Dagens fönster ...

... finns i residenset i Härnösand och då anar ni kanske ...?

Just det.

Det var den minnesgoda madamen Cecilia N som var framme med håven.

Om relationen mellan ....

... hästar och människor, handlar detta.

Helt ljuvligt är det.

Spridda skurar från året som gått ...

Januari. 
Vi eldar upp den eländiga ensillagebalen som rådjuren aldrig brydde sig om.
Vilken lättnad när den äntligen var försvunnen!



Februari
Hittar jag detta på nätet och blir lycklig.

Mars. 
Det börjar kännas som vår.
Jag kör moped till jobbet i Haverdal.

April.
Då läser jag om pv:s brorson Hannes i Sydsvenskan.

Maj. 
Bygger pv - med hjälp av Pythagoras sats -, en jordgubbspyramid. 

Juni
Förminskar jag en bild som Guy har skickat och han blir aningen putt.
Jag gör aldrig om det.

Juli.
Gothia Cup i Göteborg.
Vi tar bilen och kör dom tolv milen dit .., och i en paus kommer min före detta svåger Leif på besök och han och harry pratar lite med varandra.
"Du och jag harry ...."-

Augusti. 
Blir det restaurangbesök i Malmlö och jag ser likheter mellan Anders och min morfar, den mörkhårige unge mannen, tvåa från vänster i den översta raden.
Ja, jag vet.
Jag har sagt det förut.

September.
Då reser jag tillsammans med barnbarnet Emma, 15 år, till London.
Underbara dagar.
När vi besöker marknaden på Portobello Road, träffar vi Bernadine och frågar efter vägen.
Emma tycker att mormor är pinsam som pratar med främmande människor och står en bit därifrån och väntar.

Oktober.
Får jag mitt livs första fortkörningsböter.
Tvåtusenfyrahundra.

  
November
Hör jag allt som oftast hur pv sitter vid pianot och övar sig inför adventskonserten.

December.
Ler jag åt detta. 

Till sist vill jag bara säga så här: Ett Riktigt Gott Nytt År till er alla och tack för alla bloggbidrag under året som gått .., för hundratals fönsterbilder .., för DBIV som blev DBFV och för Här-och-nu-bilder .., för spontana och planerade besök som såååå värmde hjärtat ..,  och kommentarer och hälsningar och diverse inhopp som Notarius Publicus, ja, alltihopa!

Ni är bara så underbara!

Elisabet


 

 

 

Kristina ...... 

Kappelin .., ja, hennes program om Europa, gillar jag  s k a r p t.

DBFV för Turtlan från Värmeland du sköna ...

Mitt bidrag:

Härom kvällen bytte vi julklappar hos bästa kompis B med kids H på 11 år och E på 8 år. Två godingar som nu börjar bli stora.

Det som blev ett härligt minne var deras miner när de öppnat varsin julklapp från mig men satt där något besvikna fast de ville inte visa mig det....
Det syntes så väl men eftersom de nu blivit ganska stora så fann de sig båda på något sätt.... Ville väl inte göra mig ledsen....?
Den ena hade en strumpkartong i handen och den andra en kartong där det varit ett underställ i båda från Newbody om det är bekant.

- Sju par strumpor är ju alltid bra att ha....sa H något tveksamt positivt.
- Ett svart underställ... jag har ju sånt förut men.... tack ändå..... sa E.

Där satt de och höll i sina kartonger och visste inte riktigt vad de skulle göra.

Deras snälla moder satt också fundersam...
- I storlek XL sa hon fundersamt angående understället.

Jag var tyst en stund och väntade lite på vad som skulle hända härnäst men till slut sa jag:

- Men hörrni öppna kartongerna då så klart.
- Öppna....?
- Ja ni ska öppna dem!

Då utbrast ett härligt skratt och i kartongerna fanns istället varsin påse Tomteskum och en 20 Eurosedel till deras solresa snart.

Ja se ungar!

// Turtlan

Egentligen .... 

.. .är jag helt emot dödsstraff.

Men det ska jag säga, att dom här indiska männen som utförde gruppvåldtäkten mot den unga kvinnan som nu har avlidit, ja, jag tror faktiskt att jag just nu skulle kunna tänka mig öga-för-öga-metoden.

