fredag 21 november 2008
Ett fredagsfönster från Indien ..
Från pv:s brorsdotter som bor i Dublin, kommer den här bilden.
"Hej Elisabet!
Jag tänkte skicka dig ett fönster jag hittade när jag tittade igenom lite gamla bilder från Indien.
Den är tagen på vår första tågresa.
Bänkarna som man ser, där sover man.
Den männen sitter på, där fäller man liksom ner en sits och så ligger man där också.
Inga gardiner eller dörrar, ingenting!
Man kan köpa lakan och filt för natten om man vill.
Vi landade i Mumbai efter att ha flygit hela natten och detta var natttåget till Goa, så vi somnade gott trots hårda britsar och stirrande människor.
Tror biljetten för denna tiotimmars-resa gick på sådär 30 SEK!
Lev väl, Joanna."
// Fler bilder från Joannas äventyr i Indien finns här .., det kanske är nånting för dig hemifrån-ann-sofie-från-Bjurholm, som snart ska åka till Bangladesh?
Så här skriver Ann-Sofie i en tidigare kommentar:
Tänkte på dig i veckan när eleverna läste att Elisabeth hade namnsdag den 19:e.
Ser att du har det rätt så bra och att du har något att längta till. Själv ska jag göra mitt livs resa. Jag ska åka med 24 andra västerbottningar till Bangladesh. Vi ska på en studieresa som anordnas av den Globala skolan och Sida. Så jag lär nog ha mycket att förtälja när jag kommer hem. Vi ska under 10 dagar bo i olika familjer och leva och äta som de. Så julen torde nog kännas lite annorlunda för mig när jag kommer hem den 14 december till Umeå.
Ha det så bra!
Kraaaam från ett kyligt Västerbotten med några centimeter snö./Fia.
torsdag 20 november 2008
L ängtan ...
Det här längtar jag efter:
- pensionatvärdens varma händer (aldrig har jag mött en människa som alltid har så varma händer!)
- härlig frukost tillsammans med pv och vännen Leina som också kommer till Halland!
- och kanske Trivial på kvällen ...
- och räkgryta
- pelle som får gå ut och in som han vill och möjlighet att vässa klorna på en trädstam och bli kvar i en hel vecka ...
- och ligga nära-nära-nära och känna att man har en flock på savannen som man tillhör och någon som håller ett öga på elden och man känner sig trygg och alldeles lugn ..
- ungefär så .... och nu ska jag boka biljett den sista biten, från Båstad till Halmstad ...
Ett sent kvällsfönster från .....
"Här kommer en fönsterbild som visar hur man spenderar 1200 kr på en minut...
En bil som går i baklås.
Inga extranycklar.
En
(Jo, jag ska putsa fönstren. Nån dag. Kanske t.o.m. vattna blommorna. ;) )"
Tack snälla rara Ellis! säger jag.
Precis mitt mellan mina ögonbryn får jag ett rött sårigt märke när jag blir trött och lite stressad.
Under mina tretton-dagar-på-raken-på-jobbet blev det där märket allt mer tydligt.
Många kunder frågade vad som hade hänt?
Det blev som en liten själslig trötthetsbarometer.
Men igår, då var jag helt ledig.
Gjorde ingenting av vikt.
Läste tidningar och löste korsord.
Drack te.
Handlade färskt bröd på Möllers.
Telefonsurrade.
Idag är märket i pannan som bortblåst.
Kanske hjärta - smärta ..?
Inte kan jag tala franska .., men man förstår ju ändå.
Det handlar säkert om kärlek.
Och vackert är det.
Så där som gardinfladder i vinden.
Vill ni se på storartat danskt skådespeleri .., framför allt av Githa Norby.
Titta här då!
Ett klipp från danska tv-serien Matador.
(Mads Skjaern har upptäckt att sonen inte är som pappan anser att han borde vara ...).
Det är första gången jag får den frågan.
Och Hasse i Ö-vik .., jag sade "ja".
Lite senare: jag har nu hastigt och lustigt ringt till Hasse som sa .."ja, det är inga problem, det får han gärna!"
Tänk, att jag visste det.
Gulle-Hasse!
Reklam som heter duga ...
Hos bloggmadamen Tuvstarr, kan vi få en studie i hur vi säljer svensk kattmat till tyska katter.
Sånt tycker jag är hur intressant som helst och ni anar inte hur tjusiga förpackningarna är!
(Pelle hälsar att han inte alls tycker om kattmat på burk. Usch, så äckligt! säger han och lommar iväg ut från köket .., allt medan svansen sakta vajar av och an på irriterat-vis.)
Hos Nilssons ...
Bilden: konstuställning på vardagsrumsväggen hos bloggmadame Nilsson.
I lokalradions nyheter meddelas att Bo Nilsson, tidigare chef för bland annat Liljevalchs konsthall i Stockholm, har fått säga tack-och-adjö till sitt arbete som chef för Charlottenborgs Konsthall i Köpenhamn.
Ja, han är "fyret på gråt papir".
Herr Nilsson har, som så många andra höjdare i olika företag, inte kunnat hålla koll på finanserna, och nu uppvisar konsthallen ett rejält underskott i budgeten.
Den skånske reportern pratar om att ..., "Bo Nilsson har inte .., Bo Nilsson har dessutom låtit renovera sin lägenhet för ...".
Och så blir det intervju med någon dansk kulturherre.
En i toppen.
Då märks skillnaden mellan Sverige och Danmark tydligt.
Nu är det inte längre "Bo Nilsson ... osv".
Nej, nu låter det så här ..."Direktör Bo Nilsson ..., och direktör Nilsson ..." .., jä, och Direktör Nilsson har ikke ...".
Det låter precis som ett klipp ur danska tv-serien Matador.
(Ja, ni minns väl direktör Jörgensen .. och åååå, som jag älskade den serien!).
Därefter letar jag lite förstrött efter en bild av den nu så omtalade konsthallen .., hittar ingen .., men däremot en blogg som jag börjar att läsa lite förstrött.
Nästan genast infinner sig den där känslan att ..., å, den här har nånting som tilltalar mig!
Sånt här.
Och sånt här.
Och sedan har jag glömt herr direktör Nilsson.
Torsdagfönstret ...
"Det här fönstret finns i en smal gränd i Saigon.
Lägg märke till ventilationen ovanför fönstret. Knappast något för våra breddgrader."
Avsändare?
Ingen kan väl tveka .., det är Jom förstås.
onsdag 19 november 2008
Två sena onsdagskvällsfönster ....
"Det vackraste klosterfönstret från idag, kan det vara något?
Sparade det åt dig. Detta är cisterienneklostret Le Thoronet, elvahundratal.
Magiskt, som alla andliga platser.
Detta är Arn och tempelriddarnas tid!
Och vår nutid.
Hälsningar Monica."
Och här ett helt annat slags fönster; inte det minsta magiskt, inte på det viset, för det fönstret var sönderslaget .., det hade nämligen varit inbrott hos den här madamen!'
(I Malå, inte här i Skåne.)
Tack Monica och Anitha!
Så här skulle det vara ...
Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.
Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.
Se - skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.
Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.
Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.
Nå skjelver de kvitt i et pust av vind
- det er som om noe haster -
Å, flytt deg nærmare inn til meg
her på kjøkkentrammen!
Den er så svindene kort den stund
vi mennesker er sammen.
Junikveld -Hans Børli
Tack Bente! säger jag.
Det är en mycket god vän som för dagen är hemma från sitt arbete.
"Ja, dom trodde först på hjärtinfarkt ... men då sa jag .., det får ni inte säga, då FÅR jag ju en!"
Därefter förklarade madamen att "det ingår faktiskt inte i min plan att ha något sådant, så jag är snart tillbaka på arbetet."
Jag gapskrattade eller vi gapskrattade unisont åt hur fullkomligt idiotiskt man kan tänka och jag berättade om när jag för något år sedan själv hade liknande symptom .., en smärta som sköt upp från bröstet till hela käken .., det strååååålade ut i käkbenet och jag tänkte att jahapp, nu håller man på att segla iväg, men inte tänker jag åka till akuten, för säger dom att det är nåt sånt, då svimmar jag av fasa, nej, jag ligger här på soffan och låtsas som om det regnar!
Precis så.
Så typiskt kvinnligt, tror jag.
"Det ingår nämligen inte i våra planer att få hjärtproblem".
Ungefär så.
Hur som bestämde vi oss för att träffas och dricka glögg och äta lussekatter om si så där två veckor.
D e t, ingår däremot i våra planer!
Och ännu ett eftermiddagsfönster ...
Det bästa med att få fönster, det är att dom är så komplett olika.
Ena dagen ett härlig bonnafönster från Västmanland .., nästa dag ett fönster från södra Frankrike eller från Hasse i Ångermanland .., och en annan dag har man ett fönster från Spanien i sin inkorg!
