Molly är totalt galen när det gäller att bada och kastar sig oförfärat rakt ut i vilka vågor som helst.
Nej, nu har vi henne i en låååång lina, så vi kan håva in den lilla madamen.
Gissa, hur gott hon sover nu .., där hon ligger på soffan Ektorp.
Igår när jag kom hem från jobbet, hade molly bitit sönder en rejäl bit av dörrkarmen, den mellan köket och hallen. Hon ville förmodligen ut!
Såna gånger kan man bli alldeles galen, men man kan också tänka att det faktiskt inte är så lätt att vara en liten molly och hamna hos främmande människor.
Nästa gång jag åker hemifrån mer än en liten stund, då kommer det att finnas cayennepeppar insmort på dörrkarmen, så får vi se hur det går.
Och jag tycker så alldeles oerhört mycket om den där pensionatsvärden som inte går i spinn över detta med karmen .., för det finns säkert såna som hade gjort just det, nej, han tar det lugnt och säger att ja, ja .., det var ju inte så bra, men vi ska väl ändå tapetsera om sen, så ...
Här är vi på väg till havet .., klockan var kring halv åtta, ja, ikväll.
För första gången går han ner till stranden i sin badrock.
Sen får väl bilderna tala för sig själva.
Men den som vet hur mycket jag älskar havet, förstår nog att detta är det bästa.
Och stranden .., alltid föränderlig!
Jag undrar hur länge labyrinten får vara kvar?
När dom riktiga höststormarna kommer, då spolas stenarna förstås - antingen längre upp på land - eller ut i havet igen.
Åååå, så jag älskar den här biten av världen där jag råkat hamna!
Eller ska man tro på Ödet?
Jo, det är nästan så att jag gör det.
Och där står den där snälle och goe pensionatsvärden, för kvällen klädd i vit frottérock, så där som stiliga folket i Båstad ..., men han tvekar och struntar i själva badet, även om badbyxorna är på.
Själv tar jag ett snabbt dopp och vågar mig inte så långt ut som vanligt .., det är ett oerhört suuug i vågorna ..., nej, det får bli ett dopp bara.
Det var mitt bästa.
I alla fall den här dagens bästa.
