För fyra år sedan ...

På flyget .... vi är på väg till Kreta.

Det här är Emma Elisabet Böhlander.
Nio år.
Vädur.
Storasyster.
Etthundrafyrtiosex centimeter lång.

Emma, hon är nästan min allra bästa vän.

Hur ska jag beskriva henne?

Hon är alldeles otroligt snäll och omtänksam .., hon är mjuk och känslig, men har har ett himla humör och kan bli alldeles rosenrasande.
(E: men det där sista stämmer verkligen inte längre ...).

Och hon är en riktig tävlingsmänniska.


För några år sedan.
Då var hon brudnäbb när moster Anna och morbror Micke gifte sig.


"Vad är det bästa du vet?" frågar jag.

Inte ens en sekund tvekar den unga damen.

"Det bästa? Det är att spela fotboll och innebandy!" säger hon genast.

Och så tycker hon om att sjunga och uppträda.


På stranden i Grekland, år 2006.
"Mormor .., säg tre namn på farbröder ...!"
"Mormor .., tre städer ...!"
"Och tre olika bilmärken ..".
Sen får jag veta att jag ska gifta med mig en man som heter Nisse som bor i Oslo och kör BMW.
Tänka sig, att jag ska flytta till Norge!

När Emma blir stor vill hon bli fotbollsproffs eller i alla fall spela i ett allsvenskt lag.
Fredrik Ljungberg är stor idol.
Och Beckham, förstås.

"Har du nån annan idol?" frågar jag.

"Jaaa, Marcus .. han som vann Idol ...", svarar hon.


Alla Hjärtans Dag i fjol.
På framsidan står det "Mitt hjärta ..." och när jag öppnar läser jag resten .. "tillhör dig".
Ni kan ju tänka er hur mormors syn plötsligt förändras .., ja, hur suddigt det blir.


"Nej, men ungar, nu får ni skärpa er ..!
Säg sju ... sjuuuu!" säger jag, men inte att dom kan säga sju på västerbottniska!
Här övas det friskt.
Och gapskrattas.

"Vad vill du arbeta med när du blir stor?" frågar jag.

Det vet hon.
För några år sedan var drömmen att jobba på Mc Donald´s, men det är det inte längre.

"Kanske på Lindex eller KappAhl ...?" säger hon nu.

Och så vill hon gärna bo i ett hus och ha en labrador.

Om hon är rädd för hästar?

"Nää, det är jag inte, jag brukar ju vara hos Taurus, moster Annas häst!" säger hon .


På flygplatsen .., Emma på väg till Skåne.
Alldeles på egen hand flyger hon till Sturup och några dagar senare blir det ny flygtur, då till Kreta med mormor som är jag.

Emmas bästa kompisar heter Sabina, Felicia, Cassandra och Fanny.

"Vad leker ni mest?" frågar jag.

"Tjaaaa, om vi är ute leker vi Burken eller tjyv och polis .., och är vi hemma .., ja, då sjunger vi och uppträder och leker Idol", säger hon.


Med nyborstat hår ... ja, mormor fick agera frisörska.



Och så har hon träffat sångerskan Agnes.
Hur spännande var nu inte det på en skala ...?



Fyra somrar på raken har Emma, hennes lillebror och jag själv tillbringat en natt på vandrarhem.
Två i Stockholms skärgård, en ombord på en båt nära Slussen och i fjol på vandrarhemmet Thalassa i Helsingborg.
Det var då vi tog färjan till Helsingör, därefter tåg till Bakken norr om Köpenhamn, där det finns en stor jättepark och så tivolit som är hur roligt som helst och verkligen rekomenderas!
Där var där vi åkte berg och dalbana.
Emma satt längst fram och hennes lillebror och mormor bakom.

"Vad minns du mest av semestern i Grekland ..?" frågar jag.

Hon tänker en liten stund.

"Jaaa, jag kommer ihåg att jag var så rädd för bläckfiskar .., ja, jag vågade ju nästan inte bada hela första dagen ....., och så kommer jag ihåg den där goda glassen som jag köpte flera gånger varje dag ..., och när vi gick vilse mormor ..!" säger hon.

Sen tackar jag vänligast för intervjun och säger att jag måste skynda mig till jobbet.
Emma, hon har sportlov och tänker bara gotta sig.

L y c k a ....

"Krafs-krafs ...." efter mat.
Kan hon vara dräktig, tro ...?


I ett par veckors tid har vi haft två rådjur uppe i slänten om dagarna.

Ååå, så dom har krafsat efter nånting att äta!

Nu är det skare och hart när omöjligt att komma ner till blåbärsriset eller mossan, och idag upptäckte vi hur det ena rådjuret låg ner i ett par timmars tid.

Vi stod i köket och spanade med kikaren.

Jo, där var det.

När så pv - efter skidturen - kom hem, gullbad jag att vi skulle åka till bonden ett par kilometer härifrån och fråga om vi får köpa en rulle med foder?

Det var det vi hade pratat om för ett tag sedan.

"Självklart ..!" sa pv.

