.... finns på Brunvägen i Sälen.
Bilden togs den där korta stunden när himlen var blå och solen strålade.
Man fick skynda sig fram med kameran!
tisdag 4 mars 2014
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
En liten weekendresa till Båtmässan i Älvsjö blir mitt bidrag. Få sätta sig på tåget på fredag eftermiddag och börja helgen med en middag i Gamla stan.
Sen på lördagen flanera på mässan och se på båtar och båttillbehör hela hela dagen!
På söndagen blev det en promenad och vårt lunchval föll på Moderna Museet. Den lunchvyn går inte av för hackor.
En fin Vaxholmsbåt kom förbi lagom till kaffet på maten.
Turtlan
En liten weekendresa till Båtmässan i Älvsjö blir mitt bidrag. Få sätta sig på tåget på fredag eftermiddag och börja helgen med en middag i Gamla stan.
Sen på lördagen flanera på mässan och se på båtar och båttillbehör hela hela dagen!
På söndagen blev det en promenad och vårt lunchval föll på Moderna Museet. Den lunchvyn går inte av för hackor.
En fin Vaxholmsbåt kom förbi lagom till kaffet på maten.
Turtlan
måndag 3 mars 2014
Några dagar till ...
Det här evighetslotteriet, det lever verkligen sitt eget liv!
Lite - eller mycket- hipp som happ blir det och det är väl vad ni får uthärda, ja, jag vill inte ha det som en press över mig, så det får bli så här.
Igår när vi kom hem till det gula huset, låg ett tjockt kuvert på köksbordet.
Det visade sig vara lotterivinster från ellem i Skellefteå, flera stycken var det!!, och det här är en av dem! Helt underbar!
Tack snälla, rara!!
Dragningen förra gången blev sinkad av uppresan och mörkret, nu fortsätter vi några dagar till, tills på söndag klockan tolv, piiiip.
Förutom den härliga disktrasan, så är det ju stora, vackra vykort (konstkort) som är med som pris också.
Några har redan bidragit med glädje ..., Anne i Mantorp, Barbro i Uppsala, Ingela i Ystad och den STORARTADE madamen i Göteborg (som så generöst erjböd oss övernattning och fika hemma hos dem igårkväll - t a c k!! - men det var ju det här med jobbet ....) och så hittade jag Lotha och ellem i mejlboxen när jag kom hem!
Vill flera vara med?
Då mejlar ni bara glädjen till bisse151@gmail.com, ja, resten vet ni ju!
V ä l k o m n a!
Det här evighetslotteriet, det lever verkligen sitt eget liv!
Lite - eller mycket- hipp som happ blir det och det är väl vad ni får uthärda, ja, jag vill inte ha det som en press över mig, så det får bli så här.
Igår när vi kom hem till det gula huset, låg ett tjockt kuvert på köksbordet.
Det visade sig vara lotterivinster från ellem i Skellefteå, flera stycken var det!!, och det här är en av dem! Helt underbar!
Tack snälla, rara!!
Dragningen förra gången blev sinkad av uppresan och mörkret, nu fortsätter vi några dagar till, tills på söndag klockan tolv, piiiip.
Förutom den härliga disktrasan, så är det ju stora, vackra vykort (konstkort) som är med som pris också.
Några har redan bidragit med glädje ..., Anne i Mantorp, Barbro i Uppsala, Ingela i Ystad och den STORARTADE madamen i Göteborg (som så generöst erjböd oss övernattning och fika hemma hos dem igårkväll - t a c k!! - men det var ju det här med jobbet ....) och så hittade jag Lotha och ellem i mejlboxen när jag kom hem!
Vill flera vara med?
Då mejlar ni bara glädjen till bisse151@gmail.com, ja, resten vet ni ju!
V ä l k o m n a!
Det bästa för Lotha i Ångermanland ...
Kram Lotha
Det är att nu börjar vårvintern!
Den gnistrande men sammetslena snön , minusgrader med en sol som värmer
Det är nu den vackraste av årstider börjar
Å
detta är anledningen varför jag inte kan flytta till högre lön och jobb
över öronen – Detta är min plats på jorden ; Norrland!
Hemma igen ...
Och så var det över för den här gången.
Gårdagen blev en evighetslåååång dag!
Upp i ottan vid kvart över fyra för att skjutsa pv till startområdet .., utstädning av stugan .., vaska golv, torka spis och kylskåp och allt annat .., sen iväg och jättelånga köer i mil efter mil, så något hejande i vare sig Mångsbodarna eller Evertsberg, ja, det hanns inte med.
I Risberg hann vi med att få en skymt av pv - han såg pigg och glad ut -!
Andra var deppigare; en dansk herre tog av sig skidorna och tackade för sig .., många besökte valla-om-boden och väntade på att få hjälp.
Speakern i Risberg heter Spjut Bo Andersson (ja, just det); han bor i Venjan och det är Venjans idrottsförening som sköter om den här kontrollen och gör det med den ÄRAN.
Denne herr Andersson är - enligt mitt sätt att se det - ett föredöme för andra gaphalsar till speakers!
Han är vänlig mot skidåkarna .., hälsar dem välkomna .., berättar om sånt man inte hade en aning om .., "här kommer nu nr si-och-så och det ska ni veta, att det är familjen Andersson och där åker allesammans Vasaloppet idag ...", och ..."nr ... , hon har födelsedag just idag, då ber vi att få gratulera!" .., eller ..."och här kommer en skidåkare från vårt grannland Norge, närmare bestämt från det vackra området runt Gudbrandsdalen, dig hälsar vi välkommen till Risberg!"
Så där höll han på och jag blev så varm i hjärtat!
Hemresan var HEMSK.
Eftersom jag har dåligt mörkerseende, började jag att köra då det var någorlunda ljust ute.
Sen kom snöyra och snömodd, plogbilar och hemskheter, men så småningom lättade det hela .., Anders tog över ratten .., den slitne hjälten (det var nog det jobbigaste Vasaloppet, konstaterade han efteråt ..., han har åkt tio) sov gott och fick kramp i benen när vi stannade till i Stöllet för att dricka kaffe .., sen körde även han och så där höll det på.
