i hennes fina butik och klappade garner och suckade och fastän jag (nästan) bestämt mig för att inte köpa nåt med mig hem, så blev det lite grand i alla fall. Det går inte att motstå fina garner i silke, merinoull, ullgarn från Lana Grossa, som bara finns hos Tant Thea i hela Sverige, bananfibergarn...och...och...och...

Det blev garn till minst 2 sjalar och ett roligt turkos garn som ser ut som rastaflätor.

OM ni inte varit hos Tant Thea och får tillfälle...gå in där eller läs hennes blogg och titta på hemsida. Hon skickar gärna beställningar också över hela landet.

Heja Tant Thea!!!

Naturligtvis kostade det mycket energi, men det var det sannerligen värt!

kram Ann

Tycker jag om ...

Sånt här.

Till exempel.

DBIV .....

Veckorna bara susar iväg .., nu är det dags igen att leta fram den här veckans bästa stund!

Det där ögonblicket som har etsat sig fast.

Så här är det: det finns bloggvänner som tycker att dom har vunnit för ofta och som därför inte vill skicka in sitt bidrag - så himla artiga är dom -så den här gången blir vinsterna enbart sånt som har kommit som sponsorpresenter, då behöver ni inte känna på det viset ,-)

Vill ni vara med?

Mejla då till bisse151@gmail.com och gärna bild till.

Förra veckans vinnare blev Monet (som fick fyra kort från Olga Magnusson - tack igen Olga! -) och tröstpriset, ett kort inhandlat i London, gick till STORARTAT i Göteborg, dvs, Ann.

Tre ytterst kreativa kvinnor samlade på två rader ...(här ovanför), inte illa!!

Eva från Tyresö var först på plats den här gången; hon har hittat svamp!

DBIV för Eva från Tyresö ...

Ett veckans ögonblick hände nyss.

Jag hittade två fjällskivlingar!

Hjärtat hoppar alltid till när jag ser de vackra skapelserna.

De var helt larvfria och blir så oemotståndligt  goda.

Det fanns KarlJohan smörsopp kantkremla och kantarell också.

Alldeles i dikesrenen.

Hösthärligheter.

Kram från Eva just nu i Haverdal

Lördag ...

En kamin ska installeras i vardagsrummet och äntligen, efter månader av prat som utmynnat i inget-beslut-alls .., börjar vi komma till skott.

Pv ringer skorstensmannen och säger att vi nu är i det närmaste klara, ja, vi har valt kamin och nu är det upp till honom när han kan börja arbetet med skorstenen och själva installationen.

Grå eller svart ...?
Täljsten ..:?
Gjutjärn på toppen, så där så man kan värma en kastrull?
Alternativen tycks oändliga.

 

Mellan varven läser jag DI:s helgdel Weekend.

Ett reportage handlar om advokater som är mer inne än andra.

På sidan 10 står det så här: " I Norge ställde några stajlade pressfoton nyligen till rabalder inför rättegången mot massmördaren A.B.B. På bilderna poserade försvarsadvokat Geir Lippestad och hans tre biträden i en glassig studiomiljö."

Som illustration till texten har man valt bilden här ovanför. 

Geir Lippestad sitter längst till vänster. 

Men ..., "glassig studiomiljö" ...?

En gång ...

... skrev jag ett mail till redaktören från Namn och Nytt - sidan i DN och berättade att en av anledningarna till att jag tycker så oerhört mycket om DN, det är dom små notiserna som Åke Ekdahl skriver.

Jag blir alldeles överlycklig över att få ta del av hans krumelurtankar när det gäller småfåglar.

En gång hade han författat ett brev från en fågel som givit sig av till Afrika och jag tog kopia på texten och lade den i den jättelika bingen med solrosfrö som vi har på jobbet och det fanns kunder som tog sig tid att läsa och då såg man hur dom drog på munnen.

Idag är en sån dag när jag tackar min lyckliga stjärna för att DN kommer i vår postlåda och det är helt och hållet herr Ekdahls förtjänst.

Och nu lyssnar jag till Rödhakens "knäppande" med en annan insikt.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och där satt en pensionatsvärd och studerade dagens tidning .. mest handlade det om de olika partiernas upp, - och nedgång och han sa ..., "ja, för Annie Lööf går det inte så bra ...".

