Här och nu ....

Om man sitter på en solvarm stentrappa och dricker kaffe .., då är detta utsikten mot öster.
Till vänster, från min sida sett.
Två lavendelplantor har fått flytta från sydvästsidan till den här rabatten .., jag tänker mig att sitta där med favoritkoppen fylld med nybryggt kaffe och så ..., den där doften av lavendel och blå flox.
(Ja, där är inte bara två lavendel, där är många, men två till ...).

Till höger om mig ..., ja, humlen får vara med ännu ett år.
Jag kommer säkerligen att ångra mig senare i sommar, då, när bladen äts upp av nån slags ohyra.

Finns där nånting som är så livskraftigt som humle?
Det skulle väl vara mynta då?
Mian visade hur den lilla myntaplantan som hon och Jan fick härifrån, har brett ut sig nåt så otroligt!

Så här!!!
Helt otroligt!

En titt in i växthuset.
Tomatplantorna som växer i jorden, har betydligt sämre tillväxt än den som är i stor lerkruka.
Men vinrankan, en liten planta som vi fick av pv:s bror i Ljungby, ååååä, så den drar iväg!
I vår har vi suttit här ute mer än de tidigare åren tillsammans.
Det känns lugnare nu .., och där är vindstilla och doftar gott.

Två drivbänkar har husets herre förfärdigat och i den ena har det tagit sig bra .., det är småbladig spenat, romansallat, isbergssallat och mangold. Dom vita fröna är synligt bevis på att vi använder Snigelfritt .., jodå, vi har hittat sniglar (men inte många) även i drivbänkarna!

Rexxie, han tyckte att det här att ta bort syréner och plantera hösthallon i stället, det var ju inte riktigt klokt .., men här finns syréner så det räcker och blir över och att - så där lagom till pv:s sextioårsdag i början av september - kunna garnera tårtan med färska hallon .., egenodlade .., ja, men det vore ju helt underbart!

Potatisen har kommit upp.
Landet är pyttelitet, men det blir ju ändå till ganska många middagar.

Bara någon meter ifrån där vi har tänkt oss att göra en uteplats (med aftonsol), har pv låtit små sällskap av styvmorsvioler vara kvar, ja, när han klippt gräset.

Och på tvättlinan hänger alldeles nya klädnypor, upptäcker jag.
Dom har nog pv inhandlat.

Såja, då är rundturen slut ..., nu ska hundarna få en promenad .., sen blir det lunch och så vankas kvällsjobb, som vanligt.
Nedräkning pågår.
Fjorton arbetspass kvar, sen semester.
Den nionde juni klockan 21.00 kastar jag av mig jobbarkläderna!

Cyklisten ...

Söndagkväll vid sextiden kommer den här långe mannen in i affären och frågar om han möjligen kan få fylla på vatten i sina flaskor. Jodå, det får han förstås.

Och jag frågar om han har cyklat långt och får veta att dagens etapp har gått från Malmö och nu till Haverdal och nu är han rejält trött och ska leta upp en glänta i skogen där det medhavda tältet ska slås upp och så nästa dag, som är idag, bär det av vidare, mot Göteborg.

Att han är norrlänning är inte svårt att höra.
"Ja, från Umeå eller Luleå .., ja, men du förstår ...", säger han leende.

Och jag tänker på tältet i blåsten .., det har blåst förfärligt hela dagen och kunderna, som i lördags kom i shorts, går nu med toppluva och fingervantar!

"Men du kan ju åka hem oss i Stensjö och övernatta,  vi har ott om plats, du kan sova i gästrummet!"säger jag och tänk, han säger verkligen ja.

Och så ringer jag hem till pv och berättar om gästen och pv är den underbaraste och mest generöse människa jag känner - "javisst, hälsa att han är välkommen!" - säger pensionatsvärden och något annat hade jag heller inte förväntat mig.