Huller-om-buller, bara!
I det här rummet stod den här madamen som för övrigt just har börjat blogga och nu inte kan koncentrera sig på sitt arbete.
Ajabaja.
(Ja, själv ägnar man ju förstås inte många minuter åt sånt som bloggande ....... jaså, det tror ingen på. Nehäpp.)
Fra Bente i Norge ...
Sommaren 2006 går jag omkring lite planlöst på Gamla Kyrkogården här i stan.
Där är gravstenar av alla de sorter .., stora och pompösa intill mindre och mera luggslitna .., och ståtliga titlar blandas med skomakare och lantbrukare .., där är friherrinnor och pigor .., repslagare och adelsmän.
Så många livsöden som blandas på den här sista utposten.
Vid en av gravstenarna blir jag stående.
Gravstenen är helt annorlunda mot de övriga och på den översta raden står att här vilar advokat Malin Gråberg. Texten är på franska.
Kanske är det detta "Sjö täm" ... - jag älskar dig -, som gör mig så inutivarm?
Och jag går hem och googlar på namnet, men får inte upp just annat än en torftig artikel från advokatsamfundet och jag tänker att .., ååå, är det allt dom kunde skriva om en ung kvinna som dör?
Bloggaren Tobias i Finland letar också, men med samma resultat.
Så här skriver han i en kommentar.
Tobias sa...
Och så .., nu häromdagen .., så får jag alltså ett mail från en kvinna som presenterar sig som Malin Gråbergs mamma och jag ramlar nästan baklänges, allra helst som det visar sig att kvinnan är kund i affären där jag arbetar.
Vi kommer att talas vid .., och Malins mamma skriver ett brev och berättar det vi inte visste om hennes dotter; det vi funderade över.
Så här skriver hon.
"Den 15 november 2008 är det 4 år sedan sedan vi miste vår dotter Malin.
Öde – varför fick jag upp det idag?
Lite om vår Malin.
Som tonåring är hon en flitig simmare och deltar i många nationella tävlingar, främst bröstsim.
Efter andra året på gymnasiet tillbringar Malin ett år i Louisiana, USA, som utbytesstudent.
Efter studenten börjar studier vid Stockholm universitet med en jur.kand. examen som slutmål.
Under universitetsåren söker Malin Erasmus-stipendium, och hon får det, vilket innebär att hon under drygt ett halvår läser juridik och ekonomi i Rotterdam, Madrid och Hamburg.
En otroligt målinriktad tjej.
Efter jur. kand. blir det vila från studier .., Malin vill lära sig franska och reser till till Annecy i Frankrike för franska studier.
Där träffar hon sin blivande man – Fred.
Hemma i Sverige igen gör Malin tingsmeritering i Jönköping och har ett domarvikariat i födelsestaden Motala.
Men privata marknaden lockar och Malin söker och får arbete på advokatfirman Delphi i Malmö, där hon efter några år blir antagen som advokat.
I Malmö bor hon med sin fransman Fred och det blir bröllop år 2000 i Poitiers, Frankrike, men paret bor i Malmö.
År 2004 januari föds sonen Vincent.
Samma höst flyttar familjen till villa söder Malmö. Malin ordnar med barnpassning .., hon ska börja arbeta igen efter helgerna 2004, alltså 2005.
Allt är välplanerat.
När flytthelgen är avklarad och vardagen ska börja – inträffar katastrofen.
Malin dör i sömnen natten den 15 november.
Vad hände?
Orsak? Finns ingen.
Vi har aldrig fått någon dödsorsak.
Från att ha varit fullt frisk, lycklig med framtidsdrömmar ena dagen, till att inte finnas bland oss nästa dag.
Hon efterlämnar sonen 9 mån, förtvivlade nära – make, föräldrar och bror och många, många vänner.
Och jag riktar ett stort och varmt TACK till Malins mamma! / Elisabet
Morronpasset ...
... har inletts.
Frukosten inmundigas förstås framför bildskärmen och ska jag handla får ovanpågrannen ta vid. Här ska min själ i mig infångas fåglar på bild!
Gunnar: du kan redan nu adressera vinstpaketet ..., på raden längst ner skriver du 27141 Ystad.
Blir helt konfunderad och berörd... Malin Gråberg var från Motala, precis som jag. Inte så värst stor skillnad i ålder. Man undrar onekligen vad som hänt, varför hennes liv tagit slut. Hon verkar ju onekligen ha varit älskad, något som inte är alla förunnat...