Hos doktorn ...

Alltid lika intressant är det.

Lite jämtländsk reklam ...

Hej hej..!

Köp sommarens härliga honung från Vaplan.

Honung skördad av byns egna blommor...!

Välkommen hem till mig på Kustvägen 12 i Vaplan.

Eftersom jag är en "glad pensionär" så är jag är hemma här på gården mest hela tiden ;-)

Ring gärna och boka:  070 - 516 63 10

Skynda fynda - är det slut så är det slut ..!

Honungsburkarna innehåller ca 400 gram härligt god honung som är inhämtad från närområdet ca 3 km radie.

50:- / burk + ev frakt. Gärna kontanter men det går även att sätta in pengarna på ett bankkonto.

VÄLKOMMEN!

PS - Till alla ni som redan har bokat honung - burkarna finns att hämtas.

Gunnar Rindå

Kustvägen 12    830 40 Nälden.

070 - 516 63 10

Gösta ...

 - pv:s underbare morbror som i höstas fyllde åttio - har just köpt sig en dator.

Hans livs första.

Å, så jag älskar den mannen!

Gösta i unga år.
Yngst av fyra syskon, Lejon, född i Ljungby, väldigt orädd - "ger sig på allt möjligt", säger pv -, enveten, musikalisk, social. Slutade röka vid åttio års ålder.

En driftig ung man som kom att bli duktig på främmande språk .., och han är otroligt allmänbildad och framför allt: himla snäll!

Vi brukar låtsas att vi bor i Frankrike och så kindpussas vi lite så där - dutt-dutt - när vi träffas.

Och så några eftermiddagsfönster ....

Här kommer en fönsterbild till dig som jag hittade nyss. 

 

Den är inte tagen i Frankrike utan i vintras när vi besökte Stockholm för att träffa då nyaste lilla barnbarnet. 

 

Vinterblekt och kallt var det och tyst och stilla i hus och på gatorna. 

Typiskt svenskt hus från femtiotalet.

 

Hälsar

Monet

På väg hem ...

... från havet, där harry har fått rusa av sig och hämta pinnar ute i vågorna, upptäcker jag Ecke som sitter i solskenet ute på tomten.

Så jag låter harry få komma loss och han springer genast fram till den här långe mannen som han tycker så mycket om och Ecke småpratar med harry och klappar honom på huvudet .., så där "klapp-klapp-klapp" och säger ..."jäääa, du är fin du harrrry, du har blitt vuxen och douktig ..!"

Ecke, åttiotre år, är uppvuxen i Ystad och pratar en för mig ljuvlig skånska.

Nu har han nackspärr.

"Vet du hur man botar sånt ..?" säger han.

Nja, det vet jag väl inte.

"Ja, ja, det finns värre saker här i livet än nackspärr ..", säger Ecke tröstande till sig själv.

Igår, när jag körde akut till Folktandvården och tänkte att nu åker nog den här tanden och jag kände mig ledsen över vilka konsekvenser det skulle få .., då tänkte jag på samma sätt - att det trots allt finns det som är bra mycket värre -.

Min svåger väntar på besked från sin läkare - har han en elakartad tumör eller inte - och systersonen, även han i Australien, har förlorat sin ungdomskompis sedan första klass .., 35-årige Steven drabbades av flera tumörer i hjärnan och nu blir det begravning och hans hustru, som nu är änka, är bara tjugonio år.

Sett i det perspektivet .., ja, vad är då en förlorad tand?

Rakt intet! 

Tänkte jag.                                                   

                                    

Till intresseföreningen ...

Den nya blodtrycksmedicinen består av små, söta, rosafärgade piller.

"Valsartan Krka", heter dom.

Jag tycker att dom är på gränsen till söta, dessutom är dom pyttesmå, mycket mindre än på bilden!

Det kan ju faktiskt hända att vi kommer att trivas riktigt bra tillsammans.

Ett möte ...

Det var 60-tal när hon kom till familjen, dom som hade den där underliga tingesten i badrummet - den som jag långt senare förstod var en bidé - och mamma sa att den lilla tösen med det blonda håret var adopterad.

Jag tror att hon låg i en ljusblå barnvagn, men jag är inte säker.