Och vi åkte iväg bums och möttes av en gymnastisk stallkatt som - ovan med besökare - tog sig absolut lodrätt uppför lagårdsväggen och in genom dörrglipan längst uppe, och så knackade vi på hos bonden och frågade ..., ja, om det fanns möjligheter ...?

Det fanns det.

I morgon kommer Stig med sin traktor och då ska rådjuret med sitt kid få frukost, lunch och middag hur mycket dom vill.

Om mormor är glad ..?

Ja, det kan man nog lugnt påstå att hon är.

Glad för BSK:s skull och för Emmas.

Förstås.

Och ute på altanen ...

.... den som så småningom ska bli ett stort innerum (läs: vardagsrum), ligger pElle och sigge nilsson och gonar sig i solstrålarna.

Där utanför flyger trastar, mesar, finkar, två domherrar, en hackspett, samt några sparvar ..., av och an.

I skarsnön syns spår efter rådjuren.

Sjunde januari ...

P 1 .....

I Haitis flyktingläger våldtar beväpnade män (läs: banditgäng) kvinnor i alla åldrar.

Totalt skyddslösa kvinnor och barn!

Och i nyheterna berättas om ett afrikanskt land där soldater deltagit i massvåldtäkter, men först har många av kvinnorna misshandlats medvetslösa.

Ibland .., tänker jag .., att hon nog inte hade så fel, den där kvinnan som tyckte att män uppför sig som djur, ja, värre än så är det ju.

Faktiskt.


// Och detta är förstås inget nytt. Man tar sig för pannan.

Fredagsfönstret ...

.... kommer från Kopparberg.

Ulrika höll i kameran.


// Och titta där uppe till höger skymtar Hattstugan, den bok som min mamma läste för mig nästan varje kväll .., då, i ett annat liv.

Å, vilket underbart program!


Ja, tusen tack Sportspegeln för alla kvällar ni har förgyllt i ens liv!

Och Marie Lehman .., vilken duktig programledare den kvinnan är!

Nu har vi suttit här, pv och jag själv, - båda enormt sportintresserade - och smajlat mest hela tiden åt alla gamla Sportspegel-snuttar och vi har nästan rörts till tårar när vi skådat Thomas Wassberg i skidspåret, Putte Kock med sin cigarr .., Sven Plex (som ju ÄR Vasaloppet för mig) och alla andra b bekanta ansikten.

Sååå roligt och intressant att få se hur det går till bakom kulisserna.

Och vilket fenomenalt skridskoreportage av den eminente och begåvade Göran Zachrisson!

Vi har också funderat över vad det är som gör att man tycker så bra om sportjournalisterna?

Ja, så där så att man nästan tycker sig vara nära bekant med dem.

"Och dom ser så himla trevliga ut!" säger jag.

Pensionatsvärden håller med.

på eftermiddagen


besöker jag det som ska bli min nya arbetsplats

lämnar nybakad sockerkaka i personalrummet

insuper atmosfär

tänker att ...

snart är jag där

i bilen - på väg hem -

drar jag djupa andetag

och vid vandrarhemmet i Steninge

nära havet som nu är fruset

tänker jag på mannen som inte längre finns

och inser

att allt är relativt

i tv


"all tjääärlek och all värme man ger ut

det kommer åter som en bumerang"

säger kvinnan som bor i åboland

och just då promenerar omkring på släta klipphällar

en annan kvinna

- hon som är fiskare -

säger

"tomma nät är mycket tyngre

än nät fyllda med fisk

ja, för en fiskare, alltså"

så mycken klokskap samlat i ett enda program

Skärgårdskvinnor

Finlandssvensk dokumentär av Lotta Petronella om fyra starka skärgårdskvinnor i Åbolands skärgård under ett års tid och om hur de lever med årstidernas skiftningar och skärgårdens natur.

Kvinnorna reflekterar över ensamhet och sorg, glädje och kärlek, liv och död.

Vi möter Lotta Björklöf på Ytterholm, Thelma Brunström på Tunhamn, Heli Österman på Brännskär och Anna Aittola på Brunskär.

När allt är över ...

Fem över tolv var klockan.


Gårdag.

Vi är på väg till Slöinge .., sitter i bilen och pratar om snön som har kommit och så - plötsligt - piper det till i mobilen.

Jag öppnar meddelandet och där står bara en enda mening.

Fyra ord.

Och allting liksom stannar upp.

För så är det, att Per-Erik finns inte mera.

Rara, goa, lugne, snälle, trygge, filurige Perra.

Perra som spelade och sjöng på bloggträffen i Steninge.

Perra som i höstas under besöket här, ja, tillsammans med Anitha, sa "men sä djäääävulskt gott!" om lammsteken .., och som tog om och om och om och jag sade att en så härligt tacksam matgäst har jag aldrig i hela mitt liv haft.

Och aldrig någonsin har jag mött ett par som var så mycket Ett Par, som Anitha och Per-Erik.

Aldrig!

