Dagens fönster ...

.... fångades av Guy i Arvidsjaur och nu har nog allt som var i håven kommit med! 

Tack Guy, det var omtänksamt av dig! 

Denna dagen, en onsdag ....

... meddelade pv - det var när vi satt vid köksbordet - att om det skulle bli fullt krig, så skulle han faktiskt anmäla sig för tjänst, om ansvariga vill ha honom. 

"Hellre det, än en trettiofemåringar med familj", menade denne man, han som igår var på hälsokontroll och visade sig vara vid god vigör.

Vi pratar ofta om kriget i Ukraina och nu, såklart om sabotaget mot gasledningarna. Vi pratar också om ryska män vilka flyr i strid ström till de länder som ännu tar emot dem och vi talar om den riggade folkomröstningen, men det blir också prat om hallgarderoben vilken borde rensas och huruvida köksskåpen kanske borde målas om.

Så har jag börjat plocka in pelargoniorna. 

Några av dem ska få bo i mitt sovrum (mitt och Harrys) ..., och för tredje gången kollar jag tiden inför besöket på hjärtmottagningen i morgonförmiddag. Avdelning 42, klockan tio och trettio.

Och så har det regnat prick hela dagen.

Dagens fönster ....

I ett inlägg från 2015 skriver jag att det oftast är vår och höst som min längtan till Skåne i allmännhet - och Ystad i synnerhet - slår till. 

Precis så är det och det var ganska skönt att läsa att den här känslan liksom tickar in med jämna mellanrum, då jag ju vet att det går över.

Det här var - men det vet ni väl som läser här - ett av mina fönster. 

S o m  jag älskade dessa fönster och allt ljusinsläpp som blev i rummet. 

Och aldrig någonsin har jag haft frodigare pelargonior än just där, på Regementsgatan 19 A.  Mitt livs allra första egna lägenhet. 

Film nr 2 från Filmstudion ...

Igår var det dags för höstens andra film från Halmstad Filmstudio, nämligen "Kupé nr. 6", baserad på romanen med samma titel. 

När jag tittade på den bilden - innan jag såg filmen - hade jag väl en föreställning om vad den skulle handla om. 

Så blev det - till en del - men ändå så mycket mera. 

Av någon för mig outgrundlig anledning har jag alltid haft svårt för att se berusade människor och då menar jag riktigt berusade och i den här filmen flödar vodkan friskt!  Och dricker dom inte, så röker dom; alla tycks mer eller mindre vara kedjerökare.

"Å ,Gud vilken trist människa denna Elisabet är!" tänker ni säkert.

Men kan ni tänka er, att denna människa ändå tyckte så mycket om filmen. I någon av de allra första scenerna befinner vi oss i Moskva, i en lägenhet (med vackert fönster!) fylld av människor från den akademiska världen och det slängs ut citat från romaner och jag kände mig bortkommen .., kanske som kvinnan i filmen - hon som är finska och är i Ryssland för att lära sig språket - och har förälskat sig i litteraturprofessorn Irina,

Och så blir det en tågresa till Murmansk - via ett vintrigt landskap och ganska dystert landskap - och allt vad som nu händer på detta tåg. I denna kupé. 

Jag är urusel på att recensera vad det nu än månde vara - men DN:s Mårten Blomkvist, han kan. 

Att läsa hans rader (här under bara delvis) är en ren fröjd.

Nej, jag skulle inte ge den 5 av 5, men väl en 4:a. Recensionen i DN, författad av nämnde herr Blomkvist är helt underbar.

Att läsa den, kändes för mig som att sitta i en eka som sakta guppar iväg på en stillsam flod. Eller i en kanal.

Idag har jag sett filmen om igen. (Hos Triart.se för 39 kronor), mest för att kunna koncentrera mig ännu mera - då jag inte kände mig helt i form igår -. 

Regissör var Juho Kosmanen och såg jag inte helt galet, hade han själv en biroll i det hela (som den finländske mannen som kom in i kupén).  

Huvudrollerna spelas av Seidi Haarla och Jurij Borisov.

Dagens fönster ...

Från min pappas hemby Kalvträsk kommer det här fönstret. 

