Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Att sticka med sytråd kräver tålamod!

I lördags var jag till biblioteket som hade en utställning av Elsie-Britt Nääs, Leksand

som stickat Barbiekläder med sytråd.  

 

Helt otroligt fint och vilket tålamod det måste krävas. 

Hon hade gjort egna stickor eftersom det inte finns så tunna att köpa.

 

 

På klänningarna som Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin har är det ca 1000 maskor/varv.

Även paraplyerna har hon gjort och dom är hopfällbara/utfällbara!

 

 

Ett helt fantastiskt jobb som hon lagt ner på detta. 

Ta chansen att kolla om det blir någon mer utställning.

(Har bl.a. varit i Malung, Leksand. Rättvik och Västerås.)

Tyvärr svårt att ta bilder när det blänker här och där. 

Kanske syns det bättre på den här filmen från GävleDala:  

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/dockklader-i-fokus

Själv fortsätter jag nog sticka med vanliga garner och normala stickor ;-)

Kerstin i Dalarna

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Bilden visar Mariagatan i Ystad. Minns jag inte fel bodde Ingela just där.

Hej Bettan!

Mitt bästa i veckan förra veckan var att jag vågade/orkade stå upp för mig själv....
jag seglar åter igen på de ensammas hav...men jag ÄR inte ensam! Jag har åter vind i mina segel!

Jag har underbara vänner och en underbar familj samt ett underbart jobb.
Jag är inte ensam och även om jag återigen är singel så är jag stolt över att jag "vågade lyssna på min magkänsla".....

Det var mitt bästa i veckan...kanske lite banalt, men jag visade för mig själv att jag lärt mig något av mina tidigare  förhållande.
O det är värt mycket! Livsläxan blev ingen hemläxa!

kram
Ingela i Ystad

Prat och mera prat ...

På bordet i fikarummet. Någon har kommit med en liten bukett snödroppar.

Efter det dramatiska rånförsöket igårmorse, samlas vi till personalmöte.

I fikarummet finns då en psykolog, en representant från Hemköp och så halva personalstyrkan - den andra halvan håller butiken i gång - och så skiftar vi sedan.

Det blir mycket prat .., vi ventilerar allt som vi känner och tänker - en efter en får komma till tals -, och vi pratar om skräck och rädsla och vi skrattar och vi nästan-gråter  ..-, och vi dricker kaffe och pratar ännu mera, bland annat om det brutala överfallet mot chefens pappa (som då drev butiken) för flera år sedan .., hur han slogs ner ute på parkeringen och hur han aldrig kom tillbaka efter detta, ja, hur hela hans liv förändrades.

Om det pratar vi också.
Och om den ständiga vaksamheten, särskilt på kvällarna .., hur man liksom iakttar kunder som man aldrig tidigare har sett .., och det gör man alldeles oavsett om man har varit utsatt för ett rån eller inte.

Och alla reagerar vi olika.

Någon har haft svårt att sova natten mot idag ..., en av de drabbade kröp igårkväll extra-nära sin äkta hälft .., och jag, som inte känner mig det minsta orolig, har hela tiden - under hela mötet - armsvett! Herr psykologen berättar om kroppens sätt att reagera, oavsett vad vi tänker eller tycker.

Och efteråt, när jag står i kassan, frågar en kund om jag har åkt på däng?
Alldeles illröd om kinderna är jag och mitt ärr från hundbettet, det som finns under mitt vänstra öga, är ordentligt svullet!
Det är det kunden menar .., att jag är så svullen.

Själv vet jag precis vad det handlar om .., så blir det när känslorna kommer i gungning .., jag minns att mina barns pappa en gång sa att "Elisabet, dig kan man läsa som en öppen bok".

Ungefär så var den här dagen.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Jag fick en prenumeration på tre Trisslotter i månaden av min bror i julklapp. Det kan man kalla en spännande julklapp som räcker länge.

