Det bästa för Ann i Göteborg ...

Hej igen!

Klart jag vill vara med! Det är nästan veckans höjdpunkt varje gång det är dragning i gula huset.

 

Det bästa den här veckan var när jag fick fina symaskinen Singer 99K.

Den hade stått länge hos svärmor till en vän till mig och så fick jag den. Det var jag eller soptippen och jag är så glad att hon valde mig.

 

Den är så fin, så fin! Den går med elektricitet och har en fotpedal, men modellen finns tillverkades också med knäreglage och handvev.

 

I ett litet fack på sidan, som har ett svart plåtlock, dolde sig en massa pressarfötter till olika saker. Rynkpressarfot, en till att tillverka och sy på snedremsor och en till kantband, blixtlås m.m.

 

 

Jag har inte kunnat provsy den ännu, eftersom stickkontakten inte passade i de jordade uttagen, som jag har i ateljén. Den syr raksöm, faktiskt både framåt och bakåt.

Ingen bruksanvisning följde med, men en monteringsanvisning fanns det. Som tur är är den redan monterad och klar.

 

Men tack vare internet har jag laddat ner en bruksanvisning, så nu kan jag lära mig hur jag ska trä den bl.a.

Kanske blir det en filmsnutt lite senare. Den kommer inte att låta som mina moderna maskiner. De här gamla maskiner “spinner”.

 

Jag är såååå glad för den – och vacker är den också!

 

Kram Ann.

Nu har Ann frågat sonen Henrik ....

Frågade Henrik, äldste sonen, om egenheter som han tycker att jag har och han kom på två (i hastigheten)

 

1. “kunna alla gatnamn och var de ligger”

2. “klart negativa grej: att du lägger munnen till och sen blir arg när nåt är slut haha”

 

 

PS

“Att lägga munnen till” betyder att man tänker äta något som man är väldigt sugen på, föreställa sig hur det kommer att smaka”

När pojkarna bodde hemma hände det ofta att jag “lagt munnen till” något och sedan när jag öppnade kylskåpet upptäckte jag att det inte fanns längre. DÅ blev jag arg! Ds.

Kram Ann

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var:

Helgens besök i stugan på fjällsluttningen. Vi var hundvakt till min svåger och hans frus hundar. Lite jobbigt med ett gäng hundar i stadsmiljö så vi lånade deras stuga. Förut ägde mina svärföräldrar denna stuga och vi var ofta där när barnen var små, firade bl a alla påskar där.

Det kändes lite som att komma tillbaka ca 20 år eftersom två av våra barn följde med. De tog fram gamla pulkor som hängde kvar i förrådet och de susade nerför den backe som de alltid lekte i som små.

Och hundarna, ja de stortrivdes i all snö. Och snö det fanns det i mängder.

Kram Eva

//Tack Eva för att du delade med dig! Det har varit skralt med bidrag, så pass att jag funderat på om vi alls ska fortsätta med det här, men vi tuffar på ett tag till. Tre bidrag hittills. Fler som vill vara med?
Dragning på tre eller fyra är ju ingen idé att ha, så jag väntar liksom ut er ,-)

Ännu flera egenheter ...

Steel City Anna sa...

"Jag måste alltid ta varor som står näst längst fram. Låtsas att jag kollar datum men jag gör det även med typ tröjor och plastbyttor :)"

 

 

Bert Bodin sa... 

 

"Jag tänker inte lämna ut några egenheter som du kan använda mot mig. :-)

Vilket förmodligen kan tolkas till att jag inte har några."  

 

 

"Väldigt bra ordning på mina vinylskivor".

 

En pensionatsvärd öppnar sitt hjärta ...

Jag har väldigt bra ordning på mina vinylskivor, hade bra ordning på CD också, men det rasade för cirka 4 år sedan.
 

PV 

 

(Elisabet säger: ja, man kan fråga sig vad som hände för fyra år sedan ,-)

Ann i Göteborg berättar så här ...

