Det bästa för Ann i Göteborg ...

Mitt bästa den här veckan var att Henrik kom hem och hälsade på.

Han är nu klar med sin uppsats på Masterskursen och ville hem och vila upp sig lite innan han började jobba igen. Jo minsann, han har fått jobb i London och ingen var väl gladare än han, ja kanske mamman förstås. Jag vet ju hur gärna han vill vara kvar i London och jobba med herrmode och nu har han till att börja med en 6 månaders anställning på ett företag som heter Blood Brother, som säljer “contemporary clothing” i vitt och svart.

 

Brödenrna Bergström. Till hälften norrbottningar.

 

Han hade förstås många kompisar som han ville träffa, men familjen hann både äta kräftor, äggakaga och skånsk äpplekaka. Det roligaste är att alla bröderna trivs så gott ihop och gör roliga saker tillsammans när de träffas.

 

 

I november är det “Graduation ceremony” och då ska vi åka över och sitta i aulan och vara superstolta föräldrar och se när den förstfödde tågar in i svart mantel och platt hatt, något han inte alls tycker ska bli någon höjdare. En sådan “robe” måste hyras och det kostar drygt 600:-. Men jag tycker det ska bli så högtidligt och känner jag mig rätt stå kommer tårarna att trilla oavbrutet!

 

På min begäran gjorde han också ett träningsprogram till mig så framåt jul ska den här madamen vara både friskare och ha ett fastare hull!

Det, ni!

 

Bästa hälsningarAnn

Dagens fönster ...

... fångades i Ystad och det var nog jag själv som höll i håven.

Hurra, hurra, hurra, hurra! 

Idag fyller pv sextio år!
Inte illa för en sån spänstig och idog herre!

Bilden är från något tidigare firande, tillsammans med Sonja och visst anar jag Göstas högra hand.

Grattis pv!
I morgon blir det kalas!

Ikväll har jag träffat ....

... ännu en bloggvän som jag aldrig tidigare har tagit i hand!

Jominsann.

Det var ingen mindre än Monica i Lysekil som nu är här på akvarellkurs och bor på vandrarhemmet i Steninge och åååå, så rar och fin och söt och go hon visade sig vara!

Senare i veckan ska jag norpa henne hit till det gula huset.

Just det.

Om Lasse, Henrik, Tuula och Heikki ...

Mopperepartören Lasse och hans fru Barbro.

Det här är Lasse och Barbro, kunder i lilla affären där jag arbetar.
Det var Lasse som en gång stod i kassakön och hörde hur jag berättade om min krånglande moped och verkstaden som hade evighetslång väntetid för att reparera den .., och det var Lasse som sa "Elisabet, jag kan hjälpa dig med mopeden!" och det var precis vad han kom att göra!

I säkert fyra års tid blev Lasse räddaren i nöden, då, när moppen krånglade.
Alltid lika vänlig och hjälpsam! 

Men nu är ju moppen såld och bor i Hässleholm i Skåne och jag beslutar mig för att bjuda Lasse och Barbro på middag i Steninge, så där som för att säga tack-på-riktigt.

Det blir två härliga timmar, fyllda med prat.

Och Lasse berättar om sin uppväxt och om Tuula, krigsbarnet från Finland som kom till Lasses föräldrar och blev kvar där i fyra år och under tiden föddes Lasse, som blev som en lillebror till Tuula och hon, förstås, som en storasyster, för övrigt det enda "syskon" han kom att få.

Man kan ju tänka sig om det hade varit ens egna barn som skickats iväg ....

Efter fyra år fick Tuula återvända hem till Helsingfors.
Hem .., till föräldrar som hon inte längre kunde prata med - finskan hade hon glömt bort - och man fick ha tolk för att kunna förstå den lilla tösen som varit hemifrån så länge. Man kan ju bara ANA vilken frustration det måste ha varit!

Och åren gick och Tuula fick en "ny" lillebror, Heikki, som fick sitt namn efter hennes svenske "pappa" Henrik och Tuula och Lasse har hållit kontakten genom årens lopp och när Lasse berättar om allt detta, blir jag så rörd så jag kan knappt prata.

När klockan är sex börjar personalen på Göstas plocka undan från borden (han som serverat oss återvänder nu till Silicon Valley i USA där han studerar) och vi förstår att nu ska det stängas.
Lasse och hans rara Barbro tackar för sig, medan pv och jag själv går ner till stranden för ett dopp.
Ja, det är bara en som doppar sig eller simmar under ytan och känner vattnet mot pannan.

"Jag vet ingen människa som är så tokig i att bada som du ...!" säger den som står på piren, invirad i en rosa kofta.

Sen cyklar vi hemåt.
Jus så var det, den där ljuvliga senommarkvällen i slutet av augusti.

Måndagsfönstret ...

Taget på Quality Hotel Friends i Solna.

Fönstren ska visst vara inspirerade av Zlatans svettdroppar :-)

Mysigt, men ändå ganska ordinärt hotell.

Toppen om man ska på något evenemang i Friends Arena!

Hälsningar Kerstin i Dalarna.

(lifelivingitnow på Instagram).

// Tack snälla! säger jag.

En lördag ....

.... tar vi bilen och åker till Falkenberg för att köpa färg till huset.

Nelly - som älskar att åka bil -, hoppar glatt in i baksätet, men Harry och Meja får stanna hemma.
Medan pv handlar färg, besöker jag Röda Korsets loppisbutik Kupan och faller pladask för en liten babykofta, handstickad för 60 kronor. Bara sååå fin!
Ja, varför köper man en sån, när det inte finns några småttingar i familjen?
Jag vet inte; någon gång kanske det dyker upp en liten krabat.
Annars lottar jag ut den.

Så en sväng förbi Slöinge till Solhaga Bageri och Café.
Vi sitter ute i trädgården och dricker kaffe och njuter av en härlig sensommardag.
Ett sällskap kvinnor i min ålder rusar fram för att få ett bra bord .., andra sitter på husets veranda och där är en strävhårig tax som tycks trött och slut på.

Helt otroligt är det vilken framgång det har blivit med bageriet och caféet!
Sommartid ringlar köerna ibland ut på vägen ., och på väggen i butiksdelen hänger diplom och där är tidningsurklipp och fina recensioner.

Det är som vanligt; pv tar en söt kaka (toscamazarin) och jag en grillad macka med "fejarrökt bog och cheddarost" (himmelsk!), allt närproducerat.

Ja, inte allt .., kaffebönorna kommer från Nicaragua.
Det smakade .., lite kokkaffe.

Vi sitter alltså i bagerskans trädgård - det röda huset är själva butiken och bageriet -.
Allt andas omtänksamhet!
Under det mittersta fönstret längs väggen, där finns glas och en stor bytta med vatten och längst ner hundskålar.
Servitrisen är så rar och vänlig.
"Men hej, sitter du här ...?" säger hon, ja, jag brukar ju mest bara titta in och köpa bröd.
Solen strålar.
Ååå, det är en alldeles underbar lördag!

Sen hemåt.
Vid sidan av vägen växer hög majs.

Och vi ser hästar och nyklippta får .., och någon enstaka flock med starar.

Och så blir det målning igen.
Nu är hela östra gaveln klar .., två fönster återstår att byta ut, men det får bli när det blir.

Sen blir det söndag.
Ligger kvar i sängen och lyssnar först till den lilla pärlan "Tankar för dagen" och därefter till Söndagsintervjun, idag med Inga-Britt Ahlenius, denna till synes så omåttligt starka kvinna med hur mycket civilkurage som helst i bagaget, ni vet, hon som kallade FN:s generalsekreterare för "oduglig".

VM i friidrott avslutas idag ..., tre hundar ligger i soffan ..., gråmulet ute.
Veckan som kommer är min bästa-vecka .., ledig onsdag-torsdag-fredag.

Allt känns bra.

Dagens fönster ...

Nej, jag tror aldrig att jag har fått några fönster från Jakobstad i Finland, men nu minsann!

Det är ellem som varit på besök hemöver och då passade på att ha "storhåven" med sig.

Tack snälla!

Här kan man få veta mera om Jakobstad och jag log när jag hur man lättast ta sig dit, jo, från Stockholm. Annars finns ju Umeå och båten över till Vasa.

Åtta sex

I min barndom var telefonnumret till sjukstugans mottagning 86.

Ibland svarade mamma "Malå sjukstuga, syster Ann-Gerd".

Det finns en annan mottagning.

Telefonnumret dit vet jag inte, men man kan klicka sig dit. 

En fredag och en lördag ...

Fredageftermiddag.
Jag tror att jag som vanligt ska börja arbeta halv tre och cyklar iväg vid kvart i två och är framme tjugo minuter senare. Då visar det sig att schemat har börjat återgå till det gamla vanliga, nu ska jag börja klockan tre igen!
Det är strålande sol ute och jag tänker att fyrtiofem minuter av ytterligare frihet är ändå ganska mycket, så jag äntrar cykeln och ger mig av ner till stranden i Haverdal .., parkerar cykeln hos Eva och Långe Maken .., pratar lite med en äldre man som har köpt sig en urläcker Porsche - en dröm som uppfyllts på äldre dar - och så blir det en stund hos Eva som bjuder på nyplockade björnbär och sen tillbaka till affären.

Och så går arbetsdagen.
Kamperar tillsammans med hon som är bara lite över trettio och har MS, men klarar det hela bra.

Ringer hem till pv och frågar om det har kommit någon post?
Jo, det har det.
"Från Region Halland .., till mig? säger jag.
Det också .., och jag ber honom öppna kuvertet och läsa vad där står.
Åå, så nervöst det är .., det är som om man har femtio procents chans att ha livet kvar, eller tvärtom.
Och jag ler när han läser upp raderna; tänker att någon har tänkt till och redan i första raden får man veta! Men dom andra; dom som får ett brev utan den där första raden där ordet friskbrev finns?
Hur känns det för dom?
Hur ser deras helg ut?
Hur mycket ångest ryms inte dom här breven?

Sen blir det lördag.
Vi äter frukost ute på altanen.
Solen strålar.
Se där kommer sigge jaaaamande och får smaka alspånrökt skinka i små bitar och harry som älskar att få mackor ("kom får du macka-packa!" säger jag) kan omöjligen hålla sig och så får han, meja och nelly dela på en polarbrödsrund macka och lyckan är fullkomligt.
Och ja, jag vet att man inte ska ge hundar mat vid bordet.

Sist av allt, en så ljuvlig bild som sonen tagit!
Han är även anställd inom försvaret och nu pågår en tre veckor lång övning och två av dom veckorna tillbringas i fält. Tänk, om jag hade kunnat visa filmen som han tagit, den där rävungen håller sig nära, nära och är så nyfiken och kommer skuttande och tittar på dom där underliga typerna som legat så länge på samma plats .., vad gör dom där ..., är det några nya lekkamrater? kanske den tänker.
Så långe får det bli en stillbild.
Visst är den helt underbar, den lilla krabaten!
(Och om jag ska säga en sak som är gemensam för barnen, så är det att dom är såna djurvänner och det är nånting som jag är så oändligt glad för).

Dagens fönster ...

Eva på Frösön firade sin födelsedag - då, när hon tog skuttet in i den där hagen där vi sextioåringar har hållit hus ett tag - i Prag, och tänk, att hon mitt i allt detta komma ihåg att fånga några fönster!

Tack snälla, rara!

Snart är det dags ....

Någon ska springa Lidingöloppet och det är inte jag.
GGÄ betyder Guds Gröna Ängar och det är en kämpig sväng att springa, förfärlig uppförsbacke, ja, kanske flera!

Själv inväntar jag besked om jag kan göra honom sällskap norröver.
Nån måste hoppa in i mitt ställe.

"Vad ångrar du mest ...?" 
Femtio personer får den frågan.



För många år sedan tog pv och jag själv en lillsemester på Irland.
Från Dublin tog vi tåg till Galway där vi strosade omkring, upptäckte tusen miljoner övervakningskameror (kändes tryggt) och pv köpte en stickad ulltröja.
Ingen stoppade oss och frågade om vi ångrade nånting.
Och vad skulle jag då ha svarat ..?

Om man har ont om tid, kan man hoppa direkt till 04:21 där börjar frågorna.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Jag fick lyckan att "se" en ny familjemedlem och höra hjärtslagen ♡
Molly blir "storasyster" i december ♡
Kerstin i Dalarna

(lifelivingitnow på instagram ...).

Missade ni .....?

... programmet om Dagny 103 år .., så kan man se det här.

Jag bara gapade.

Dagens fönster ...

