'
Ett sms från Emma!
Och jag läser blir alldeles inutivarm.
Två gånger har vi rest tillsammans utomlands.
Först en vecka till Kreta (då var hon 9 år ..) och i fjolsomras till Kefalonia (11 år).
Grekland alltsammans.
Och detta .., det är första gången som Emma relaterar till någon av resorna, så där spontant.
Jodå .. , hon som är mormor kommer så väl ihåg när vi satt på serveringen just intill vårt hotell och Emma övade på frasen "kan jag få notan, tack?"
Om och om igen tragglade hon "ton logariasmo, parakalo ...?"
Det är den hon har skrivit om.
(Ååå, du bettankax! Vilken glädje som väntar dig!)
6 kommentarer:
Jag fantiserar mycket om det nya lilla livet kan du tro! Igår när jag såg Lindisen komma från duschen, så otroligt vacker, med den fina magen i all sin glans..
och sen hur magen böljade hit och dit när vi satt i soffan..
Ja herre du milde så mycket känslor, ilningar av välbefinnande längs mina armar o upp i nacken..
detta är makalöst att få vara med om..
och sen lovar du ännu mera glädje ...:)
Finns få saker som man lär sig så mycket av som att resa tänker jag.
Å vilka goa minnen det kommer att ge Emma!
Såna mess VÄRMER!
Hon är väldigt lik sin mor (som jag minns henne). Jag ser lite av AnnaPanna också.
Så härligt. Jag blev rörd...
Du har den förmågan med dina inlägg!
kram
Cattis
Alexandra, du har gott omdömde! :) Eller snarare...Emma är en så himla fina tjej att man blir glad bara av att ngn säger ens namn i samma mening som hennes namn! Och turligt nog blev hennes lillebror lika fantastisk. Och det roligaste av allt är att jag tänker: Att detta säger jag inte för att jag är deras moster - Nej, det verkligen ÄR helt unika och fantastiska! Hm...Tänk om jag blivit en partisk moster...
Till er alla: ni anar inte .., men det gör ni nog, hur roligt det är att resa med ett barnbarn.
Emma var 11 år nu senaste gången .., 9 där före .., och man kommer varandra så nära, så nära.
Aldrig i hela livet ska jag glömma moppeturen som varade från morgon till kväll, när vi körde längs svindelhöga berg och åt nykokta musslor nere vid havet och Emma sa att ..."mormor, jag litar på dig ...!" när jag frågade om hon var rädd för stupen på sidan av vägen.
Skicka en kommentar