Å dra på Trissor ;-)

Det blev en storvinst den här gången, en ganska stor i alla fall.
Om man läser på baksidan av lotten så är det 18 800 st som vinner 150 kr av 2 162 085 st lotter så oddsen är inte så stora ;-)

M och jag bestämde att vi köper inte nya lotter för storvinstern utan de pengarna lägger vi i en nöjesburk. Eller om vi döper den till båtburken.

Många summor små....

Det bästa för Eva i Tyresö ...

DBFV var vårt barnbarn som har lugnat ner sig så vi alla kan dra en lättnadens suck.

 

Och Babel som var så bra i söndags.

 

PO Enequist var så härlig, Kemiri suverän, den ovanliga prästkvinnan plöjde nya vägar

och Thererse Söderlind verkade så äkta. Gedin var vacker och påläst -som vanligt.

Eva i Tyresö.

Det bästa för Cruella i Stockholm ....

Bild: fladdrande flaggor på Råå, utanför Helsingborg. Bilden togs för flera år sedan.

Hej!

Jag hoppas allt att det ska fortsätta, uppmuntringslotteriet, för även om jag inte bidrar själv så ofta så är det roligt att läsa om andras vardagsglädje!

I vår familj är det lite turbulens just nu, inte på något livsavgörande vis, men mycket bara. Skolbekymmer, förestående Kinaflytt (jo, du läste rätt!) och allt
som är förbundet med den, gymnasieval och en massa jobb.
Det virvlar.

Desto roligare då när jag tar mig i kragen och gör något utöver det vanliga!

I helgen var vi bjudna till goda vänner i Roslagen på St Patricksfirande och dottern
och jag åkte dit. Det var så himla kul!

Glada människor, frågesport, allsång, Irish dancing där dottern deltog med liv och lust och tjoade runt bland pensionärer och allehanda obekanta, värmande brasor, god whiskey, sköna pratstunder och så en ensam ispromenad i solen innan vi tog bussen hem igen.

Och på bussen hade vi så himla bra samtal om sånt som annars kan verka lite tjatigt - skola, betyg, framtidsplaner.

På kvällen var vi på konsert en kort bit söder om stan där dotterns gospelkör verkligen lyfte taket. Och när vi gick hem var det norrsken:-)

Cruella/Helena.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Te från mossfolk och ett fotokort från Eva på Frösön.

Det bästa förra veckan, som för övrigt var fylld av snortjockt huvud och torra läppar, var när min vinst i Uppmuntringslotteriet kom med posten.

 

Den kom sannerligen väl till pass. 

Kaffet smakade inte sitt vanliga aromrika, men Engelbrekt var ingen dålig ersättning. Engelbrekt Engelbrektssons namne kan varmt rekommenderas – “varmt” haha...fattar ni...blink, blink...”varmt” haha, när man ligger under filten med feber...

 

Ett fint foto från Eva följde också med.

 

Hälsningar Ann i Göteborg.

 

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bild: när bloggmadamen flög med Malmö Aviation till Stockholm. En något kortare resa.

Från Anne i Mantorp kommer ett mail, med en kopia på ett biljettköp.
Det gäller en flygbiljett med följande information.

Avresa från Minneapolis S:t Paul International Airport kl. 12:54, terminal 1.
Ankomst Chicago O´Hare International Airport kl. 2:18.

Avresa från Chicago Airport kl. 4:25 PM, terminal 5, med SAS till Arlanda Airport i Stockholm.
Ankomst Arlanda kl. 7:50, terminal 5, fredagen den 26:e april.

Så här skriver Anne:

"Detta är absolut det bästa i veckan för mig. Det är min systers flygbiljetter och det är över 3 år
sedan hon var hemma sist.  Syster min är en asfaltblomma och därför har det inte blivit något
besök sedan jag flyttade ner till Mantorp. Men nu så är det dags att fira hennes 70-årsdag och
det blir i Stockholm.

Som tur är har vi en kusin som bor centralt vid Östermalmstorg och där får vi hysa in oss.
Som jag ser fram emot det här besöket."

Anne i Mantorp

En  ny sorts påskägg ....



Underbar idé!

Och fotografen, Hans-Jörgen Ramstedt, tillbringade några månader hos mamma i Bolivia.

Det var han som vaknade en morgon och saknade sina sandaler.

"Dina sandaler ..? Dom har jag gett bort till en skolös indian!" sa mamma smajlande.

Jo, jo.

Om Staffan från Norrfjärden ...

"Han hade många intressen som fångade honom och han utvecklades hela tiden. På gården i Tullnäs fanns sommarhöns, grisar och får under de första 30 åren familjen bodde där. Att skapa en lummig trädgård och senast en damm var projekt vid sidan av biodling.

Lindmarks intresse för fåglar, påstod han, började då hans fröken uppmärksammade en domherre han ritat. Varje vår hade han fågelboken i beredskap för att anteckna när varje ny flyttfågel anlänt. Han förde statistik över fåglarnas ankomst med datum för varje fågel och år.

Människor i alla åldrar tog och fick han kontakt med, ett uttryck för hans nyfikenhet. Med sina skämt och historier var han omtyckt av så väl gammal som ung.

Han var en god lyssnare, en empatisk medmänniska men framför allt en underhållare.
Han tog plats och han såg till att synas. Han hade kvar sitt barnasinne och var inte rädd för att visa det även i vuxna sammanhang. Många var det som fick uppleva honom som Jerry Williams, som rysk general eller ballerina i rosa tyllkjol."

Ännu ett livsöde träder fram bland hemtidningens minnesord över avlidna.

Och jag tänker på hans fröken som uppmärksammade domherren som han ritat och vad det kom att betyda.

Själv minns jag vissa lärare av just den anledningen; man blev sedd som människa.
Klara Öberg som sa att jag var duktig i engelska .., lärarinnan på Kom Vux som bad att få använda min uppsats om den grönländska kvinnan i undervisningen .., och Ulf Stenwall, matteläraren som bjöd upp mig när han var vakt på högstadiets skoldans. 

DBIV ....

Det här, kära vänner, är veckans vinster i Uppmuntringslotteriet.

Vill ni vara med .., då vet ni vad som gäller .., mejla in det som gjorde er extravarma i hjärtat och så blir det dragning på fredag. Den som vinner förstapriset, väljer först.

Och hur är det .., antingen är det ont om glädje, eller så börjar ni kanske tröttna?

Ska vi göra ett uppehåll, eller ska vi fortsätta?

Och ska vi satsa på det senare .., då får ni allt lägga på en liten rem ,-)

Varmt välkomna med era bidrag till bisse151@gmail.com.

Två har redan mailat .., den ena är annannan i Portugal som skrev om hur hon skulle sitta i solen en stund med bara ben .., och sen skulle hon ta sig en tupplur i hängmattan.

Den andra var Ulrika som berättade om glädjen i att hon och Marcus nu har adopterat en liten kattunge; hämtad från ett katthem.

Om dofter ...

Ingers växthus. Hon odlar enbart i krukor.

På måndagförmiddag ringer jag till väninnan Inger i Skellefteå.
Det kan gå nästan ett år mellan pratvarven, ändå är det bara som att fortsätta ett icke-avslutat-samtal.

Allt flyter på.

Inga tysta sekunder ..., och blir det såna, går det bra också.
Det är ungefär som att sitta tillsammans i en soffa och bara .., ja, sitta där.
Man vet var man har varandra.

Inger är passionerat förtjust i (skidåkning för egen del .. hade jag kunnat skriva) i allt som har med odling att göra och när jag berättar om våra växthusplaner, då går hon i gång på riktigt.

Jo, dom har ett växthus på tomten, den som ligger alldeles nära Skellefteälven.., och nu, när hon har gått i pension, då har hon verkligen tid att pyssla i växthuset.

Mest odlar hon tomater, nio sorter allt som allt ... ..., och hon berättar - med oändlig värme i rösten om sin mormor.

"Du vet Elisabet,mormor hade inget riktigt växthus, utan bara fönster lutade mot husväggen och där bakom hade hon planterat tomater och jag kan  e x a k t  känna doften, den som blev när jag som lillflicka drog med fingrarna över bladen ..., och precis den känslan får jag när jag kommer in i vårt växthus! Ibland på våren, när det ännu är för kallt ute, då sitter vi där inne och dricker kaffe ..." säger hon.