Ibland var jag barnvakt åt den lilla tösen och hennes storebror, som för övrigt också var adopterad.
Faktiskt kände jag inte till någon fler som kommit till en familj på det viset.

Och nu har det gått femtio år och det är fredagförmiddag när hon ringer.
Av en händelse har hon - för ett bra tag sedan - ramlat över min blogg och där känt igen sig .., framför allt minns hon min mamma, som för den då unga tösen blev till en slags trygghet.

Så här skriver hon i en kommentar:

"Men det är nog inte så många mammor som lånat ut sig och förmedlat något så starkt till många andra barn som din mamma!!!! Jag vet då att av alla andras mammor som jag träffat på genom livet så har din mamma en alldeles speciell plats hos mig och jag har förstått att jag inte är ensam. Jag gick på en kurs i början på veckan som handlade om samspel mellan vuxna o barn och då kunde man berätta om ngn vuxen som man som barn minns speciellt. Det var väldigt fina historier bland oss 14 som var med och bland alla historier var din mamma med som en vuxen som jag själv minns väldigt starkt!!!!!" 

Nu ringer hon alltså och jag ligger på soffan Ektorp och har en yllepläd över benen och det blir en massa prat om allt möjligt, men nästan allting är viktigheter och har med våra liv att göra.

Hon berättar om hennes livs resa och jag får höra om letandet efter hennes biologiska mamma ("jag gick till sist till pastorsexpeditionen och kvinnan bakom disken tog fram en bok och när hon för ett ögonblick inte var närvarande, hängde jag liksom över disken och såg då namnet på min mamma ...."), och hon berättar om mötet när hon verkligen träffar sin mamma .., hon berättar om ett telefonsamtal (då har mamman avlidit) där en man i andra änden av luren säger att hon nog bör sätta sig, "för jag tror att jag är din bror".

Det är som att lyssna till en följetong i radio eller att få vara med om programmet "Du vet inte vem du är".

Jag frågar om hon någonsin hittade sin biologiske far?

Jo, det med.

Och hon berättar om det allra första mötet .., och hur snäll och rar han var - och är - .., att han är lång ("det kan förklara varför jag var huvudet längre än min mamma, jag som aldrig varit lik nån, jag som alltid känt mig vilsen ...!") och jag får veta vilket yrke hennes pappa har haft och att hans fru inte är så värst förtjust i uppdykandet av en dotter, född långt innan hon (frun) kom in i bilden.

"Och han visste inte ens att jag fanns .., till och med för sina syskon hemlighöll mamma sina två barn som genast lämnades bort för adoption!" säger hon.

"Men tänk, att han som är min biologiska pappa, hans två döttrar har likadana namn som mina två flickor...!" säger hon med en slags förundran i rösten.

Vi pratar också om hur våra liv har sett ut.

Hennes: först en framgångssaga med en stilig man och gott om pengar och flådigt leverne .., och sedan uppbrott, ny man och ett veritabelt helvete ("ja, jag läste det du skrev i ett blogginlägg om kvinnor som misshandlas av sina män, såväl mentalt som fysiskt .., och att du inte för ditt liv förstod hur man kunde stanna kvar ..., jag läste det och tänkte att .., ja, jag ska inte skriva, men jag visste ju ...", säger hon) och sedan, äntligen, ett slags lugn och ro och också en slags försoning med livet som det har varit och en massa bearbetande förstås.

Och känslan av skuld.
Och också av att ha kommit hem.

Hela tiden med vi pratar, ligger jag och noppar ludd från pläden.

Hennes liv är så diametralt olikt mitt eget .., och ändå finns det beröringspunkter som blir till igenkänning.

Är det inte så det är - egentligen -, att dom flesta av våra känslor är så oerhört allmän-mänskliga .., det handlar om att känna sig älskad och bekräftad, det är väl ändå det viktigaste av allt?

Den där känslan av att vara del i något större.
En Familj.
En pusselbit.
En släkt.

Noppet. 

Ja, jag förstår mycket väl varför jag blir så glad när jag ser gamla fotografier av sedan länge döda Westerlundare och Bergmän .., det är just den där känslan.

I säkert en timmes tid pratar vi.

Jag får veta vad hon arbetar med - hon kommer från en familj där det var viktigt med utanpåverk och detta att man skulle vara lyckad -.., och så hittar hon sin biologiska familj ..., och vi pratar om syskonkontakt .., och jag frågar vad hon gör när hon är ledig?

"Njaa... jag pysslar mest .., jag tycker helt enkelt om att vara här ute på landet", säger hon. 

Sist av allt frågar jag hur det ser ut där hon sitter .,. är det på en stol eller ....? och då gapskrattar hon och säger att "ja, jag sitter på ett fårskinn  i en dimblå soffa av märket Dux Playboy, vi köpte den på Blocket för 1500 kronor, mest för att jag tyckte att det skulle passa så bra här med en hörnsoffa och sambons föräldrar hade haft just en sån .., och han gick med på att hämta soffan, ja, faktiskt på direkten fixade han med släp och ..." säger hon och jag hör leendet genom luren.

Och så får jag veta att hon är Vattuman.
Eller kvinna.

Efteråt, när vi har slutat att prata och sagt att vi förstås ska träffas och gå på café, då, när jag åker söderut, känns det som om jag har varit ute på en lång, lång resa.

Och ja, jag har fått löfte att berätta om detta.

Fredagmorgon ...

Igår hade jag allvarliga planer på att åka till Byggextra  och införskaffa virke till Arken.
Ja, pv hade väl fått bygga.

Men se idag .., då vaknade jag till ett icke-smattrande mot fönsterblecket!

Halleluja!

Och jag tar harry med mig och går ner mot stranden och håret är svettrufsigt, men jag tänker att det är lugnt .., det är inte ofta man möter någon den här tiden på morgonen.

Då kommer en herre joggande och med sig har han en svart labrador.

"Jaha, det är harry .., ja, men vi har träffats flera gånger ..", säger mannen och vi släpper hundarna som springer som rusiga på ängen.

Och så frågar mannen, som jag hoppas att jag aldrig har träffat förut, hur vi har det med hummer?

"Hummer ...? Ja, vi fiskar inte hummer ..", säger jag.

"Ja, men jag menar i affären där du arbetar ...?" säger han då.

Jaha, ja, på det viset.

På väg hemåt igen, kommer en av grannarna (dom som bor nästan närmast havet) gående för att hämta dagstidningen. Mannen är klädd i vit badrock av frotté och går rak i ryggen med en slags bestämda steg.
Jag tänker att han nog har varit militär.

Eftersom jag inte har någon större lust att skrämma slag på nymornade grannar, saktar jag farten och vi nickar bara som till hälsning - nick-nick -, just så.

Och det blåser friska - men ljumma vindar - och himlen skiftar ideligen i färg.

Ibland kan man till och med inbilla sig att det ska bli soligt och fint.

Men idag måste jag hitta min mössa!

Dagens fönster ...

... kommer från Ulrika i Västmanland.

Sååå vacker utsikt från en busskur!

När fjärrkontrollen är min ...

Det finns en tv-kanal som heter Axess.

Där ramlar jag ofta på helt ljuvliga naturprogram - vackra och sinnliga och intressanta -!

Men inte bara det.

Kvinnan som är speaker, talar den allra mest ljuvliga franska jag någonsin har hört.

Ja, hennes röst är som sammet.

(Där finns även en massa andra intressanta program! Bara så ni vet. Ja, snart börjar det här programmet, som jag tänker titta på.)

I säkert en timmes tid ...

Brev från mamma när hon var frisk.

... pratar jag med en god vän.

Det är flera år sedan vi hördes av .., jag förstår att nånting måste ha hänt.

Jo, vännens mamma har drabbats av demens.

Allting känns igen.

Frustrationen .., det ständigt dåliga samvetet ..., känslan av otillräcklighet.

Och ilskan .., den man inte får känna, men ändå känner.
Och ångesten.
Känslan att inte bli trodd, när andra människor inte ser hur illa ställt det är.

"Mamma kan ju skärpa sig när hon talar i telefon med någon bekant .., då låter det som om hon är helt normal, men jag vet ju ...", säger vännen.

En frisk mamma.

Det var nästan det värsta; detta att från såna som kände mamma få höra att ..."men kan det verkligen vara så illa, hon låter ju preciiiiis som vanligt?"