På en liten, liten papperslapp ritar jag vägen till Stensjö och hur han ska stanna till där, ja, där en segelbåt står uppallad nere vid vägen.

Idag, eller alldeles nyss, tackade denne unge man för sig och tog sikte på Göteborg.

Vad kan jag berätta om honom?
Jo, att han är trettiotre år, Skytt ..., att han har tre yngre bröder och två äldre systrar.
Hans mamma är danska och arbetar som sjuksköterska på Grönland; hans pappa har - om jag minns rätt - finskt påbrå.

Under ett års tid har herr cyklisten varit bosatt i Malmö, då han studerat på en folkhögskola i Stora Grevie .., det handlar om fotograferande .., och i augusti ska några av hans bilder visas på en stor fotoutställning i Landskrona.

Vad gör han annars?
Jo, vintertid arbetar han i fjällen .., på somrarna sätter han upp ljus och ljud på stora festivaler ., hans bostad är en byggbarack i Umeå, "alldeles underbart till!" och toaletten ett utedass.
Han lever enkelt, men klarar sig bra.

Han har cyklat till Turkiet - via bland annat Mongoliet - och han har hunnit med att resa hur mycket som helst .., han är vegan och verkar ha ett gott hjärta.

Men nu var det alltså ajöken.

Underbara Ann i Göteborg - han tackar så mycket för erbjudandet, men har vänner han ska bo hos just där -, och lika underbara Anna-Lena i Tumba: han looooog så häääär mycket när jag berättade att det fanns ett gästrum även hos er!

Nelly, hon var mest inriktad på den där plastpåsen med nötter och choklad som den unge mannen just skulle packa ner .., ååååå, det vill jag gärna smaka!

Vad han heter?
Jo, han heter Tryggve Tirén.
Egentligen ville hans pappa att han skulle heta Nikodemus, men det blev Tryggve.

Tack för titten,Tryggve! säger jag, tacksam över alla oväntade möten som livet så generöst bjuder på.

Dagens fönster ....

...  finns i lilla Stensjö och först tror jag att det är sigge som har rymt, men nej, det är familjens egen katt.

Galleri Lilla Stensjö ....

Bara tvärs över kustvägen, några minuters promenad hemifrån bara, där har grannarna Pelle och Maria sitt galleri. Alldeles underbart är det!

Tänk er vitkalkade väggar och ganska lågt i tak .., det känns som om man är i nåt gammalt stall eller nånting i den stilen! Fem konstnärer - varav Pelle är en - och deras alster .., ja, tre av konstnärerna är närvarande rent fysiskt.

Igår träffade jag just galleriägarna i affären.

"Nu är det sista dagen i morgon om du vill komma och titta ..." sa Maria och jag tog en kulspetspenna och ritade ett x i tumvecket, för att komma ihåg, men det var på vippen att jag glömt bort det. 

I ett av rummet hänger Pelles tavlor i olja, med motiv bland annat från Stensjö .., havet, ljuset, hedmarken och hästarna.

Och i ett litet mellanrum hänger Dan Koons alster .., den här tavlan påminner om Rembrandet!

I rummet längst in .., man får verkligen huka sig för att ta sig ner för trappan, hänger tavlor förfärdigade av Olle Westam (kameran gör inte tavlan rättvisa .., jag var tvungen att mörka ner för att motivet skulle synas ...).

Allra mest tyckte jag om Kristina Hallings akvareller .., å, som gjorde för mig!

Målat på stenar med tunn, tunn pensel hade hon också gjort.
Femtio kronor styck. Ååå, varför köpte jag inte den närmast kameran!

Här är Kristinas vänstra hand och en del av hennes små kort, ja, ni ser vilket jag valde - den med röda pricken uppe till höger -.

Och här är nästan hela gänget samlade; förutom kvinnan vars tavlor hängde i det allra första rummet.
Från vänster Kristina, hennes dotter Maria (vilken utstrålning hon har!), Dan Koon och gallerimannen Pelle Svensson.

Den akvarellmålande Kristina har arbetat som reklamtecknare hos SF och senare med .., ja, hon fick träffa många skådespelare i alla fall - och hon har delat cigarett med Clint Eastwood bland annat - och hade mycket att berätta om sitt tidigare arbete.

Och jodå, jag tog mod till mig och frågade om vänsterhänderna!
Uppifrån och ner .., Pelle Svensson, Dan Koon, Maria - vars efternamn jag är osäker på -, hennes mamma Kristina Halling och pappan Torulf Halling.

Vad pratade vi om?
Allt möjligt, bland annat om namn och Torulf berättade att hans föräldrar omöjligt kunde enas om vad sonen skulle heta, en ville Tor och den andre Ulf, det blev Torulf. 

På det hela taget var det så härligt att titta in i galleriet och har ni vägarna förbi när det är konstrundetider, så titta in!, där är så himla trivsamt.

En till ....

Kanske ska det resas utomlands ....?

Kanske vill någon ha svenskt kaffe att dricka på hotellbalkongen ...?

Bäst igår ...

... lilltösen som sjöng lite för sig själv när hon stod med sin mamma i kassan och när jag säger att "å, vad du sjunger fint!", frågar hon om jag vill lyssna till alla tre verserna.

Det vill jag.

Dagens fönster ...

.... finns på Åbergs Trädgård i Ystad.

Två listor ...

Summering ....

Svänger förbi friherrinnan med mat - hon har körförbud i en veckas tid -.

Klämdag betyder hur många kunder som helst och vi står två stycken i var sin kassa mest hela tiden.
En liten, liten pyttesväng blir det i mejeriet, sen hör jag Johanna ropa "kan jag få hjälp i kassa 2?" och då är det bara att ge sig av.

Hur ovant är det inte att arbeta förmiddag och fram till klockan tre!
Nu har man plötsligt massor med arbetskamrater och i fikarummet är vi tre som tar en kopp kaffe.
På anslagstavlan sitter info om arbetskamraten som är svårt sjuk.
Oj, vad jag saknar henne!

När Elin kommer och löser av mig (alltid så snäll och rar är hon!) byter jag genast om till mina egna kläder .., linneklänningen på och behån av .., ack ljuvligheter, plötsligt blir man sig själv igen!

Innan jag moppar hemåt vinkar Bodil lite från sitt kontor .., jaha, nu är sommarschemat klart och jag kan  a n a  lättnaden hos henne ..., att pussla ihop juni-juli-augusti och få det att fungera .., nåja, nu är det klart och jag sätter mig en stund i personalrummet och tittar på mitt schema.

Jo, det blir nog bra.
Alldeles extra-glad blir jag över att tredagarsledigheten varannan vecka blir kvar!

Kommer hem till en pensionatsvärd som är ledig och har ägnat dagen åt gräsklippning och annat.
Den tredje och sista spaljén är på plats .., och när jag står inne i köket och tittar ut är detta vad jag ser.
Körsbärsträd och spireor i blom .., plommonträdet på gång.

Grannarna som är ganska nyinflyttade, får två tomatplantor av husets herre och han får frågan hur man ska bära sig åt .., ja, fåglar har byggt bo under deras takpannor .., dom för ju ett sånt liv!?
Tänk, så olika det kan vara .., här blir vi överlyckliga när staren och hans fru flyttar in!

En lugn kväll blir det.
Denna ofattbara trötthet som jag känner .., den är jag inte ensam om.
Lilla pigan sover så snart hon får en chans .., och pv har befälet över fjärrkontrollen - ett humorprogram från SVT blir hans val -.

Och så blir det lördagmorgon (jag sover oroligt och drömmer att jag ska räkna kassorna, men det är i Ystad och i en källarlokal, mer som ett skyddsrum och jag förstår ingenting ...) och pv tar harry på långrundan - med cykel -, nio kilometer och aldrig är harry så uppspelt och lycklig som när husse uttalar dom magiska orden ..."harry .., ssssskaaaa vi ....?" och då vet han precis!

Efteråt är det en rofylld hund som sover gott ..., nej, han vill inte ens bli gosad med .., bara lite-lite.
Nelly, som helst bara går ungefär nio meter, sover ännu gott.

Så fin hon är, kvinnan i den röda kjolen!

Själv ligger jag under det blommiga täcket och skuttar runt lite förstrött bland Instagramvännerna.
Ler stort när jag kommer till inlägget här ovan.

I min ungdom, särskilt under högstadietiden, hade jag oerhört lätt för att rodna och pojkarna i klassen älskade att skoja med mig när det skulle hållas föredrag och vips, så började mina kinder glöda!
Min mamma var likadan .., och så läser jag dotterns rader och ler för mig själv.

Och nu är det förmiddag och om några timmar kommer Meja från Ystad på besök och ska stanna här tills i morgon och för mig stundar arbete.

Fredagsfönstret ...

.... fångades på Åbergs Trädgård i Ystad.

Paradiset, ni vet.

 Dag 1 av sjutton ...

Nu räknar jag ner.
Sjutton arbetsdagar kvar innan jag kan moppa hemåt och utropa ordet "SEMESTER!", ja, så där kring Steninge kanske, då, när jag ser havet på riktigt och känner doften!

Visst vet jag att man ska leva i nuet och inte bara drömma om det som ska komma - men man kan faktiskt göra bådadera - , befinna sig här och nu och ändå längta.

Så ..., jag längtar.

Men nu stundar arbete och pv är ledig och är i skrivande stund ute på snigeljakt ..., nelly vill gärna smaka lite av min macka .., harry håller sig nära husse och det tycks ska bli en alldeles underbart fin dag det här. Klarblå himmel och strålande sol, fast klockan bara är kvart över sju!

Hos min syster i Australien är det däremot precis tvärtom.
Så här skriver hon:
"Detta år har har Sydaustralien slagit alla gamla rekord vad gäller både regn och kyla! Vi har nu haft grått och regnigt off-on i över över 14 dagar. Dagstemperaturen ligger runt 17C, men när jag gick upp i morse var det bara 5C."


Jo, jo, så kan det gå!

Och så ett kvällsfönster från i morse ...

Klockan fyra i morse steg Eva i Tyresö - men just nu i Haverdal - upp och tog sig en titt ut över världen.
Då såg det ut så här i landet Halland.

Kväller ...

Och mycket har blivit gjort, denna den allra ljuvligaste av dagar!
Det har varit och skönt .., jag har gått barbent och i klänning och pv i shorts.
Vi har haft trivsamt besök av Eva i Tyresö och hennes Långe Make .., suttit tillsammans och ätit rabarberpaj med glass .., här har klippts gräs .., jag har planterat om blommor och ordnat i växthuset .., lagat middag och röjt lite i tvättstugan, med betoning på  l i t e.

Två av tre spaljéer har kommit på plats och nu ligger lika många klematis och bara väntar på att få slingra sig uppför väggen.

Jo, jag vet .., många tycker att man absolut inte ska ha vare sig rabatt nära husväggen eller klängväxter .., men dit hör inte jag. Jag tror att det kommer att bli sååå fint!

Den gamla klematisen, den som formligen översvämmar väggen när det är sommar, har satt fart.
Tala om att växa så det knakar!
Där under en stor och frodig daggkåpa.

Och även i huller-om-bullerrabatten är det liv och rörelse, i alla fall liv.
Ser ni så många fina förgät-mig-ej som kommit på plats!
Där finns även kattmynta - det som var pElles favorit nummer ett - åååå, så han kunde ligga och kråma sig bland kattmyntebladen!

Från Lena i Örkelljunga kom den andra Tradera-beställningen, vilken därtill innehöll fler plantor än vad som stod i annonsen och ett rart mail kom också. Härligt!