Jag hör leendet genom luren.

Och Ingers mormor, hon som odlade tomater mot husväggen och därmed skapade såna varma minnen till sitt barnbarn ..., hon hette Dagny.

Om hon skriver vackert ....?

Ja.

Så vidunderligt vackert.

(Rubriken hade även kunnat vara ... "tvärsnitt från verkligheten".)

I Ystad ....

Från webbkameran i Ystad ...

Det ser ut att blåsa rätt friskt vid Ystad Saltsjöbad.

Men här, i landet Halland, har ännu inget oväder visat sig.

Från Normandie ...

... kommer det här bilden.

Ett hotellrum och ett fönster som står öppet.

Den som stod där innanför, det var den här madamen, hon som i ett helt års tid har köpstopp.

Om Em ...

För flera månader sedan berättade Guy om pojken Em som då hjälpte honom med allehanda vardagliga göromål, det var i den vevan som Guy hade skadat sitt knä och inte kunde röra sig som vanligt.

Och vi fick veta lite om pojken och hans tillvaro och någon föreslog att vi kunde hjälpa till att finansiera hans utbildning, om han nu önskade en sådan?

Det önskade han.
Helst en fotbollsinriktad sådan.

Men se det gick inte .., han klarade inte provet och den som hittat på det hela kände sig dum .., vad hade hon nu dragit igång och tänk om allt skulle bli pannkaka!

Då händer något .. , Em kommer in på en yrkesskola för bilmekaniker och någon får ett mail från Guy som skriver ..."nu kan du börja spara för en resa till Thailand om tre år, för då tar Em sin examen om allt går bra".

Om ni bara  v i s s t e   hur stor glädjen blir!!

Och här ska sparas!

Tack alla ni andra som är med!

Till höger om bildskärmen ...

I väntan på att arbetsdagen ska börja (jag tänker hela tiden på arbetskamraten som i morse fick en kniv mot halsen och hur hemskt det ska kännas ...) rensar jag kylskåpsdörren från allehanda urklipp .., vykort .., insändare (den när pv höll på att bli överfallen av tre ilskna hundar) ..., namnsdagsgrattisteckning från en liten Hilda ..., magneter inhandlade på Portobello Road, samt ett kvitto från Elgiganten.

Och jag blir stående med fotografiet av mamma och Anders och hjärtat fylls av ...., vemod.

Ja, det var då när mamma tillbringade en vecka på geriatriska rehab-avdelningen i Ystad.

Ett ögonblick av klarhet och filurglädjen i hennes ögon när Anders kom på besök.

Fotografiet hamnar i en vit ram och får stå här så länge.

Och bokmärket från hedgrenskan pryder sin plats.

I en kommentar ....
 
... skriver Fourmum att hon är glad att jag inte var på jobbet i morse.

Ingenting förstår jag.

Det gör jag däremot nu.

Ledig fram till tre ...

Favoritglasögonen har tappat en liten fjäder på vänster skalm .., nu bara ramlar dom av!

Och tänk, att man kan falla pladask för ett bokomslag.

Flera meter upp i luften ...!

Nej, bilden är inte bra, men den får duga. Jag tvärtog en bara.

Det finns flera stora och väldigt skruttiga björkar på pv:s tomt .., och igår bestämde han sig: nu skulle en av dem fällas!

Jag tycker mig nog vara en troende människa - i alla fall när jag är väldigt sjuk ... -, men när jag ser hur pv lätt som en plätt klättrar upp i trädet och  hänger där på trekvart och har motorsågen i ena handen., allt medan han balanserar på en vinglig stege .., då blir jag helt förvissad om att vi är släkt med aporna.

Och nu har vi massor av påskris!
Och en härlig majbrasa!

Kvart i åtta ...

Det bästa med att bo på landet, det är det här .., att hundarna kan springa fritt.

Har harry tur, så möter vi på morgonen Elsa & Alice.