Om detta pratar vi länge.

Vännen är totalt slut på .., ja, fullkomligt dränerad på energi.

"Och hon säger så tokiga saker .., tror att pappa lever .., eller att ...!" säger vännen.

Man försöker att rätta .., att förklara, och jag säger att du, det lönar sig inte .., det hjälper inte, för henne är det ju en verklighet .., hon tycker sig se det hon ser.

Min egen mamma började hallucinera och såg elefanter ute på ängen  i Bjäresjö, och en dag - Anders var kanske elva, tolv år, påstod hon sig se en apa i ett av våra fruktträd .., och "titta, där är stora hästflockar!" sa hon och skyndade sig in i huset ..,  och när hon kom på gruppboendet, då vaknade hon på nätterna och berättade för nattepersonalen hur hon såg sin fars kista stå i ena hörnet av rummet .., för mamma var det förstås verkligt och man kan bara ana ångesten.

"Jag hittar henne ofta uppkrupen i ena hörnet av sängen där hon sitter med täcket omkring sig och är alldeles rödgråten ...", sa Inger som jobbade natt och var en komplett ängel.

Och jag berättar vidare.

"Jamen, precis så är det!! P r e c i s  så!" säger vännen.

Och jag önskar att alla som har en anhörig som drabbats av demens, ja, att dom kunde få telefonnummer till andra som varit med om den anhörigresan .., så där så man förstår att man inte är ensam .., att det är så här det är .., att det - hemska tanke - kan bli ännu värre .., men att man - förhoppningsvis - en gång kommer att få tillbaka bilden av en frisk förälder och att man då känner den där kärleken så stark, men att det är svårt just när man står där vacklande - mitt i stormens öga - ..., innan man fått hjälp, innan den som är sjuk har fått komma till rätt sorts boende.

Ungefär så.

Dagen idag ...

... blev hektisk.

Jobb från åtta till ett - var det tänkt - men i stället fick jag låna Mattias bil, (en underbar Ford!) och köra in till Folktandvården på Nyhem, där en akuttid blev min och så hamnade jag i stolen hos en tandläkare med yvigt skägg .., han var från Irak visade det sig och var rar och vänlig på alla sätt och vis och tandsköterskan berättade att halva hennes släkt härstammar från Tornedalen och även från Umeå.

Hon frågade den skäggige om han kände igen min dialekt .., och han funderade en stund och hummade lite.
Nja, inte riktigt.

"Ja, men hon pratar ju precis som Gunnel!" sa sköterskan och log.

Och tandläkaren, vars namn jag har glömt, gjorde en provisorisk fyllning och var så snabb och effektiv, ja, jag har nog aldrig varit med om dess like! Min ordinarie tandläkare, Birgitta Estelius i Helsingborg, är ett under av ..., ja, hon är så ofattbart mjuk på handen!

Här var det mera .., karlakraft .., pang på, bara!

Tio minuter tog det hela och sen var det bara att öppna plånboken och tacka för sig.

Nyhem, där folktandvården ligger, ligger inte långt från Sturegymnasiet där pv håller hus och jag parkerade fel och fick gå en bit och höll nästan på att komma för sent, men klarade mig med någon minut tillgodo.

Trevlig personal i receptionen var det - tänk - vad sånt betyder mycket!

Haverdal och även Stensjö är ett i det närmaste totalt homogent område, rent etniskt.
I affären har jag nog endast haft en enda färgad kund .., annars är det halläningar och smålänningar rakt av och det är förstås inget fel med det, men aningen enjängt kan det förstås bli.

På Nyhem, var det helt annorlunda!
Det var som att komma till en annan värld!

Och det kändes så bra .., lite som om en bit av stora världen plötsligt uppenbarade sig!

Nu blir det elegant lunch i form av varm korv med bröd .., och sen ska jag sträcka ut på soffan Ektorp.
Anoraken vilar redan.

Dagens fönster ...

... speglar sig i klockan som hänger på väggen i det gula huset.

Och nu på morgonen är det alldeles stjärnklart ute .., det kommer att bli en kylig moppetur till jobbet.

Eva från Tyresö ...

... har varit på besök och passade då på att ta emot tröstpriset - boken "Damernas detektivbyrå" som Anna-Karin i Halmstad så generöst bidrog med -!

