Bilden: konstuställning på vardagsrumsväggen hos bloggmadame Nilsson.
I lokalradions nyheter meddelas att Bo Nilsson, tidigare chef för bland annat Liljevalchs konsthall i Stockholm, har fått säga tack-och-adjö till sitt arbete som chef för Charlottenborgs Konsthall i Köpenhamn.
Ja, han är "fyret på gråt papir".
Herr Nilsson har, som så många andra höjdare i olika företag, inte kunnat hålla koll på finanserna, och nu uppvisar konsthallen ett rejält underskott i budgeten.
Den skånske reportern pratar om att ..., "Bo Nilsson har inte .., Bo Nilsson har dessutom låtit renovera sin lägenhet för ...".
Och så blir det intervju med någon dansk kulturherre.
En i toppen.
Då märks skillnaden mellan Sverige och Danmark tydligt.
Nu är det inte längre "Bo Nilsson ... osv".
Nej, nu låter det så här ..."Direktör Bo Nilsson ..., och direktör Nilsson ..." .., jä, och Direktör Nilsson har ikke ...".
Det låter precis som ett klipp ur danska tv-serien Matador.
(Ja, ni minns väl direktör Jörgensen .. och åååå, som jag älskade den serien!).
Därefter letar jag lite förstrött efter en bild av den nu så omtalade konsthallen .., hittar ingen .., men däremot en blogg som jag börjar att läsa lite förstrött.
Nästan genast infinner sig den där känslan att ..., å, den här har nånting som tilltalar mig!
Sånt här.
Och sånt här.
Och sedan har jag glömt herr direktör Nilsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar