Mitt på dagen, när pensionatsvärden är klar med sitt, blir det litet besök hos Gösta och Sonja.
Gösta har KOL och är aningen trötter numera.
Och så röker han, fast hustrun Sonja förmanar honom.
Gösta är en driftig man som har arbetat med allt möjligt .., ja, pv brukar säga att "för Gösta var ingenting omöjligt .., kunde han inte .., så försökte han i alla fall .., han var oerhört energisk, då, när han var frisk!"
"Här .., vad säger du om det här .., jag ska ha den till båtmotorn ..?" förklarar pv.
Det är då Gösta funderar lite.
(Två inlägg längre ner möter ni hans hustru Sonja. Och jovisst, på den cyklande pensionatvärdens vänstra arm, syns tidtagaruret. Det är minsann viktigt att Ta Tid när man cyklar. Absolut. "Ja, det är viktigt", säger Gösta. "För mig tar det 14 minuter in till Halmstad. Med bil", förklarar han leende.)
Jag har sagt det förut och säger det igen; det finns människor som omedelbart kliver in i ens hjärta .., som slår sig ner och sitter där och vickar på tårna.
Människor som inte behöver portkod eller nyckel.
Människor som man genast känner sig hemma hos.
Precis så är det med Sonja.
Före detta distriktssköterska .., uppvuxen i Småland .., i närheten av Markaryd.
Lillasyster.
Tog grönt kort i golf när hon gick i pension.
"Men du vet Elisabet ., när man stod där och tog sån tid på sig för varje slag .., då kände jag pressen och nån slags stress från dom som var bakom mig .., så jag slutade med golf..", säger hon leende.
'
Hannas främsta intressen var förstås matlagning, men även bärplockning. Hon tyckte om att vistas ute i naturen, följa med på fisketurer, då hon sällan fick någon fisk, men nöjde sig med att sitta vid eldstaden, sköta kaffepannan och laga mat. Hon tyckte om att sticka sockar och vantar som hon sedan gladde andra med.
"Stig älskade livet och sin stora familj. Natur, sång, musik och dans betydde mycket för honom. Han behöll sångarglädjen livet ut och intill sista levnadstimmen gladde han omgivningen med sin stora humor."