Jodå, på vår lillsemester till Bornholm fick fönsterhåven följa med.
Och när jag en tidig morgon gick på ensampromenad i Svaneke, hade jag håven redo.

Tittade efter .., det här var fångsten!

Min syster och jag ....

Vi uttalade orten Bjärsjölagård helt tokigt när vi var nya i Skåne.
Det finns andra ortnamn som kan vara knepiga.

Här, till exempel.

Det bästa .....

Den här gången är det friherrinnan som står för fiolerna; dvs, vinsterna.

Vaniljdoftande värmeljus och fina servetter - tack för det du Lena -!

Hur är det?
Vill ni vara med och dela med er av glädjen?

Då gör ni precis som vanligt .., mejlar in det där som gjorde hjärtat extra-varmt .., mejlar det till bisse151@gmail.com och så blir det dragning nästa vecka på, ja, på torsdag. Gärna bild till, men det går bra utan också.
Måndagar och tisdagar arbetar jag alltid, onsdag är det sextioårskalasfirande för pv, men på torsdag, då hinner vi med dragningen!

Varmt välkomna med era bidrag!

Mitt eget bästa ..

Jo, men det är ju förstås att lille sigge kom hem!
Sigge som hela tiden sedan vi hämtade hem honom från Skåne - i december 2009 - har gått sin egen väg och varit så otroligt självständig. Aldrig hoppat upp i någons knä, men gärna strukit sig runt benen. Som gör som han vill. Och som älskar Harry och glatt hälsar på Meja, men aktar sig för Nelly.

Lille Sigge.

Och ännu mera Sigge.

Ja, en till! 

Något annat som gjorde mitt hjärta varmt (och glatt!), var fyndet av den handbroderade bonaden.
Jag hittade den i Slöinge, på Antikstället.

"Hallandssöm ...", konstaterade friherrinnan som gjorde mig sällskap. 

Och ja, jag ska stryka den ännu lite bättre. 

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Eftersom jag älskar att plocka bär är detta nog några av sommarens bästa!
Men det allra bästa år väl att vår Daniel verkar trivas på Järna gymnasium!!!!

// Jag vet nog ingen som är passionerat förtjust i att plocka bär, som Eva i Tyresö. Och inte bara bär, svamp i massor! Då liksom strålar Eva av lycka!

Dagens fönster ...

"Här i hamnen vid Otterbäcken åt vi en god middag med abborrfiléer, färskpotatis och god sås. Matningen att njuta av en vanlig onsdag när man inte har nån inspiration till middagsmaten."

Så skriver ellem från Skellefteå som varit söderöver och tänk, att hon hade håven med sig!
Tack snälla!

Den förlorade sonen katten ...

Och så plötsligt kommer han där, jaaaamande och försiktigt gående uppför grannens gräsmatte, lille sigge! Inte det minsta död eller skadad eller ormbiten eller skelettmager, tvärtom, han ser välmående ut och jag stänger in nelly i bilen och hämtar kattskrället som hållit oss så undrande .., bär in honom och pussar och pussar ännu mera och säger att nu ska han få riktigt god mat och så ställer jag ner fatet (pv:s fina porslin ...) och han äter och jag går ut med hundarna och sen är han försvunnen igen.

Nåja.

Nu vet vi att han mår bra.

Och här sitter jag och smajlar.

Man kan undra varför ...

Vad ryms egentligen i en människas hjärta och hjärna?
Vad är det som styr våra drömmar?

På morgonkvisten vaknar jag kallsvettig, jag har drömt samma dröm igen!

Jag arbetar på Nilahallen i Malå, ska räkna kassorna och sedan följa vännen Dinah på en cykeltur till Adak och vi lämnar affären och är plötsligt i Ystad och cyklar fort-fort på kullerstensgator och då kommer jag plötsligt på att jag inte har låst butikens dörrar och nog glömde jag väl dom där sex tusen kronorna som låg vid sidan av kassalådan .., och när jag i panik återvänder till affären, då står Anette där och säger att "men hur kunde du glömma att låsa, nu har många varit inne och handlat medan dörrarna varit öppna!" och jag börjar gråta och ber om förlåtelse, ja, men hur KUNDE jag!

Sen vaknar jag.
Ångestfylld.