Vid 1-tiden i natt var vi hemma och då var inte långt ifrån att två rådjur fått sätta livet till, bara någon kilometer hemifrån!
Och här hemma möttes vi av vår!
Rabatten prunkar av snödroppar och krokus .., påskliljorna är på väg upp, liksom tulpanerna!
U n d e r b a r t!
En säkerligen trött pv gav sig av till jobbet vid sextiden .., jag har skjutsat Anders till tåget, gosat med Sigge Nilsson .., tackat husskötarna ..., och ska nu försöka få undan det mesta innan det är dags för att köra till jobbet vid tre.
På köksbordet låg detta ....
Jag räknade ut att det nu återstår åtta arbetsdagar innan det är dags.
Monet i Frankrike brukar berätta lyriskt om den franska sjukvården och det låter onekligen som paradisets förgård, ja, att hamna där.
Nu har jag själv enbart goda erfarenheter av den svenska vården (å andra sidan har jag ju inte så mycket att jämföra med), men en sak skulle jag önska att någon på ovan nämnda (se bilden) avdelning tog till sig; nämligen själva tonen i brevet som kommer till den blivande patienten..
Ett litet välkommen", tycker jag kanske inte hade stört alltför mycket.
Från sjukhuset i Halmstad låter det ofta som om man är kallad till förhör.
Ja, jag vet .., en bagatell i det stora hela, men ändå och jag inser att det inte är kärleksbrev som ska författas, men ni förstår kanske vad jag menar ...?
Totalt åtta arbetsdagar återstår innan det är dags och det är mycket som ska hinnas med innan dess.
Började med att räfsa klart på gräsmattan .., men en hel del annat återstår!
Jo, men det känns bra alltsammans!
Och finns det kvar några läsare, så hej på er!
Long time, no see.
Och så var det över för den här gången.
Gårdagen blev en evighetslåååång dag!
Upp i ottan vid kvart över fyra för att skjutsa pv till startområdet .., utstädning av stugan .., vaska golv, torka spis och kylskåp och allt annat .., sen iväg och jättelånga köer i mil efter mil, så något hejande i vare sig Mångsbodarna eller Evertsberg, ja, det hanns inte med.
I Risberg hann vi med att få en skymt av pv - han såg pigg och glad ut -!
Andra var deppigare; en dansk herre tog av sig skidorna och tackade för sig .., många besökte valla-om-boden och väntade på att få hjälp.
Speakern i Risberg heter Spjut Bo Andersson (ja, just det); han bor i Venjan och det är Venjans idrottsförening som sköter om den här kontrollen och gör det med den ÄRAN.
Denne herr Andersson är - enligt mitt sätt att se det - ett föredöme för andra gaphalsar till speakers!
Han är vänlig mot skidåkarna .., hälsar dem välkomna .., berättar om sånt man inte hade en aning om .., "här kommer nu nr si-och-så och det ska ni veta, att det är familjen Andersson och där åker allesammans Vasaloppet idag ...", och ..."nr ... , hon har födelsedag just idag, då ber vi att få gratulera!" .., eller ..."och här kommer en skidåkare från vårt grannland Norge, närmare bestämt från det vackra området runt Gudbrandsdalen, dig hälsar vi välkommen till Risberg!"
Så där höll han på och jag blev så varm i hjärtat!
Hemresan var HEMSK.
Eftersom jag har dåligt mörkerseende, började jag att köra då det var någorlunda ljust ute.
Sen kom snöyra och snömodd, plogbilar och hemskheter, men så småningom lättade det hela .., Anders tog över ratten .., den slitne hjälten (det var nog det jobbigaste Vasaloppet, konstaterade han efteråt ..., han har åkt tio) sov gott och fick kramp i benen när vi stannade till i Stöllet för att dricka kaffe .., sen körde även han och så där höll det på.
Vid 1-tiden i natt var vi hemma och då var inte långt ifrån att två rådjur fått sätta livet till, bara någon kilometer hemifrån!
Och här hemma möttes vi av vår!
Rabatten prunkar av snödroppar och krokus .., påskliljorna är på väg upp, liksom tulpanerna!
U n d e r b a r t!
En säkerligen trött pv gav sig av till jobbet vid sextiden .., jag har skjutsat Anders till tåget, gosat med Sigge Nilsson .., tackat husskötarna ..., och ska nu försöka få undan det mesta innan det är dags för att köra till jobbet vid tre.
 |
| Och inte behövde jag tjata = lycka1 |
På köksbordet låg detta ....
Jag räknade ut att det nu återstår åtta arbetsdagar innan det är dags.
Monet i Frankrike brukar berätta lyriskt om den franska sjukvården och det låter onekligen som paradisets förgård, ja, att hamna där.
Nu har jag själv enbart goda erfarenheter av den svenska vården (å andra sidan har jag ju inte så mycket att jämföra med), men en sak skulle jag önska att någon på ovan nämnda (se bilden) avdelning tog till sig; nämligen själva tonen i brevet som kommer till den blivande patienten..
Ett litet välkommen", tycker jag kanske inte hade stört alltför mycket.
Från sjukhuset i Halmstad låter det ofta som om man är kallad till förhör.
Ja, jag vet .., en bagatell i det stora hela, men ändå och jag inser att det inte är kärleksbrev som ska författas, men ni förstår kanske vad jag menar ...?
Totalt åtta arbetsdagar återstår innan det är dags och det är mycket som ska hinnas med innan dess.
Började med att räfsa klart på gräsmattan .., men en hel del annat återstår!
Jo, men det känns bra alltsammans!
Och finns det kvar några läsare, så hej på er!
Long time, no see.
lördag 1 mars 2014
Lördagsfönstret ...
.... finns i Dalarna, närmare bestämt i Berga By.
Bilden visar Vasaloppshuset, just intill starten.
Och på en högrest staty intill hittade jag namnet på en av vasaloppsvinnarna, nämligen Mauritz Brännström från Malå, pappas bäste kompis.
Han - Mauritz - vann loppet 1941 och ovanför den öppna spisen i deras vardagsrum på Uddvägen, där hängde lagerkransen.
