Kamrater ...

Det är så himla härligt, det här att ha hund!

I helgen har här viftats på tre svansar ..., Nellys lilla vita svans .., och så Meja och Harrys svarta.
Tre hundkompisar som blir så glada av att träffas!

Nelly - en Jack Russel om någon inte vet -, är äldst, och precis som Göran Persson, är hon Den Som Bestämmer. Nio år, ja, hon har gått i pension faktiskt. Nelly har världens vackraste pepparkaksögon .., är oerhört svårflirtad och ni kan tro att jag blev glad när hon i fredagskväll så glatt viftade på svansen när vi träffades i dörren!

Det bästa Nelly vet (frånsett att jaga katter ...) är att plaska omkring med fötterna i en badbalja.
Man kan nästan säga att hon är .., ja, besatt ,-)

Harry till vänster.

Och så fanns här också Meja och harry.

Meja är också en blandning mellan labrador och border collie, men har ingen stövare i sig .., hon är lite rundare än Harry och inte ens tillnärmelsevis så spänstig. Här hoppas det inte över grindar eller staket!

Men Meja kan så mycket annat .., hon har (av domptören AP) lärt sig att spela död om man med pekfingret "skjuter henne och säger pang!" och när husse pratar allvar med Meja, då vänder hon på huvudet så där som på bilden från gamla skivomslag.

Meja har tidigare tillbringat ett par veckor här totalt och så här såg det ut för något år sedan .., då Harry norpade Mejas fina bädd och hon fick ligga på parkettgolvet.

Helt ärligt har nog inte Harry begripit det där med att vara artig mot damer ..., nej, på besök i Bjäresjö i Skåne .., där hoppade Harry upp i Mejas fina fåtölj!

I helgen har det busats och gosats mellan varven .., och Harry har jagat Nelly som kan snurra runt på rekordtid och det har varit dragkamp mellan Meja och Harry om ett lurvigt kinn till pv:s jacka .., och så - lika plötsligt -, stunder av total vila, då alla tre hundar slocknat så där bara "pang!"

Men oj, så roligt det är med hundkompisar!
Så  b e r i k a n d e!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej Elisabet

Efter en sagolik helg på landet med sommarvärme, kortbyxor och linne är vi nu i stan.
El-Lennart fixade elen i vissa delar av huset som varit ett antal år....säger inte hur länge.
Man bli aldrig klar med dessa gamla hus.

Nu har vi i alla fall ytterbelysning igen, skönt inför stundande mörker.

Babsan

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Igår var jag nästan i dina gamla hemtrakter. En liten 36 mils
dagsutflykt till Gallejaur.

Där skulle du trivas med kameran. Fantastisk miljö. Kultur- och
naturreservat, där tiden liksom stannat.

Med timrade och tjärdoftande hälsningar från Bert.

// Elisabet säger: Gallejaur .., för mig är det logdans där min syster och faster brukade vara och svänga sina lurviga eller inte lurviga ben ,-) 

Otroligt vacker fönsterbild, Bert!

Småprat .., så där efteråt.

"Men guuud, vad du har sprungit bra, Micke!" säger Anna.

En Stenbock och en Oxe.

Båda två projektledare.

Nu projektledar dom minsann nästa lopp.

Hon som är mamma och svärmor ler.

Vid vandrarhemmet i Steninge ...

Å, jag är barnsligt förtjust i skära rosor!!

Och i strama bolltistlar som liknar antenner till yttre rymden.
Själv har jag en planta i rabatten och särskilt bra har dom inte vuxit.

Däremot, dold i slänten mot vägen, har den spridit sig .., där dom inte syns så mycket.
Margareta, som driver vandrarhemmet, säger att ..., ja, då får du satsa på dem där .., det är nog bästa platsen för dem.

Ser ni vattendroppen ....?

En helg i bilder ...

Lördag .., då är det springloppet Prinsens Minne (till minne av Prins Bertil som bodde i Tylösand)  och det är nästan samma känsla som vid Vasaloppet ..., och vid niotiden på morgonen åker AP, Micke och pv in till stan för att vara redo för sina starter.

Vi övriga (min före detta man, hans fru och jag själv) ansluter lite senare.

Först ur är AP.
Hon ska springa milen.
Starttid klockan 11.00
Här står hon just innan start och liiite nervös är hon .., det är ungefär som vid halvvasan.

Det visar sig gå jättebra!
Hon kommer i mål som nummer 118, av totalt 429 startande och har tiden 54 minuter och 6 sekunder.

Klockan 12.00 är det Micke och pv:s tur, då ska det springas en halvmara - totalt 21 km -.
Ååå, så roligt detta är och så välarrangerat!

Där finns olika tält .., det är för trötta kroppar som kan få gratis massage och där är ett Röda-Kors-tält med personal som kan bidra med förstahjälpen om det skulle behövas (där hittar vi Hilda!), i ett annat tält finns det kaffe och fikabröd eller hamburgare om man så önskar, ja, plus en hel drös andra tält som jag inte hann titta in i.

Micke gör ett kanonlopp och blir 35:a av totalt 475 deltagare!
Tiden - 1:28:39
Efteråt tycks han näst intill oberörd, men det finns andra (mest män) som dråsar in i målfållan .., kräks, får kramp i vaderna och ligger som helt utslagna.

Dom som ser väldigt trötta ut på upploppet, ja, dom får extra mycket hejarop av publiken och själv hejar jag friskt ..., ja, det är som i Mora ,-)

Vinnare i halvmaran - herrar -blev Japhet Kiphorir på tiden 1 timme och sex minuter och bäst av damerna blev Jenny Johannesson från Mullsjö på tiden 1:23:04.




Mängder med människor är på plats - såklart mer publik än löpare -!
(Filmen från ett tidigare år ...).

Och det hejas och hojtas och speakern är suverän och innan vi går mot bilen, går jag fram till honom och talar om hur bra han var .., precis lagom i allting!

Efter halvmaran kommer kortloppet på  5 kilometer och sist av allt Upploppet, för alla småttingar.

Här är småttingarna som ska springa Upploppet, ett lopp där alla blir vinnare och som pris får alla barnen en glass.

Åååå, så spännande det är och barnen på bilden stod vid startsnöret i säkerligen en halvtimme innan det hela började!

Batman och Stålmannen fanns också plats och hejade på småttingarna!

Några barn ville inte alls springa, trots att mamma eller pappa gjorde sitt yttersta för att försöka förmå tösen eller gossen att vara med .., andra sprang för glatta livet!

AP i Team Taurus.
Glad och lycklig efteråt.

Eftersnack ...

Pensionatvärden har haft besvär med en krånglande hälsena, men tog sig runt ändå och även om han hoppats gå under två timmar ...("Ja, kanske 1:59:59 .....", sa han leende), så ville det sig inte.

Här sitter löpargänget och pratar om hur det var ..., och jag tänkte att ååå, så roligt det måste vara att kunna springa så där och känna sig stark och kry!!

Tiden för pv blev 2:03:35 och han kom in på 404:e plats.
Grattis till dig med! ärade pensionatsvärd.

Hur roligt som helst är det att stå vid målfållan och se de olika löparstilarna och somliga - nästan enbart män - kommer spurtande som vore dom ute på ett 100-meterslopp!

"Jo, jo .., men många stod och pustade ut några hundra meter före målgången, ja, för att orka med den där spurten ...", säger pv leende.

Och när några barn glatt ropar "heja pa-pa, heja pa-pa!" till en man som kommer mot mål, blir jag så rörd så jag knappt kan prata.

Andra bryr sig inte det minsta i det där med mellantider hit och dit.
Lilla Nelly, hon är hemma i det gula huset tillsammans med harry och Meja, - den senare har kommit på besök från Skåne -.
Det har busats och busats och senare på lördagkvällen äter alla hussar och mattar - samt Hilda och Patrik som inte har någon hund men funderar på en kanin -, .. ja, då äter vi kräftor och annat gott ute i det gröna.
Det blir en ljuvlig kväll .., en sensommarkväll när den är som allra bäst och inte förrän vid midnatt säger vi godnatt och tackar för oss.

"Här är accessfördelaren ...", förklarar Stenbocks-mågen.

Och idag söndag har det varit lugnt och fridfullt.

AP tar på förmiddagen bilen och åker till sin häst Fiéri och när jag frågar vad Micke egentligen gör på sitt jobb .., ja, hur hans arbetsdag kan se ut, förklarar han och vi (exet, pv och jag själv) sitter där och hummar och säger ..."jahaaaa, på det viset ..?" när mågen förklarar hur det fungerar det här med mobiltelefoni och koppartrådar hit och dit, det är ettor och nollor och olika system och "nästan som grammatik" och kaffekoppen får illustrera en station och tändsticksasken förvandlas i ett huj till en accessfördelare.

"Ojdå ..," säger vi och förstår väl egentligen inte hälften.

Men intressant är det.

Så har helgen varit.

Med andra ord ..., u n d e r b a r!

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Bilden från Aftonbladet ...

Mando Diao sköter sommarprogrammet idag! Det gör dom mycket bra.
Killarna heter Björn Dixgård, Gustaf Norén, Carl-Johan Fogelkloue och Mats Björke och är härliga.

Första gången jag hörde dom sjöng dom Fröding i TV och de verkade så vettiga.          
Snälla Elisabet lägg en bild och en länk här så andra kan höra.    

Kram från Eva i Tyresö

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Hej!

Det var när jag reste ner till Södern. (Jo, allt är ju relativt.) Jag fick några timmar i Stockholm innan jag sammanstrålade med två andra damer för vidare transport till Lotten och båsfesten i Gula Huset. 

Jag var översovande gäst och sen fick jag skjuts "ut till spåret" av andra trevliga båskamrater för vidarebefordran hemåt. Och väl hemma möttes jag av make och hund på perrongen. Tåg var lite läskigt så nära.

Bifogade fönsterbild är från transporten till festen.

Cecilia N

Söndagsfönstret ...

... kommer från Nora och Vikers kyrka. 

Det här är nog ett litet kapell som står intill kyrkan.

Ulrika tog bilden.

Turkiet och klädnypor = glädje.

 

Audiosoup är en av mina favoriter på Instagram.

Och när hon visar bilder från Turkiet och lilla Kas (den där knorren på s:et får jag inte till), så skriver jag till henne och frågar om jag får visa hennes foto på min blogg?

Det får jag.

Egentligen heter hon Ciler Gecici och tar helt ljuvliga bilder.

Precis så här var det i Kas.

Vattnet var turkosfärgat och här och där fanns iskalla undervattenskällor som gjorde att man - mitt i det man simmade - fick som en kalldusch från underjorden! 

Och så glädjen över bettankax och Anders, som var för sig har klädnypor - den ena i öronen -, den andra i håret. 

Om man är en sån människa som är alldeles omåttligt rädd om herr och fru Prickigt Djur och tycker att Kapten Haddock som står där enarmad intill dem; att han är så härlig .., då förstår ni ju att man också blir glad över att se klädnypebilder på människor som betyder mycket.

Just så är det.

Mitt på dagen i augusti ...

Väggarna i hallen är nu påmålade igen .., kanske är det sotet från pannrummet som har orsakat färgförändringarna? säger pv, han som envisas med att alltid ha dörren till nämnda rum på vid gavel .., det är som om pannrummet är det vackraste vi har.
Ja, det är likadant med tvättstugedörren.

Och så åkte tavlorna upp igen.
Alldeles enkelt är det inte att få dem på plats .., och Vän av Ordning har säkerligen synpunkter på hur dom är placerade, men nu är det så här.

Varje gång jag passerar hallen, ler jag.

Där är bilden av en liten Emil som letar lakritsstenar på stranden utanför Ystad .., där är Emma med mig på Kreta .., ett underbart foto av Hilda, säkerligen taget av hennes mamma Mymmel .., där är Anders och mormor i samförstånd ..., och där är bettankax och Anders med klädnypor i öronen .., och där är papperet med plumpresultatet från Kreta i somras, då, när Emil vann ..., och där är en nygift och mycket lycklig AP som sträcker armarna mot hela världen .., där är en teckning som Hilda har gjort som liten tös och en annan som Emma har gjort.

Och Emils nacke som man bara ville pussa om och om igen.

Promenad med harry.
Slänten från grannen är nu en sensommaräng med renfana, rödklöver och några lilaaktiga blommor som liknar små tistlar.
Hoppas att den inte slås nu, utan får blomma ännu ett tag!
Så vacker är den ...!

I Lilla Stensjö står två avdankade bensinpumpar.
Och någon har inte bara en, utan massor med lösa skruvar!

Som små solar mot lagårdsväggen ....

Och luften är ljummen och mild.
Det bästa jag vet.

En förmiddag i augusti ...

Doftrankan - gör skäl för sitt namn -.

Den femte semesterdagen av sju.
Gråmulen himmel.
Skator som tjattrar irriterat och jag misstänker att sigge nilsson är orsaken.
Tittar ut genom fönstret .., (känner doften av blomman ...),  räknar till nio skator (många av den yngre sorten) som flaxar av och an nere vid vägen mot havet .., jag ropar på sigge och tjattret tystnar.

Går förbi bordet där datorn står och upptäcker min behå som också har holiday!
LdB-krämen är underbar och inhandlas för 15 kronor hos ÖoB.
Jag tror att vi har tio flaskor här hemma.

Dricker kaffe och tittar på VM i friidrott - en underbar kombination -, ja, och så det där med semester förstås. Våndas när jag ser och hör hur okänsliga reportrar ställer knepiga frågor till Abeba som har svårt med svenskan och svarar att allt är "jätteroligt" eller "jättekul" och jag tänker på gårdagskvällen när hon sprang och vi satt där i soffan Ektorp med tårar i ögonen.

Det är mycket som sägs under ett VM.

På en presskonferens säger höjdhopperskan och den ryska ikonen Isenbajeva  - apropå den svenska höjdhopperskan Emma Grens regnbågsmålade naglar - att i Ryssland, där lever dom minsann efter en standard och där älskar inte män andra män, nej, alldeles normala är dom.
Tänk, sån tur att det finns såna praktexemplar till länder!

Under VM-sändningar får man massor av tillfällen att titta på reklam; vi som annars aldrig tittar på såna kanaler.
Sämst - alla kategorier - är reklam för bindor eller trosskydd.
Näst sämst är Elgigantens skrikreklam.
Bäst är Volvos med den härliga musiken.

Inte bara bysthållare tronar på bordet i det gula huset, även inköpslistor.

Och ikväll fylls rummen i det gula huset .., hit kommer AP och Micke körandes från Ekerö .., och från Skåne kommer AP:s pappa med sin kära hustru och hunden Meja (och Nelly kommer förstås också), så här ska plockas undan lite och förberedas för middag.

Någon gång mitt på dagen tänker jag ta lilla bilen och åka till Steninge och ta ett augustidopp.

Och så ska jag ägna minst en timme till att läsa DN.

Såja, nu kan intresseföreningen lägga undan pennorna.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet, jag är knappt vaken när jag står i köket och kokar mig en kopp kaffe och upptäcker hur köksfönstret speglar sig i en av mammas målningar.

Puss och kram och nu blir det kaffe. Annika

// Och det blir det här också, hälsar bloggmadamen.

Små snuttar hit och dit ....

Allt är snuttifierat numera.
Eller i alla fall det mesta.

I ett P1-inslag om dieselstölder - främst i Skåne -, intervjuas en man och allt han får säga är "det är för jääävligt!"

Man undrar hur det går till?

Åker journalisten och offrar tid (eller ringer upp ..?) på att träffa någon drabbad och så får personen i fråga svara och allt som kommer med är några få ord.

Så är det ofta numera .., det är som att det viktiga är att man hör rösten i alla fall, sen, om människan får uttrycka sin mening .., ja, det är inte så noga med den saken.

Tiden går ...

Idag börjar Emma gymnasiet.

Vid åtta ...

Då har jag hämtat labradoren Elvis utanför affären i Haverdal .., han sitter i sin husses bil och väntar och vet precis .., och jag handlar frukostbröd och pålägg och pratar lite med Carina som kollar mejeriet och vid charkkylen sitter Peter på huk och sätter ned priset på sånt som har kort datum .., och i lagret springer Elvis husse av och an .., och någon frågar hur det är att ha semester?

"Himla skönt!", säger jag.

Och så hemåt.

Ser två kvinnor som tar ett morgondopp från bryggan i Steninge .., lovar mig själv att gå ner till havet och bada idag .., hemma ..., tar hundarna på promenad .., upptäcker enorma bestånd av rosalila och väldigt högresta blommor .., dom växer i skuggiga partier i hagen vid lagården .., kanske är det nån slags digitalis, kanske inte?

Nu kaffe.
Kaffe och macka.
Och brev till min syster i Australien.

Hon - i sin tur -, har berättat om ett glatt besök av den före detta skåningen Kalle som bor uppe i bergen några mil från Adelaide.