Fönstret är öppet och jag hör hur pv ropar mitt namn.
"Eliiiisabet! Eliiiisabet, kom!" hojtar han och jag tänker att ååå, sigge har kommit hem, nu står säkert pv där ute på gården med sigge i famnen och jag hoppar upp ur sängen och ställer mig vid fönstret och tittar ner, men där är ingen sigge i pv:s famn, jag ser ingenting alls.

"Men där! Du ser väl råbocken?!" säger pv och pekar.

Nej, jag ser den inte.
Så till slut skyndar jag mig ner och och går ut på gården, ställer mig nära pv och harry - som är kopplad - och där, bara två, tre meter ifrån dem, står den vackra råbocken som jag sett ett par gånger .., så fin är han, med stiliga horn, men så konstigt han står, liksom förstenad, han rör inte en fena!

I kanske fem minuter står vi där och bocken ryster ideligen på sitt huvud, ungefär som en hund som har klåda i öronen och vi funderar över om den blivit påkörd eller ...?

Till sist rör den sig försiktigt och går nerför den branta slänten och försvinner.

Min kusin Mats i Dikanäs skriver sedan på FB, när jag berättat om detta, att det säkert var effekten av brunst, eller kanske har den varit i fajt med någon annan hane och fått sig en smäll?

Så börjar den här morgonen.

Lediga-dag-fönstret ....

Så vackert, så vackert!

Tack snälla Ulrika!

En slags känsla ....

Igår, på väg till jobbet, kändes det som höst.

Idag har det varit ösregn mest hela morgonen.

Och  s o m   det behövs!

Björkarna har börjat gulna och tappa löven, buskar slokar, det är så fruktansvärt torrt ute!

Jodå, jag vet ....

... att många använder länklistan här på sidan för att ta sig vidare.

Men om det nu finns någon som  i n t e  gör det och vill bli glad i hjärtat, då rekommenderar jag det här inlägget som verkligen fick mig att smajla.

Igenkänning.

Dagens fönster ...

Från den flitiga fönsterfångerskan i Närke kom en hel svärm med bidrag!

Det här är ännu ett!

Tack snälla Ulrika!

Den där måndagen ...

Särdal ...., nästan framme.

... är det kvavt ute, varmt och klibbigt och jag går på promenader med hundarna och lockar på sigge, hela tiden lockar jag!

"Siiiigge!"

"Siiiiiigge!"

Men alldeles tyst är det; inte ett enda litet jamande hör jag, ingen som möter oss på vägen eller kommer krypande från allt det snåriga från bäcken till.

Grannen berättar att räven tagit fyrtiotvå höns, en annan granne vittnar om katten som inte vågade gå ut .., som stod och vädrade vid ytterdörren. Och jag tittar i dikeskanter och ute på åkern, men allt jag hittar är tomma cigarettpaket, ölburkar och en vinflaska.

Lille Sigge, var är du!?

Vid tvåtiden åker jag till jobbet.
Konstaterar att det är skördetid; att livet har sin gång.

Mycket att göra är det, någons pappa har drabbats av svår stroke och lille underbare Louis, vars mormor en gång bodde i Malå, han står i kön och vinkar lite .., "hej Bettan! Bettan vet du, idag har jag börjat SKOLAN! det är jättekul, jag ville inte gå hem!" säger han och smajlar med hela ansiktet.

Jag frågar om dom haft något ämne den här första dagen, kanske räkning?

"Näää, det har vi inte, men vi hade MATEMATIK!" säger Louis glatt.

Framför mig har jag en man i min ålder eller äldre och han ler åt lillkillens eufori över skolstarten.

"Ja, jag har arbetat som rektor i Söndrum, oj, oj om den entusiasmen hade funnits kvar när eleverna kom till högstadiet ..", säger han ännu mer leende.

Och så går kvällen och väl hemkommen läser jag om Maj.
Nu är det sista boken - alldeles i slutet - och jag kan omöjligen lägga ifrån mig det här äventyret.
När klockan är tre har jag ännu inte somnat.

Tisdagsfönstret ... 
måndagsfönstret ...

Det har regnat natten mot idag och det har regnat nu på morgonen.
Men solen är på väg upp över kullen och kanske ändå, att det blir en fin dag?

Vaknar med tre hundar i sängkammaren.
Meja, som aldrig får sova i sängen hemma i Skåne, passar på när hon är borta.