.... finns i Dalarna, närmare bestämt i Berga By.
Bilden visar Vasaloppshuset, just intill starten.
Och på en högrest staty intill hittade jag namnet på en av vasaloppsvinnarna, nämligen Mauritz Brännström från Malå, pappas bäste kompis.
Han - Mauritz - vann loppet 1941 och ovanför den öppna spisen i deras vardagsrum på Uddvägen, där hängde lagerkransen.
torsdag 27 februari 2014
Smått och gott från Dalarna ...
Hos Solveig i Morn .., hon har gjort flera fotoböcker med sina egna bilder, men där finns även tänkvärdheter i form av gröna bokstäver.
I köksvrån, bland blommor och blader och där utanför flaxar småfåglarn av och an .., där är en ekorre och ute i skogen springer vargen!
Jag har lånat Patriks dator och har inte riktigt koll på allting, så det blir inga länkar.
Men om ni vill se Solveigs fina bilder, titta i min länklista, där hittar ni Långt borta och nära och kan sen klicka er vidare till hennes bildspel.
Mitt ute i granskogen bor Solveig och Roland!
Solveig har röjt i bäcken som rinner en bit från huset .., "tänk, vad gammkroppen orkade med!" säger hon.
Och där är spetiga björkar och höga granar .., på gården finns sextio höns, två katter och så hunden.
Ja, lite så här var och är det.
I morgon väntar stafettvasa!
Hos Solveig i Morn .., hon har gjort flera fotoböcker med sina egna bilder, men där finns även tänkvärdheter i form av gröna bokstäver.
I köksvrån, bland blommor och blader och där utanför flaxar småfåglarn av och an .., där är en ekorre och ute i skogen springer vargen!
Lyckan blir fullständig för harry när han upptäcker att där finns en söt liten gråhundstik som heter Ronja. Precis hela tiden medan vi är där, leker dom. O a v b r u t e t.
Och dom jagar varandra runt-runt-runt ute på gården ..., och när vi kommer in igen, så blir det bus under köksbordet.
Men om ni vill se Solveigs fina bilder, titta i min länklista, där hittar ni Långt borta och nära och kan sen klicka er vidare till hennes bildspel.
Mitt ute i granskogen bor Solveig och Roland!
Solveig har röjt i bäcken som rinner en bit från huset .., "tänk, vad gammkroppen orkade med!" säger hon.
Och där är spetiga björkar och höga granar .., på gården finns sextio höns, två katter och så hunden.
Sen kommer vi hem.
Detta är utsikten från köksfönstret i stugan ..., man bara väntar att något troll eller en björn ska dyka fram .., men allt jag har sett är en ekorre. Och det var inte i år.
Här kommer bilderna lite hipp som happ, men det får ni ta, om det nu finns några läsare här.
Bilden visar Hökberg, där vi stod och inväntade pv, Micke och AP.
Intill oss stod ett sällskap tyskar; tala om härliga människor och vilka suveräna påhejare!
När pv kom först av alla (han startade 1 timme före Micke och AP) hörde dom att pv hörde till oss .., så dom anslöt dom i hejandet och en av de tyska männen sprang efter pv och puttade på lite ..., och så hördes det där "hopp-hopp-hopp!"
Underbara människor!
Ja, lite så här var och är det.
I morgon väntar stafettvasa!
tisdag 25 februari 2014
Liten hälsning från landet Dalarna ....
Ja, tro det eller ej, men jag har inte varit så mycket som i närheten av en dator, ja, dom här senaste dagarna uppe i Sälen!
Resan upp gick bra ., vi har haft regn och rusk och utanför stugan är det rena hockeybanan .., tack och lov att AP köpte sin mamma ett par broddar som fungerade perfekt, annars har det varit uppenbar risk för liv och lem!
Idag var det dags för första loppet; halvvasan på 4.5 mil.
Det var den glada trion på bilden som ställde upp där.
Först ut var pv .., klockan 9.00 ..., en timme senare åkte AP och Micke iväg och efter 200 meter gick Annas stav sönder, inte av, själva trugan .., så hon fick kämpa på rejält resten av sträckan! Bra gjort!!
I Hökberg, på något som mest liknade en lerig åkerplätt, parkerade vi och agerade hejaklack tillsammans med ett underbart tyskt sällskap som verkligen kunde det här med att heja!
"Hopp-hopp-hopp!!" ropade dom och tjoade och hade sig .., helt ljuvliga var dom!
Först i mål var han som startade först och till hans stora glädje var differensen inte större än fyra minuter mellan pv och den femton år yngre Micke .., jag tror aldrig jag har sett pv så glad!
Nu stundar lammstek, potatisgratäng och annat gott.
Anders är och tränar crossfit .., pv diktar inför sjungandet på fredag efter staferttvasan och i morgon åker han och jag till den rara madamen Långt borta och nära .., ja, Solveig från Arjeplog.
Det får bli som en liten utflykt.
Nästa tävling är fredag - stafettvasan -.
Ha det så gott kära vänner!
Bettan på vift.
Ja, tro det eller ej, men jag har inte varit så mycket som i närheten av en dator, ja, dom här senaste dagarna uppe i Sälen!
Resan upp gick bra ., vi har haft regn och rusk och utanför stugan är det rena hockeybanan .., tack och lov att AP köpte sin mamma ett par broddar som fungerade perfekt, annars har det varit uppenbar risk för liv och lem!
Idag var det dags för första loppet; halvvasan på 4.5 mil.
Det var den glada trion på bilden som ställde upp där.
Först ut var pv .., klockan 9.00 ..., en timme senare åkte AP och Micke iväg och efter 200 meter gick Annas stav sönder, inte av, själva trugan .., så hon fick kämpa på rejält resten av sträckan! Bra gjort!!
I Hökberg, på något som mest liknade en lerig åkerplätt, parkerade vi och agerade hejaklack tillsammans med ett underbart tyskt sällskap som verkligen kunde det här med att heja!
"Hopp-hopp-hopp!!" ropade dom och tjoade och hade sig .., helt ljuvliga var dom!