Och jag minns hur Anitha - det var i höstas när dom var här - sade .., att det bästa hon visste, det som gjorde henne allra, allra lyckligast, det var att vakna upp på morgnarna och upptäcka att Perra, som tidigare drabbats av hjärtproblem, var där intill henne - i livet -.

Och nu är det slut.

Anitha skriver: "Halva jag har försvunnit!"

Ja, precis så måste det kännas.

Och tänk .., att Per-Erik inte längre finns!

Så ofattbart är det.

Och en ä r a var det, att ha fått träffa honom.


Per-Erik och Anitha utanför mitt fönster i Ystad.


Alldeles omöjligt är det att skriva om Perra, utan att ta med Anitha.

I ett inlägg från ifjol, skrev jag så här, - angående bilden här ovanför -.

"Jag brukar ju leta Lyckliga Par när jag står bakom kassan.
Det här är ett sånt. Ett lyckligt par.
"Men vad baserar du din tro på om par är lyckliga eller inte ...?" frågar somliga.
Jo .., när man märker att människor SER varandra .., att det verkar så ENKELT och naturligt alltsammans.
Att människor verkar ha trevligt tillsammans och respektera varandra; en slags omtänksamhet."

En undran bara ...


Hur uttalar ni ordet "advokatbyrå"?

I Rapport säger nyhetsuppläsardamen advokatbyrå´, med betoning på å:et.

Själv säger jag advokatbyrå, med betoning på y:et.

Skulle vara intressant att veta om detta är rent dialektalt.



Monet: här har du svaret!

Torsdagsfönstret ...

"Här kommer ett fönster från ett gammalt stall i Skåne.

Det innehas av min före detta svåger och har bebotts av såväl kor, tjurar som hästar genom åren. Och stallkatter förstås.

För mig är den här gården genuint skånsk och hör till sommarminnen man gärna ägnar sig åt så här års.

Kram, Monet."

Viljan att vara nära ...

På väg hem från Slöinge, pratar vi om gruppboenden och detta att äldre människor som varit gifta hur länge som helst med varandra, inte kan få bo tillsammans, ja, säg att den ena parten har hamnat på ett gruppboende på grund av demens.

Men alldeles enkelt är det inte.

Om jag tänker på mammas boende, så fanns där åtta rum och lika många patienter.

Där hade man lätt fått plats med två sängar per rum, så den biten är okej.

Säg då att min pappa hade varit tämligen pigg och velat tillbringa de sista åren med mamma.
(Så var det i det exemplet som vi diskuterade från tv-reportaget, en äldre - till synes rejält pigg man - ville bo med sin hustru).

Han flyttar in på gruppboendet (som är anpassat efter åtta patienter) och delar rum med mamma.

Så blir pappa åtskilligt sämre; nu har personalen nio patienter att ta hand om.

Eller: säg att mamma dör, men pappa är kvar, frisk och pigg.

Ska han då flytta ut från boendet (andra har kanske stått i kö i åratal och väntat på att deras far eller mor ska få en plats ...) och har han då något boende att återgå till?

Eller säg att tre patienter har anhöriga som vill dela rum med sin äkta hälft?

Eller fem patienter på samma boende?

Alldeles enkelt kan det inte vara att lösa såna här problem.

Skulle det kanske finnas särskilda boenden för äkta par?

Ja, sånt kan man fundera över.

Och det är detta vi pratar om i bilen.

Vägen till vedboden ....

Från att ha haft nästan ingen snö alls ..., har vi plötsligt väldigt mycket mera.

Pensionatsvärden skottar och skottar och kånkar på ved.

Hälsningar från hagen ....

Klicka gärna. Då blir man nästan ännu gladare.







Och hjärtat blir så varmt så det nästan går i bitar när jag står där och småpratar med Lilla Gubben och hans kompisar.

Nån slags insikt ....


Nu ska vi ta bilen till Slöinge och hämta ut ett paket.

Ett paket som ska ge oss mängder med nya tv-kanaler.

Hrmmm ...

Det är nog tur att man börjar att jobba snart.

Tror jag.

Trettondagsafton ...

Pilgrimsvandring i Spanien och nyblivna mammor i Danmark, fast i omvänd ordning.

Ära vare SVT!

Därefter kaffe och uppvärmda bullar.

Ute yr snön!

Och lille rödhaken är på plats.

Nästan som vårkänslor ...

Så ljufvligt .., detta att få köpa årets första tulpaner!

Och vackra ytterkrukan från Ica får bli vacker vas.

Höga vaser och höga/långa blomster, är inget för mig.

Här klipps alltid ner.


Härlig grön färg, nästan som den lilla asietten med olivreliefen.


Och pv ..., som till en början inte alls höll med .., tycker nu att det är fint.

Varför bilden togs utomhus?

Jo, här inne finns aldrig tillräckligt med ljus.

Dagens fönster ..

... speglar sig i katten Görans vänstra öga.

Och jag säger bara ..., vilka makalösa bloggvänner som ser fönster där man minst av allt förväntar sig att hitta något!

Tack du fantastiska Ulrika!