Och vi stiger upp och jag öppnar dörren och står där på stentrappan och lockar på Sigge.

Nelly och Meja springer ut ... och Nelly håller koll.

Där Meja kissar, där kissar Nelly och sen kissar Meja där Nelly har kissat.

Harry, han bryr sig inte

Igår ...

Först stranden någon timme eller två.
Miljoner, miljoners småfiskar som simmar i stim .., jag har aldrig i hela mitt liv sett så många yngel samlade och det var som en matta i havet! Måtte dom växa till sig och bli stora, då har vi maten räddad när det är pensionsdags! Kanske.

Och sen jobbet.
Möts av detta i fikarummet och känner hur sorgsen jag blir.
Den tösen har varit en klippa, alltid så rar och go och det har känts trygg att arbeta tillsammans med henne - nånting vi nästan inte alls gjort den här sommaren -.
Kanske är det två, tre år sedan jag fick ansvaret att lära upp henne och några till i kassan?
Nu flaxar dom iväg åt alla möjliga håll.

Lördag eftermiddag.
Det är vansinnigt många kunder, trots att dom flesta väl har återgått till vardagen igen?
Turister från alla håll och kanter .., där är en man från Kina och på min fråga om han är här på semester, säger han ..., "no, I am here dating" och jag faller nästan baklänges!

Och där är småttingar som vill ha glass och Elin och jag själv är ensamma och kämpar på allt vad vi kan .., sitter i var sin kassa i nästan tre timmar nonstop och jag funderar över hur det ska se ut i mejerikylen eller frukten, men det är helt obegripligt, det har inte kollapsat!

Tre dagars ledighet ger lugn och ro i själen.
Det är ingen idé att hetsa upp sig över sånt man ändå inte kan påverka.
Vi sitter där vi sitter och kunderna är vänliga.

Någon timme innan stängning sänker jag priserna på dagens bröd.
Märkapparater har sett ut likadana sedan jag började i butik .., ja, nästan i alla fall, och jag minns tider när man på måndagmorgonen skulle märka veckans alla extraprisvaror, ååå, sicket arbete!
Hur hann vi med allt detta?!
För att inte tala om när samma röda etikett skulle tas bort!

På varje arbetsplats fanns någon som var expert på krånglande (jo, dom krånglade nästan jämt) märkapparater .., Jonny i Malå, Fredrik i Ystad. Nu är det nästan  ingen av sommarjobbarna som begriper sig på hur man byter rulle eller fixar märkaren när det tjorvat ihop sig och inga etiketter kommer, men Fanny säger att det bästa hon vet, det är att använda den, att få märka brödet! 

Och så idag.
Pv som är igång med listandet av gaveln mot öster.
Pigg och kry.

Själv låg jag i sängen och lyssnade till Vetenskapsradion.
Vilket underbart program detta ändå är!

Och sigge har varit försvunnen i snart en veckas tid.
Vi lockar och lockar och lockar och jag får ingen ro alls i hjärtat.

Glädjen ....

Det blev så abrupt det här med dragningen i uppmungringslotteriet - pv hade precis kommit hem från sjukhuset och jag stod på språng för att åka till jobbet -, så här kommer en liten summering.

Mycket av den här omgångens glädje bestod av möten.

Möten med goda vänner .., samvaro, helt enkelt.

Barbro i Uppsala hade haft lilla Noelle på besök och mormorshjärtat värmdes när den lilla damen i bilen sa att hon skulle komma att sakna sin mormor.
(Bilden längst upp till vänster).

Mossfolk i Hallsberg gladdes åt lille Noah.
Vilken mammaglädje!
(Bilden till höger längst uppe).

Eva på Frösön, men just då på Rödön, var hundvakt och gladdes åt ljuvliga sensommarkvällar och dagar.

I Karlstad spred en rabarberplanta glädje- det var Turtlan det -, som igår dessutom fyllde 50 år!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Att hon sedan vann den lilla burken med marmelad, gjorde ju inte saken sämre.

Anne i Mantorp skrev så här: Jaaaaaaaaa, jag är med. Äntligen!