Alice är en rundmagad brun labrador som kan snurra runt på ett alldeles underbart labbesätt .., och Elsa är en finkänslig liten dalmatinermadame som mest visar tänderna och sällan vill leka.

Aldrig blir harry så glad, som när han upptäcker deras mattes illgula reflexjacka ..., då vet han, att nu vankas det bus!

Dagens fönster ...

Först fanns där en gladblommig gardin, så småningom en vit, enfärgad kappa .., och nu sitter persienner av trä på samma ställe.

Åååå, så fint ljuset silas!

En pensionatsvärd som bor i huset, han säger efteråt ...."men ååå, det blev jättefint!"

Då blir man glad.

Letar en bild ...

... hittar en annan.

pElles första dagar i det gula huset.

Allt är spännande!

Det bästa för annannan i Portugal ...

Bild: tavla som finns i det gula huset. Hon sitter också i solen.

Räknas idag som FV? 
För då är det vad jag ska göra nu som är DB. 
Sitta i solen en stund med bara ben, i alla fall till knäna. 

Och sedan en tupplur i hängmattan. 

annannan.
 

En hälsning från Värmland ...

 

Hej!

Varit ute på söndagspromenad runt och i staden. Då, ett tu tre så dök den här skymten upp.

En kollega till NP i landet Halland kanske?

Mina vantar kom visst med också :-)

Turtlan

Det tog en kvart ...

Sen var det kört.

Men pv - som ställt väckaren för att inte vara för sent ute -, han hann.
Så nästa år åker Team Taurus och pv kämpar på i Vasaloppet.

Pv:s storebror däremot, han var för sent ute.
Och Anders.
Oj, så ledsen han ska vara.
Eller inte.

Mitt eget bästa .....

Det där mötet med dom tre kunderna från Kina - dom som besökte Getingeverken och studerade steriliseringsinstrument och annat - det var något som gladde hjärtat .., men ännu mera, jo, det var när jag sådde sallatsfrö och igår - bara några dagar senare -, upptäckte att dom redan tittat upp!

För två somrar sedan fick vi varje vecka - ibland flera gånger per vecka - romansallat av grannarna Gun och Göran. Det var den i särklass godaste sallat (eller sallad med d, välj själv) jag hade ätit och i fjol satte vi egna; dels färdiga småplantor från Åbergs Trädgård i Ystad, dels såna som vi sådde själva.

Tänk .., vi hade sallad till lååååångt in på hösten!
Och inte en enda planta blev uppäten av sniglar .. , allt höll sig!
Isbergssalladen däremot, den bara möglade.

Nu är detta ett försök .., jag är ju ingen så-madame egentligen .. men kanske ändå?

Så, detta var mitt bästa.
Dom här pyttiga små fröna, dom värmde mitt hjärta!

Dags igen ...! 
 
Knappt hinner ni titta på lottdragningen, så är dags för en ny vända!

Paket som skickats kors och tvärs ... och tejp från Portugal.

Orkar ni?

Ulrika var snabb på hanen .., hennes bidrag kom redan före helgen!

Glädje för Eva i Tyresö .., en föreställning med herr Wolf.

Om ni vill, så mejla mig bara det som värmde ert hjärta så där lite mer än vanligt .., så, ja, ni vet ju precis hur det är. Här är några exempel från året som gick, ja, på den där glädjen.

Stickningsglädje .., då vet ni förstås ...!

"Heja, de första ägget!" hojtade en glad jämte.

Kärleksglädje!

 

 

 

 

 

 

Londonglädje!

 

 

Mormorsglädje ...

Hjälpmedelsglädje ...!

 

 

 

 

Det bästa för Ulrika i Västmanland ....

...den här veckan, det skedde idag alldeles nyss!

Vi ska adoptera en liten kattfröken från Örebro Katthem. :-)

Virka behöver verkligen en kompis, det märks på henne att hon saknar det nåt förskräckligt.

Nu pågår namnfundering. Egentligen är turen kommen till "motorsportsidan" nu då, men det är sååå svårt att hitta nåt där som passar en liten tjej.
Vi får se vad det blir. :-)

 

Ulrika.