Det där med egenheter är ju egentligen positivt, för det skulle ju vara så urbota trist om vi alla var lika. Men när jag tänker på andras egenheter, så är de mycket lättare att se än de som jag har.
Jag vet inte heller skillnaden mellan egenhet eller vana/ovana, den kanske bara är filosofisk.

Hur som helst; En av mina egenheter är att jag älskar pennor. Alla sorters pennor, blyerts, kulspetspennor, pennor med flytande bläck, reservoarpennor, tuschpennor, kalligrafipennor, färgpennor MEN det finns ett undantag och det är stiftpennor. Jag kan bara inte med dem. Jag tror att det beror på att jag trycker ganska hårt när jag skriver och då bryts stiftet av och skriften avbryts – ytterst irriterande!!!

Jag har många pennor, men det hindrar mig inte från att köpa nya. Det finns ju alltid någon variant, som jag inte har.

En, som jag är väldigt rädd om är min Scheaffer reservoarpenna, som jag fick renoverad av en kille i Malmö, som t.o.m. har ett eget etui!

http://tillbakatillrutaettigen.blogspot.se/2013/03/scheaffer-triumph-hemma-igen.html

// Tack du rara Ann! Det är bra att du lyder order ,-)
Pennor är för övrigt min passion också.
Så här trångt är det i ytterkrukan, men så ser jag att där finns även en mascara.

 

Och här berättar Anna-Lena How ....

Det är ju det här med den väldigt dominanta husmorsgenenen som tar sig lite olika uttryck.
- älskar att fylla skafferi och frys och syltar, safta, plockar och torkar både det ena och andra.

 - kan inte låta bli att köpa vita linnedukar eller broderade dukar (finns nog 40 vita dukar i mina gömmor)

- finner STORT nöje i att mangla/stryka kökshanddukar och stapla i färgsorterade högar som ligger fint i det gamla skåpet i köket (jamen du vet - man kan ju faktiskt behöva 56 stycken någon gång ;-))


Anna-Lena

// Tack snälla som delade med dig och kanske du Anna-Lena i något av dina tidigare liv, ja, har arbetat som husmor i något förnämt hem, jo, så är det nog ,-)  

Och vad gör du för nånting .....?

Helt ärligt tror jag ju att så gott som alla människor har någon form av bokstavskombination - om det nu alls behöver kallas så -, men nånting har vi som kanske inte alla andra dras med?

Själv har jag mängder med konstigheter, men en sak som jag verkligen upplever själv som ett ..., ja, nästan som ett inre måste, det är det här att jag tar tid på det mesta.

"Å, Gud .., vad du räknar kassorna fort!" säger Johanna P leende och jo, det vet jag, med fingrarna går det undan.

Och när jag ska göra brödvagnen klar på kvällen (då befinner man sig i frysrummet och har en hög vagn med plåtar på rad och så lägger man dit allt som ska gräddas morgonen därpå ..., det blir kanske tio, tolv plåtar med olika brödsorter), ja, då vet jag .., att om man är riktigt snabb, hinner man fylla tre plåtar innan fläkten går igång igen och lyset släcks.

Ni kan tro att det jobbas på friskt där inne!

Och om jag står i kassan och ska fylla på cigaretter i stället just ovanför kassabandet, ja, då vet jag att om en kund betalar med kort och är normalt snabb,  då hinner jag fylla på åtta cigarettaskar ..., är kunden aningen mer långsam, hinner jag få in hela limpan - tio askar -! Halleluuuuja!

Kvt-rundan = Kvarntorpsrundan. Ankaret = affären där jag arbetar.

Den ärade pensionatsvärden, han är tvärtom ganska långsam i det han gör, förutom när det gäller cykling och skidåkning (och nu lägger jag ingen negativ värdering i ordet långsam).

Det tar evigheter när han diskar (men det blir å andra sidan väldigt rent ,-), ååå, så han gnuggar varje tallrik och själv blir jag emellanåt lätt stressad när jag tittar på ..., han KNÄSKURAR golven, gnider och har sig så där så jag nästan är övertygad om att en duglig kirurg skulle kunna utföra hjärtoperationer på köksgolvet, utan risk för baciller!

Varje dag när pv ringer hem - eller när han kommer hem om kvällarna -, meddelar han sin cykeltid, från Sturegymnasiet och till Stensjö.

"Men du, idag gick det bra, 47:25!" säger han till exempel.
Han låter alldeles omåttligt lyrisk!

"Ojdå ...", svarar hans sambo.

Och han är - trots den ringa snabbheten i diskhon - väldigt tidsfixerad,  i alla fall när det gäller cykling och skidåkning och jag vet att han - i sin dator - för in tider för respektive idrott.
I många, många år har det fyllts i tider hit och dit.

Igår bad jag att han skulle skriva ut en sådan sida och det gjorde han.
Så här ser den ut (bilden ovanför).

Att man inte bryr sig i ordningen i garaget, det är en sak .. , men se här, här råder minsann Ordning & Reda! Det är nästan så att jag är väldigt imponerad.

Titta bara, han kom på plats 6764 i Vasaloppet, det tycker jag är jättebra gjort!
Och som ni ser får Harry massor med motion!

Och nu till den där rubriken .., vad har ni för egenheter?

Berätta! Berätta! Dela med er!
Ja, om ni vill, alltså.

Idag fyller han femtioåtta ...

Ingemar Stenmark, alltså.

Tänk, hur han band ihop en hel nation!

Grattis du stronge västerbottning som har hållit dig så otroligt bra .., inte en skandal i sikte .. inga onda ord om före detta fruar/flickvänner och rolig är du också!

//Tack Hedgrenskan som rättade .., jag skrev femtio!

Några onsdagsfönster från Rom ... 

 

"Hej Elisabet!

Vet inte om du har vart i Rom men...

Satt och sorterade i bilder för att framkalla och sätta in i fotoalbum...
Hittade lite bilder och tänkte på din blogg.

De är tagna i Rom, den på fönstren (bilden här ovan) från vårt hotellrum...
Kommer inte riktigt ihåg varför jag tog bilden, men jag tror det var för att visa hur tråkig utsikt vi hade ;) inte colosseum direkt...
Men hur de har målat huset är ju lite intressant!
Hur tänkte de där liksom?




Och ser du den lilla gröna dörren på byggnaden till höger.
När guiden berättade att den är 1700 år gammal och att nyckeln fortfarande fungerar höll jag på att trilla baklänges..
Undrar hur många års garanti dörrarna nu för tiden har?



Kanske ett av världens mest kända fönster, högst upp i kupolen på Peterskyrkan.
Det var absolut värt att gå (läs:krypa) 510 trappsteg för att se den otroliga utsikten utöver vatikanen!




Colosseum däremot!

Helt otroligt! Tror inte att det har varit glas i "hålen" men det är ju nästan "fönster" haha.
Visste du att när det byggdes var det fontäner ända upp till toppen - rinnande vatten år 80?!

Ha det bra.

Emmeline.

Dagens fönster ...

... finns inte längre .., det ligger i miljoner små bitar intill gärsgården (jag vet att det heter gärdesgård) och susade iväg natten mot lördag.

Igår ringde jag Skånska Byggvaror och frågade vad kostnaden skulle bli för ett nytt glas till samma växthus? Svaret blev: 700 kronor.

Måtte det inte blåsa mera i vår!

På kylskåpsdörren i Väsby ....

... finns ett familjeschema, där var och en skriver in vad som väntar under månaden.

Någon fyller sjutton år i slutet av mars, någon annan ska fira P & E och titta på Flashdance.

Och så är det den där lintotten - nu femton år - ja, han har minsann ett späckat program.