Längs hela kanten växer lavendeln .., längst till vänster - men osynlig i bild - har jag planterat floxen, den som doftar så gott. Små humleblomster syns vid klockan sju på bilden.

Och så en klematis, förstås, ja, ni har helt rätt, den har jag snöat in på!
Ett blåregn finns också, liksom en insomnad Isop - jag ska köpa en ny - den doftar stövarvalp, eller rättare sagt, så där som stövarvalpar doftar när man borrar ner näsan mot en liten rosaaktig mage!

Hos Clas Ohlsson föll jag pladask för en liten solcellslampa som nu får hänga i växthuset.
Den kostade i alla fall inte mer än hundra kronor .., pv tror sig minnas 79:- och jag ska nog köpa en eller två till. Jättefin!

Nu blir det godnatt här i stugan.
För mig väntar arbete fre-lör-sön-månd-tis-tors-och-fredag, innan det vankas ledig helg.

Jag räknade ut att det är precis sjutton arbetsdagar kvar innan min semester tar sin början.
Den tolfte juni flyger vi till Ghana, sonen och jag själv.

Slut i rutan ...

Jag har hört orden förut.
Någon gång i mitten av 90-talet .., tiden i Bjäresjö .., en sommardag när mina barns pappa kommer in i köket och säger - med snällaste rösten - "nu blir du nog ledsen Elisabet, men jag har hittat lilla Grå död på vägen .., överkörd".

Ååå, det var ju den allra finaste katten!
Teddybjörns päls .., grå och fin var hon.

Jag virade in henne i en linneduk och kunde för mitt liv inte förmå mig att gräva ner henne .., i flera dagar låg hon på en stol på uteplatsen, gömd under linneduken och det hände att jag satt med det lilla linnepaketet i famnen och översköljdes av ledsamhet. Allt man kunde ana var att hennes huvud var aningen intrycket; annars såg hon ut att sova.
Så småningom hamnade hon under ett av äppelträden.

Och så nu på morgonen, just som jag håller på med frukosten.
Vi ska sitta ute på altanen - i solskenet -, och Rödhaken flöjtar så vackert och uppe på tv-antennen sitter herr Rödstjärt och trudiluttar .., körsbärsträden och spireorna blommar .., det är väl ungefär som att befinna sig i Nangijala eller Paradiset - om det nu finns ett sådant -, och då kommer pv och säger dom där orden.

"Nu blir du nog ledsen Elisabet ....".

Bakom vedboden har han hittat en död skata .., kanske är det den som brukade sitta ute på altanen var morgon och vänta på frukost .., eller kanske är det den skatans syster eller bror?
Eller mamma?

Åååå, så ledsamt det blir!
Några sniglar har redan börjat kalasa på den arma fågeln och jag har lust att skjuta dem med pistol .., men pillrar bort dem med en pinne .., tar sen skatan och lägger den på stentrappan .., stryker den över huvudet med högerhanden .., säger att det var förfärligt tråkigt det här, men jag går ju samma öde till mötes .., allt är bara en fråga om tid.

Senare idag ska den få komma i jorden och få en alldeles egen liten grav, nära pElle.

Dagens fönster ...

Hej på dig!

Har en vännina på semester i Prag och som skickar vackraste bilderna.
Vilken stad, måste åka dit.Vackra fönster har de med.

Trevlig helg till dig och PV.

Vi firar vår helg i Oslo.
Kram Babsan

Om två till fem dagar är den min ....

Och det tackar jag Gerd i Norsjö för.

Att hon tipsade om den, alltså.

Men vilket icke-säljande omslag, enligt mitt sätt att se det!

Dagens fönster ...

... finns i Hedemora och det var Ulrika som drog upp håven och agerade fönsterfångerska!

Och så fick man ett nytt jobb! 