Det är Irene Lundmark Alm som hade håven redo och så här skriver hon: 

"Tycker att burspråksfönstret på det här åttio år gamla huset som står i grannbyn Kalvträsk är så vackert. 

Kvinnan som en gång ägde huset och som är död sedan minst tjugo år tillbaka, hette Elisa Fossland."

//Tack Irene! säger jag. Så roligt med ett fönster från Kalvträsk!

När man får hopp ....

Skrollar runt lite på Twitter och råkar hamna hos en för mig okänd skribent  - Staffan Landin -. 

I sin presentation står följande: Föreläsare, skribent & datajournalist. Tidigare FN, Hans Roslings Gapminder. Faktabaserad. Gotlänning."

I ett inlägg som börjar så här: "Här en kort uppdatering om Trumps katastrofala vecka" redogör denne herr Landin om vad som händer när det gäller den forne presidenten. 

Det är så intressant läsning, så det är inte sant! 

Och som sagt: åtminstone jag själv får ett visst hopp. 

Tänk .., om denne Trump inte blir presidentkandidat!

Ny vecka igen ....

Igår blev jag så himla dålig när jag var ute på promenad med Harry, ja, det var knappt att jag tog mig upp för backen - ni vet - den som ibland (och sannerligen igår) känns som Kilimanjaro. 

Ja, där har jag ju aldrig varit, men  o m. 

Det fanns helt enkelt ingen ork och hjärtat rusade iväg i vådlig fart och alldeles darrig blev jag ., och den vänstra armen blev lite avdomnad. 

Väl hemkommen kollade jag i syremätar-apparaten och kunde se hur pulsen stack iväg uppåt och den där  hjärtkurvan, den blev aningen hackig.

Jaha, tänkte jag. Då  är det kanske dags. 

Men det var det inte, i alla fall inte just då. Jag tog en dusch (utifall att .., man vill ju vara ren och fin) och lade mig på soffan. Pv som varit på konsert i Grevie, kom hem och tyckte att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen, men jag ville inte. Anade väl att dom skulle säga "Välkommen, kom du till akuten och sitt här i elva timmar".

Och jag tänkte att jag ska ju ändå till hjärtmottagningen på torsdag. 

Så jag blev hemmavid. 

Bad pv att sova inne hos mig - eller han erbjöd sig - och det kändes tryggt. Ett tag hade jag min vänstra hand vilande mot hans rygg, men han är så varm, så det tog slut. Harry trängde sig mellan oss .., fine, goe Harry. 

Idag hade jag tid för ett besök på VC i Slöinge, det var bara det att jag glömt att stryka den tiden när jag ombokade provtagningen. Ja, ja. Det blev trevligt ändå. 

Satt utanför provtagningsrummet och småpratade med såväl en ung kvinna som torrmoppade golvet, men också med en man född i Turkiet (berättade han själv), född 1964 och med många krämpor och mycket kämpande med Försäkringskassan. Denne herre hade själv arbetat som städerska/hygientekniker - välj själv - på Halmstad sjukhus och berättade hur lite trevligt det var att svabba av blodiga golv i operationssalar .., men han hade också tjänat sitt levebröd som skogsarbetare, slaktare och hemspråkslärare. 

Nu var han halvt sjukskriven. 

Och själv är jag hemma och sitter på soffan Ektorp. 

Livet känns bra.  

Och i Skåne har han som varit en minsting i tre år, nu fått vattkoppor.

Dagens fönster ....

... fångades i Upplands Väsbys Centrum och det var för sju år sedan jag hade kameran redo. 

Snart är det dags igen. 

Inte den här helgen, men nästa, kör vi upp och blir borta ett par dagar.

Uppdatering ...

Fick nu på morgonen ett sååå vänligt mejl från kundtjänst hos TotalAV och således är ärendet avslutat och jag kan andas ut. 

Härligt!

En dryg hundralapp i månaden dör man förstås inte av, men om man nu inte vill fortsätta med det abonnemanget, borde det ju vara en enkel sak att avsluta det hela. 

Det är likadant med dagstidningar, tycker jag. 

