..., ska jag arbeta, från elva till två och alla tre kassorna är bemannade i åtminstone dom två första timmarna.
Köerna är långa, når nästan till fruktdisken!
Stamkunder säger - lite tyst - att "å, vi borde ha en egen kassa, vi som handlar här året runt!", nu får dom köa och köa och även om vi arbetar så fort vi bara kan, så blir det alltid stopp ibland.
Där är någon som tappar en barnmatsburk i golvet ..., pantmaskinen är fylld .., nån måste baka mera bröd .., stressade pensionärsfarbröder vill spela på trav och helst igår ..., någon har ett bankkort utan täckning .., någon annan har brutit en förpackning med öl och blir förvånad när inte priset per styck går in ..., småbarn gråter och vill till stranden .., glasstrutar börjar nästan smälta innan det är dags att betala .., och det frågas var det ena eller andra ligger och var är det loppis och känner vi till någon väg som heter si eller så?
Och tack och lov för friherrinnan Lena som står i kö och ser hur det är ställt och därför tar hand om kundkorgarna, vilka nu har skjutit i höjden som mindre flaggstänger!
Tack Lena om du läser här!
En kvinna klappar mig på axeln och undrar om jag är Elisabet?
Jo, det är jag ju.
Hon har en hälsning med sig .., ja, från en kvinna som hon bara träffat en enda gång och då kom dom att prata om Halland och Haverdal och det var då kvinnan bad kunden att hälsa.
Tack för den hälsningen, Monica i Lysekil!
Sista timmen ägnar jag helt och hållet åt juice, yoghurt och ostar.
Mejerikylen dignar av varor och det är inte lätt att hitta det man letar efter, inte när man har varit borta och liksom missat hur ordningen nu är där inne.
Helt annorlunda var det i mitten av mars, då, när jag tackade för mig.
Och se där, där kommer en herre som jag inte har sett på evigheter och det blir ett mindre kramkalas och han berättar att nu är det hans tur att få ett nytt knä .
När det är dags att moppa hemåt, säger Lina i kassan att "men å, du ser ju alldeles slut ut!" och det är precis vad jag är. Luggen är så lockig att det är inte sant och det förstod jag .., att det skulle bli så, alltså brydde jag mig inte ens i plattången. Det får bli som det blir.
Och nu är jag hemma och pv bygger och dottern och hela gänget har delat på sig .., några är i Falkenberg och ser AIK möta hemmalaget .., andra är inne i stan.
Den där shoppinggenen som finns hos såväl dotter som barnbarn, den kommer i alla fall inte från mödernet, den saken är säker.