Fest tre helger på raken!

Men nu är det så .., att den gossen går aldrig på fest, (det är bara fotboll och datorspel som gäller ...), nej, alltsammans är bara ett sätt att driva med sin pappa och mamma.

Ps. När den något yngre lintotten skulle recensera en bok som skolan "tvingat" eleverna att läsa, blev detta resultatet. Det han tyckte om bäst, det var att det var "mer krig och mindre snack". Ack, vad månde bliva! Ds.

Sista kvällen ...

Om man håller kameran högt, syns inte dubbelhakorna. Det är bra.

Det allra sista arbetspasset på flera, flera månader, går av stapeln idag.
Fem timmar. Tre till åtta.

Två nya töser ska läras upp; den ena har arbetat inom samma kedja och känner igen dom flesta plu-numren, den andra har arbetat med blommor hos Ica och det är henne jag får ta hand om ett par timmar.
Hon är duktig, men inte bara duktig .. hon är rar och fin, mjuk och go och kommer att bli omtyckt av kunderna!

"Men det är ju det här med spelet och posten .., ååå, det känns oroligt!" säger hon.

Gissa, om jag förstår hennes känslor!

Under flera timmar har jag nästan  inte ont alls och funderar på om den där sjukskrivningen egentligen är så nödvändig.
När klockan är sju kan jag knappt gå, så ont har jag .., och funderingarna har jag lagt åt sidan.

Kunderna vet vad som väntar och är sååå genomsnälla och önskar lycka till.

"Nu mina vänner har vi två nya töser i kassan, nu får ni lova att vara riktigt snälla mot dem!" säger jag och presenterar nykomlingarna för kunderna och vice versa.

Lennart ...

"Det här är Lennart, han kan prata lite ryska ..., t.ex. kan han säga att det blåser varma vindar där han sitter på balkongen" och då säger en annan kund, en kvinna i 40-årsåldern, att hon kan en enda mening på finska och det är nånting om att hon har dålig hud och då blir det en hel del skratt.

Tio minuter i åtta, då ska vi strax stänga, tar jag fram min mobil och tar en bild av Felicia och mig själv. Två kvällar per vecka arbetar vi tillsammans och hon - som läser till lärare -, är så underbart rar och fin, precis som dom andra töserna.

Det känns vemodigt att lämna affären.
Jag har aldrig arbetat på ett ställe där jag har trivts så bra .., där jag känner mig hemma och uppskattad och där man får vara sig själv och med så otroligt fina arbetskamrater och chefer!

Och nu är det kväller och jag ska bara dra djupa andetag och tänka att allt kommer att bli bra.

Dagens fönster ...

Ja, det var egentligen lördagens fönster; då, när jag svängde förbi i Harplinge, inte långt från Haverdal där jag arbetar.

Det var på Börjes Conditori som den där tösen med dom vackra blå ögonen stod bakom disken.

Upphittat ...

Livet är rikt.

Från Närpes i Finland kommer ett fönster och från Trelleborg i söder en inköpslista.

Hedgrenskan var på alerten och  hittade den vid kassan.

Tack snälla, rara! säger jag.

Det bästa hittills ....

Dom  här fåren bor i Ugglarp .., och deras lamm får inte gå ute över sommaren.

Igår hade vi till middag den godaste lammstek jag någonsin har ätit!

Lammet - uppvuxen i närbelägna Steninge -, hade gått ute precis hela sommaren och hösten, slapp långa transporter, slaktades hemmavid och hamnade därefter i vår frysbox.

Jag tog den frusna steken .., lät den tina i kylskåpet i mer än ett dygn .., späckade den med några vitlöksklyftor .., saltade och pressade citron över .., sen in i ugnen i 175 grader tills den var klar.

Inga andra kryddor ..., det fick bli det enklast tänkbara.

Öste med smält smör under tiden ...., det blev en knaprig yta och så överjordiskt saftigt inuti!

