Tisdagkväll ....

Den här otroligt varma sommaren - hittills i alla fall - har sannerligen tärt på mina blommor. 

Ja, "mina och mina" .., men det är jag som köper, planterar eller sår, så det får stå "mina". 

Men, men. 

Dels värmen, dels att jag mådde så dåligt när det flimrade som värst och när jag kände (och fortfarande känner) av medicinen och blev så förfärligt trött .., ja, allt detta sammantaget tog knäcken på det mesta. 

I den hår lådan växte de allra ljuvligaste små violer/penséer, men dessa deppade ihop förfärligt efter på tok för kort tid. Bert i Luleå tipsade om att jag kunde klippa ner dem rejält, då skulle det komma nya, fina violer, men jag gav upp. Nu har där vuxit ogräs och det ser ut så här. Pv tycker att det är hemskt. Själv säger jag att det är en slags installation. 

"Ja, ja .. ,men det är ju så här naturen är .., nu får vi se vad som händer i den blomlådan!" svarade jag. 

Han tycktes tveksam. 

Så här såg det ut i våras, ja, i alla tre blomlådorna. 

I den stora glaserade krukan, den som jag kånkade på och höll i famnen när jag ramlade och bröt handleden (då med hårdpackad fjolårsjord i krukan), där ser det nu ut så här. 

Förr om åren växte där salvia. Det var då det. 

Liiite fint är det ändå, även om ogräset tränger sig på. 

Och så här fint var det sommaren 2023.

Men nu är det 2026, alltså. Ingrid-Bergman-rosorna ser mest ut så här. 

Längst till höger syns blåregnet; det enda som vuxit rekordartat i sommar!

Nåväl, det är ju ändå inte hela världen om ens rabatt tappar geisten .., men det känns lite trist att det så fort blev så här. 

Vi får se hur det blir. 

För några veckor sedan, var den rabatten så fin, så fin. 

Nu .., väller gurkörten åt alla håll och kanter och jag har sparat den till alla humlor och andra flygfän vilka troget kommer och besöker dess blå blommor, men nu är den enbart risig. 
Och stickig. 

Lavendeln har brett ut sig och hänger ut mot gräsmattan. Har i flera dagar tänkt klippa ner den, då blommorna nu mest är skräpiga .., men det känns inte rätt, då mängder med kålfjärilar fladdrar omkring bland själva blomdelen, även om den är på upphällningen. 

Ja, så här eländigt är det just nu. Sekatören är redo .., det mesta ska klippas ned i den här rabatten. 

För övrigt är allt gott och väl. Långa bad i såväl havet här hos oss (med brännmaneter som brände mig REJÄLT på såväl benen som armarna!) och manetfria bad senare på dagen, vid 18-tiden, men då i Skallkroken. Härligt!

Äntligen ....!

Av en händelse råkar jag titta på det andra avsnittet av danska. "Matadorerna - Dynastin Maersk", det som sändes ikväll. 

Det första avsnittet av tre har jag missat, men ska titta på det nu. Som alltid med danska serier vimlar det av bra skådespelare. 

Med kompromisslös disciplin utmanar Møller H.N. Andersen, mannen bakom handelskompaniet ØK. Hemma uppfostrar han sönerna Hans och Mærsk med samma hårda hand. Mærsk drömmer om en plats i rederiet, men fadern tvivlar på att han duger.

I rollerna syns Jacob Lohmann, Oscar Giese, Sonja Richter och Jesper Christensen. Regi av Johannes Fonnesberg och Giacomo Campeotto. Serien har originaltiteln Dynastiet Mærsk och 7.7 på IMDb. Går att se på SVT Play.

Slut på ....

 

För några timmar sedan tackade han för sig och åkte hem med pappa och mamma som kom från bröllopet i Onsala och hämtade upp minstingen. 

A hade varit fotograf - det har han varit ett par gånger nu när det gäller bröllopsbilder - och jag tycker att han är himla bra på det hela.

Nu är här tomt och tyst. 

Igår blev det ett glapp när Viggo inte hade nånting att göra och pv sa att "vad ska vi nu hitta på ...?" 

Jag svarade att det är ingen absolut lag att barn konstant måste vara sysselsatta .., det kan vara väl så hälsosamt att inte ha ett späckat schema. 

Att ha tråkigt. Man överlever det med. 

Så småningom kom jag ihåg en hemköpskasse där diverse Legogrejer fanns och bland dessa upptäckte vi två små, små gubbar - en polis och en bandit - och dessa höll minstingen sysselsatt hur länge som helst.

Men körde till Skallkroken gjorde vi, där en i sällskpet tog ett skönt dopp, medan pv hämtade sin kvarglömda laddsladd till mobilen och Viggo fick kika i en hink där fem krabbor kalasade på en räka. 

En strid ström med badande kom - mest via cykel - trots att regn och åska hängde i luften.

Det var inte fullt bland ställplatserna, men det kanske berodde på att vi var där innan klockan var 13.00. då det är bytestid. Så småningom kom såväl regn som mullrande åska och ett rejält dunder var det. 

Nittonde juli idag. Ännu är det mycket kvar av sommaren, i alla fall här i Halland. Att temperaturen sjunkit rejält gör mig inget  - tvärtom - jag tycker att det är ljuvligt. Även natten mot idag låg jag i gästrummet. Fönstret rejält på glänt. Katterna hoppade ut och kom in igen .., Vickan kurade ihop sig bakom vid mina ben och Paddan låg på golvet, på trasmattan. 

Jag kände mig som den rikaste människan på jorden.

Lördag ....

Tanken var ju att pv och Viggo skulle övernatta i tältet, men se, av detta blev intet. 