Först i mål var han som startade först och till hans stora glädje var differensen inte större än fyra minuter mellan pv och den femton år yngre Micke .., jag tror aldrig jag har sett pv så glad!
Nu stundar lammstek, potatisgratäng och annat gott.
Anders är och tränar crossfit .., pv diktar inför sjungandet på fredag efter staferttvasan och i morgon åker han och jag till den rara madamen Långt borta och nära .., ja, Solveig från Arjeplog.
Det får bli som en liten utflykt.
Nästa tävling är fredag - stafettvasan -.
Ha det så gott kära vänner!
Bettan på vift.
söndag 23 februari 2014
lördag 22 februari 2014
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Hej i landet Halland!
Det bästa för mig har allt varit min födelsedag och som började med telefonsång till gitarr
från landet Halland. Så himla glad jag blev av den skönt klingande uppvaktningen. Sedan
fortgick dagen med barn och barnbarn.
Det var middag på restaurang och fika med tårta hemma hos äldsta sonen.
Det var telefon från faster min, 96 år och sist telefon från min alltför långt bort boende syster.
Så nöjd jag var när min dag var slut att jag nästan redan längtar till nästa födelsedag, fast
bara nästan. Det är ju inte så kul att plussa till ett år i den här åldern precis.
Kram på er och ha det nu skönt och mysigt i landet Dalarna med era nära kära.
Anne.
fredag 21 februari 2014
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Det allra bästa är Hans Rosling!!!
Det allra bästa är Hans Rosling!!!
Jag har sett honom förr i TV och han ger optimism och han upplyser och ger framtidstro.
En otrolig människa!!!!
Idag kom han i min TV i Kunskapskanalen. Framtidens statistik. kl 10.00
Han berättar så man blir väldigt berörd.
Han talar om sitt barnbarn Doris!
Vidare får vi höra om en ung Hans Rosling (30) som arbetade i Mocambique på ett otillräckligt
sjukhus!
Han talar också om Andre och Olivia som är mycket fattiga och bor i Mocambique nu och till slut kan skaffa sig en cykel som förändrar deras liv.
Vilken föreläsning!
Varm blir man!
Eva i Tyresö
En fredagförmiddag i bilder ...
Den tredje lediga dagen inleds lugnt och fridfullt.
Under nattens gång drömmer jag att ska föda barn; i drömmen befinner jag mig på ett hotell och när barnmorskan äntligen kommer (hon säger bland annat att det är risk för livmoderruptur) är allt hon bryr sig om pv:s armar.
"Gud, vilka snygga armar du har!" säger hon lyriskt.
När jag sedan vaknar och kommer ner i vardagsrummet och slår på tv:n, för vi höra att prinsessan Madeleine har blivit mamma och jag tänker att oj, oj, jag kanske är synsk!
Och jag sätter mig i loppisfåtöljen och pv i soffan Ektorp och han inleder morgonen med att spela en omgång quiz mot sin skånska kusin Pia.
Mellan varven ställer han frågor till mig och som genom ett mirakel svarar jag genast rätt på frågorna och då blir det aningen dålig stämning i familjen .., för själv har han svarat fel.
Och så tänder jag ett ljus i det stora vita fatet där alla snäckorna trängs.
Där ligger ett tyghjärta från Skåne, en liten fågel i plåt som har kraschlandat ..., och kapten Haddock och hans hund har ramlat omkull, eller kanske inte ens stigit upp ännu.
Tulpanerna sjunger på sista versen.
Ledig fredag innebär tidningsläsande!
Jag hittar en intressant artikel i Dagens Industri; det handlar om Ai Weiwei, den kinesiske arkitekten/konstnären/regimkritikern, men mest förtjust är jag i hur uppslaget har redigerats. Fotografiet (eller fotografierna, allesammans i det här reportaget) är i mina ögon ursnyggt, men man får leta länge, länge för att se vem som har tagit bilden; nämligen Jack Mikrut.
Det är ju inte särskilt respektfullt mot fotografen, tycker jag.
En fredagmorgon i slutet av februari, ja, då kan man således läsa om en kinesisk regimkritiker .., man kan också läsa om fasorna i Ukraina .., man kan läsa upprörda insändare ...,(någon är trött på pensionärsgnäll, en annan tar sig an grisarnas liv och leverne ...), och på sidan 21 står att läsa om en tioårig norsk pojke som för andra gången kört bil, ja, förra gången hade han sin 18 månader gamla (eller unga) lillasyster med i bilen!
Man kan också läsa om den smalnäbbade nötkråkan som i dagarna har besökt Lidingö.
Sånt tycker jag om.
Blandningen.
Dödsannonserna läser jag också, såklart.
Henrik, Bengt-Olof, Inger, Vera, Stellan och Jan har fått egna eftermälen.
Tänk, en dag ska man ha sin egen runa i någon tidning.
Jag tror att jag ska ha ett fönster på min.
Dagens fönster.
Det allra sista fönstret.
Versen har jag redan bestämt och visat pv.
Jag klippte ut den och har lagt den i väggklockans inre.
Så här lyder den:
"Man ska inte skada andra
man ska alltid bjuda till,
men för övrigt kan man göra
vad man vill".
(Kamomillalagen).
Filmtips finns det också och här är två filmer som jag gärna vill se.
Den på bilden här ovanför är finsk.
Och den här ska jag också försöka att få fatt i!
Den tredje lediga dagen inleds lugnt och fridfullt.
Under nattens gång drömmer jag att ska föda barn; i drömmen befinner jag mig på ett hotell och när barnmorskan äntligen kommer (hon säger bland annat att det är risk för livmoderruptur) är allt hon bryr sig om pv:s armar.
"Gud, vilka snygga armar du har!" säger hon lyriskt.
När jag sedan vaknar och kommer ner i vardagsrummet och slår på tv:n, för vi höra att prinsessan Madeleine har blivit mamma och jag tänker att oj, oj, jag kanske är synsk!
Och jag sätter mig i loppisfåtöljen och pv i soffan Ektorp och han inleder morgonen med att spela en omgång quiz mot sin skånska kusin Pia.