Så här skriver hon: "Du frågade om kalle -  han är ganska kort men väldigt rund, pratar en väldig
skånska, spelar gitarr och sjunger när han är på fester.  Han har en farm med stora olivodlingar men också en del biffkor. Tidigare hade han och frun också en firma som byggde växthus. När Kalle är här löser vi alltid en del av världsproblemen."

Medan jag skriver detta ligger hundarna vid mina fötter.
Hela tiden medan jag suttit vid tangentbordet, har harry slickat på mitt högra ben, just där protesen är.
Visst är det underligt?
Jag har läst - och sett på tv - om hundar som kan nosa upp cancer just genom att dom slickar ihärdigt på ett visst ställe på sin husses eller mattes kropp! Helt fantastiskt, men inte så konstigt, kanske.

Min mamma berättade att hon, när hon gick längs korridoren i sjukstugan, kunde känna på doften vilken sjukdom somliga hade.

Sånt kan man tänka på en alldeles vanlig torsdag i augusti.

Dagens fönster ...

Från Howth på Irland kommer dagens fönster och den som hade håven redo, var Kerstin Hedgren.

Här kan man hitta fler (underbara!) bilder från lilla Howth.

Tjugotvå kilometer ...

... är det från Stensjö till Halmstad och jag chansar och tar Toyotan och kör in .., och den fungerar perfekt .., kanske var det bara kopplingen, detta att man ska trycka ner den i botten?

Tack till underbara bloggvänner för alla goda råd! 

Parkerar vid slottet .., tittar in i bokhandeln ..., köper en present till Gösta och ber att få den inslagen.
"Ska det vara till en man eller kvinna ...?" undrar expediten som är i min ålder.
Jag säger att det ska vara till en man .., men häpnar över frågan.
Nu får paketet ett blåprickigt omslag med som en slips på ovansidan.

Ut i solen igen!
Upptäcker nån slags beachvolleyturnering- eller i alla fall match - som pågår på Stortorget .., och det är varmt och skönt ute, ändå har mängder med flanörer klätt sig efter almanackan och har täckjackor och ganska tjocka sticketröjor!

Köper ett cykelställ till bilen på Clas Ohlssons.
Expediten heter Ola och är verkligen rätt man på rätt plats.

Sen till Sonja och Gösta - ja, han fyller ju 81 år idag -. 

Tvärs över gatan från deras lägenhet, är detta vad man ser. 

Massor med båtar ligger för kaj ..., en man kommer cyklande, parkerar den vid sidan om kajen .., tar av sig skorna och hoppar ombord på sin segelbåt.

Jag tänker lite på nästa sommar. 

Ska jag verkligen få uppleva en seglats i den bohusländska skärgården ...?

Detta är min tredje semesterdag och mest av allt har jag legat på soffan med harry vid mina fötter - det har regnat och åskat - , och så har jag läst ut Gustav Fridolins bok som handlar om hans farfar och om Malmö i allmänhet och den skånska landsbygden i synnerhet och såklart om vårt lands utveckling  ..., och det blir ett bra betyg på den boken ..., på den där skalan från 1 - 10 säger jag ..., 7, nästan 8.

Längst bak i boken tackar författaren de som varit honom behjälpliga. 

En av dem, en som han tackar med ömsint värme i bokstäverna, är den här bloggerskans son.

När jag parkerat bilen alldeles vid vattnet, riktar jag kameran mot backspegeln. 

En illrgön linneklänning är vad jag ser .., och bröst som under semesterveckan slipper allt vad behåar heter. 

Nu råder Fritt Fall.

Vid halv tio ...

Promenad med harry.
Prat med stenläggarna som just nu fixar den delvis raserade stengärsgården hos grannen.
Smålandsprat.
Emmabodaprat.

Träffar motionerande par i korsningen mot Kustvägen och harry lägger sig platt och undrar vem nu detta är ...?

Nästan hemma hör vi sigge nilsson jaaaama nåt alldeles otroligt; så där som han alltid gör när han hör oss ., så vi väntar in honom .., står där vid bäcken och spanar ..., och se där .., där kommer han från jättestora lagården och stryyyyker sig runt harrys ben och låter sig gosas med.

Sen får han frukost hemma i köket.

Och solen skiner och från tv4 hörs skrikiga röster från ett amerikanskt program.

Gissa vem som fyller år idag ....

Jo, vår alldeles egen Notarius Publicus .., Gösta Pehrson!

Grattis Gösta från en lotterimadame och pensionatsvärd och såklart harry!