Att klicka ja till ett abonnemang är ingen konst, men när det gäller att avsluta, kan det i vissa fall vara långt mycket knepigare. Ofta får man ringa till kundtjänst och det är ju smart uträknat, för då kan det säkert vara så att många  t v e k a r  och tycker att det känns obehagligt. Jo, det är jag övertygad om.

Nåväl.

Nu kan jag släppa detta.

Söndagsfönstret ....

Från Eva på Rödön kommer det här fina fönstret. 

Eva, som nu har fullt upp med tre hundar i den lilla stugan, hon skriver så här: 

"Hej!

Nu var det mycket längesen jag skickade ett fönster till dig. 

Här kommer ett från baksidan av vårt härbre. 

Jag tycker att ormbunkarna ramar in så fint. De grävde vi upp från skogen för några år sen och har nu vuxit sig stora 

Kram från mig!

Eva". 

/ Tack Eva! säger jag.

Utnötningsmetoden .....

Forts från tidigare: 

Att avsluta ett abonnemang hog TotalAV, tycks ungefär lika svårt som skulle man tilldelas högsta vinsten på Lotto. Man meddelar att man vill tacka för sig .., men får sedan ideliga mejl där man ska klicka i nya uppgifter och man hänvisas till det "Seniora teamet" och man tilldelas en femsiffrig kod för att verifiera sin uppsägning, men den koden man se i skyn efter. 

Noll kod. Nada. 

Helt öde i inkorgen förutom reklam från Lyko och mejlet från min syster. 

Förmodligen tänker kundtjänst att "krånglar vi bara till det tillräckligt mycket, ger den seniora kunden upp och blir kvar som kund". 

Jag har meddelat dem att hellre spärrar jag mitt bankkort och beställer ett nytt. 

Forts i nästa nummer.

Dagens  fönster ....

..... fångades av den vars signatur skymtar i det nedre vänstra hörnet. 

Guy i Arvidsjaur, alltså. Tack snälla! 

Och så var det pv:s tur ...

Pv är mycket mera strategisk än sin sambo. 

Jag svarar snabbt. 

Han sitter och funderar och utesluter. 

Till sist blir han klar.

Resultatet: 9 rätt av 10.

Det visar sig att även han hade fel på youtube-frågan.

Nutidstestet ...

Tycks hopplöst att svinga mig över 8 rätt. 

Hade fel på sportfrågan (tvekade länge, men valde bort det rätta alternativet .., å!) samt youtube-grejset.

Ett annat fönster  ...

... fångades på Steens Väg i Stora Skipås, bara någon kilometer hemifrån och det var där, hos skådespelerskan Eva von Hanno som de här vackra fönstret fångades. 

Det var igårkväll, alltså.

För min del började det hela för flera år sedan, när Eva - som är norska - var kund i affären i Haverdal. 

Hon gick alltid klädd i olika blå nyanser och i kläder som jag tyckte var fina och så sa jag väl att det var så himla snyggt och det ena gav det andra .., jag ställde fler frågor .. och fick veta att hon ofta tillbringade somrarna i det stora huset med utsikt ner mot havet och lite till.

Så en dag, det var ett par år sedan, frågade hon om jag var intresserad av att komma på enmans-teater i hennes kök?

Det var jag egentligen inte, för det är så eländigt att jag är verkligen ingen teatermänniska .., jag blir närmast generad i såna sammanhang och fråga mig inte varför! Men jag tackade i alla fall ja och pv:s kusin Maria gjorde mig sällskap. Vi var väl ett tjugotal - mest kvinnor - som satt i Evas sommarhuskök allt medan hon spelade Shirley Valentine - kvinnan från filmen med samma namn - den kom 1989.

Har man missat denna pärla till film, så handlar det om en medelålders kvinna som hittar sig själv. Den är underbar och jag minns hur stark jag  kände mig efter att ha sett den!

Och sen teatern då i Evas kök. 

Jag föll handlöst. Pladask. Pang, i trägolvet!

Och nu var det dags igen, för ännu en föreställning och även den här gången i köket och samma pjäs. 