Det är inte allom givet att vid sextioett års ålder få träda in i ett helt nytt yrke; eller kanske mer som att man får praktisera .., jo, det är vad jag har gjort idag.

Upp i ottan - om sextiden räknas som otta -, fem minuter över sju är jag redo för mitt nya värv .., jag har då förvandlats från affärsbiträde till färdtjänstchaufför. Nu ska friherrinnan fraktas till den privata ögonkliniken med tjusigt namn och modern inredning och vi är såklart där i god tid.

Det visar sig bli en lång väntan.

Väntrummet med bakåtlutande snurrfåtöljer (helt perfekt med tanke på den höga medelåldern .., på så sätt snubblar eller ramlar många och bryter ben eller armar och någon annan vårdgivare får in lite pengar ...) fylls raskt på, ja, till slut är varenda fåtölj upptagen, plus två extrastolar som det nästan blir slagsmål om, ty dom är sittvänliga och betydligt enklare att ta sig ur.

Trevliga människor är där också!
I den ljusblå snurrfåtöljen sitter en man i knappa sjuttioårsåldern.
Stilig är han också.

"Ja, du har helt rätt, jag är från Jugoslavien och kom hit, ja - eller till Oskarström - på 70-talet, fick arbete inom en vecka och nu känner jag mig ju lika svensk som vilken infödd som helst ...", säger mannen leende.

Hans föräldrar är sedan länge döda och här, i vårt land, har han hela familjen - barn och barnbarn -, nej, aldrig i livet att han kan tänka sig att flytta tillbaka!

Och på min vänstra sida sitter Mekena, också hon från det som en gång hette Jugoslavien.
Blont hår .., nästan samiska drag.
Påminner lite om metorologen hos SVT, som nog är från samma område.

Även Mekena ska opereras för sin starr och berättar att hon arbetar inom vården, ja, hon har - under åren i Sverige -, haft hur många olika yrken som helst, men detta, vårdandet av äldre, ja där trivs hon allra bäst. Och jominsann, affärsbiträdelivet har hon minsann provat på, men det var alldeles för tungt.

"Mycket tyngre än i vården, vi har så bra hjälpmedel ..", säger hon leende.

I ett litet väntrum intill, sitter patienter som väntar på att bli helbrägdagjorda.
Oj, vilket kvitter det är där inifrån .., det pratas och skrattas så det står härliga till!

Vid tiotiden är det hela överstökat och då tar jag på mig färdtjänstuniformen igen och så tar vi sikte på Steninge och i sin hand håller den nyopererade madamen ett intyg om att hon inte får ägna sig åt sådant som t.ex. gräsklippning (under tre veckors tid! hon ser inte alltför olycklig ut ..) och hon får inte gnugga sig i ögat .., ja, det är mycket hon ska förhålla sig till och hon har tagit på sig svarta solglasögon och ser mest ut som en filmstjärna.

Och nu är färdtjänstbilen undanställd och jag har rastat hundar och funderar på en tur norrut, till Varberg.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Här är fönster just nu från kolonin på Sommarfrid i Trelleborg.

Pelargonerna får nu stå på tillväxt.
På lotten är det nu en underbar grönska, päronträdet har precis slagit ut och alldeles alldeles snart är det äppelträdens tur.

Många hälsningar
Catarina B

//Elisabet skriver: känns namnet Catarina B bekant? Jo, men det var ju Catarina som tog sitt pick och pack och susade iväg till Marocko .., som arbetar som guide och gifte sig! En modig madame! skulle jag vilja säga.

Som att hitta en skattkista ...

Ja, precis så är det.

När jag går i säng ligger jag och lyssnar till detta i P1.

Och när jag vaknar ..., ännu ett avsnitt.

Hittills har författaren P-O Enqvist varit den som hållit i trådarna och han gör det med bravur!
Ja, alltså .., det är honom jag har lyssnat till.

Även musiken är underbar.

Ett slags syndrom ...