Mellan varven ställer han frågor till mig och som genom ett mirakel svarar jag genast rätt på frågorna och då blir det aningen dålig stämning i familjen .., för själv har han svarat fel.
Och så tänder jag ett ljus i det stora vita fatet där alla snäckorna trängs.
Där ligger ett tyghjärta från Skåne, en liten fågel i plåt som har kraschlandat ..., och kapten Haddock och hans hund har ramlat omkull, eller kanske inte ens stigit upp ännu.
Tulpanerna sjunger på sista versen.
Ledig fredag innebär tidningsläsande!
Jag hittar en intressant artikel i Dagens Industri; det handlar om Ai Weiwei, den kinesiske arkitekten/konstnären/regimkritikern, men mest förtjust är jag i hur uppslaget har redigerats. Fotografiet (eller fotografierna, allesammans i det här reportaget) är i mina ögon ursnyggt, men man får leta länge, länge för att se vem som har tagit bilden; nämligen Jack Mikrut.
Det är ju inte särskilt respektfullt mot fotografen, tycker jag.
 |
| Text och bild: Bengt Blom |
En fredagmorgon i slutet av februari, ja, då kan man således läsa om en kinesisk regimkritiker .., man kan också läsa om fasorna i Ukraina .., man kan läsa upprörda insändare ...,(någon är trött på pensionärsgnäll, en annan tar sig an grisarnas liv och leverne ...), och på sidan 21 står att läsa om en tioårig norsk pojke som för andra gången kört bil, ja, förra gången hade han sin 18 månader gamla (eller unga) lillasyster med i bilen!
Man kan också läsa om den smalnäbbade nötkråkan som i dagarna har besökt Lidingö.
Sånt tycker jag om.
Blandningen.
Dödsannonserna läser jag också, såklart.
Henrik, Bengt-Olof, Inger, Vera, Stellan och Jan har fått egna eftermälen.
Tänk, en dag ska man ha sin egen runa i någon tidning.
Jag tror att jag ska ha ett fönster på min.
Dagens fönster.
Det allra sista fönstret.
Versen har jag redan bestämt och visat pv.
Jag klippte ut den och har lagt den i väggklockans inre.
Så här lyder den:
"Man ska inte skada andra
man ska alltid bjuda till,
men för övrigt kan man göra
vad man vill".
(Kamomillalagen).
Filmtips finns det också och här är två filmer som jag gärna vill se.
Den på bilden här ovanför är finsk.
Och den här ska jag också försöka att få fatt i!
Efter tidningsbläddrandet går jag ut i hallen och upptäcker mina älsklingssandaler, där sanden från i somras ännu finns kvar på remmarna.
Precis som i Ystad i min lilla 1:a, ska jag be pv sätta upp en vacker krok, så kan jag hänga upp sandalerna på väggen.
Å, vad jag tycker att dom är vackra!
Om någon skulle be mig peka ut nånting som jag har köpt som verkligen var ett JÄTTEBRA
köp, då skulle jag ta personen i fråga, gå ut i hallen och visa på den här finurliga lilla kvistbiten som någon har gjort och så skulle jag säga hur bra den är!
Den inhandlades i Hemslöjdsbutiken här i Halmstad, expediten hade kanske vaknat på fel sida eller oroade sig för dagens äventyr, det var knappt att hon svarade på tilltal, men själva grejen var bra.
Det är två kvistar på själva pinnen och så har slöjdaren skalat av det yttre, snidat lite och målat det hela.
Jag älskar den!
Här hänger vi viktiga-nycklar och lite annat .., och nu har pv - när han igår klöv ved - hittat en liknande historia, men med fler kvistar som sticker ut, så den ska jag försöka fixa till och så kan vi hänga hundkopplet och lite annat på den.
Ja, nu vet ni.
Och som vanligt får den som orkat läsa hit ner, en låtsasmedalj!
Dagens fönster ...
Från kusindottern Lotha kommer flera gamla, svartvita bilder.
"Vet du vilka barnen på bilderna är ...?`" skriver hon.
Nej, det vet jag inte .., men bilden griper tag i hjärteroten .., och jag tror att den lilla tösen sitter på trappan hos mormor i Dikanäs.
 |
| Moster Gunvor i späd ålder ... |
Från kusindottern Lotha kommer flera gamla, svartvita bilder.
"Vet du vilka barnen på bilderna är ...?`" skriver hon.
Nej, det vet jag inte .., men bilden griper tag i hjärteroten .., och jag tror att den lilla tösen sitter på trappan hos mormor i Dikanäs.
torsdag 20 februari 2014
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Det bästa i veckan är att jag fortfarande är så taggad att hålla mig till LCHF och att jag redan känner att jag mår så mycket bättre.
Tack “syster Ratched” (också känd som diabetessköterskan på vårdcentralen)!
PS Bilden har jag lånat här.
Den visar Louise Fletcher i rollen som syster Ratched i filmen “Gökboet”.Ds.
// Elisabet säger: den filmen har jag nog sett tio gånger - minst! -.
Så många bra skådespelare i en och samma film .., det trodde jag inte var möjligt att finna!
Det bästa i veckan är att jag fortfarande är så taggad att hålla mig till LCHF och att jag redan känner att jag mår så mycket bättre.
Piggare på dagen, sover bättre på natten och mindre om midjan.
Tack “syster Ratched” (också känd som diabetessköterskan på vårdcentralen)!
Kram
Ann
Ann
PS Bilden har jag lånat här.
Den visar Louise Fletcher i rollen som syster Ratched i filmen “Gökboet”.Ds.
// Elisabet säger: den filmen har jag nog sett tio gånger - minst! -.
Så många bra skådespelare i en och samma film .., det trodde jag inte var möjligt att finna!
Veckans Det Bästa ...
Jo, men vi hinner nog med en sväng till .., om vi har dragning på lördag mitt på dagen.
Här är vinsten!
De allra mest ljuvliga vykort - modell större - eller kort perfketa att rama in och med så mycket känsla av Bohuslän!
Om jag minns rätt, så var det Monica i Lysekil som stod för den här vinsten?
Nej, det var det inte.