"Farmor, det var jättemånga spindlar och flugor i tältet!" sa Viggo, som annars är en tämligen modig ung herre. 

Själv låg jag i gästrmmet, det som en gång hette Gunnars Rum , sedemera Marias rum och numera bara Gästrummet. 

Fönstret på glänt.

Lugnt och fridfullt. 

Och idag ett morgondopp efter frukosten. 

Ska man till stranden - där det är grusväg - måste man såklart springa och jag bara  v ä n t a d e  och jodå, plötsligt stöp han med ansiktet i smågruset. 

Väl hemma igen lekte vi sjukstuga. Jag var sjuksyster förstås och rengjorde såret med handdesinfektion och en spruta fick han såklart och ett fint plåster.

Därefter var allt frid och fröjd. 

För övrigt har dagen bestått av boccia-spel (alla tre vinner lika ofta)  och det är himla roligt. 

Nu spelas fotboll ute på gräsmattan och jag undrar vem som har roligast, den yngre eller  sjuttioåringen?

Igårkväll upptäckte jag hos SVT-play en helt underbar dokumentär-serie som heter "Sjukhuset - Med livet i händerna". 

Det handlar om tillvaron på Rigshospitalet i Köpenhamn och var verkligen så intressant. 

Varmt. 

Mänskligt. 

I ett av avsnitten sägs det att detta med ablation (när man bränner av vissa nerver kring hjärtat, för att blockera impulserna, de, vilka skapar flimret) var danska läkare först med, men se, det förstår jag inte.

Inte när jag läser 

på om det hela, i alla fall. 

Två av sköterskorna är kompletta änglar och kanske är det det danska språket som gör att det låter så mjukt och vänligt .., men jag upplever att det är en så familjär stämning på avdelningarna. 

"Ja, ja .., det är väl för att det är tv-inspelning ...?" säger den mer cyniske (eller realistiske) tittaren, men jag känner ändå så här. Men oj, så omodern inredning på vissa avdelningar! 

Just nu säger Viggo att "det är som evighet innan pappa och mamma kommer ....!" Det hjälper dock att slå ihjäl flugor med flugsmällan för att den känslan - åtminstone tillfälligt - ska försvinna. 

Så är det här i gula huset.

Dagens fönster ...

... finns i vår hall och dörren är inte svart, utan ganska mörkt grön.

Och så blev det fredag ..

Snart lär värmen ska tacka för sig .., regn och rusk väntar runt hörnet och om inte annat, så torde växtligheten bli lycklig. 

Mina pelargonior (ja, jag skriver med i) har sannerligen inte mått bra av den här närapå tropiska hettan. 

Och allt i växthuset exploderar fram! Aldrig under de år vi haft växthuset, har jag sett sådana mängder med druvor! 

Och krusbären vid husknuten är snart övermogna. 

Vaknade som vanligt tidigt i morse och hörde råbocken skälla här utanför. Läste senare att även geten kan låta likadant, men när vi tidigare sett varifrån skällandet kommer, har det varit en bock. 

Paddan som gjorde mig sällskap ut, fick väldigt brått att springa in ..., och ligger nu uppe på min säng. 

Körde sedan in till affären och handlade det viktigaste. Hela butiken svämmade över av dagens leverans! Höga staplar med grå backar innehållande frukt & grönt .., Carro (som går på semester i morgon) fyllde in i ostdisken .., en ung tös stod i delikatessen .., mellan gångarna upptäckte jag sommarjobbare .., pojkar och flickor och kön växte i kassa 1. 

Jag valde snabbkassan, där man själv sköter betalningen. Broccolin visade sig kosta 19 998:- styck, ja, det var ett kilopris som hette duga, men var väl något fel i datorn, förstås. Nåja, det löste sig snabbt, Carro - som nu var i kassa 2 - tog sig an att ändra priset.

Ååå, jag kom så väl ihåg känslan av att inte räcka till .., man fyllde in varor och det var bråttom (särskilt kylvaror) och så behövde någon kund - eller flera - hjälp och kanske skulle man även hoppa in som kassörska eller hjälpa till i posten eller fylla in kvällstidningarna. 

Den där  s t r e s s e n.  Detta att aldrig känna att man blir klar, den hade jag inte mäktat med nu.

Ja, halleluja att man fick uppleva detta att bli pensionär. Att bli FRI, hur underbart roligt jobbet än var.

Idag kommer tre fjärdelar av gänget från Bunkeflo. Viggo blir kvar här, Elliot hos mormor och morfar i Limhamn och föräldrarna ska på bröllop i Onsala. Tänk .., två kvällar och nätter med egentid .., det är dom (mor och far) minsann inte bortskämda med!

En skink, - och broccolipaj är på gång och pv har lovat Viggo att få bygga nånting till sig själv. En alldeles egen låda till exempel? Kanske med lås? Vi får väl se vad det blir.

Ps. Gjorde DN:s quiz som handlade om världens huvudstäder i tjugofem olika länder. Pv vann. Han hade 23 av 25 rätt, vilket jag tycker var imponerande. Själv hade jag 18 och får öva lite mera. Eller mycket. Ds.

Dagens fönster ....

Lite ovanliga fönster och många och ett fint hus .., fångade ellem under besöket i Österbotten. 

Jag säger  t a c k,   för att du tog dig tid!

Dagens fönster ....

Ännu ett fönster från Bjurbäckens slussar i östra Värmland. 

Den som hade håven redo, var Turtlan/Annica.

Tänk, så vackert det blir när solljuset silas in genom spetsgardinerna!

Spridda skurar en onsdag i juli ....

Varmt och ännu varmare. Katterna drar sig undan ..., Vickan ligger i vedboden och var Paddan är - dagtid - övergår vårt förstånd. 

