Ett extra-fredagsfönster ...

... som finns i ett nybyggt hus på Ekerö.

Och i det lilla huset finns en liten hund som heter Nelly och som minsann modigt vågar gå uppför trappan till övervåningen, men inte ner.

Då blir det för hemskt!


Foto: Nellys matte Anna, som även tog den övre bilden.

Ja, så här ser det ut då och gissa hur roligt det är för en liten terrier?

Nej, just det.

"Stickprovsundersökning ..."

På den där dejtingsidan där jag befann mig för flera år sedan, där skulle man bland annat beskriva sig själv.

Sånt är ju inte alldeles enkelt och särskilt objektivt blir det inte heller.

Att man nog inte skulle hitta mig vare sig på golfbanan eller i någon gympalokal (ni anar inte hur många våldsamt hurtiga män som hörde av sig, kanske såg dom här en chans att verkligen få briljera!) och att jag löser korsord med kulspetspenna, det berättade jag i alla fall.

Det där sista tycker jag säger ganska mycket om en människa.

I alla fall om mig.

Ty helt ärligt det nog så att jag inte har tålamod att sitta med blyertspenna och suddgummi .., jag vill tro att det löser sig ändå och om det nu skulle råka bli fel (som vid ordet LID på bilden här ovanför, t.ex) så kan man ju alltid bara ändra lite.

Med andra ord har jag ganska bråttom.

Det kan ju förvisso också tyda på att man lider av något slags storhetsvansinne och inbillar sig att man klarar allt ..., eller att man i grund och botten är rätt positivt lagd och tror att det mesta ordnar sig, även ett korsord.

Eller så är man inte så pedantisk att det stör med lite ändrade bokstäver?

Idag var krysset ovanligt enkelt, men också lite finurligt.

"Lindrad" blev t.ex. allé.

"Hamburgare" = tyskar.

Kul!

(Men se Aftonbladets kryss från förra lördagen, det håller på att göra oss tokiga! Sååå knepigt.)

Ingen beslutsångest ...


"Vill du följa mig till Gränna en måndag i juli och vara med på en guidad visning/vandring, anordnad av turistbyrån och med sportigajenny som guide?" frågar jag pv.

Till Gränna är det kanske tjugofem mil, enkel väg.

"Ja, det kan jag göra ...", svarar pv.

Och så var det bestämt.

Sånt gillar jag.

Tårtan ...

"Ska vi inte ha nån midsommartårta ...?" säger pv förvånat.

Jaha, ja ..., det har jag inte tänkt på.

Jag tillhör ju dom som skulle kunna äta varm korv med bröd på midsommarafton.

"Men det är ju bara du och jag .., ska vi ändå ha en tårta ...?" frågar jag.

Jodå, det tycker han.

Minsann.

Det är kanske tur att en i sällskapet håller på tradtionerna.

För mig är midsommarafton inget särskilt.

Som lillflicka följde man pappa (mamma arbetade alltid) till Hembygdsgården och det var lotterier, dans kring stången och miljoners mygg och sen hem igen.

Som tonåring blev det väl Borgen med någon känd orkester, typ Sven-Ingvars.

Och som nittonåring var jag själv mamma, bodde i Kungsängen och nu blev det ny hembygdsgård och nytt firande, dvs, när vi inte tillbringade den här helgen på Tjörn i Bohuslän.

Hur många midsommaraftnar som helst har jag arbetat, eller så har man arbetat dagen därpå, så något våldsamt firande har det sällan varit.

Tillsammans med pv blev det Samlad Tropp och dragspel och gitarr och massor med sång, tills Gunvor gick hädan och nu står sommarstugan där och väntar på rätt köpare och själva firar vi på stillsamt vis .., pv klipper oxelhäcken och jag har bakat tårtan och så ska jag läsa boken av Anne Tyler som jag har påbörjat och DN:s korsord blir det nog också.

Men alla ni som följer traditioner och har stora kalas och hela rubbet .., ha nu så jättetrevligt!

Själv njuter jag av lugn och ro.

Från radion strömmar musik och det är prat om Saab (helt ärligt, skulle någon komma på idén att be regeringen stötta Ica eller Konsum om dessa vore nära konkurs ... - en biltillverkning som inte har burit sig på många år och än mindre nu ... -, nej, det tror jag inte på, fast jag själv är en stor fantast av bilmärket Saab) och Ulf Lundell sjunger om kärleken som förde oss samman.

Ett fönster står på glänt.

I soffan Ektorp ligger pElle och sover.

Jo, det känns bra.

Cecilia hade rätt ...

Ni minns kanske att jag undrade över den här vitblommande växten, den som kom i en liten fröpåse (modell Liptons te) och helt övertygad var jag om att detta var rent ogräs.

Men Cecilia N .., hon visste.

"Det är nog bovete?" skrev hon.

Nu har jag tagit mig en närmare titt.



Jodå, se här bara.

Hjärtformade blad och likadana blommor!

Överraskad ..

pElle har världens minsta öron .. men titta, så stora öron hon har!
Även igår hälsade hon på .., då var det pv som gav henne mat.


I morse, när jag inte kunde sova, utan satt här vid datorn och bland annat mejlade med AP, som inte heller kunde sova, öppnade jag ett fönster så att en "långbeneskrank" kunde ta sig ut.

Fönstret fick stå på glänt.

Sen gick jag härifrån en stund och döm om min förvåning, när jag återvänder till köket och har en liten hungrig kattmadame runt benen!

Det tog en stund innan jag förstod varifrån hon kom .., men det insåg jag bums, när hon - efter intagen frukost - med ett elegant skutt hoppade upp på datorbordet och sedan ut genom det öppna fönstret!

På vägen dit mötte hon en något förvånad sigge nilsson som inte trodde sina ögon!

"Va? Har hon flyttat in ...!"

Den besökande katten (som snart känns som vår) reste ragg och fräste lite mot sigge och sedan var hon försvunnen.

Vi bävar för att hon en dag kommer med åtta små kattungar i släptåg.

Och en inköpslista ...

En något annorlunda lista, just för att dom allra flesta har stor bokstav i början på allt som ska inhandlas och oftast skrivs det uppifrån och ner.

Jag tror att detta är en rationell människa.

Dagens fönster ...

I skrivande stund är klockan 04:19 och det är som vanligt .., jag vaknar vid tretiden och känner mig pigg .., ligger där under täcket och lyssnar till småfågelkvittret och till vinden och mellan varven även till ösregnet.

Mellan pv och mig ligger pElle.

Och vid fyratiden kommer sigge nilsson och jaaaamar och vill ut.

Det är då som jag kliver upp.

Och här sitter jag nu och regnet har upphört, men himlen är mörkt gråblå, det känns mer som höst än som midsommarafton.

Fönstret finns på Ven och det var jag själv som tog bilden.

Det var då som solen lyste så vackert.

Som en luftballong ...

Efter jobbet (två kassor igång mest hela tiden och ofta tre ...) tar jag moppen och kör mot Gullbrandstorp, till mopedförsäljaren.

Halvljuset - och även helljuset - strejkar mellan varven och jag tror att det är lampornas fel?

Den här ägaren är ingen som möter kunderna med ett leende, tvärtom, det är på gränsen till att man känner sig i vägen.

Och nu har han bråttom .., han ska på ett möte klockan tre och det är bara tjugo minuter kvar och "förresten har din sambo varit här och köpt lampor redan ...!" säger han, nästan på gränsen till bryskt.

Jaha, ja.

Så jag vänder hemåt igen och det blåser förfärligt starka vindar, så där så att man ibland vinglar till och för min inre syn ser jag mig själv dråsa i asfalten och jag tänker på hur ont det ska göra och tänk, om knäet kraschar!

Anoraken är ett välsignat plagg i blåst, men ibland förvandlas den till ett luftskepp .., ja, det är inte långt ifrån att man lyfter och seglar iväg, så där som Mary Poppins!

Nu är jag ledig tills på lördagmorgon.

Och precis hela dagen har jag nynnat på signaturmelodin till det här helt fantastiska programmet. (34 sekunder in på bandet börjar melodin ...).

Det här med Saab .....

Det är som en utdraaaaagen förlossning där nånting har gått snett.

Arma anställda!

Dagens inköpslista ...

... kommer - liksom gårdagens - också från Skåne.

Av handstilen att döma .., kan man nog utgå från att den här inhandlerskan är något äldre än den förra.

Om jag vore grafolog, skulle jag gissa att detta är en människa med gott om positiv energi.

Men nu är jag ju bara kassörska.

Listskriverskan hittar ni här.

(Jag tänker också att detta är någon som har gott om tid, då inköpen delas upp på olika ställen. Undrar just vad det blir för gott av det där längst nere till höger .., med klammer runt ...?)

Torsdagsfönstret ...

Från ön Ven, utanför Landskrona, tittade fru Hansson in i en fiskarbod.

Eller mer som en "konstnärsbod".

Och vips, hade hon fångat ett fönster!

Tack och bock!

En inköpslista från Skåne ...

Somliga är lydiga .., rent av underbara!

Det tackar man ödmjukast för.

Morgonpost ...

Innan pv ger sig av för "sommarskole-arbete", kommer han upp med gårdagens post.

Ojdå, den hade vi glömt att ta in!

Och där finns ett stort, vitt kuvert och jag blir så förvånad ..,. tills jag ser vem som är avsändare!

Å, det är ju den här madamen!


Och frimärken med valören 3.10!!