Den äkta maken var också här .., och det blev våfflor med grädde och sylt och det blev prat om allting, mest om hur det var förr och så jämförde vi förhållandena i Halmstad (där herrn från Tyresö är uppvuxen), Norrköping (Eva), Ljungby (pv)  och Malå (jag själv).

Vi pratade om hur det var att köpa mjölk i ett mejeri .., om maträtter i ens barndom - älg, hare, tjäder, ja, även fisk, var vardagsmat i mitt barndomshem -, och potatislandet gav så pass mycket skörd att det räckte hela vintern. Eva, hennes man och pv pratar om kålsoppa.

Och vi pratar om Frysföreningen .., när en frysbox inte var allas egendom.
Själva hade vi - som så många andra - frysfack i källaren på Konsum i Malå .., jag minns exakt spiraltrappan och kylan och skräcken att bli instängd; att dörren skulle gå i baklås!

Eva har tidigare arbetat som speciallärare, men lever nu som Friherrinna på heltid.

Hon har lååångt och tjockt hår med aningen grå stänk i det mörka .., och hon har smala ben och smala armar ... och jag tycker så mycket om hennes händer!

"Ska du ta kort på dem ..., men jag har ju plockat kantareller idag och ....!" säger hon urskuldande.

Jag säger att det gör inget.

Och här är vinnarna ...

Batteriet höll på att ta slut, så det blev ett rekordsnabbt lotteri!!

Grattis, grattis och tack Olga för vinsten!

Ps. Och jag vet att det heter women och inte woman ...., men det blev brått ,-) Ds.

Nya tider ...

Att på 60-talet växa upp i ett litet samhälle i det som i väderleksrapporten går under benämningen "norra norrlands inland och fjälltrakter", det var förstås som att leva i en skyddad verkstad.

Aldrig att jag hörde talas om vare sig våldtäkt, incest eller förföljelse av något slag och den där sexuellt frigjorda och ytterst radikala kvinnan som lär ska ha funnits just då, ja, inte fanns hon då på Ringvägen i Malå. Och fanns hon, så upptäckte vi henne aldrig.

Gruppsex var ett främmande begrepp och det enda swing jag hörde talas om,  ja, det var en låt som sjöngs av Alice Babs.

Korruption, det var - i alla fall för mig - något närapå helt okänt.

Femtio år senare kan man konstatera att nu är allting annorlunda.

Det är som om korken har flugit ur flaskan och nu väller eländet bara fram!

Det fuskas i olika vallokaler runt om i vår värld .., Göteborg förknippas inte längre enbart med "goa och glada gubbar", utan lika mycket med korruption och svågerpolitik .., frihetskämpar runt om i världen sätts i fängelse .., författare döms till döden och belöningar i miljonklassen utlovas till den som lyckas ta personen i fråga av daga .., ja, det tar liksom aldrig slut.

Och i dagens DN läser jag om amerikanen William F Browder som kämpar mot herr Putin och hans gelikar  och jag läser om tortyr och troligt mord på juristen Sergej Magnitskij - honom hade jag aldrig hört talas om - och jag läser och förfäras och tänker att världen är galen.

I Italien är det inte så mycket bättre.
Där har ledaren för landstinget i Lazio - Renata Polverini - tvingats avgå efter en enorm skandal,  där Tillväxtverkets fester tycks som rena barnkalaset i jämförelse.

Allt detta kan man läsa om i dagens DN.

Och längst uppe på sidan A1 skriver Hanne Kjöller om skillnaden på att lämna och ta. 
Insiktsfullt, tycker jag.

Annat intressant: Stockholm är "värstinglandstinget" och Västerbotten "bästinglandstinget", när det gäller utskrivning av antibiotika. Man kan fundera över hur det kommer sig? Det lär också vara så att stockholmare - oftare än landets befolkning i övrigt -, besöker akuten för rena bagateller.

Det finns läkare och sjuksköterskor bland bloggvännerna .., vad tror ni om den saken?
Kan det stämma?

Ja, sånt kan man ligga och fundera över, allt medan den lille Rödhaken promenerar omkring på gräsmattan.