Och oj, så jag beundrar de demonstrerande indiska kvinnorna!

Årets näst sista dag ...

Vilken fantatiskt fantasirik rubrik!

Alldeles vilsen är jag när det gäller veckodagarna och i affären har vi långt mycket mer kunder än jag hade förväntat mig och det blir svårt att hinna med (läs: det hinns helt enkelt inte med) det som ska göras, man får ta sig an det viktigaste.

När jag ska byta potatisbinge (200 kg som ska hissas upp) blir det nåt vajsing och en man i 40-årsåldern säger att han kan hjälpa mig, men det vill sig ändå inte och vi kämpar på rätt länge - jag ser hur kön växer hos Madeleine -  och till sist får jag huvudvärk och tänker att nu kommer migränen - dom som har hållit sig borta i flera år och mest uppenbarade sig när det var dags för personalfest -, men det gör den inte.

Kommer hem till stekta lammkotletter med sedan länge utgånget datum - men lika goda för det! -, och gott vin och Så ska det låta med en övermåttan hurtig Peter Settman ("har inte det programmet överlevt sig själv ...?" säger pv) och inte gick det så där våldsamt bra heller i Tour de Ski och hyacinterna är snart utblommade och jag längtar efter att bada i havet.

I morgon är det nyårsafton.
Tvåtusentretton.
Det är inte klokt vad tiden går.

Om nästan tolv månader fyller jag sextio.

Vart tog åren vägen?

Och själva livet?

Sånt kan man fundera över en söndag i slutet av december.

DBFV för ellem i Skellefteå ...

Och ett av julkorten kommer från ellem ....

"Hej!

 

Svårt att välja ut något bästa denna lediga vecka. 

Julaftonens öppna hus på jobbet var trevligt med god stämning.

 

Några lata, slappardagar, fredagslunchen då svågrar och svägerskor kom hit och åt soppa med nybakat bröd. Då var det dessutom en av decembers hittills två soldagar! 

 

Lördagen i Luleå hos goda vänner om vi tyvärr träffar alltför sällan. 

 

Idag slappaste dagen hittills. 

 

Återstår två lediga dagar så nu är man förhoppningsvis redo att ta itu med vardagen igen när den kommer.

 

Kram ellem."

DBiV ... för Ulrika i Västmanland.

här kommer höjdpunkter från *den här* veckan, för det har jag väl inte skickat?

- Lättnaden i att efter ÄNNU ett besök på akuten få komma hem efter
nästan 12 timmar och bädda ner sig i soffan tillsammans med världens
bästa sambo och djuren. (På akuten fick jag skallen röntgad och allt
var faktiskt ;) normalt, så jag får väl lägga till det som en
höjdpunkt också, haha.)

- Glädjen i att efter två dagars nästan konstant sovande äntligen ha
ork nog att sticka.

Men allra allra mest: Marcus, som alltid alltid finns där och som tar
hand om mig nu när hälsan är som den är. Som peppar och tröstar och
väntar tillsammans med mig alla akutentimmar och ja, verkligen
verkligen *finns där*.

Ulrika.

DBFV ....

Gjorde mig glad. Orangefärgade duttprickar på ett kuvert.

I förrgår postades priset till Cruella i Stockholm och idag ska jag lägga blomskotten i en rulle och posta dem till dig, Mossfolk, nu, när helgerna är överstökade.

Veckans pris är underbart söta servetter, ett te från Wärmland och en liten tvål ..., ja, lite blandat så där.

Men nu får ni sätta sprätt om ni vill vara med!

Vad var det som gjorde ert hjärta lite mer varmt än vanligt, från dom här två veckorna som gått?

Några har varit alerta .., Ulrika vittnade om gläjden i att inte längre ha sån hemsk smärta .., Eva på Frösön berättade om en vilsam jul med gitarrspel och snö .., och Eivor i Adak var jublande glad över att såväl hennes skötebarn Sagabiografen, som Forumbiografen i Malå, fått bidrag till att installera digitala projektorer!

Vill du vara med?

Mejla i så fall ditt hjärtevärmarbidrag till bisse151@gmail.com, så gör vi som vanligt!

Och så ett ...