Själva dricker vi 11-kaffe klockan 12 i skuggan under ett av körsbärsträden. 

Efteråt testar Pv segelbåten , går för motor ut från hamnen och redan efter tio minuter inser vi att motorn inte går som den ska. 

Vänder om till vår plats. Jag åker hem, cyklar med solstolen i höger hand ner till stranden och blir där i kanske två timmar. 

Barnfamiljer i den södra delen av hamnen och många äldre utan barn i den norra. Mellan oss finns Badskäret med klippor och flata stenar där människor sitter i sina brassestolar. Jag tillhör de äldre. Sitter nära vattenbrynet. 

Och så finns ju klipphällarna längs strandlinjen. Hala, slemmiga stenar närmast vattnet, som gjorda att halka på och halvt slå ihjäl sig. På hällarna ligger ofta de som bara vill sola och en kvinna i min ålder säger att "nej, där vågar jag inte gå i .., jag går i från stranden och sen åter till klipporna."

Fortsätter läsandet av boken "Smör" av japanska Asako Yuzuki. Jysses ., så många japanska namn och ord att hålla reda på! 

Pv ringer. Säger att det kanske är bränslefiltret som måste rengöras. Å, dessa båtar. 

Jag känner mig ALDRIG helt trygg på segelbåten .., bara väntar att nånting ska gå galet. Det har det ofta inte gjort, inte med den nya motorn, men ändå. Oroskänslan finns kvar. Ligger där och lurar och bara väntar på att tjoppa upp. 

Vid halv sju ringer Maria och berättar att det varit mängder med patienter på eftermiddagen och många provtagningar. En av läkarna kommer från Karlstad, heter Katarina och är en klippa, enligt Maria. Någon slags stafettläkare kanske, omtyckt bland patienterna och trivs bra i Malå. 

Det var väl allt.

Dagens fönster ..,

Så här skriver avsändaren som är Turltan i Värmland: 

"Hej!

Här kommer två fönster från huset vid Bjurbäckens slussar i östra Värmland.

Där finns fika och mat att köpa och en fin miljö utanför att slå sig ner i skuggan. Ja man kan sitta inomhus också men inget som någon valde idag.

Annica på tur."

// Tack! säger jag.

Onsdag och värmen fortsätter ...

Undrar just om inte frasen "ja, man ska väl ändå inte klaga ...?" är en av de mer frekvent använda i vårt land just nu. 

S o m  väl de flesta här i Norden har längtat efter sol, sommar och värme och nu, ja, nu är det bara att tacka och ta emot. 

Jag ställer ut vattenskålar lite här och där på tomten .., här vimlar av kålfjärilar just nu (särskilt bland lavendel och gurkört) och igår när jag satt ute i trädgårdsstolen, hörde jag - var det tornseglare eller svalor - som småtjattrade? Så underbart!

Nyheterna vittnar om regeringens nye säkerhetsrådgivare som  glömt en anteckningsbok under Natomötet i Turkiet. Ja, käre värld.

Och på Kuba råder mörker.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Österbotten i Finland! Kanske ett ödehus ..?

Tack ellem!

Tisdag och många flaggor som är hissade ...

Ja, det är väl allmän flaggdag idag, nu när Victoria fyller år. Grattis, grattis! Om monarkin består, så blir du säkerligen en klok drottning! 

Här fyller ingen år just idag. Pv målar däremot den nya panelen och blir getingstungen mot halsen. 

Själva getingboeet upptäcktes av Anders och pojkarna och irritationen hos dess invånare är  påtaglig .., kanske är det doften av målarfärgen? (Själva känner vi den inte alls). 

Vid 12-tiden tog vi 11-kaffe under körsbärsträdet; det som är lite skruttigt, men ändå ger skugga. 

Paddan kom bums springande rakt emot oss .., vi trodde inte våra ögon, ty hon brukar mest lulla på lite lugnt och stillsamt. Önskade gos, kanske? Och Vickan håller sig hemma, tack och lov. 

Så har fluginvasionen återvänt och nu tog jag helt sonika fram burken med Radar och sprayade lite. Ettriga är dom också. 

"Ja, det där är ju blindknaggar" säger pv. Läser på nätet att det enbart är honorna som bits, ja, rent av tar sig en bit kött från huden och hjälp, vad det kliar efteråt! 

Nåväl. Det är i alla fall ingen s.k. Helveteslarv.

Bilden visar den jättelika ängen vid Särdal, helt fylld av den allra ljuvligaste Honungsfacelia! Bilden togs igårkväll och vi körde dit enbart för att ta bilden.

För övrigt? Jo, det blir besök av Eva, Ulf , deras barnbarn Daniel och hans far Ted, ja, i eftermiddag. Det behövs ingen gissningstävling för att räkna ut vad vi bjuder på .., nej, just det, våfflor. Å andra sidan var det vad Eva önskade sig, så det blir nog bra.

Reprislyssnade till Sommarprataren Maria Maunsbach (från den 2/7; alltså jag missade det då) och har inte hört hela, men tyckte om det som jag lyssnade till. Får ta resten senare.

Dagens fönster ...

I fredags, efter besöket hos Sonja, överraskades vi (jag) av hunger och frågade pv om vi inte kunde titta in på närliggande Spice & Rice och äta lunch? 

Det kunde vi. 

Sedvanlig thai-mat .., jag valde fel och det visade sig vara alldeles vanvettigt stora portioner! 

För första gången någonsin bad vi om en "doggy-bag". 

Hälften av respektive portion fick följa med hem.

Ny vecka.

Måndag.

Gulmåra, röllekor, bad i havet, lång simtur. samt en känsla av att vara frisk. 