Först samling ute i höstkvällen och lite småprat (flera var kunder från affären) och därefter välkomnades vi in i köket och fick slå oss ned  på köksstolar eller i någon soffa, var vi nu hittade plats.

En långbent herre - kanske Evas man - agerade sufflör och det vittnar  ju om en styrka att våga erkänna att man tappar bort sig ibland. 

"Få se ..., var var jag nu?" kunde Eva säga och då svarade herr sufflören. 

"Nej, det har jag redan sagt .." fick han till svar och vi log och tänkte att det hela var så väldigt mänskligt.

Första halvan av pjäsen utspelar sig i huvudpersonens kök och  hon lagar mat på riktigt ., skalar  och steker potatis,  gör äggröra .., och jag sitter mest och tänker att oj, om hon glömmer smöret i kastrullen .., bara det inte tar eld! Det gjorde det inte.

Andra halvan - efter pausen - får alla gå en trappa upp och då befinner vi oss plötsligt i Grekland.

Ett enormt panoramafönster vetter mot havet och är inringat av smålampor, ja, som en riktig scen! 

Efteråt blir det vickning i andra änden av den enorma övervåningen och det är vackert dukat och många har haft med sig som till knytkalas och det står vackra fat med sallader och pajer och annat smått och gott överallt!

Titta, så fint det var!

Frånsett att en äldre-äldre dansk dam som satt intill Sonja och mig, ja, att hon helt plötsligt svimmade och fick skjutsas hem av sin dotter ., så blev den här kvällen till sån stor glädje.

Och som ni ser, fortsätter det mesta i blått.

(Ja, jag vet, det låter som om jag mött Jesus .., som om jag skådat  Ljuset ,-). 

Så var det med det här fönstret och med kvällen i Skipås!

Ajöken, sa fröken. 

Igen.

Fredagmorgon 

Vilka modiga människor  det finns i vår värld! Kvinnor i Iran som bränner sina slöjor och i något slags  ursinne/förtvivlan klipper av sig håret och förmodligen retar livet ur höga potentater vilka anser att kvinnor inte ska locka män i fördärvet. Dessa män som tydligen är så oerhört lätt-lockade.

Och i Ryssland .., modiga människor som protesterar mot kriget och därmed riskerar femton  års fängelse!

Skulle jag själv våga detta ..? Jag kan inte tvärsäkert säga "ja, självklart!"

Och  som jag älskar sånt här. 

När byxor dras ner. 

Offentligt.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Värmland och från ellem (som ju egentligen bor i Skellefteå). 

Tack ellem! 

När man blir snål ...

Rensar i mina månatliga räkningar och upptäcker att jag betalar 109:- för ett antivirusprogram. 

Hoppsan, det tänker jag genast avsluta. 

Mejlar till företaget och meddelar att jag inte längre är intresserad av deras produkt och att jag härmed avslutar min prenumeration .., vänliga hälsningar och så vidare. 

Får svar idag.

 

Nu har jag meddelat Gia Romans att jag inte är det minsta intresserad av en 1-2-1 session och framhärdar i att jag vill avsluta mitt abonnemang. 

Och tänka sig, att avsändaren eskalerat mitt fall till deras seniora tekniska team vilka FÖRVÄNTAR sig att jag ska planera den omtalade sessionen. Jo, jo. 

Vi får väl se vad resultatet blir.

 Spännande värre ....

Ja, det kan jag säga att detta att få upp båten i Glommen, det blev ett äventyr som heter duga. 

Mannen med kranlyften var väl måttligt road av att lyfta en så tung båt, men han fixade det - även om det tog tid -.  

När sedan båten - som då stod på en sån där hjulförsedd anordning -  med personbil (!!!) skulle dras till "hangaren", då sa L som driver det hela: "Thomas, är du medlem i Svenska Kyrkan?" 

Nej, det är han ju inte .., och det var ju synd, för denne L hoppades på böner inför den inte alltför långa resan från kajen till vinterbostaden. Ja, det lät ju förtroendeingivande ,-).