Nu blir samma stek till smörgåspålägg till frukostbrödet och  som lunch till pitabröd.

Halleluja!

"Du måste låta honom ha ett eget territorium ...!"

  
Telefonsurrar med rara Solveig i Dalarna.
Å, hon tycker allt lite synd om pv .., för tänk, nu har jag ju tvingat honom att röja i garaget och det är viktigt att ha ett eget territorium och tänk, om han inte längre har nåt sånt.

Solveig: så här det ut i pv:s carport. 
Det "nyligen röjda".
Garaget är ännu längre in.

Jodå, han har kvar sitt territorium.

På akutmottagningen ...

För något år sedan fick vi av pv:s faster i Bjärlöv, en sån här vacker doftranka.
Den har stått i köket och nu sista tiden har den skjutit iväg ordentligt, så idag på morgonen tog jag mig an den lilla madamen.

Åååå, sicket elände!

Rotklumpen var insnärjd i det här nätet som sitter runt om och jag frigjorde .., lossade och pysslade om .., småpratade och sa att "men lilla vän, nu ska du få det så oändligt mycket bättre!" ..., satte blomman i en dubbelt så stor lerkruka, fyllde på med ny jord .., och nu står den i köket och jag hoppas att den mår bra.

Lycka.

Eller helgdagsglädje.

Slutet är nära ....

Exakt klockan 9.00 öppnas slussen för anmälan till de olika loppen under Vasaloppsveckan.
Om jag säger som så .., så är det en Helig Tidpunkt för pensionatsvärden.

I fjol tog biljetterna slut efter tio minuter.
Sexton tusen åkare hade då anmält sig till det stora loppet!!

Redan kvart i nio nu på morgonen gjorde sig pv beredd .., slog sig ner framför datorskärmen och började vänta.
Spänningen var näst intill olidlig.

Nu är klockan tjugo i tio och datasystemet har brutit samman och jag undrar hur många hjärtinfarkter som detta har orsakat .., eller i alla fall lite hjärtflimmer, ja, hos alla presumtiva åkare.

Nåja, det finns annat här i livet .., och stackars, stackars den svettiga stab i Mora som har hand om detta ..., där kan det nog behövas såväl Rexona som blodtrycksmedicin.

Lycka till! säger hon som sköter om hejandet.

Dagens fönster ...

Igår hade jag ett mejl i meddelandelådan på Facebook och det var en hälsning från Sture i Finland.
"Det är länge sedan jag fångade nåt fönster till dig ..", skrev han, men nu hade han i alla fall gjort slag i saken.

När jag frågade vad för slags fönster det var ...., kom följande svar:

"Det är från kulisser till vår sommarteater som har en "vridläktare" . 
Pjäsen hette - Du vackra Wilda West -, ett vesterndrama i bästa stil med tågrån o doningar. Fantasirika kulisser.

Sture bor i Närpes i Finland och det är alltså där man kan skåda sån här teater.

Tack snälla, säger jag.

// Här kan man läsa lite mer om pjäsen och den finurliga läktaren.

Tankar om sjörapporten ....

Nidingen .., Vinga .., Måseskär .., Hållö ..., Skagen .., Kullen .., Utklippan ..., Ölands södra udde.

  
Gunnar i Vaplan säger så här:
Jag är också en vädernörd och kollar SMHI-sidan många gånger per dag.
Även fast jag bor i fjälltrakterna så lyssnar jag med glädje på sjörapporten mest varje dag.
Alla vackra namn på hav, fyrar och grund är som poesi i mina öron ;-)

Tankevågor ....
En väderstation önskar sig min man också.
Sjörapporten tycker jag faktiskt väldigt mycket om att lyssna på för det låter som poesi när man hör den....alla vackra namn och så. Det har jag alltid tyckt och jag har liksom "lyssnar-barndomsminnen" till sjörapporten på radion. ;-)

Solveig i Dalarna ...
ÅH, jag är också sjörapportlyssnare.
Bengt Lindström läste i morse.
Han måste ha jobbat LÄNGE.
Tycker att SMHI har för kort tid på sig att läsa rapporterna, de får alltid stressa - jag håller andan för att de ska hinna "Kallast i natt i landet var ..." 

