Längtansmoroten ...
Det var på våren 1994 som jag fick anställning i lilla kvartersbutiken Fridhems Livs i Ystad.
Chefen hette Tommy och hans hustru Birgitta.
Tjänsten var ett vikariat.
Så småningom fick jag en morgon, helt oväntat, erbjudande om fast anställning och så blev den butiken som mitt andra hem, ja, under
många år.
Chefer kom och gick.
Efter Tommy och Birgitta kom en ny Tommy.
Tommy 2 avlöstes av Tommys bror Anders, en av de bästa chefer jag har haft och vi var ett härligt gäng som arbetade tillsammans.
Det var Petra, Åse, Karina, Dennis, Patryk, Helena (och Ingela från Ystad som brukar skicka in DBV-bidrag, var vår arbetskamrat under Tommy-2-tiden) och det hände så mycket .., - efter några år tvingades Anders mer eller mindre tvingades att sälja affären ..-, vi fick en ny chef som var av det
mindre angenäma slaget .., jag blev ensamseglare, Malin seglade hit och dit .., Åse sade upp sig och flyttade till ny affär .., pojkarna gav sig av och kvar på den då något vingliga skutan var Karina och jag själv.
 |
| I januari 2003 händer mycket i mitt liv. |
Denne den tredje ägaren kunde på inga villkors vis styra skutan .., framför allt saknade han sjökort och där fanns inget roder .., och det tog väl ett år kanske, så kapsejsade båten - affären konkursade -!
 |
Bilden från Ystads Allehanda ...
|
Nya ägare dök upp och vi fick pizza till lunch vare sig vi ville eller inte, ty ägarens bror drev en pizzeria på samma gata. Lunchen skulle intas vid kassan och att röka cigaretter på lagret blev plötsligt tillåtet, ja, om man var chef, alltså.
Eftersom männen/cheferna hade en religion som inte tillät dem att ha med alkohol att göra, blev det vi två anställda madamer som fick sköta om påfyllning av öl.
En brorson till ägarens fru var helt underbar och suverän på att teckna!
Det var en fröjd att arbeta med honom.
På snurrstolen i kontoret låg en liten bönematta .. , ja, allt var totalt annorlunda i jämförelse med (jag var på väg att skriva "mot för" ...) vad jag tidigare varit med om!
Och så, efter några månader, gick allt utför .., hyllorna började återigen gapa tomma, vi fick inga tidningar.
Efter några månaders turbulens tackade Karina och jag själv för oss och fick,
båda två, anställning på Ica Supermarket som något år tidigare hade öppnat, inte långt därifrån.
Ack, vilken lycka!
Och lilla Fridhems Livs sprattlade vidare ännu ett tag, så där som en fisk som just dragits upp på land.
Det hände när man kom in och handlade att någon släkting till ägaren satt i kassan och tittade på dvd-filmer i sin laptop .., dom var vänliga och rara, men
allt rasade .., ja, till slut fanns liksom inget kvar och den lilla affären - som funnits
så länge på Regementsgatan -
somnade in för gott.
 |
Första månaden som ensamseglare. Det gällde att få in pengar.
|
Häromkvällen blev det Facebook-kontakt med några från Fridhems-livs-gänget och vi surrade om allt det som hade hänt .., ja, så
ofattbart många minnen tjoppade upp från den tiden!
"Men
kan vi inte träffas i Ystad i vår eller sommar ...?" skrev jag.
En slags debriefing tio år senare.
Och titta på bilden längst upp .., jodå, det blir träff och så gott som alla kommer!
Igårkväll ringde jag till den före detta chefen Anders och undrade om han och hustrun ville göra oss sällskap?
"Du vet ju hur mycket vi tyckte om dig som chef ...", sa jag.
"Jodå, Bettan .., vi är all-in!" svarade han skrattade, för
det var vad Patryk i Köpenhamn hade svarat.
Ååå, sicken längtansmorot detta blir!
//Sedvanlig medaljutdelning blir det när den som läst kommer på besök till Stensjö!