... mitt-på-dagen-fönster .., den här gången från södra Frankrike och Monet. 

Och vilken vacker färg på fönsterluckorna .., nästan exakt samma nyans som anslagstavlan i Stora Skipås!

Vaggvisa ...

Och det här bara  m å s t e  ni se på, om ni inte redan gjort det!

Anna, Maria, Anders också!

Ja, då kan ni ju lika gärna se det här också.

Jag skrattade så tårarna rann.

Tävlingen ...

Fr.v: Cliff, Jerry, Anders & Lorena.

Så var det då återigen dags för tävlingar i crossfit, ja, inte för pensionatsvärden och hans sambo, utan för sambons son.
Tävlingarna arrangerades av hemmaföreningen Gripen Crossfit och hölls i en stor hangarliknande byggnad ute på Bulltofta i Malmö.

Jag ska inte trötta ut eventuella läsare så där som jag gjorde sist, men jag kan ju säga att om man vill titta på vältränade damer och herrar (jag brukar säga att detta är De Fasta Rumpornas Förening) och på människor som tar ut sig så man nästan får hjärtinfarkt bara av att titta på, ja, då kan man gå och titta på ett sånt här evenemang.

Vi hade kört från Halmstad och från Ystad kom sonens pappa och Karin och det var som vanligt så trivsamt att träffas.



Tävlingen består av tre eller var det kanske fyra deltävlingar, innan det är dags för final.
Man tävlar i lag: tre män och en kvinna .., och där fanns tävlande från bland annat Norrtälje, Helsingborg och Borås.

Här (filmen här ovanför) gäller det att ha bra balans.

På gamla super-8-filmer från min barndom finns bilder där Anders morfar går på händer på gräsmattan hemma i Malå. 
Det är sommar och jag är fem, sex år och springer fram och puttar på pappas ben så han druttar i gräset och han reser sig upp och skrattar gott rakt in i kameran och han blinkar med ögat och man ser att han säger .."int var det så dåligt inte ...?"
Sååå glad han skulle ha varit att fått vara med om allt detta! 

En deltävling kan bestå av t.ex. fyra moment; att lyfta så tungt som laget bara klarar av på viss tid, att gå på händer en viss sträcka .., att springa fyr-om-fot medan en lagmedlem gör så många sit-ups som möjligt på tid, sen tillbaka och göra kanske hundra sit-ups (allt på tid), sen iväg fyr-om-fot igen .., att kånka på en lagmedlem en viss sträcka - fram och tillbaka, fram och tillbaka -,det är att häva sig upp på en stång och ha hakan ovanför stången ..., att svinga klot .., att sätta sig ner på huk med ett ben och med en arm rakt ut .., ja, sånt.

Efter tre deltävlingar blev det final och där hamnade Anders med sina lagkamrater och kom sedan på 3:e plats!

Det allra bästa med allt detta är att se hur alla pushar varandra!



Sen finns det andra som pysslar med annat medan pappa tävlar.

En sextonårig pojke från Helsingborg fick publikens ovationer .., så stark och snabb han ändå var!



Och så här kunde det se ut.



Och så här ...

Ni kan ju öva på parketten i vardagsrummet!
(Pv slängde sig så här som en av gossarna i filmen .., ja, när vi kom hem från Malmö ..., jag hade precis lagt mig och hörde en duns på sovrumsgolvet! Nu ska här nog tränas ,- )

Ja, det blev ett väldigt kort inlägg det här ser jag.
NOT.
Men ni vet ju hur det är .. , varav hjärtat är fullt ... osv.
Ha förbarmande med den stolta mamman!

Dagens fönster ...

Ära vare lovad den som uppfann gps-funktionen!

Att ta sig från hangaren där crossfittävlingarna pågick, till en viss gata på Limhamn, det blev lätt som en plätt tack vare mobilens navigator.

Visserligen lät den kvinnliga rösten aningen irriterad när vi inte lydde order, utan plötsligt svängde in på Lidls parkering (inköp av hundmat).

 "Gör en legal u-sväng!" upprepade hon och vi började skratta och sa att snart får vi uppläxning på riktigt!

På väg tillbaka till tävlingarna, meddelade pv att vi han skulle använda sig av sin "inre gps".