"Mitt bästa är flera roliga saker jag gjort under sommaren, men nummer 1 är alla underbara bad  som jag gjort lite här och där i mitt Östergötland. Mest har jag badat i Svartån men även i Vättern där det är så långgrunt att fötterna blir sandfilade och jättefina innan man kommer så långt ut att man kan doppa sig. Några små sjöar har jag också plaskat runt i och alla baden har varit i nästan badkarsvarmt vatten. Den här sommaren har varit perfekt enligt mig, så får alla andra tycka tvärtom om dom vill. Att det regnar mellan varven är bara bra för mitt bästa nummer 2 och det tänker jag spara på ifall att det blir någon mer tävling."

 

Kerstins hand .... och en till.

 

Kerstin i Dalarna hade fått träffa en liten, liten människa.

 

 

 

Ulrika hade varit i såväl Kyrkås som på Orust och träffat goda vänner. 

Lycka!

Helena i Uppsala berättade om sina fastrar som kom på besök och hur hon då hade möjligthet att hjälpa dem att tyda gamla skrifter - det gällde släktforskning -. 

Friherrinnan i Steninge gladdes över ljuvliga sommardagar, bad i havet och bara detta att vara fri.

 

Och den storartade madamen i Göteborg, Ann, hon och maken hade givit sig iväg på en roadtrip till Småland och om detta berättade Ann lyriskt.

Såja, det känns bättre, så där så ni förstår hur mycket den här dela-med-sig-av-glädjen betyder! 

Tack till er alla!

Dagens fönster ...

... får bli gårdagens.

Pv som fick hjärtflimmer redan på fredagkväll, men då hade han ätit och insåg att någon elkonvertering ändå inte skulle bli av och kanske skulle det gå över av sig själv?

Natten mot lördag, vid fyra, fem .., vaknade jag och ni vet, det där när man hör att den andre är vaken, trots att människan ser ut att sova .., så var det. Och han sa att "jag tror nog att du får köra in mig till akuten, det har inte gått över".

Så det gjorde jag.

Och jag lämnade honom utanför entrén och några timmar senare ringde han och meddelade att allt hade gått bra - och ovanligt snabbt -, ja, jag kunde hämta honom vid ettiden.

Nu får han äntligen remiss till sin hjärtläkare och så får vi se vad dom hittar på.

Och så blev det då dragning ....



Och det blev brått, ty jag har precis hämtat pv från hjärtintensiven och nu ska jag iväg till jobbet; inte kom jag heller ihåg vad all glädje handlade om .., men här är en i alla fall!

Helena i Uppsala
Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra veckan. Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista bror, min farbror, jordfästes. Men det var roligt att träffa släkten! Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från 1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.

Och till den som inte har lust att titta på filmen, så kan jag säga att en båtluffande madame i Värmland  - men just nu i Bohuslän -, kan förbereda sig på att ha björnbärsmarmelad på morgonmackan!

Tack till er alla som var med! 

Sugna på en omgång till ...?

Jo, Anne i Mantorp är med, det vet jag.

Då är det som vanligt .,. bara mejla glädjen till bisse151@gmail.com

Dagens fönster ...

Två dunsar hördes mot fönstret - ett mindre och ett tyngre -.

Jag tittade ut men såg ingenting.

Lite senare, efter promenaden med hundarna, upptäckte jag en död liten blåmes (?) på altangolvet.

Då förstod jag.

Det var den större fågeln som förstås försökte få fatt i den mindre.

Nu ligger den lilla blåmesen på lit de parade på altanbordet.

Men just här .., i min hand. Stackars lilla krake. Ditt liv blev kort.

Andra som - inte flugit ihjäl sig mot ett fönster - men som legat på just lit de parade, Edvard Grieg, t.ex, kan man hitta här. 

Och drottning Astrid (från Sverige) ser man här.

Och "Skriet", Edvard Munch, så stilig där han ligger.

Tidig morgon i landet Halland ...

Då kan det se ut så här när man passerar Steninge och efter hundra meter tänker att .., nej, jag vänder om och tar bilden! Ute på piren såg jag två kvinnor som tog ett morgondopp .., och från vandrarhemmets trappa skymtade jag värdinnan som vinkade glatt och jag vinkade tillbaka och tänkte att detta, att bo där man ingår som i ett pussel, är precis vad jag tycker om.

Nu blir det morgonkaffe och Ring-så-spelar-vi, allt medan den arme pv får invänta hjälp.