Norbergianblue ....
Lyssnar alltid på sjörapporten, trots att jag inte kan vare sig segla eller simma. Men den har funnits där i radion sedan man var barn som en sorts trygghet. Man kunde lita på att den kom med alla kända namn på fyrar och grund. Har en bok, "Svenska fyrar" som det är skönt att krypa upp i soffhörnet med. :-)

Åse Helen Gundersen Ehnberg
Brukar lyssna o ett lugn infinner sig oftast av nån anledning:) å lite fantasier om hur det ser ut med just det väder som rapporteras:)

Nils-Erik Eriksson - hemifrån - ...
Nej, inte på land. 

Ulrika Korkala ...
Fast sist jag lyssnade hade de bytt uppläsare och det var inte alls samma sak.
(Fast sjörapportsuppläsare kan väl inte leva i alla evighet de heller.)

Ylva Sandberg, Umeå ...
Det var väldigt länge sedan - hade glömt bort för tillfället att den fanns.. - fast jag har läst den ibland på smhi:s hemsida. 

Birgitta Palm - Andersson, Kopparberg ...
Javisst! Men det är trist att så många väderstationer inte längre rapporteras. Glommen t ex 

Idag hände det ...

Vi tog oss an tvättstugan.

Fyra hyllplan sattes upp (tänk, vad sånt kan betyda!), en dubbelkrok fick ta hand om pv:s träningsjackor .., skåp tömdes .., plastbyttor inhandlades (dom gamla rosa ska jag nog byta ut mot vita eller genomskinliga)  och nu är det så fint där inne, så där så att jag ideligen går in och tittar och beundrar.

Tavlan som står lutad mot väggen, ska sättas upp i hallen och pv:s ryggsäck - den som ALLTID ligger slängd på hallgolvet - ska få en egen krok.

Under skåptömningen uppstod mellan varven liiiiite dålig stämning.

"Ska du ha kvar dom här ...?" sa jag och nu vet pv att det egentligen betyder ..."inte ska du väl ändå spara på dom här gamla korsettfärgade ytterkrukorna!?"

Numera tittar han bara en liten stund - en halv minut eller så - på det där jag då håller i och sen säger han ..."ja, släng det du!"

Nu stundar fisksoppa och sen ska vi ha tacksägelsegudstjänst.

Alla är varmt välkomna!

Harplinge ...

Medan pv ägnar sig åt tvättstugeröjning (ja, här röjs det minsann ...), tar jag bilen och kör till Flygstaden för att köpa fästen till hyllorna, dom som ska sättas upp.

Någonting har hänt där borta .., det är avspärrat och polisen står vid ena infarten och viftar och har sig .., det är blåljus och alla får vända och ta en annan väg. Lite spännande är det och ingen vet vad som har hänt?

Sen till lilla Harplinge. 
I byns affär returnerar jag den där fina tunikan från Gudrun Sjödén - den var alldeles för tunn och genomskinlig - och expediten, en herre i 40-årsåldern, är inte av den muntrare sorten.

Utanför affären ser det ut som på bilden här ovanför och kvarnen fungerar ännu.

Tittar in på Börjes konditori och köper en Karlsbadersemla till pv.
Expediten är en ung flicka i 20-årsåldern.

"Åååå hjälp, så vackra ögon du har!" säger jag till henne och det har hon verkligen .., nästan lavendelblå.

Och så hemåt.
Så här ser det ut när man kör ut från Harplinge.
De allra vackraste träd ...., och medan jag styr hemåt, tänker jag på när den där morgonen ska komma när det är min tur att köras in till operationssalen .., jag tänker att kanske blir jag nervös .., ska jag vara vaken och lyssna på musik i hörlurar eller ska jag be att få sova ...?