Om jag säger som så ..., nja, jag säger väl inget alls.

Det är nog bäst.

Tre lördagsfönster ...

Ett från Porto!

Aja, baja om tomten inte håller i sig ..., då kan det gå alldeles på tok!

Och ett annat från Skellefteå och från ellem.

Portugal och Västerbotten - det är hullerombullerlivet det -!

Det tredje fönstret finns i ett litet, litet gult hus nära en porlande bäck i landet Halland och det var när vi hade kommit hem från Slöinge som jag plockade upp håven och fångade rummet och trädet och byrån.

Tre timmar som Lena ...

Ja, det var hennes pass jag hade (samma Lena som förärade oss här i gula huset en hemlagad ostkaka; det var just före jul och den - ostkakan - var sååååå len och mjuk och god!) och bara tre timmar; mest tillsammans med rara Malin.
Det är hon som är på bilden, men idag var hon inte i charken, utan delade kassan med mig.

Och det visade sig att jag i julbrådskan hade missat att skriva in en välgörenhetsbilaga som följde med Aftonbladet på julafton och inte hade dom blivit registrerade vid returen heller och helt och hållet mitt fel var det nog och det kändes pinsamt, ja, nästan så där så man fick tänka på kriget i Syrien för att lugna ner sig.

I morgon har jag tagit semester.
Då ska vi köra i ottan till Malmö och titta på när Anders återigen tävlar i crossfit, nu i fyramannalag (tre män och en kvinna i hans lag) och det blir nog en heldag det .., så kaffetermos, nybakade gifflar och bullar ska få följa med.

Blir det väldigt långdraget, har vi fått löfte att låna A:s lägenhet, ja, så kan vi ju titta på Tour de Ski mellan varven.

Och så ett solskensfönster ...

... som ni förstås känner igen.

Bilden togs idag.

Ljust blå himmel .., UNDERBART väder, nästan så att det spritter i hjärtat!

Men bageriet var stängt ...

I Slöinge, alltså .., så vi vänder och åker samma väg hemåt, men stannar till i Ugglarp, nere vid hundbadet och där det sommartid står massor med bilar parkerade.

Nu är vi ensamma, åtminstone just där, på parkeringen.

En bit från havet ligger Ugglarps Grönt där jag för några månader sedan köpte färsk broccoli, sallad, morötter i knippen .., ja, det var som paradiset! (Jag tog moppen .., det var helt ljuvligt!)

Nu står grönkålen där så grann och grön och väntar på att skördas!

Nån minut tar det bara - knappt - så är man på stranden.

Frusna snäckor på hårdpackad sand .., lite ilandfluten tång .., och harry som springer och strääääcker ut och letar antingen matte eller husse.

På väg tillbaka till bilen kommer ett medelålders par gående med två mindre hundar.
En av hundarna springer lös och den andra är i koppel och harry och den lösa springer mot varandra och det viftas på svansarna och den lille skäller oavbrutet och då kopplas den också .., synd, det hade kunnat bli roligt för dem att leka fritt.

Den här sträckan av stranden är avsedd för hundar och här får dom verkligen springa som dom vill.

I skuggiga partier ligger ännu lite snö kvar.
Spröda grässtrån är prydda med de allra vackraste kristaller ..., och hopplöst är det med skärpan när vinden ligger på.

Nästan hemma stannar vi till och köper ägg hos bonden.
Världens godaste ägg är det (ja, ja .., i alla fall  h i m l a   goda!) och två flak får samsas i bagageluckan. Nu vankas äggröra och bacon på söndagmorgon!

Ungefär så här känns det ...

... med den nya datorn.

Den förra, då kunde man ibland tro att den var på väg att lyfta och ge sig av genom fönstret - samma ljud som när ett flygplan varvar motorerna inför start -!

Den nya .., är alldeles tyst.
Det är knappt man tror att den är påslagen.

Och avstängningsknappen (eller påslagnings ...) sitter på ovansidan - där har nån tänkt till -!

Åååå, så härligt det är!
Och åååå, så man slappnar av, ungefär så där som pv:s storebror som en sommardag lade sig raklång på altangolvet och vilade en stund!

Annat sevärt ...

Det här programmet. 

Ja, jag gillar madame Kappelin starkt.