I fönstret vilar en katt, gjord av keramikern Jane Bellevik i Ystad.

Jag tycker så oerhört mycket om den.

Jahapp .., så var det med den saken ...

Och bilden visar utsikten från Getinge vårdcentrals väntrum.

Där satt jag vid åttatiden i morse och väntade på min tur ( i en av bilarna på parkeringen sitter även harry och väntar på matte ...), allt medan två äldre damer - även dom väntade -, diskuterade huruvida det vore läge att flytta till hyreslägenhet i stället för att ägna sig åt gräsklippning och annat som har med villaägande att göra.

Problemet är att hyreslägenheterna, "dom där fina, du vet", dom håller allt mer på att invaderas av "socialfall", säger en av kvinnorna och om detta pratas det livligt, men lite lågmält.

Väntrummet är litet och avlångt och totalt själlöst.
Tänk, om någon hade velat ställa in en liten vas med levande blommor på bordet!
Tänk, om någon hade installerat en radio med ljudet på låg volym (eller en cd-spelare med stillsam musik!).
Så litet, som hade kunnat göra så mycket.

Precis på avtalad tid, kommer läkaren och hämtar mig för undersökning.

Å, det är ju en kund från affären, en sympatisk man i min ålder kanske .., och jag blir så glad, allt känns genast enklare! Och jag berättar om eländet med mina fötter och den där tån som har börjat krokna och jag säger också att jag på inga vis förväntar mig att sjukvården ska svinga ett trollspö över foten och säga "abra-kadabra" och så blir allt bra, men gärna en remiss till en ortopedtekniker, åtminstone så man får ett inlägg och kan gå i stövlar.

Om detta pratar vi en stund och jag berättar också om blodtrycket, hur fint och lågt det har varit i tre veckors tid, helt utan medicinering, ja, visst är det fantastiskt! och doktorn, som heter Mats, han ler - nästan som i mjugg - ..., och säger att vi kanske bör kolla det ändå, så jag får kavla upp den ljusblå skjortärmen och då visar det sig - förstås !!!! - att trycket är högt.

F ö r  högt.

Då ler vi båda två, ja, jag börjar gapskratta!

Ack, att vara en sån känslomänniska, så där så trycket åker upp och ner likt en jojo!

Sist av allt åker jag hemåt, men först en sväng förbi Solhaga Bageri i Slöinge.

I bageriets trädgård finns just denna dag inga gäster.

Nu är där tomt och tyst.

Ett äppelträd dignar av frukt!

Och själv åker jag hemåt med två papperspåsar fyllda med härligt bröd!

DBIV för Cecilia N ...

DBIV har varit helgens medarbetarmöte med 700 deltagare från hela stiftet.
Ett bra tillfälle att träffa gamla bekanta och träffa nya människor.

Och så fick jag höra Bob Hansson som jag velat göra i flera år.
Att stå mitt i den fullsatta kyrkan och sjunga  "Härlig är jorden" och höra att alla andra också sjunger, det är alldeles tätt med sång, det är härligt. (Från min vanliga plats i kören kan jag bara ana att hela kyrkan sjunger. Det är nåt akustiskt fenomen.)

Bilden visar en gåva av en vän som jag alldeles överraskande fick, gåvan alltså.

Vännen har jag känt i flera år även om kontakten är sporadisk.

Cecilia N

Det bästa förra veckan för Ann i Göteborg ....

... var att jag blev bjuden på förhandsvisning av filmen “En oväntad vänskap” av en god vän.

Hon är Plusmedlem i GIFF, Gothenburg International Film Festival, och då får man 6 st förhandsvisningar under året av nya filmer.
Den här gången fick jag följa med.

Det var på biografen “Draken” i Göteborg, en riktig bio med stor salong, kristallkronor i taket och tjusig ridå.

 

Filmen är fransk och heter The Intouchables och det var en riktig feel-good film. 

 

Den hade både humor, värme och oväntade inslag. Om ni får tillfälle så gå och se den!

HÄR kan man se ett litet smakprov.

 

Ann / STORARTAT

DBIV för annannan i Portugal ...

Att det började regna.

Det var visserligen lite häftigt att det gick från högsommar till (för portugisiska förhållanden) närmast vinter på några få dagar.

Men som jag har längtat efter det här...