Havet saltare än vanligt. 

Ettriga bitflugor, men inga maneter. 

Lördag och söndag besök från Skåne och flera timmar på stranden. Boulespel och bad, kaffe i termos och mackor och frukt i kylväskan. 

På kvällen Nicke Nyfiken på tv. 

"Farmor, bara ett avsnitt till!" ber Elliot. 

Det blir flera.

Sjuåringen sover i tältet med pv. 

Och idag. Vickan har hållit sig borta. Vi letar och letar. Skriver efterlysning på Facebook. Lockar med kattgodis-skrammel, då kommer Paddan som legat i skuggan i slänten. 

Pv kör in till stan och hämtar färgprover till huset. Jag lockar och lockar. 

En bordsfläkt surrar.

Dagens fönster ...

Från Österbotten (tror mig minnas att det var från Nykarleby) kommer tre fönster och så mycket härlig grönska! Ellem var den som hade håven redo och jag säger  t a c k!

Nya områden ....

Och så åker vi till Sonja och hälsar på. Det vill säga .., vi köper var sin vaniljbulle från närbelägna Östras Bageri (nära Sonjas boende, alltså) och har med oss kaffepulver. 

Lite läskigt är det, att när pv är klar med arbetsterapeuten och vi är på väg från sjukhuset, tar jag sikte på Nymansgården där Sonja bodde för några veckor sedan. Pv hinner hojta i tid! 

"Men vad gör du ....!?" utbrister han häpet.

Ja, det kan man fråga sig. 

Sonjas nya boende, det där hon - enligt egen utsago - "väl ska bo tills döden kommer", ligger i en del av Halmstad som är tämligen obekant för mig. 

Många av hyreshusen intill är byggda i den där stilen som är så vanlig numera .., jag tycker om den! Och vilken vacker dörr och vilket enkelt och vackert handtag!

Grå betong kan verkligen vara fint, tycker jag. För att inte tala om typsnittet på husnumret. Sonja bor på nr 23, alltså mitt emot. 

Och tänk vad det betyder  med några gröna träd och buskar intill trottoaren och grindstolparna med "lock" som i färg matchar betongen! Snyggt!

På nätet kan jag läsa att de flesta husen är byggda på 1990 - 2000-talet. 

Här ett exempel på hur en bostadsrättslägenhet kan se ut. Ja, där skulle man väl kunna tänka sig ....

På intilliggande Stationsgatan var det grönt och gult i mittremsan. Säkerligen mindre kostsamt än blommor i oilka färger, men det ger ju i alla fall ett mjukt och lummigt intryck. 

Men allt är inte vackert. År 2017 tilldelades Skanskas kontorhus det mindre åtråvärda Kasper Kalkonpriset som Sveriges fulaste byggnad. 

Det huset ligger på Gamleullsgatan, som är en fortsättning på Stationsgatan. 

Hur var det då med Sonja? Jo, tack bara bra! Vi drack kaffe inne i hennes lägenhet, bland fotografier av barn och barnbarn. 

Två från personalen kom in och frågade henne om något .., den ena var från Somalia, hade bott i Sverige i tjugo år, de första två åren i KIRUNA, av alla ställen! S o m  hon hade trivts, bland snö och kyla! 

Den andra, betydligt yngre kvinnan, hade tagit studenten förra året, påbörjat en förskollärarutbildning och sommarjobbade nu för att få tillskott i kassan. Båda två tycktes rara och fina. Den senare hade vid 1 års ålder kommit till Halmstad tillsammans med sin mamma, ja, mamman och morföräldrarna var från Skåne.

Glimtar från Sonjas liv, då, när allt begav sig. Sonja, uppvuxen i Markaryd, yngst bland 12 syskon. En av syskonen, Arthur, dog endast 3 år gammal. "Men sen kom en ny Arthur", berättade Sonja. Bilden längst uppe till vänster .., skulle inte Sonja ha kunnat vara född i Italien? Vilket leende! Så vacker!

Att Sonja arbetat som distriktssköterska (jag berättade) kom som en överraskning för de båda kvinnorna och jag såg hur Sonja liksom lyste upp lite .., plötsligt var hon inte enbart en 93-årig kvinna på ett gruppboende, utan blev nånting mera. Det blev mera personligt. 

S o m  jag önskar att det utanför varje lägenhet satt ett litet anslag med det som varit viktigt för personen ifråga; intressen, yrkesval, ja, sånt, om man nu godkänner det. Tänk kvinnan på mammas gruppboende i Ystad, hon som hade en mörk, vacker röst och visade sig ha varit vårt lands första radiohallå! 

Jag frågade hur stor personalen är på arton patienter. Jo, en i köksavdelningen och tre övriga (där

ibland en ung man). Nu hade tydligen några gått hädan bland de boende, så då vankas det nya lägenhetsinnehavare

När vi lämnade Sonja, gick hon med sin rullator in i allrummet och slog sig ned i "sin" fåtölj; "den som har en kudde som jag kan ha bakom ryggen ...", förklarade hon och det märktes att där kände hon sig hemma. 

En tv-apparat var påslagen .., och en kvinna satt vid ett bord intill. Köksavdelningen var belägen alldeles i närheten och där stod en ur personalen och bakade kakor - det doftade riven citron -. 

Den kvinnan visade sig ha kommit från forna Jugoslavien. 

Ja, jag säger det igen .., hur skulle åldringsvården (eller vården öht ..) klara sig utan alla dessa kvinnor vilka likt flyttfåglar kommit till vårt land och valt att bli kvar. Att ha vågat språnget. Detta att börja ett helt nytt liv. 

Ja, detta var lite nytt från den här dagen, den tionde juli 2026.

Ps. Om nu någon vänlig själ skulle vilja skicka ett litet vykort till den alltid så rara Sonja, så är hennes adress Sonja Pehrson, Villa Hertig Knut, Westerbergs Gata 23, 3 trp, 302 26 HALMSTAD. Ds.

Dagens fönster ...

Ett fönster med gardin från Österbotten i Finland, det fångade ellem, ni vet, ellem som bor i Skellefteå, men har rötter i systerlandet i öster.

Tack! säger jag.

Fredagmorgon och Sommar i P1 ...

Vaknar tidigt. Lyssnar klart till Ann Heberleins Sommarprogram som var så sakligt och som jag tyckte mycket om. Därefter blir det Marie Göranssons tur .., en helt annorlunda variant på Sommar, men helt ljuvligt! Hade ingen aning om att hon var barnfödd i Linköping. 

Har även lyssnat till SVT:s före detta klimatkorrespondent Erika Bjerström. Tre helt olika program, men åtminstone för mig sååå intressanta. Tycker att det är ren skandal att någon som vittnar om hur klimatet påverkar oss människor ska överösas av hot och hat, garanterat mest av män. (Det senaste en killgissning från min sida).

SR:s USA-korrespondent Ginna Lindberg  är - enligt mitt sätt att se det - alltid värd att lyssna till, liksom Martin Kragh. (Rysslandsexperten). 

Lyssnar lite hit och dit .., förkortar oftast musiken och det slår mig att röstläget betyder mycket för mig.

Ärkebiskopen Martin Modeus har jag prickat in i  "Vill-gärna-lyssna-till-listan", ja, det får bli lite allt eftersom. 

Ungefär så är det. 

Pv, som numera sitter uppe längre än sin sambo och tittar på VM-fotboll -  och därför också sover längre - nämner Olof Wretlings Sommarprat. 

För övrigt? Tänker på i förrgår när vi var i Bunkeflo och Elliot och hans kamrat själva fick gå till lekparken och ut på stora ängen .., vilken oerhörd känsla av frihet för dem! Natten till den dagen låg E hos pv i tältet och lite rädd var han allt, inte bara att det skulle åska, det finns ju så mycket annat otäckt .., monster och ja, ni vet

"Vill du kanske hålla mig i handen ...?" frågade pv. 

Jo, det ville sjuåringen och sov sedan gott. 

Dagen därpå ..., känslan av att få utforska världen tillsammans med en kompis.

Dagens fönster ...

"Tänkte direkt på dina fönsterbilder när jag såg fönstret. På Bra & Begagnat i Sydnärke ligger caféet på fjärde våningen. Borden står bland alla hyllor av böcker och ger känslan av att befinna sig i ett bibliotek. Utsikten är sannerligen inte att klaga på."

Avsändare var mossfolk som var på utflykt. Tack! säger jag.

Onsdag i juli ....

Vaknar till ljust blå himmel och  -  i n g e n   v i n d -! 

Pv sover i tält tillsammans med Elliot i Skåne .., jag är - förutom katterna - ensam i huset. 

Det är skönt det också. Ensamtid ska minsann inte föraktas.

Fixar frukost .., läser inlägg från familjechatten, ser en liten film där han som snart fyller 4 år är på besök hos sin alldeles egna kompis (första gången, utan vare sig mamma eller pappa som sällskap) och de två kompisarna lyfter små hantlar och "snackar muskler" och jag tänker att detta hände aldrig någonsin när vi hade döttrar i samma ålder. 

Upptäcker att nu är spindelvävens tid här. Värst är det på köksfönstret. 

På vardagsrumsbordet står den lilla buketten med gulmåra, rosenvial och några grässtrån och den är så fin, så fin och plockades på Stora Ängen i Bunkeflo, den där vi brukade rasta Harry.

Om oro i världen vittnar Nyhetsmorgon .., på instagram ser jag en film där Trump säger (innan matchen mot Belgien) att om nu laget från USA skulle förlora, ja, då är det väl med det som med det amerikanska valet när Biden vann, då är matchen riggad. Det är ett så urbota dumt uttalande, så man tror inte sina öron! Heja Belgien! Det gjorde ni bra.

Dagens fönster ...

 

Fönstret fångades av min underbara systerdotter Rita, som nu har varit på cykelsemester på Själland. 

Bilden togs i Gilleleje, som var målet, men det blev ju en massa krångel innan allt klickade. 

Älskar skylten: "Hund i snor (koppel), lort i pose (använd hundbajspåse), karma: balance."

Dagens fönster ...

... fångades av Emma som just nu befinner sig på Kreta, inte långt ifrån där vi var i fjol i oktober. I Agia Marina, tror jag bestämt. 

Fyra dagar ensam är hon, därefter kommer pojkvännen Fabian som varit i New York för "Fotbollsmorgons" räkning. 

Som bildtext hade hon skrivit: Ton logariasmo, parakalo, vilket betyder "kan vi få notan tack". 

Det lärde hon sig när vi reste tillsammans till Kefalonia i Grekland, Emma och hennes mormor som är jag. Emma var 11 år och den där frasen stod skriven på en bordstablett och tänk, det fastnade!

Tack du underbara Emma!

Igår och idag ...

Igår: Körde ner till Skåne efter en närapå helt sömnlös natt. Piggnade till mot slutet. Tjugo mil enkel väg, men mycket trafik och från Helsingborg och söderut, gäller det att vara alert, då ökar trafikintensiteten nåt hemskt. 

Pv - som sov en stor del av tiden - hjälpte sedan till med entrébygget i Bunkeflo, precis som Tommy som kommit med tåget från Ystad. 

Middag på restaurang Spazio på kvällen - god mat och så trivsamt -! 

