Först av allt samling hemma hos pv:s storebror Tommy och hans fru Lena i Fallnaveka, en ynka mil från Ljungby. Då var klockan kring 13.00 och vi fick lite hastig förtäring för att klara oss fram till middagen och så övades det på sången som skulle framföras efter vigseln.
Här är nästa par ut .., Hilda och Patrik, men inte förrän i början av september.
Tänk er att ni kör längs en slingrande väg och på ömse sidor finns vackra stugor och här och där vattendrag och själva huset som brudparet bor i sedan några år tillbaka, påminner om det som Bloggblad har hyrt av kyrkan (det här har en gång tillhört just svenska kyrkan), men är mera avlångt.
Runt omkring mängder med bokskog och ekar och tomten är enorm!
Där stod husbilar, husvagnar, massor med uppslagna tält och vi, som hade hundarna med oss, parkerade under en jättelik bok där det var skugga.
Själva vigselakten skulle gå av stapeln nere vid sjön.
Här - längst till vänster - står den borgerliga vigselförrättare som hette Ole.
Jag ska säga er, att hade Donald Trump tagit honom i hand, då hade han mött sin överman, ty det handslaget var nog det mest handfasta jag någonsin upplevt. På bilden är det Christoffer som får känna på nyporna :)
När vi så samlats alla nere vid vattnet, ställde sig pv:s brorsdotter Kajsa lite längre upp i backen och började spela trumpet, nån slags brudmarsch och så kom då brudföljet gående nerför backen. En kör på kanske tolv personer sjöng sååå vackert och mannen med det fasta handslaget sa "kära vänner, nu får ni hänga med här, för det går undan när det är borgerlig vigsel!"
Och så log han.
Och fort gick det!
Från London hade brudgummens kusin Joanna kommit, tillsammans med sin "Ollie".
Senare på kvällen blev det då förstås lite prat om Brexit och annat, förstås.
Så blev det tipsrunda (Vett & Etikett vid bröllop, allt enligt Magdalena Ribbing .., det var bara det att rätta svaren var precis tvärtom och jag tänkte att nä, såna frimodiga människor som brudparet, dom bryr sig inte i sånt som att man inte får ha sin mobil på bordet och att man absolut inte skulle ägna sig åt politiska diskussioner - klart man fick, det bara piggar upp - och och hångla fick man också göra, bara motparten var villig, ja, allt på skoj, förstås) och så slog vi oss ned i det stora partytältet.
Sjuttiosju gäster var vi!
Jenny - bruden - hade ordnat med bordsdekorationerna.
Jo, det var bordsplacering också.
"Men ni behöver inte vara oroliga ...!" sa någon och log. (Ja, många leenden var det).
Alltså hamnade jag intill pv och på min vänstra sida satt en vänlig man från Örkelljunga.
Här sitter han och läser på baksidan av cd-konvulutet där våra namn var skrivna.
Alla hade fått var sin skiva med olika melodier, allt prydligt nedskrivet.
Här är en av låtarna på min cd.
Underbar!
Och vilket jobb bruden hade lagt ned på detta!
"Ja, jag är väl lite nördig ...", hade hon svarat när pv framförde sin beundran.
Mitt emot oss satt Olle och Annika vilka båda hade förlorat sin käresta med bara ett halvårs mellanrum. Och så blev det som det blev .., dom träffades ofta på kyrkogården och Olle berättade att han i sin ungdom hade tyckt att Annika var så fin, men hon var ju två år äldre och det är mycket när man riktigt ung.
Nu har dom ett liv tillsammans; ja, båda har fått som ett extraliv.
Annika visade glatt upp bilder från motorcykelturer till Rügen och vi fick se bilder på hennes daghund Frasse (som inte var så värst söt, en fransk bulldog, men säkert hur fin som helst) och det fullkomligt strålade om dom här två människorna.
Annika hade en urläcker blus/tunika med afrikainspirerat mönster.
"Den har jag köpt på Lindex!" sa hon glatt.
Flera småttingar (allt från nästan nyfödda till några år gamla) var med på kalaset.
Och finns det n å n t i n g manligare än en skjorta som tittar fram under en kavaj/kostym!
Till bordsdekorationen var det små, små, små ledlampor .., såå fint det blev!
Ettriga myggor fanns det gott om, så såna här hålla-bort-mygg-ljus var utplacerade lite överallt.
 |
| Bild: Hilda Blomberg |
En helt vegetarisk bröllopsmiddag blev det.
Först en grön ljuvligt god soppa som jag glömde ta bild på - det gjorde dock inte Hilda - därefter stor buffé med allt möjligt läckert!
Bordsgrannen från Örkelljunga såg lite tvivlande ut när vi fick besked om det vegetariska.
"Men jag som tycker så mycket om kött!" sa han leende, men lika förtjust som vi andra blev han i detta smarriga.
Till dessert: den godaste pannacotta jag någonsin har smakat!
Kocken - den som var ansvarig för det hela - var TJUGOTVÅ år och arbetar annars i Kalmar, mest med så kallad "fine dining". Men h u r kan man bli så duktig vid så unga år!?
Vi hade glömt hundmaten hemma och harry bryr sig inte, han äter egentligen mest bara ett riktigt mål per dag, men nelly ...! Så jag frågade den ene av kockarna om det möjligen fanns lite rester som inte skulle tas tillvara, ja, bara på en litet tefat, så kunde Nelly få.
Efter en stund kom den unge mannen ut med en assiett med fyra fyrkantiga bitar av nåt slags majs och sa "Vassego .., ja, alla gäster ska ha trevligt på festen!" och så fick Harry tre bitar och Nelly en.
Kanske blir dom vegetarianer vad det lider?
Patrik - pv:s blivande svärson - agerade hovfotograf, ja, han är ju fotograf också, så där på riktigt.
Ja, det var en härlig tillställning!
Somliga kom i långklänning, nån i shorts, en del hade högklackade skor, nån annan gick barfota.
Det var kostymer och det var frack och cylinderhatt; allt i en enda mix.
Det var helt enkelt väldigt okonventionellt och väldigt mycket frihet!
Ingen av damerna bar hatt.
Om jag kände mig bekväm?
Svar: väldigt, och ska jag själv gifta mig, ja, då ska det blir precis på det viset.
En hel massa frihet!
Den här unge mannen var så stilig i sin marinuniform.
Alexander hette han och berättade om ett arbete som han älskade.
Så här såg det ut senare på kvällen, när skymningen fallit.
Vi åkte hem vid halv tolv och kanske var det då som dansen började?
Och så här har det sett ut idag.
I timmar låg vi på soffan och vilade, ja, somliga sov, eller det gjorde vi för övrigt allesammans, i omgångar.
Allt som allt ett underbart trevligt bröllop!