Då gick jag därifrån .., jag vågade helt enkelt inte titta på, men se, det gick bra. (Mindre bra var att bogpropellern fungerade perfekt när pv lämnade Skallkroken, men ville inte alls vara med när det var dags för hamnen i Glommen). Det är banne mig alltid nånting med båtar! På bilden här ovanför var det masten som skulle tas ned. Någon mastkran - som i Skallkroken - fanns i alla fall inte just den här dagen, men det löste sig ju ändå. 

Det tog ett par timmar - minst - innan allt var  på plats, så jag tog flera promenader med Harry. 

Bland annat tittade jag på Glumstenen och jag såg män och kvinnor som satt i solskenet och tycktes njuta av den här härliga septemberdagen .., och ett par i min ålder gick till bilen och sa leende att "nej, nu åker vi till Falkenberg och köper oss var sin solstol!"

Och jag såg mängder med sädesärlor vilka vippade omkring nere på stranden ..,. och där var en man i en kajak .., och på en stor gräsmatta hade  mängder med starar samlats!

Vid en av fiskebåtarna stod en man i min ålder och pysslade med nånting elektriskt som inte fungerade ..,  och jag hörde honom prata med en kompis och tänk, jag hade såååå svårt att förstå vad mannen sa. 

Till sist frågade jag honom .., "men VILKEN dialekt är detta ..., är du möjligen från östra Skåne?" 

Nej, inte alls, det här var "Mårupska", den lokala - nästan utdöende - dialekten och det var helt fantastiskt att höra honom tala! 

Här kan man få ett hum om hur det låter.

Trevliga människor allesammans som vi mötte idag!

"Men du, du  är förstås från Lappland?" sa kranföraren som prickade perfekt. Å andra sidan kanske han - som så många andra  - tror att allt norr om Sundsvall är Lappland.

Kylslaget ....

Nu känns det verkligen som höst. 

HÖST med versaler. 

Fyra plusgrader på morgonen och på väg till vårdcentralen i Slöinge ser jag dimmor över lilla sjön vid Vastad och jag ser hästar som står och kalasar från stora säckar med hö och jag ser en häger som lyfter från strandkanten.

På vårdcentralen är det återigen munskydd som gäller. Mina läsglasögon immar igen när jag försöker kolla nyheterna på mobilen. 

En långbent sitter på en stol i väntrummet, en bit ifrån mig. Han tycks orolig .., pratar med en förbipasserande sköterska och hon säger lugnande att det nog ska gå bra. 

I receptionen sitter hon som alltid är där och som vet ens namn innan man ens tagit fram sin legitimation, vilket väl är ett bevis på mer frekventa besök än tidigare. 

I provtagningsrummet står Ellinor och väntar på mig (möjligen Elenor). Hon läser på datorskärmen om vad som ska göras .., plockar fram fyra små rör .., och  pratar lite för sig själv under tiden, mest om vilken färg det ska vara  på rören. Det märks att Ellinor är van provtagerska .., hon pickar en stund i armvecket och hittar det hon letar och vips, så har rören fyllt med mörkrött blod. Nej, blåblodig är man inte.

På väg till Slöinge svänger man av från kustvägen och då är man på en höjd och ser ner över  de som väl är en grund sjö och där det - framför allt om våren - vimlar av sjöfåglar av alla de slag och någon tid senare är det småttingar som simmar på rad efter sin mor eller far - jag vet inte vilket - och där är sååå vackert!

Nu på morgonen .., svepte dimman över vattnet och det var obegripligt vackert! 

Stannade till vid vägrenen (som är minimal) och höll hela tiden utkik i sidospegeln att ingen bil kom bakom mig .., men oj, så jag hade velat stanna en längre stund! Kanske - om högtrycket står sig - kan jag köra dit i morgonbitti, parkera en bit ifrån, ta med kikaren och bara insupa allt detta underbara.

Om någon timme eller två ska jag köra till Glommen och möta upp pv som vid halv åtta i morse seglade iväg på egen hand. Ska svänga förbi Willys i Falkenberg och ta med nånting att äta till lunch, för vi blir säkert där i flera timmar, då båten ska mastas av och lyftas in i den "hangar" där den ska få bo hela vintern. 

Harry ska såklart få göra mig sällskap. 

Så .., "hej svejs!" säger jag, precis som min pappa ofta sade.