Elliot sov över hos morfar och mormor .., pv gick i säng tidigast av oss alla och sov gott i tältet. 

Hemresa för min del idag, men först gjorde jag Maja och pojkarna sällskap till Malmö, där nya passfoton skulle tas till de yngsta i sällskapet. 

Där VIMLADE det av reslystna skåningar, varav många var barnfamiljer och vi fick nog vänta i en timmes tid, trots att det var bokad tid och ren tur att jag kom ihåg att flytta fram easy-park-avslutet, annars hade det måhända blivit ett dyrt besök. 

Och de som skötte fotograferandet hade fullt upp. Unga kvinnor/flickor kom sminkade och tjusiga .., någon hade rejält välfyllda läppar och olika poser testades innan det skulle fotograferas. Viggo, snart 4 år, stod spikrak i ryggen som en soldat och Elliot fick skriva sin namnteckning - E L L I O T -. 

Vid halv tolv, när allt var avklarat, körde jag hemåt igen - pv är kvar och hjälper till - och det var lika mycket trafik den här gången, många tyska bilar med flera cyklar baktill .., polska, danska och nederländska bilar också .., och skyfall och nästan dimma, sol igen och mera regn! Det tog nästan en halvtimme längre än vanligt att komma hem! 

Såg stooooora omåden med rallarros .., två överkörda grävlingar och även en död hare. 

Kom hem. Handlade till friherrinnan och mig själv .., drack kaffe och tog en halv macka med grevéost hos den nämnda friherrinnan, men så kom regnet och jag jag skyndade mig hem. 

Nu är jag trött. 

Måtte jag inte behöva hämta pv i morgon .., nu vill jag vila ut som chaufför, åtminstone en dag.

Dagens fönster ....

Så här skriver ellem, som antingen befinner sig i finska Österbotten, eller nyligen har varit där: 

"Här kommer fönster från från Kantlax, mammas hemby, i Nykarleby. 

Här är tyvärr många ödehus, en del mer öde än andra. 

Jag gick idag en slinga på en nästan igenvuxen väg, för att se hur det förändrats sen jag var barn."

Hon skrev också  apropå den här bilden:  "I solregnet står jag i dörren till det stora huset, mammas barndomshem. När jag är här bor jag vid fönstren längst ut på hörnet. Där hade de förr 1-2 kor."

// E: Kan berätta att Kant(a) betyder udde, eller landtunga mellan två vatten och lax betyder vik.

Om ärtsångarens öde ....

Jag vet inte många som skriver så ..., ja, så ..., med ett sånt mjukt flöde, som Gebbe Björkman. 

Rent rörande var hans inlägg som handlade om den lille ärtsångaren.

Hur det känns ... och ett tårtrecept.

Halsbandet förärades jag av Elliot och används när jag ska vara lite fin. 

Jo, söndagar känns som göra-sig-redo-för-jobb-vecka och detta fastän jag varit pensionär i åtta år! Å andra sidan är det ju inte så underligt .., har man arbetat i fyrtiosju år totalt, så sitter väl känslan i ryggmärgen. 

Blåsigt och ännu mera blåsigt ännu, men dagen bjöd även på solsken. Den bjöd också på lunch på Göstas tillsammans med Sonja, hennes dotter Maria, sonen Mats med sambo och vuxne sonen Martin och så vi själva då. Sonja stod generöst för kalaset! 

Hon tycktes glad och pigg och var så fint klädd och tyckte att pannbiffen med tillbehör var jättegod. Efteråt blev det supergod paj med glass/vaniljsås/vispad grädde hemma hos Maria i Harplinge. 

För övrigt en lugn och stillsam dag. Jag har förberett tårtbotten och gjort allt klart förutom att vispa grädde och garnera tårtan .., den ska tas med till Bunkeflo i morgon, för att i efterskott fira Anders som fyllt fyrtio för några dagar sedan. Pv blir kvar, jag kommer hem tisdagmorgon någon gång. Sommarhusgrannarna kollar katterna.

Receptet som kommer från Ica, är suveränt bra och innehåller 5 ägg och 2.5 dl strösocker som ska vipsas rejält, därefter blandas 1 1/4 dl vetemjöl, 1 1/4 dl potatismjöl, 1 1/4 tsk bakpulver (jag har även i 1 1/5 tsk vaniljsocker) som siktas i det som vispats och vänds i försiktigt och så gräddas det hela i 40 minuter i 175 graders värme i nedre delen av ugnen. Tårtan blir hög och är lätt att dela i tre delar. Obs! (Jag hade även i 2 dl hasselnötter vilka hackats med hjläp av en stavmixer). 

Kan berätta att nu blommar almöke/rallarros i mängder, liksom praktlysing (nere vid det som varit pv:s potatisland) och så kungsljusen förstås. Just utanför friherrinnans sovrumsfönster, där står ett högrest kungljus och mallar sig lite. Bilden visar kungsljuset som i fjol fanns vid stranden i Skallkroken.

I skrivande stund spelar Norge åttondelsfinal mot Brasilien och pv sitter bänkad .., Vickan ligger på toppen av soffan, rejält ihopkurad som alltid och i växthuset, i en sliten trädgårdsfåtölj av trä, där har Paddan ett eget boende, i alla fall mellan varven. 

Jag har gjort fint .., bäddat lite mjukt och med ett gammalt bomullslakan att ligga på. Fullkomligt  ä l s k a r  att dom nu kommit in i sina egna rutiner; att dom läser av oss så bra och tycks ha funnit sig väl tillrätta.

Dagens fönster ...