Alldeles skamlöst hade jag nämligen önskat mig ett exemplar av församlingsbladet, det som den sångglada avsändaren har varit redaktör för.
(Men inte längre är ..., nu är det slut på det roliga.)

Och nu kom det verkligen!



Det visade sig vara ett intressant litet blad och där fanns just sånt som jag själv gärna hade velat läsa i ett församlingsblad.

T.ex vittnar den sång,- och dansglada Flora från Burundi om sin tro.



I Dronthems församlingshem har småttingarna skrivit "bönekort".

Om "lenktan" efter en döda katter, t.ex.

I kuvertet finns även en cd-skiva som jag i skrivande stund lyssnar till.

Musik där Bloggblad har skrivit texten!

Se där .., vilken present en alldeles vanlig onsdag i mitten av juni!

I kundkorgen ...

Om att hålla koll ...

Plötsligt en eftermiddag kommer Emma ihåg hur man frågade efter notan.

När Emma och hennes mormor - som är jag - tillsammans reste till den grekiska ön Kefalonia, då skulle vi vara borta i två veckor.

Den allra första kvällen satt jag på sängen i hotellrummet och fördelade den inte alls så storslagna reskassan i ett antal kuvert.

"Så här mycket får vi göra av med per dag och blir det över .., så lägger vi det till sista dagarna, då kan vi slå på stort ...", förklarade jag.

Emma loooog.

Många skulle säkerligen gapskratta åt den varianten av ekonomisk planering, men den fungerade jättebra!

Dessutom blev det en sport att se till att vi fyllde det där "sista-dagarna-kuvertet".

Och det fungerade!



Vi fick verkligen pengar över och åkte på tre heldagsbåtturer, åt gott och mådde som prinsessor.

I det läget var jag ensamseglare och kanske var det därför det var så oerhört viktigt för mig att ha stenkoll på ekonomin. Att pengarna skulle räcka.

(Vilket jag har nu också .., jag vill aldrig känna att jag har så lite pengar att röra mig med, så där som första året efter skilsmässan!)

Allt detta, den där resan till Grekland och alla kuverten med semesterpengarna, tänker jag på när Greklands ekonomi nu löper amok.

Aldrig någonsin i mitt femtiosjuåriga liv har jag förundrats så över hur ett helt lands ekonomi kan tippa överstyr på det här vanvettiga viset, som nu i Grekland.

Jag fattar det inte!!

Hur kan politiker låna upp så svindlande mycket pengar, utan tanke på att allt ska betalas tillbaka ...?

Och hur kan människor i samma land inte förstå att nu måste det till en ändring?

För mig är detta helt obegripligt.

Och - jepp - till politiker utan vett och sans och som strör pengar omkring sig, skulle jag gärna tipsa om kuvertmetoden!

Jag tror att jag ska slå en signal till herr Papandreou.

Dagens fönster ...

.... kommer från Västmanland .., detta landskap där det fullkomligt vimlar av vackra hus!

Titta bara, vilka timmerstockar som huset är byggt av!

Och vilken ljuvlig färg!

Ulrika - nöjd och glad med tillvaron -, höll i håven.

Den där fröpåsen ...

Mian, hon vet förstås: den här blå skönheten är en Honungsfacelia.
(Ja, nu blev den plötsligt en skönhet.)

... från danska firman .., den som utlovade en vildblommande äng, ja, jag säger bara det.

Först blev den (plätten där vi hade sått) bara gul och vi tänkte att det här ser ju ut som ogräs.

Sen tyckte vi att det liknade raps!

Och jag sa till pv att undrar just hur roligt firmans anställda har när dom packar ogräsfrön i små, små påsar och levererar dem till godtrogna svenskar som inbillar sig att dom ska få en fin blomstrande äng på tomten!

För min inre syn såg jag hur dom låg dubbla av skratt.

"Åh, nu har vi fått ännu en order, hahaha!"


Och den alltid så minnesgoda Cecilia N, hon gissar att detta är Bovete.

Idag har vi dock upptäckt två blommor till.

En blå variant (övre bilden) som nästan liknar en tistel, men bara nästan.

Och så en rosaröd liten figur. (nedre bilden).

Det tar sig.

Någon som vet vad detta är för ..., ja, blommor?

Mera Greta ...

"De e bara en tlasa ...." (en trasa, menar hon nog ...).

Ni minns väl lilla Greta som fick rida på Annas häst Taurus?

Hon som var "lite lädd".

Å, nu ska hon minsann ha picknik.

(Och jag ler åt herrarna som inte förstår att det är "mat" hon lägger på bordet, inte alls någon duk. Ja, sen blev det kanske en trasa ...).

Eftermiddag ...

Efter alla regndagar har varmvattnet sinat.

Nu eldar pv i pannan.

Själv ordnar jag med middag och lyssnar till musik som gör hjärtat glatt.