Sånt kan man fundera över en solig lördag i mars.

Idag ....

Dagens fönster ...

Ledig helg och bara en enda arbetsdag återstår .., sedan är det bara att vänta.

Hela natten har det stormat nåt alldeles hemskt .., i flera timmar låg jag vaken och lyssnade och befarade att taket skulle tacka för sig och susa iväg.

Det gjorde däremot en ruta i växthuset - och den här gången gick det sönder -.

Och så här ser det ut när jag vänder blicken åt vänster och tittar ut.

Sånt man minns ...

Ett vykort kom med posten när vi var där .., från en då  liten Anders, på semester på Jylland.

Under en resa till England tillsammans med AP (det kan ha varit 1991), fascinerades jag sååå av något som jag aldrig tidigare hade sett.

Å, så mitt hjärta värmdes!

Och det var som små noveller.

Eller livsöden som trädde fram.

Allt det tänkte jag på när jag för en stund sedan läste det här.

Som en guldgruva ...

Att Guy är en utsökt fotograf, det tror jag nog att dom flesta av oss känner till.

I alla fall vi som brukar besöka hans sida.

Men här ... här har han ju rena skattkistan!

Vilka fantastiska bilder och vilka människor och så många varma leenden!
(Det i sin tur säger mycket om fotografen ...., din värme sprider sig, Guy!)

Men allra, allra bäst tycker jag om hunden, vars blick möter fotografens.

Dagens fönster ...

Förutom körsång, segling och skidåkning (läs: Vasaloppet ..., natten mot idag drömde t.ex  pv att han var uttagen i skidlandslaget tillsammans med Thomas Magnusson och Sven-Åke Lundbäck ..), så finns det nog inget som fascinerar pv så till den milda grad, ja, som att kolla SMHI:s sida på nätet.

Och varje morgon lyssnar den högt ärade pensionatsvärden på sjörapporten.

"Men varför det .., du ska väl inte ut på sjön ..?" säger jag häpet.

"Jaaa .. , men det har jag alltid gjort, lyssnat på den, alltså .., och så får jag ju veta hur det är med vinden och så .., jag cyklar ju och då är det rätt viktigt ...", svarar pv.

När jag får någon tid sedan råkade klippa av den tunna, tunna sladden till termometern, den som satt på köksväggen och mätte såväl inom, - som utomhustemperatur (jag trodde att det var en kaprifolkvist ...), då blev det rätt dålig stämning i familjen.

Plötsligt visste inte pensionatsvärden hur kallt eller varmt det var ute!

Nu har han köpt sig en ny manick.
En "väderstation".
Det är den som syns på bilden.

Och det är i den, som dagens fönster speglar sig.

Just det.
Det blev mycket väsen för lite ull.

Igår ...

... såg det ut så här inte långt härifrån.

Å, vad jag älskar björkar!

En torsdag i mars ...

Innanför stenmuren .., där är det där fina huset som vi kallar för polska ambassaden.

... startar inte moppen när det är dags att åka till jobbet.

Pv brukar nu och då le lite åt mitt sätt att alltid vara ute i så god tid - lååångt före den schemalagda arbetstiden -, men den här gången hade han nog inte retat mig.

Det visar sig nämligen, då, när jag ska ge mig av, att mopeden är stendöd (bilen har pv för ovanlighetens skull tagit) och när jag sedan, om och om igen försöker kicka igång den, ja, då är jag för svag i benet .., och till slut drar jag mopeden längs vägen, bort mot "polska ambassaden" där en rundlagd herre som inte talar svenska står och målar staketet till hästhagen.
Jag försöker förklara så gott det går och frågar om han hjälpa mig att kicka igång den?

Jodå, det kan han, säger han leende (å, vilka underbara människor det finns på vår jord!) men utan ord och vips, så går den igång och jag susar iväg och kommer ändå fram en kvart före utsatt tid!

Sen vankas fyra timmars arbete (mejeri, bröd, kassa) och jag är nästan död efteråt och cheferna är mer än snälla och hur förstående som helst, ja, när det gäller sjukskrivningen.
Två arbetsdagar kvar nu.

Moppar hemåt (nu startar moppen lätt som en plätt, utan att behöva kickas igång!), jag tar harry på lillrundan .., har överdjävulskt ont och tänker att den där skuldkänslan, ååå, den kan hoppa och fara ..., slår mig ner i trädgårdsstolen och harry ligger på gräset intill .., minst en timme sitter vi där .. solen mot kinden .., småfåglar som kvittrar .., och bekanta människor som går förbi nere på vägen och vinkar så glatt till hälsning.

Hjärtat blir varmt.

Av Sonja och Gösta fick jag i födelsedagspresent ett presentkort hos Plantagen och där köpte jag igår små penséer som mer liknar violer, samt ett sällskap påskliljor.
I fjol planterade jag likadana penséer, i samma tunna .., och dom fullkomligt översvämmade tunnan och blommade precis hela sommaren! Det var underbart vackert!

Nu gör jag ett nytt försök.

"Stackars dig Bettan att vara sjukskriven när det är vår och allt ...", sa chefen vid fikat idag.

För mig är det precis tvärtom.

Att i november, december - i kolsvarta mörkret - vara hemmavid i månader, var ingen höjdare - det har jag prövat -.
Nu, kan jag sitta ute och lyssna till fåglarna och höra kattugglan och bara dra efter andan.

Jo, men det blir nog bra.

Statistik ...

Man kan haka upp sig på vissa saker här i livet.
Eller mer som ..., bli fascinerad av.

Till exempel är det så att den som köper en 6-pack öl, ofta också köper cigaretter, samt en Trisslott, alternativt spelar på Lotto eller hästar.

Vill en kund köpa en Trisslott och två lotter råkar följas åt, köps nästan alltid även den andra.

Och när man sitter inne i en hamburgerservering och tittar ut genom fönstret, kan man börja föra statistik över bilarna som passerar drive-in-luckan.

Av sex bilar visar sig fyra vara av märket BMW.

På sånt kan jag fundera.

Pv, han bryr sig inte.

Dagens fönster ...

.... kommer från stickmadamen i Närke, nämligen Ulrika.

Tack snälla! säger jag.

Det bästa för Hedgrenskan ...

 ... går inte att beskriva i ord. 

Det måste upplevas! 

Och det gör jag!

Hedgren

Det bästa ....

Vackra kort .., frön och en grytlapp som ellem har gjort!

Vi hinner med några svängar till av det bästa ..., och nu har ni chansen att vinna en härlig grytlapp - den kommer från ellem i Skellefteå - (är det du som har gjort den, tro ..,  jo, nu vet vi att så är det ..) .., vackra kort från Annika i Kävlinge och små, små frön som ska förvandlas till Leanderklockor - dom kommer från Solveig i Dalarna!

Fröpåsen hör ihop med korten, det passar väl bra?

Såja, nu kan ni försöka tänka ut vad det var som gjorde hjärtat så där extravarmt ...., och sen får ni mer än gärna dela med er av glädjen och mejla den till bisse151@gmail.com, så hamnar ert bidrag i den lilla tillbringaren!

Varmt välkomna!
(Ja, Bert ..., just  v a r m t   välkomna!).

Och Sven .....

... han har förmågan att se hur det egentligen är.

Idag fyller Rexxie år ....

Nästan så länge som jag har bloggat .., i  nio år eller nåt sånt, har Rexxie funnits där.

Ååå, vad jag tycker om denne faktaletande, operaälskande, godhjärtade människa!

Här kommer ett stoooort grattis från landet Halland och du vet att du alltid är så välkommen hit!