Avsändare är Monet, som skriver så här: 

"Hej Elisabet,

Som en liten uppdatering från oss skickar jag dig några fönster från Bengts nya boende sen en tid. Både utanför den egna takterrassen och från den lilla lägenheten i det särskilda boendet han nu flyttat till. 

Mitt i hans uppväxts Djursholm på 1950-talet så han både trivs och känner sig hemma. Här uppvaktad på 86- årsdagen för en vecka sen.

Hälsar Monet."

// Tack Monet! säger jag och du får gratulera Bengt i efterskott. Hoppas att allt blir till det bästa för honom, i det nya boendet.

Och så blev det lördag och om en cykeltur med förhinder ...

Regnet har upphört, men inte blåsten. Pv sover ovanligt länge och jag blir aningen orolig .., han lever väl?

Jo, det gör han, men under det senaste året har hans sömnvanor förändats, det tycker jag. 

Min frukost är sedan länge avklarad när han kommer ner. Konstaterar att fönsterna mot havet till är förfärligt eländiga .., det är väl allt salt förstås. 

Fyller dosetten, morgon som kväll .., ler för mig själv, tänker att detta är verkligen ett ålderstecken - om  n å g o t - .

Hopplöst också med piller som liknar varandra till form och färg.

Läser mejl från Australien, men också från min systerdotter (född 1967) som är på cykelsemester på Jylland. 

Det är ett mejl som vittnar om allt som kan hända. Så här skriver hon, när jag frågar hur det går?

Bilden är från fjolårets seglats, då vi (pv och jag själv) stannade två nätter just i Gilleleje. 

"Tja, planen var att cykla från Helsingör till Gilleleje. Då, för två år sedan när vi köpte cyklarna, var planen att sitta på stranden i Gilleleje, skala räkor och dricka vin. Vad hände? Jo, väninnan Eva blir påkörd av en annan cyklist på väg till jobbet och det blir knäckta revben och cykelturen ställs in. 

Förra året var  planen om Gilleleje på gång igen. Vad händer då, jo, Eva bryter handleden! Så idag skulle det ske. 

Vi cyklade kustvägen, visst blåste det, men inte som när vi var på Fårö och var tvungna att leda cyklarna på grund av blåsten. Nu, när jag såg vägskylt 6 Helsingör, blev jag häpen, trodde att jag cyklat betydligt längre. 

Efter halva sträckan får Eva punktering och däcken som skulle vara punkteringsfria! Ortens cykelaffär visade sig vara semesterstängd, så vi fick ta rälsbuss till Gilleleje, för där finns ju en cykelaffär. När vi kommer dit vid 15-tiden, säger de att nej, de har inte tid att laga däcket förrän på måndag! Det har gått spöke i vår tur till Gilleleje! 

Nåväl, nu har vi ätit fish & chips, turfat lite, gått nere vid stranden och sett flera kitesurfare och kepsen blåste av och försvann, men Eva sprang ifatt den. Ska se om vi kan hyra cykel till Eva, annars beger vi oss hem relativt tidigt i morgon. /Hälsningar Rita."

Dagens fönster ....

.... fångades av Emma under förra helgens besök i det som blir Marias nya boende, tio minuters väg från Upplands Väsby, men ute på landet. 

Det var då som Maria och f.d. klasskompisen Tommy från skoltiden körde ner med hennes bohag, ty nu är det jobb som gäller fram till den verkliga flytten i slutet av augusti.

Bilden visar utsikten från köksfönstret. 

Jo, det blir nog jättebra! 

Och tack för bilden! säger jag.

Glädjen ....

Å, sicken otrolig glädje det blev när jag nu fick hämta ut den här tavlan och fått den inramad hos Rammakeriet i Halmstad! 

Det var när jag köpte Henning Trollbäcks bok "Barnens Flora" som jag  - av en ren slump - råkade hitta den här "trycksaken" (det låter dumt, det är ju hans alster)  som låg så fint ihopvikt längst bak i boken!

Jag föll som en fura, så fintyckte jag att den var! 

Bestämde mig bums för att låta rama in den och det tog några veckor kanske och nu fick jag sms i förrgår, ja, från herr rammakaren Henrik, att nu var den klar. 

Den här gången valde jag reflexfritt glas och det blev ju så mycket, mycket bättre, tycker jag. 

Besökte Hemköp idag och där var så välfyllt överallt och vid frysarna låg Mange på knä och fyllde in allehanda varor och jag sa hur fint där var i butiken! Jo, nu äntligen börjar auto-ordrarna gå in som dom ska och detta att antalet kunder nästan tiodubblas (det är vad jag tror, om det räcker!) .., jo, men det tar ju tid att få det rätt. Det ska  såklart helst inte bli mängder med svinn .., då är det inte kul. 

Tog bort högen med kundkorgar och tänkte att å, det skulle jag kunna arbeta gratis med .., (ja, det gör jag ju iofs också), det är så roligt att hjälpa ungdomarna i kassan! 

Mannen på bilden bor på andra sidan kustvägen och är alltid så himla trevlig, precis som hans fru. Egentligen bor dom utanför Göteborg, men har sommarhus här. Minns jag rätt är han över åttio år, en bra bit över, men det kan man omöjligen tro!

Här står hans fru och letar bland citronerna! Citronerna har varit ett sorgebarn den senaste tiden och inte bara på Hemköp, utan även i andra större butiker. Torra, skrövliga, helt smaklösa! Idag var dom underbart fina!

Frun - som har haft det lite krångligt att gå ut långt i havet här där vi bor - var så glad att jag tipsat om Skallkroken där vi har stege och där det blir djupt på en gång! 

"Det var ju perfekt!" sa hon. 

När jag sedan körde hemåt och passerade Steninge, då tänkte jag att ..., har jag NÅGONSIN sett så höga vågor på havet, som idag? Igårkväll när pv körde till hamnen för att övernatta på båten och hålla koll, hade ett träd dråsat över vägen i närheten av Steninge Skola och idag var det kvistar och löv och annat rat längs hela vägen till Haverdal. 

Fortfarande är det väldigt friska vindar och många av blommorna i rabatten har slagits ned av såväl skyfall som blåst! På gräsmattan ligger små drivor av rosenblad.

Ja, så är det här i Halland idag. 

(Min syster i Australien. för övrigt inte det minsta intresserad i fotbolls-VM skriver: "Har du hört på maken???  Australien skall spela fotboll mot Egypten i morgon bitti kl 3.30 vår tid - matchen spelas i Dallas, USA - och då har regeringen beslutat att PUBARNA får ha nattöppet så att folk kan dricka alkohol samtidigt som de tittar på matchen på en big screen tv tillsammans med andra fotbollstokiga!!!!!! Ja, det skulle nog vara lugnare om de satt hemma i soffan och tittade på egen tv.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Bert Bodin i Luleå. 

"Solen dalar mot sin nedgång, som enligt officiella källor ska ske kl.23.55.

Den här bilden togs 23.00 ungefär.

17 grader och ingen vind.

Då sitter en kvällspromenad bra.

/Bert."

//Tack Bert! säger jag.

Idag blir det tårta ..... 

Idag är det nämligen Mors Dag för min del; nämligen fyrtio år sedan på pricken sedan vi fick en ättapjött i familjen. Klockan var 07.00 på morgonen .., allt skedde på Skellefteå BB och jag var så lycklig och kände mig så ur-stark. 

Och så visste jag med bestämdhet, att nu var det sista gången som denna glädje skulle förunnas mig .., inga fler månader med  våldsamt illamående .., och barnmorskan sa att får man barn som ökar med halvkilot per gång, då är det nog bäst att sluta när den siste var så stor och kraftig.

Nu är han alltså fyrtio år. Ringer ofta, nästan dagligen och hör hur det står till. Känns trygg. Påhittig. 

Alltså ska jag idag passa på och bjuda Eva och Ulf - som ändå ska till Stensjö och köpa ägg - att komma och fira Mors Dag med oss.

Pv är trött efter att ha suttit uppe och tittat på fotboll fram till 1-tiden natten mot idag, då Belgienmatchen var slut. Själv gick jag i säng flera timmar tidigare, men så känner jag mig pigg också.

Gråmulet ute. Väntas regn idag, berättade Eva när hon ringde för ett tag sedan.

Dagens fönster ...

 "Hittade några fler fönster i Nykarleby ....", skriver ellem som är på besök i Österbotten i Finland.

Mycket intressant - framför allt om stadens historia - finns att läsa om Nykarleby, här bland annat. 

Tack ellem! Dina bidrag tas emot med stor tacksamhet.

Oj då ....

Ja, efter sena kvällar och ibland även nätter med fotbollstittande, är det nog tur att detta går mot sitt slut, ty mycket blir upp och ner. 

Pv, till exempel, somnade mitt i matchen mot Frankrike igår, även om det bara var en kort stund. 

Och nu på morgonen, t.ex .., upptäcker jag att i min röda dosett och i facket för onsdag .., där är det tomt. 

Va? 

Tog jag dubbel dos igår?  Har jag av ren reflex tagit den nu på morgonen?

"Ta i alla fall din Eliquiz, så du inte sabbar den biten ...", säger han, så det gör jag. 

Tycks bli en fin dag det här. Min systerson i Australien fyller 49 år idag och jag minns tydligt när han föddes i Sthlm och jag för första gången någonsin körde själv från Kungsängen in till S:t Görans Sjukhus. Gps fanns inte, nej, jag hade telefonkatalogens karta över Sthlm med mig och det gick det med. Och i morgon är det fyrtio år sedan familjens ättapjött kom till världen i Skellefteå och flickorna fick en lillebror.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem:  

"Är i Finland i min mammas hemby i Österbotten. Det här huset tycker jag har ett litet kul uttryck!"

//E: Det tycker jag också .., nästan som ett hus med solglasögon! Tack som tog dig tid, ellem!

Junis sista dag .... 

Vad gör man då? 

Jo, då åker vi in till stan där jag inhandlar en ljuvlig lavendel + två kryddväxter, känner plötsligt av något som eventuellt kan ha varit flimmer (en otrolig trötthet, orkar knappt gå!), pv hinner med ett besök på f.d. Krauta som numera heter K-Bygg och därefter bär det av hemåt. 

Kalasar på en fantastisk lunch, nämligen stekt falukorv med Idealmakaroner, Slotts starka senap och KETCHUP .., jag kan säga att det var nästan lika gott som entrecóte!  

Därefter till Skallkroken. Många badar .., många med hundar (i koppel) och andra som irriterar sig på att hundar får för mycket utrymme på stränderna .., en dam har skrivit till kommunen om detta, men utan resultat. Otroligt många husbilsägare har hundar med sig och det måste ju vara underbart. 

Pratar med nye hamnkaptenen Johan som är som gjord för det uppdraget. 

Vänlig, omtänksam, en ledare. 

På väg till bilen stannar pv till och småpatar med en ny bekantskap i hamnen .., hon heter Lurvtussan, är en strävhårig vorsteh, 4 år ung och ligger där och vilar så snällt, allt medan husse, som för övrigt heter Anders, pysslar med sin båt. 

Pv pratar också med båtgrannen en bit bort, han, vars fru så plötsligt gick bort efter en kort tids sjukdom. 

Nu är det kväller. Norge har vunnit sin match och man kan ju bara  a n a  glädjen hos våra grannar i väster.