Sånt man kan fundera över ...

Det här har jag grunnat på nu på morgonen.

I veckan som gick blev pv:s moster dålig .., fick magsmärtor och ont i bröstet .., smärtor som strålade ut i ryggen och hon var alldeles slut på.

Så besökte hon familjens husläkare och han undersökte men fann inget särskilt och meddelade att eftersom hon kom så sent så kunde inga prov tas, men han tyckte ändå att hon skulle åka upp till akutmottagningen, kanske var där en propp i lungan?

Jaha.
Till akuten då, prov togs och ännu flera prov .., en mer erfaren läkare tillkallades ..., kanske var det nåt med magmunnen ...? och så skickades patienten hem med rådet att ta Novalucol.

Men det onda bara fortsatte och nästa dag blev det akuten igen och nu ultraljud och då uppenbarades en inflammerad och stenfylld gallblåsa och så blev det operation av det hela.

Att man som läkare inte direkt kan ställa en diagnos, det förstår jag, men sen tänker jag så  här .., dom här läkarna som nu trodde att det var nåt helt annat ..., tänk, så bra det skulle vara om dom (en var av den yngre sorten) finge veta vad det hela resulterade i!

Då skulle dom kanske - när nästa patient med ungefär liknande symptom uppenbarar sig - komma ihåg det här .., jahaaa, det kanske är gallan som spökar?

Det tycker jag vore ett bra system.
En slags kort åkterkoppling - svårt att genomföra kanske - men ändå.
Nåt att ta upp på en rapport ..,"ni vet, patienten som kom in för ... det visade sig vara det här".

Det är vad jag tycker.

(Nu är det kanske extrasvårt att ha patienter som själva arbetar eller har arbetat inom vården. Pv:s moster är av den där tåliga och "inte-ska-jag-besvära-er-sorten" och håller säkerligen igen med hur eländigt det egentligen är ...).

En hel drös franska fönster ...

Många är vi väl som minns prins Daniels uttryck, då, när han som nybliven pappa hade känslorna "all over the place".

Här kan man minsann säga att det finns fönster "all over the place!"

Så här skriver fönsterfångerskan, som måste ha haft världens största håv med sig.

"En titt på sommarens semesterbilder visade att det fanns fler franska fönster där.

Här är entrén till Louvren i Paris, som ett enda stort prismafönster.

Hälsningar fru Hansson."

Stort tack till dig! säger jag.

Så här blev det ...

Förstapriset i gårdagens Uppmuntringslotteri, det gick till vännen Agnetha i Skellftehamn.

Till henne kommer den här fina hönan eller tuppen - förpackningarna är gratis och finns nog i alla butiker som har postservice - och innehållet är hemligt .., det är lite olika innehåll i de två paketen.

Agnetha (läkarsekreterare och gladlynt Tvilling) berättade om glädjen i att träffa barnbarnen som bor lite söderut, i Umeå.

Tack för att du var med, Agnetha!

Tröstpriset (kycklingförpackningen med innehåll) gick till självaste pensionatsvärden!

Eftersom han är en godisgris utan dess like .., så passade en påse påskägg som hand i handske åt honom och såklart var det Vasaloppet som hade värmt hans hjärta ..., kanske allra mest att han inte blev såååå långt efter AP:s Micke ("men han startade ju i två startgrupper bakom dig", säger jag ..., och då mumlar pv och säger .., "ja, ja, det tar lite längre tid i backen, men ändå, han är ju femton år yngre!").

Nu på morgonen öppnades anmälningsgrejset till nästa års Vasalopp och efter tjugo minuter var det tydligen fullbokat, men pv hann ..., och Team Taurus tycks ska få åka nästa år också.

Tack till dig också, pv!
Och tack till herr Notarius Publicus - Gösta -.

Igår var Sonja så slut på .., så slut på, men här var hon pigg och glad.