Minns jag fel, så rätta mig gärna!
Vill ni vara med i lotteriet, så är det bråttom!
Dragning på lördag någon gång.
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com.
Välkomna vänner!
Jo, men vi hinner nog med en sväng till .., om vi har dragning på lördag mitt på dagen.
Här är vinsten!
De allra mest ljuvliga vykort - modell större - eller kort perfketa att rama in och med så mycket känsla av Bohuslän!
Nej, det var det inte.
Minns jag fel, så rätta mig gärna!
Vill ni vara med i lotteriet, så är det bråttom!
Dragning på lördag någon gång.
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com.
Välkomna vänner!
Torsdagsfönstret ...
... kommer från Arvidsjaur, på den tiden när herr Jonsson bodde just där.
Nu har han varit ute på vift igen (läs: till Bangkok Hospital) och tänk, om den mannen kunde lära sig att ta det lite lugnt.
Bilden här ovan, är helt och hållet Guys egen.
Till hans förtret kapade jag bort mer än halva bilden, då, när den skulle in på min sida .., och då blev herr Jonsson lite puttrig, ja, det blev aningen dålig stämning ,-)
Krya nu på dig, Guy!
Jag ska aldrig mera vara olydig.
Tror jag.
... kommer från Arvidsjaur, på den tiden när herr Jonsson bodde just där.
Nu har han varit ute på vift igen (läs: till Bangkok Hospital) och tänk, om den mannen kunde lära sig att ta det lite lugnt.
Bilden här ovan, är helt och hållet Guys egen.
Till hans förtret kapade jag bort mer än halva bilden, då, när den skulle in på min sida .., och då blev herr Jonsson lite puttrig, ja, det blev aningen dålig stämning ,-)
Krya nu på dig, Guy!
Jag ska aldrig mera vara olydig.
Tror jag.
onsdag 19 februari 2014
Första lediga dagen ...
Ja, inte någonsin, men av den här veckans tre-på-raken.
Vad gör vi då, herr pensionatsvärden (som har sportlov) och jag själv?
Jo, ser på OS-sändningar så ögonen nästan går i kors!
Det är storslalom, curling, sprintstafett, hockey, curling igen .., och mellan varven tar jag bilen och åker till friherrinnan Lena som har en symaskin - vilket vi inte har - och där, sittandes i hennes hemtrevliga matsal, försöker jag laga mina anorakar (om det nu heter så ...), så gott det går.
Lena sitter mitt emot mig och ler lite.
Jodå, jag förstår .. hon tycker förmodligen att jag inte är så värst noggrann och det är jag ju inte heller, men det viktiga är att det håller ihop lite.
Efteråt bjuder hon på kaffe och lite hembakt .., katten Ozzie - som är en riktigt Fin Katt med Ursprung, hoppar upp i mattes knä -, å, så fin han är .., med trekantigt huvud och vackra ögon, och i en annan fåtölj ligger husets hund, Shejk.
Så där sitter vi en stund, allt medan Finland vinner över Ryssland i hockeyn (vilken sorg och bedrövelse för det ryska folket ....) och vi pratar lite om hur det är att vara pensionär, (underbart!" säger Lena) ..., vi pratar också om katter och hundar, om Ingemar Stenmark och Stig Strand .., om småbarn och den för dagen eländiga dimman ..., och Lena, som har havet på andra sidan vägen, berättar att hon såg en fiskmås idag.
Årets första.
"Den gick här på gräsmattan ...", säger hon.
Sen åker jag hemåt i dimman.
Det är knappt att jag ser vägen ..., än mindre havet.
Som på bilden såg det ut.
Ja, ser det ut ännu.
Vad gör vi då, herr pensionatsvärden (som har sportlov) och jag själv?
Jo, ser på OS-sändningar så ögonen nästan går i kors!
Det är storslalom, curling, sprintstafett, hockey, curling igen .., och mellan varven tar jag bilen och åker till friherrinnan Lena som har en symaskin - vilket vi inte har - och där, sittandes i hennes hemtrevliga matsal, försöker jag laga mina anorakar (om det nu heter så ...), så gott det går.
Lena sitter mitt emot mig och ler lite.
Jodå, jag förstår .. hon tycker förmodligen att jag inte är så värst noggrann och det är jag ju inte heller, men det viktiga är att det håller ihop lite.
Efteråt bjuder hon på kaffe och lite hembakt .., katten Ozzie - som är en riktigt Fin Katt med Ursprung, hoppar upp i mattes knä -, å, så fin han är .., med trekantigt huvud och vackra ögon, och i en annan fåtölj ligger husets hund, Shejk.
Så där sitter vi en stund, allt medan Finland vinner över Ryssland i hockeyn (vilken sorg och bedrövelse för det ryska folket ....) och vi pratar lite om hur det är att vara pensionär, (underbart!" säger Lena) ..., vi pratar också om katter och hundar, om Ingemar Stenmark och Stig Strand .., om småbarn och den för dagen eländiga dimman ..., och Lena, som har havet på andra sidan vägen, berättar att hon såg en fiskmås idag.
Årets första.
"Den gick här på gräsmattan ...", säger hon.
Sen åker jag hemåt i dimman.
Det är knappt att jag ser vägen ..., än mindre havet.
Som på bilden såg det ut.
Ja, ser det ut ännu.
Onsdagsfönstret ...
Det ser ut som om det i bakgrunden (övre fönstret) är ett litet kök och jag gissar att tåget är ett tåg som används med tända ljus om någon fyller år.
Senaste det användes så var det till en treåring av ljusen att döma.
//Tack snälla, rara! säger jag.Och ler åt uttrycket "vingt" och snett. Det här med dialekter är så underbart! Hemma i Västerbotten säger man "vint och snett", jag undrar var gränsen för det bytet börjar? Vad säger ni andra?
Hej Elisabet!
Var nyss ute på en promenad och hade kameran i fickan.
Gick förbi Öppna förskolan och knäppte en bild på ett av deras fönster (som sitter under större fönster) Lite vingt och snett, men kanske, kanske kan du använda den.