Om man är yngst av tre systrar och då menar jag rejält yngst; tio, respektive tretton år yngre, då blir det lätt att man förblir lillasyster mest hela livet.

I vanliga fall känner jag mig aldrig kuvad eller att jag inte gör som jag vill eller har lust, men när jag träffar min störstasyster, då är det annorlunda. Nej, inte så att jag känner mig kuvad .., men vi faller lätt in i våra tidigare roller.

Nu i helgen hade jag på mig min älsklingsklänning, den limegröna .., det var just som vi var på väg till pv:s släkt i Bjärlöv utanför Kristianstad och då säger min syster ..."men ska du verkligen ha den, den turkosa är ju så jättefin och mycket mer arbetad .., jag kan stryka den åt dig!"

Så sa hon.
Det händer att jag säger precis samma sak till pv.
Och ja, jag vet att sånt är oförlåtligt, man ska naturligtvis inte bry sig i vad motparten bär för kläder, men jag gör det ändå.

Och nu fick jag smaka min egen medicin ., jominsann .., vips, hade strykbrädan kommit fram och det gamla strykjärnet (min syster är inte av den sorten som måste ha det nyaste, tvärtom ...) och så står hon där och stryker så noggrant och efteråt byter jag förstås om (ja, förstås och förstås, men jag gör det ...) och känner mig ganska fin i den turkosa och jag tänker att just så där kan det vara med storasystrar.

Reijmyreskålen som fanns i vårt barndomshem.

På det hela taget blev det en underbar vistelse där ute på den skånska bondvischan .., ni vet, där stora, maffiga traktorer parkerar utanför Ica eller Netto och där det vid sidan av vägen finns butiker - inte för flådiga kläder - men väl för jordbruksredskap.

Till min oerhörda glädje var min systerdotter också hemma och precis som att det skiljer tretton år mellan mig och min äldsta syster, skiljer det lika många år mellan mig som moster och min systers dotter.

Om jag skulle beskriva henne ...?
Tjaaa .., jag vet nog ingen som har ett så porlande skratt som hon har .., ingen som är så känslig .., ingen som är så lättrörd .... och jag tycker så mycket om henne. 

Och vi fick världens godaste mat - tapas till förrätt -, ugnstekt lax på bädd av grovsalt till huvudrätt (med färskpotatis och såååå smarriga röror till) och så rabarberpaj med glass till dessert.
Så många skratt det blev!
Och så oändligt rik jag kände mig!

Och jag tänkte att jag är så glad för den där lilla pjutten av min släkt som bor här i närheten .., det betyder verkligen så mycket och känns tryggt.

Dagens fönster ...

... finns på Åbergs Trädgård i Ystad

P a r a d i s e t.

Men inte i duggregn.

På min gata i stan ...

... var det mesta sig likt och ändå inte.

På stentrappan brukade jag ha sex, sju lerkrukor med fina pelargonior och jag hade planterat stockrosor vid väggen (under protest från gårdens vaktmästare .., ja, "men hur skulle det se ut om alla gjorde så!") och jag kan förstå om ingen har lust att fortsätta med den olydnaden.

Nu är där prydligt, så där som överheten vill ha det.

Och bakom det fönstret stod ett litet loppisbord, där undulatburen var placerad,.
Nu är där alldeles, alldeles tomt.
Någon tyckte väl att det borde pyntas lite .. ja, men så fräckt att kladda lite på väggen!

Och när man ändå är igång, kan man ju kladda lite till.

Men innergården var sig lik ..., och jag såg en katt bakom ett fönster och hörde koltrasten flöjta.

Och så dagens fönster ...

Österportgymnasiet i Ystad .., jag tycker så mycket om den byggnaden.

Det var duggregn och kyligt i stan och alldeles perfekt om man har två hundar med sig i bilen, men inte det minsta lockande för flitigt fotograferande.

Den här bilden togs mest med tanke på madamen i Portugal.

Kanske har hon varit elev just här?