Efter besöket hos Sonja som ligger på kirurgen, så svängde vi förbi Gösta och drack lite kaffe och fick höra om hans tid som ägare till Sunnebo Kiosk & Cafeteria i Ljungby och om hur det gick till att redovisa tipset - ja, när inte datorn var introducerad - och vilket arbete det var ..., och hur pv varje torsdag cyklade direkt till Gösta efter jobbet och hjälpte honom att redovisa alla kupongerna .., vilket tog ett par timmar och allt skulle förstås stämma på öret! 

Så var det.

Och här är vinnarna ....!

 

Först åker vi och hälsar på den nyopererade Sonja som ligger på Halmstad sjukhus, ja, på åttonde våningen och innan man går in på avdelningen, är detta utsikten. 

Sonja är trött och slut på .., hon har blåmärken på armarna efter kämpigt letande efter artärer och dom är tre på salen; kvinnan på Sonjas högra sida är inte på plats, där ligger bara en laptop på sängen .., men till vänster om Sonja sitter en kvinna och ojar sig nåt hemskt .., åååå, så ont hon har! 

Det visar sig att hon har njurstenar som täpper till och jag har nog aldrig hört en människa kvida så till den milda grad! 

I  bara några minuter blir vi kvar .., den igår opererade Sonja är så förfärligt trött och kämpar med att äta soppa .., så vi lämnar bara en bukett anemoner som vi satt i fin vas och sen åker vi till Gösta och får kaffe och lite fikabröd och då passar vi även på att ha dragning i lotteriet.

Grattis, grattis till er som vann!

Idag var det hemliga priser ..., jag postar dem i morgon!

Utflykt norröver ...

'

Nej, jag köpte ingen. Men det hade behövts. Vinden var kall.

Vid tiotiden tar vi bilen och kör norrut, till Varberg.

Vi passerar alla vindkraftverken i närheten av Falkenberg .., vi ser en hund som springer på ett fält och pv säger att "det där måste ju vara ett kullsyskon till harry!" ..,  och när vi väl kommer till Varberg, så säger jag att detta  måste väl ändå vara Sveriges lääääängsta stad .., den tar liksom aldrig slut - på längden, alltså -!

Torget är välbesökt och varje lördag är där rena marknaden!

Överallt ser man knallar .., och det är fiskhandlare och där är en äldre farbror som säljer egna grönsaker (just nu potatis) och ägg .., där är krimskrams och färggranna kläder och där är en man som pratar nonstop och försöker övertala alla damerna att köpa glasögon eller skohorn, ja, han låter som en riktig knalle och jag lägger armen om honom och säger ..."men du var mig en pratglad herre ..." och då möts jag av ett såååå varmt leende och lite småprat och jag blir alldeles varm i hjärtat!

Det är sån skillnad på människor i Halmstad och såna i Falkenberg och Varberg!
I bankomatkön småpratas det om allt möjligt och även om jag är den som - i alla fall idag - inleder pratet, så blir det ändå ett givande och tagande!

Det känns fortfarande ovant för en norrländska att se hyacinter utomhus i mars!

I ett stoort tält vimlar det av blommor av alla de slag (inte dom på bilden) .., och jag köper två buketter dubbla tulpaner ..., en bukett forsythia (står nu i den stora Höganäskrukan ...) och till Sonja, som vi tänker hälsa på i eftermiddag, en bukett med anenoner - min mammas älsklingsblommor -.

På hemvägen svänger vi förbi Solhaga bageri i Slöinge och köper ett bröd som innehåller såväl timjan som soltorkade tomater och blir helt ljuvligt gott till salladen!

Nu stundar kaffe och en toscamazarin - även den från det lilla bageriet - och tänk, den här utflykten som inte tog lång stund .., den känns som en liten semesterresa!

Och himlen är ännu ljust blå .., det är plus-minus-noll ute och i morgonbitti klockan åtta öppnas anmälningsmöjligheterna inför nästa års alla Vasalopp av olika slag.

Pv lär hänga på låset.

Just nu ska han ut och fälla en jättestor björk, allt medan jag ska gå på begravning.

"Men Elisabet!!!"