Det ser ut som om det i bakgrunden (övre fönstret) är ett litet kök och jag gissar att tåget är ett tåg som används med tända ljus om någon fyller år.
Senaste det användes så var det till en treåring av ljusen att döma.
Lundafarmor.
//Tack snälla, rara! säger jag.Och ler åt uttrycket "vingt" och snett. Det här med dialekter är så underbart! Hemma i Västerbotten säger man "vint och snett", jag undrar var gränsen för det bytet börjar? Vad säger ni andra?
tisdag 18 februari 2014
Det bästa för Babsan i Uppsala ...
Hej
Vet att veckan precis börjat men inget slår Oslobesöket i alla fall.
Underbara dagar med den lilla och förstås den stora med.
Blir svårare och svårare att åka hem.
Tur att solen lös igår på hemfärden.
Just detta att hon pratar norska är så otroligt gulligt och pratar gör hon hela tiden!❤️
Kanske ett arv från gammelmormor och mormor.
Ha det gott i Sälen .
Kram Babsan
Hej
Vet att veckan precis börjat men inget slår Oslobesöket i alla fall.
Underbara dagar med den lilla och förstås den stora med.
Blir svårare och svårare att åka hem.
Tur att solen lös igår på hemfärden.
Just detta att hon pratar norska är så otroligt gulligt och pratar gör hon hela tiden!❤️
Kanske ett arv från gammelmormor och mormor.
Ha det gott i Sälen .
Kram Babsan
Dag två av tre ...
En i familjen har sportlov - sågar och klyver ved -, tar harry till underbara Anita för kloklippning (kostar 20 kronor och det är inte långt ifrån att harry sträcker fram tassen .., "så där ja, varsågod och klipp!") och själv fixar jag rårakesmet som blir alldeles för lös och vattnig (den där zucchinin till extrapris hade kunnat undvaras ...) och så står jag där vid arbetsbänken och tittar ut på alla småfåglarna som flyger av och an och ibland i skräck-flaxar iväg i samlad tropp - det är väl nån rovfågel som skrämt dem .., och jag tänker att detta, att kunna titta ut (om det så är på en husvagn som ska säljas och en vedhög som kanske inte är direkt prydlig) .., det är ändå så härligt.
Man blir jordad.
Och snart stundar jobb.
Två till åtta.
Tidningar som kommer och andra som ska returneras .., läskpallar som helst ska hinnas tas om hand .., mejeriet och kassan och kanske avlösning i charken, men bara kanske?
Det här är veckans näst sista arbetsdag.
Nästa är på lördag.
Sen bär det av.
Underbara vänner ska bo i det gula huset och ta hand om sigge nilsson och se till att allt är som det ska. Men harry, han får följa med.
En i familjen har sportlov - sågar och klyver ved -, tar harry till underbara Anita för kloklippning (kostar 20 kronor och det är inte långt ifrån att harry sträcker fram tassen .., "så där ja, varsågod och klipp!") och själv fixar jag rårakesmet som blir alldeles för lös och vattnig (den där zucchinin till extrapris hade kunnat undvaras ...) och så står jag där vid arbetsbänken och tittar ut på alla småfåglarna som flyger av och an och ibland i skräck-flaxar iväg i samlad tropp - det är väl nån rovfågel som skrämt dem .., och jag tänker att detta, att kunna titta ut (om det så är på en husvagn som ska säljas och en vedhög som kanske inte är direkt prydlig) .., det är ändå så härligt.
Man blir jordad.
Och snart stundar jobb.
Två till åtta.
Tidningar som kommer och andra som ska returneras .., läskpallar som helst ska hinnas tas om hand .., mejeriet och kassan och kanske avlösning i charken, men bara kanske?
Det här är veckans näst sista arbetsdag.
Nästa är på lördag.
Sen bär det av.
Underbara vänner ska bo i det gula huset och ta hand om sigge nilsson och se till att allt är som det ska. Men harry, han får följa med.
Konstigheter ...
Flera gånger har jag drömt samma sak; att jag kommer till en stad där det finns ett slags torg med en moské i närheten. Jag känner omedelbart igen mig. Allt känns bekant.
Natten mot idag drömmer jag att vi är på nån slags semester och pv är med och vi kommer då till just det här torget, men nu kommer vi från ett motsatt håll och det känns helt annorlunda - det är betydligt mindre -, och i drömmen säger jag då ..."så underligt, du vet Thomas, det är det här torget jag har drömt om förut, då var det mycket större!"
I drömmen berättar jag alltså om tidigare drömmar.
Man kan undra över hur många parallella liv man egentligen har.
Det är vad jag filurar på den här grådisiga morgonen i februari.
Flera gånger har jag drömt samma sak; att jag kommer till en stad där det finns ett slags torg med en moské i närheten. Jag känner omedelbart igen mig. Allt känns bekant.
Natten mot idag drömmer jag att vi är på nån slags semester och pv är med och vi kommer då till just det här torget, men nu kommer vi från ett motsatt håll och det känns helt annorlunda - det är betydligt mindre -, och i drömmen säger jag då ..."så underligt, du vet Thomas, det är det här torget jag har drömt om förut, då var det mycket större!"
I drömmen berättar jag alltså om tidigare drömmar.
Man kan undra över hur många parallella liv man egentligen har.
Det är vad jag filurar på den här grådisiga morgonen i februari.
Det bästa för Ingela i Ystad ...
Det är att jag och min kollega har slutfört konstprojektet på självaste alla hjärtans dag. Vi har överlämnat checken på 2861 Skr till Ronald Mac Donalds barnsjukhus i Lund samt blommor och en tavla som kommer att pryda avdelningen.
Att se stoltheten i mina brukares ögon och tacksamheten i Carina Wittströms leende var betalning nog för allt slit.
Nu kan avdelningen köpa in nödvändiga saker för att sjuka barn skall glömma sin sjukdom för en stund och tillsammans med föräldrar glädjas om bara för någon minut.
kram från Ingela i Ystad
Det är att jag och min kollega har slutfört konstprojektet på självaste alla hjärtans dag. Vi har överlämnat checken på 2861 Skr till Ronald Mac Donalds barnsjukhus i Lund samt blommor och en tavla som kommer att pryda avdelningen.
Att se stoltheten i mina brukares ögon och tacksamheten i Carina Wittströms leende var betalning nog för allt slit.
Nu kan avdelningen köpa in nödvändiga saker för att sjuka barn skall glömma sin sjukdom för en stund och tillsammans med föräldrar glädjas om bara för någon minut.
kram från Ingela i Ystad
Dagens fönster ...
"En del av utsikten från mitt köksfönster här i Göksvalla ...", skriver fönsterfångerskan.
Det var Ulrika det.
Tack snälla! säger jag.
"En del av utsikten från mitt köksfönster här i Göksvalla ...", skriver fönsterfångerskan.
Det var Ulrika det.
Tack snälla! säger jag.
måndag 17 februari 2014
Utflykt till paradiset ...
Ägg måste vi ha med oss till Sälen, så jag tar bilen och kör till Ugglarp, ja, en bit norr om Västergård - där vi tidigare köpt ägg - lite mer norrut bara, och där, väl synlig från vägen, syns en skylt som berättar om glada och frigående hönor och jag svänger in och kör tills vägen tar slut och en pil med texten "ÄGG" visar var man ska parkera.
Jaha, ja.
Från lagården hörs ett stillsamt kackel .., och i solgasset - mot söderväggen - ligger hönor och gottar sig solen.
En man och kvinna är ute i samma ärende som jag själv..., turister .., det är knappt att dom hälsar.
Femtio kilo ska lammen väga när det är dags för slakt.
Lite dåligt samvete får jag allt, men är glad över att djur ändå kan ha det så här bra.
Det brääääks och jag ser en tacka på väg att föda sitt andra lamm för dagen .., på små höbalar skuttar veckogamla krabater och puttar på varandra!
Och den mörka damen, hon var den enda som vågade sig fram.
Hej på dig du! sa jag.
Och en bit därifrån står tackor som väntar på att föda.
Dom är liksom på mödravårdscentralen och ska inte ha småttingar förrän om några veckor.
Tänk, när jag åker hemåt, är jag helt salig .., och harry vet inte till sig och noooooosar på mattes händer och under skorna .., vad är nu detta .., var har matte varit!
Ägg måste vi ha med oss till Sälen, så jag tar bilen och kör till Ugglarp, ja, en bit norr om Västergård - där vi tidigare köpt ägg - lite mer norrut bara, och där, väl synlig från vägen, syns en skylt som berättar om glada och frigående hönor och jag svänger in och kör tills vägen tar slut och en pil med texten "ÄGG" visar var man ska parkera.
Jaha, ja.
Från lagården hörs ett stillsamt kackel .., och i solgasset - mot söderväggen - ligger hönor och gottar sig solen.
En man och kvinna är ute i samma ärende som jag själv..., turister .., det är knappt att dom hälsar.
Ett flak kostar 50 kronor .., vill man köpa styckeägg, blir det 2 kronor stycket.
När jag lägger in äggflaket i bagaget, hör jag ett våldsamt brääääkande från en öppen lagårdsbyggnad intill. Lamm! tänker jag .., och går försiktigt i lervällingen .., tänker att jag får inte fördärva min anorak eller bryta handleden .., och där inne vimlar det av små nyfödda lamm och ägaren till det hela är en man i 45-årsåldern kanske och vi blir stående ett bra tag och pratar om hur det är att föda upp såna här godingar!
Om han trivs med sitt jobb?
Ja!
Lite dåligt samvete får jag allt, men är glad över att djur ändå kan ha det så här bra.
Det brääääks och jag ser en tacka på väg att föda sitt andra lamm för dagen .., på små höbalar skuttar veckogamla krabater och puttar på varandra!
Och den mörka damen, hon var den enda som vågade sig fram.
Hej på dig du! sa jag.
Och en bit därifrån står tackor som väntar på att föda.
Dom är liksom på mödravårdscentralen och ska inte ha småttingar förrän om några veckor.
Tänk, när jag åker hemåt, är jag helt salig .., och harry vet inte till sig och noooooosar på mattes händer och under skorna .., vad är nu detta .., var har matte varit!
Kärlek i en kartong ....
"Jag är den sortens människa som önskar att det fanns någon form av diplom eller medalj som under stela och militäriska former kunde utdelas till folk jag tycker om. Så att jag slapp visa känslor och blotta mig och bli mjuk".
Så skriver en klok ung dam på Facebook.
Ja, man kan visa känslor på många olika sätt.
Själv är jag ju inte den där "å, jag-älskar-dig-så-jag-kan-dö!"-typen.
Tyvärr.
Men jag köpte en semla till pv idag.
"Jag är den sortens människa som önskar att det fanns någon form av diplom eller medalj som under stela och militäriska former kunde utdelas till folk jag tycker om. Så att jag slapp visa känslor och blotta mig och bli mjuk".
Så skriver en klok ung dam på Facebook.
Ja, man kan visa känslor på många olika sätt.
Själv är jag ju inte den där "å, jag-älskar-dig-så-jag-kan-dö!"-typen.
Tyvärr.
Men jag köpte en semla till pv idag.
Vad alla män (och kvinnor borde veta ...):
Så här skriver underbara Eivor Jonsson i Adak, utanför Malå, på sin Facebooksida.
"Häromdan fick jag uppleva att en man reste sig från bordet när jag skulle sätta mig. En sån artighet har jag aldrig tidigare fått uppleva. Vilken härlig känsla det var. Fram för mer artighet mot varandra.!"
Och jag håller med.
En av de egenskaper jag tycker allra, allra bäst om hos pv, det är att han är så otroligt artig.
Så här skriver underbara Eivor Jonsson i Adak, utanför Malå, på sin Facebooksida.
"Häromdan fick jag uppleva att en man reste sig från bordet när jag skulle sätta mig. En sån artighet har jag aldrig tidigare fått uppleva. Vilken härlig känsla det var. Fram för mer artighet mot varandra.!"
Och jag håller med.
En av de egenskaper jag tycker allra, allra bäst om hos pv, det är att han är så otroligt artig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)