... nu har du bloggat igen och glömt bort tiden på ägget, det är hårdkokt!" ropar pv.

Ojdå, kära nån.

Lördag ...

Och ledig helg.
Ljuvligheters ljuvlighet!

Här brinner en eld i kaminen .., det blir en sväng till Varberg på förmiddan .., jag ska följa prinsessan Lilians begravning i SVT ..,  och om det visar sig möjligt, tänker vi köra in till sjukhuset i Halmstad och hälsa på Sonja som ligger nedbäddad efter en lite krånglig gallstensoperation.

Och ute flödar solen och jag har drömt att Tommy Körberg befann sig här i gula huset och han, herr Körberg, tittade med avsmak på mig och sa ..."ja, en gång var du sexig, men det är du ta mig f*n inte längre ...!"

Det var väl då jag vaknade.

Nu ska här ätas frukost!

(Och i eftermiddag blir det förstås dragning i lotteriet också!)

Dagens fönster ...

"Fångat genom föreläsningssalens fönster in mot innergården förra lördagen i Lissabon ...", skriver den skånska madamen som bor i Portugal.

Och jag tänker .., ååå, vilka jobbiga fönster att putsa!

Ett litet tips: läs gärna hennes inlägg om "Himmavid"!

Ännu flera kvällsfönster ...

Kiev by night ..., eller i alla fall by kväll.

Mellanbarnet, AP, har å jobbets vägnar besökt Ukrainas huvudstad Kiev.

Vi skojar lite innan hon åker; allra mest skojar han som är lillebror och sms:ar bilder på fabriksskorstenar och annat, ja, nog kanske man kan drömma om en resa till något annat land än just Ukraina.

Ikväll har jag pratat med den nyss hemkomna AP och ååå, hon bubblar över av glädje över besöket och berättar om ett otroligt vänligt bemötande - på hotell och restauranger - och jag sitter i loppisfåtöljen och frågar och får svar och hon gäspar, men berättar så glatt.

Jag undrar om jag någonsin har hört henne så ..., pratglad när det gällt någon resa!

"Jag fotograferade postlådor till dig mamma...!" säger hon.

Och inget är som hon förväntar sig.
Det polska flygbolaget till exempel, visar sig vara kanonbra ..., fin service också!

"Fina kiosker i Kiev, inte som Pressbyrån direkt ...".

Och hon berättar om taxichauffören som undrar vad sällskapet tycker .., ska Ukraina tillhöra EU eller .., ja, det är ju vad han själv önskar!

Och här på restaurang ...

När inget är som man tror att det ska vara - det är kanske då man blir så överraskad -.
Själv minns jag resan till Argentina 1980 ..., min första riktigt långa resa .., och från USA skulle vi åka med flygbolaget Aero Peru och det lät väl si-så-där .. men ack, vad vi bedrog oss!

Aldrig hade vi fått sån service på ett plan och aldrig hade vi skådat vackrare flygvärdinnor - eller rarare! -

Själv har jag aldrig besökt Ukraina .., nu undrar jag, har någon av bloggvännerna/ni som läser här, varit där och hur upplevde ni det i så fall?

Och tack AP för bilderna och för allt pratet! 

Och så ett kvällsfönster ...

... från Frankrike.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Här får du en av mina bilder på två oerhört vackra och stämningsfulla fönster i ett hus från 1792 som numera bebos av ett svenskt konstnärspar.

 

De bor i ett sk. "maison de village", ett typiskt fransk byhus på en mycket smal gata. Ungefär som i Gamla Stan i Stockholm. 

 

Husen är nästan alltid i flera våningar med sovrum, kök och badrum på olika etage. Det vill till att man har starka knän för att bo i ett sådant för att kunna springa i alla trapporna.

 

De här fönstren silade in det dova ljuset från gatan men reflekterade grannhusets färg in i rummet. Det blev en mycket påtaglig känsla av 1700-tal i rummet, trots pågående renoveringar till modern standard.

 

På min egen blogg ska jag lägga ut lite fler bilder på fönstren men en av dem var reserverad för dig!!

 

Kram från en busförkyld Monet."